Beskrivning av Heimdall och dess kontext

Det är en kall och regnig dag då vi parkerar bilen och vandrar vidare till huvudentrén där vi ska möta vår första respondent. ”Jag möter er vid huvudentrén”, skriver hen i ett meddelande och vi undrar var i den stora entrén vi egentligen ska mötas upp. Det är förväntansfullt och efter en stunds småprat dyker hen upp och vinkar oss till sig. Vi går igenom personalingångar och trappuppgångar för endast behöriga - det känns främmande, trots att många av människorna som sitter i labyrinten av kontorslandskap, korridorer samt små och stora rum tittar och hälsar lite blygt. Vi kommer fram till ett av många konferensrum i den stora byggnaden som tillhör ett av Sveriges universitetssjukhus. En ivrig Heimdall har under denna tid redan hunnit berätta om hur och varför planlösningen ser ut som den gör. Stämningen är avslappnad, det bjuds på kaffe och vårt första intryck av Heimdall är att hen har mycket att berätta om ämnet.

Heimdall är utbildad läkare, men håller gärna sin akademiska bakgrund för sig själv:

Jag har inte berättat för så många att jag är det [läkare], jag tycker att det är ganska spännande att se hur folk förhåller sig till varandra.

Heimdall arbetade i närmare 20 år inom läkemedelsindustrin tills hen 2014 gick över till den offentliga sektorn, inom vilken hen är verksam än idag. Skillnaden mellan den privata och offentliga sektorn har gjort sig klart uppenbar i övergången då Heimdall förklarar att hen med sin 20-åriga erfarenhet trodde att hen hade mycket att komma med men att det, som hen uttrycker det: ”är en helt annan värld”.

Stämningen i konferensrummet är bra under hela intervjun, Heimdall är pratglad och det märks att hen vill berätta om sina upplevelser. Heimdall är hela tiden noggrann med att förklara att senioritet medför erfarenhet och medvetenhet om att “världen ser annorlunda ut på andra sidan häcken”. Hen förklarar vidare att en fördel med att vara senior är att hen kan säga till människor, oavsett vilka titlar de har, att de behöver göra det ena eller det andra.En särskild självmedvetenhet hos Heimdall präglar intervjun, inte minst när hen berättar om sina styrkor. Att vara rak, klar och tydlig är de främsta egenskaperna och självinsikten, om att hen kan vara lite väl direkt, skapar andra fördelar i form av att hen gör medvetna val att få med sig människor som har andra egenskaper. Heimdall menar att det hen kallar för

27

”pansarvagnsattityden” och någon med mjuka hörn som kan ta de runda samtalen tillsammans bildar en bra kombination av personligheter som kan spelas mot andra parter i olika situationer.

Heimdall återkommer flera gånger under intervjun till att beskriva konflikter som hälsosamma och som någonting positivt, då en konflikt kan leda till kunskap om hur människor som fungerar olika och har olika åsikter kan hanteras. Vidare beskriver Heimdall konflikter som dåliga “när det liksom växer ur och blir oproportionerligt stort” och exemplifierar detta med att förklara att individer är beredda att slåss för någonting så litet som en penna. Hen beskriver också att konflikter kan vara dåliga då någon, från baksidan, försöker att motarbeta gruppen. För att en konflikt ska kunna uppstå beskriver Heimdall att det måste vara minst två parter inblandade. Vidare förklarar hen att parterna antingen kan vara en enskild individ eller en grupp, men Heimdall avrundar med att förklara att det alltid finns en individ som företräder gruppen.

Som tidigare nämnts pratar Heimdall mycket och lustfyllt under intervjun och hen är inte rädd för att ta upp aktuella exempel på konfliktsituationer som kanske ännu inte har preskriberats. Heimdalls långa och seniora erfarenhet har ändrat hens inställning till konflikter och dess hantering. Hen kan idag se jobbet som precis det - ett jobb som behöver utföras och att det gäller att hitta en smidig väg framåt. Detta, menar hen, är det sköna med att bli äldre – tryggheten i att kunna gå vidare, någonting hen betonar att hen har gjort från flera bolag. Inställningen idag är att hen gör jobbet för att betala sina räkningar och förklarar att “det var lite annorlunda när jag var 26”.Heimdall är lösningsorienterad som person och detta innebär att försöka klura ut var någonstans det klämmer, vilket kan ta ett tag. Hen förklarar att det är lika bra att ta tag i konflikten men att det kluriga är att veta vilken typ av personlighet den andra parten har och vilket som är det bästa sättet att ta upp det, med personen ifråga, på.

Organisationen som Heimdall arbetar inom är ett av Sveriges universitetssjukhus med flera tusen anställda och organisationen är uppdelad i flera sjukhus på olika platser. Heimdall beskriver att stämningen inom dessa olika delar skiljer sig åt och menar att den platsen hen är på nu är mer hierarkisk och traditionell än en annan plats som tillhör organisationen och som hen har varit på tidigare. De som arbetar på golvet jobbar teambaserat för att det ska fungera men på nivåerna över beskriver Heimdall att organisationen är ”enormt hierarkisk”. Hen beskriver vidare att en människa anses vara bättre om denne individ är läkare kontra sjuksköterska. Heimdall nämner återkommande att det är stor skillnad på privat och offentlig sektor men att det bästa med att arbeta inom denna organisation är att det går att göra skillnad och det är roligt när det händer. Hen beskriver vidare att det gäller att förhålla sig till de yttre ramarna och göra det bästa möjliga av det. Heimdall berättar med ett nöjt

28

ansiktsuttryck att det är kul när någonting har lyckats då hen kan gå tillbaka och säga ”det här var jag med om och genomförde”.

Projektet som Heimdall arbetar med ingår i ett större förändringsarbete som i sig är det stora projektet. Detta stora projekt är konsulttungt och tidsbegränsat och väntas pågå i ytterligare tio år. Inom det stora förändringsprojektet finns omkring tio områden som vidare har cirka fyra projekt vardera, varav ett av dessa är det som Heimdall leder. Det är hårda delegeringar uppifrån och Heimdall arbetar närmast med en konsult inom teamet men i projektet interagerar de olika projekten inom samma program. Det rör sig om cirka fem personer som Heimdall träffar åtminstone varje vecka men linjechefen är en av projektledarna så henne träffar Heimdall betydligt oftare. Det märks att Heimdall inte är rädd för att delegera och hens inställning är att det är roligast när medlemmarna inom teamet får tänka själva och ansvara för att utföra arbetet. Dock beskriver Heimdall att det finns ett beroendeförhållande inom teamet, det vill säga att alla är beroende av varandra och att de delar med sig för att projektteamet ska fungera. Hen fortsätter på samma spår och menar att det optimala är att teammedlemmarna sinsemellan har lyckats bygga högt i tak och kan komma med egna åsikter utan att det skapar problem.