Mediernas teknik för att fånga intresse utifrån de texter jag studerat är att fokusera på språket för att övertyga med lättförstådda enkla och tydliga uttryck. Ledarskribenterna Wolodarski (DN) och Teodorescu (GP) lyfter båda fram situationen så att den kommer närmre en berörande, beröringspunkter, förståelse hos läsaren genom att jämföra nutid med dåtid. I Dagens Nyheter jämförs situationen 2015 med Unger revoltens flyktingar 1956 ”Flyktingkrisen hösten 2015 är värre än vad Europa upplevde 1956. I år väntas uppemot 1,5 miljoner människor söka asyl inom EU, och hjälpbehovet växer” (Wolodarski, 2015). Men även i Göteborgs-Posten jämför Teodorescu
flyktingmottagandet med 1989 genom att referera till ett regeringsprotokoll. En större förståelse väcks för texten genom att ledarskribenterna använder denna typ av
berättarteknik för att förenkla och göra verkligheten bättre förstådd, även kallat medielogik.
I textinnehållet som beskriver flykten förekommer termer som gör att flyktingarna tolkas som män. Adjektiven tuffa, svåra och jobbiga flykt används genomgående av medierna och passar väl in på den stereotypisering som görs för att beskriva mannen.
Dessutom stärks mitt antagande om att det är män som är asylsökande flyktingar utifrån egna erfarenheter om att kvinnan betraktas svagare än mannen. Det är mannen som skall försörja kvinnan medan hon är hemma och tar hand om barn och hushåll. Medierna når även här vissa beröringspunkter som kulturer där jag antar att det är så deras kultur är utifrån hur jag uppfattar av verklighet. Utifrån de kategoriseringar som medierna oundvikligen skapar åt oss som läsare tar vi helt enkelt förgivet att de grupper som beskrivs som asylsökande är män.
Ytterligare kan flyktingarna tolkas som män i samband med Migrationsverkets krav på att enbart bevilja asyl till de som vill ta hit sina familjer om de kan försörja dem själva. Antagandet förstärks när begreppet krav på försörjningsplikt förekommer i samband med beviljat uppehållstillstånd i Sverige. Det stärker antagandet av att det är männen som arbetar och försörjer sina familjer i deras kultur. Därför tolkas det som att det är männen som klarat göra den svåra flykten och har kompetens att arbeta ihop tillräckligt med pengar för att kunna betala en säkrare flykt för sina familjer. Varifrån de
asylsökande flyktingarna kommer framgår inte mer än en enda gång, då nämns Syrien i Svenska Dagbladet. Om flyktingarnas bakgrund och anledning till att fly från sina hemland nämns inte, det är inte intressant att berätta om. Det gör att läsaren kan tolka nationaliteten på de asylsökande flyktingarna som syrier med hänsyn till det vi dagligen via olika kanaler tar del av om krigssituationen i Syrien och terrorgruppen IS.
IS-gruppen förmodas enbart bestå av män utifrån de bilder och nyhetsrapporteringar som förekommer i olika mediekanaler. Män ses därmed som ett hot till skillnad från kvinnor och barn. Med hänsyn till att vi vet att IS strider i Syrien stärks antagandet av att de flesta flyr från Syrien.
Ledarskribenternas kunskap om respektive politiska ideologi framkommer i hur de utformar textinnehållet så att det skapar en mening för läsaren genom hur de beskriver situationen utifrån politiken. Enstaka ledarskribenter beskriver själva flykten som ligger till grund till hur grupperna tolkas att utgöras av män nämns i flertalet ledartexter gruppen ensamkommande flyktingbarnbarn. Det som är förekommande för
ledarskribenterna är hur de gemensamt beskriver situationen för de ensamkommande barnen. Beskrivningarna får läsaren att känna empati till deras situation de inte valt själva och när samhällets resurser inte räcker till. Vad som skiljer beskrivningen av de ensamkommande barnens situation ifrån den övriga asylsökande är att ledarskribenterna
inte försöker beskriva situationen åt dem ”[…] när tiotusentals barn snabbt ska slussas in i systemet, förvärras situationen för alla” (Birgersson, 2015). De hänger inte ut barnen utan gör kortfattade uttalanden som jag tolkar komma från organisationer eller myndigheter.
5.4 Diskurser
Effekten av media skapas genom diskurser som byggs upp av språkliga konstruktioner av verkligheten, en maktresurs medier har. Språket i sig används i all sin enkelhet i alla texter, som gör det lättare för läsaren att förstå och ta in vad det är som står. Det blir nästan en kapplöpning mellan tidningar för att nå flest läsare med sina åsikter.
Medieinnehållets formulerade konstruktioner av verkligheten görs som en avspegling av hur ledarna tolkar den politiska verkligheten. Det gäller för alla ledartexternas
konstruerade beskrivningar av verkligheten. Den politiska verkligheten är för mig medierad eftersom det är medierna som återberättar vad politiker sagt och hur de
uppfattar politiken. Där av tolkas varje ledare enskilt referntiellt som en sann avspegling av verkligheten och metalingvistiskt genom att textinnehållet tolkas utefter journalistens vinklingar och åsikter om verkligheten. Beroende på vilken tidning som studeras
framgår det att verkligheten har många gestaltningsperspektiv. Det innebär att det inte finns enbart en sann gestaltning av verkligheten.
Resultatet kan förstärkas genom att jämföra Dala-Demokratens uttalande om att det inte är regeringen som handlat fel utan varit medmänskliga med Svenska Dagbladets direkta och konkreta politiska ståndpunkt ”Moderaterna föreslår också att de som fått avslag på sin ansökan omedelbart ska lämna landet. Ett ja ska betyda ja, och ett nej ska betyda nej” (Arpi, 2015b) och ”M tar ansvar, men vad gör S?” (Arpi, 2015b). Vinklingarna av situationen färgas tydligt utefter ledarskribenternas egna ståndpunkter, vilket lätt leder till en opinionsbildning hos läsaren. Opinionsbildningen som var ledarskribent har till syfte att väcka görs främst genom att de själva ställer läsaren frågor som ”var ska vi få pengarna ifrån?”, ”vem ska betala detta?” och ”hur löser vi detta?”. Hur medierna ser ut och verkar på det sätt de gör anser jag bero på deras makt att påverka, dominera och övertyga läsaren om att deras gestaltning av verkligheten är sann. Ledarsidorna är alla språkligt övertygande, vilket gör det lättare för läsaren att tillåta medierna att styra verkligheten.
Medierna tilläts möjligheten genom hur de kodar textinnehållet på ett begripligt sätt åt läsaren. Ledarskribenterna lyfter fram vissa typer av problembeskrivningar i samband med asylsökande i flyktingsituationen och gör egna betydelsefulla bedömningar som avspeglas med såväl myndigheternas handlingar och uttalanden som en förutsatt
opinion. Om avspeglingarna av samhället görs på ett rättvisande sätt är svårt att avgöra. Sett till hur Dala-Demokraten framställer situationen ur en annan vinkel än de övriga tidningarna kan jag konstatera att en nyhet kan ha flera olika perspektiv. Varför och hur medierna har möjlighet till att ge en och samma situation olika perspektiv grundas främst på tidningens partipolitiska tillhörighet.