Chefens roll – “min chef tog ju inte tag i det”

Skade upplever stora skillnader mellan den tidigare och den nuvarande arbetsplatsen ur hanteringssynpunkt. Det är en genomgående negativ klang i Skades skildring av linjechefen på den tidigare arbetsplatsen: ”vi hade väldigt dåligt chefsstöd […], vi hade en chef som nästan aldrig var på plats och inte var så närvarande. Alltså alls.”. Skade förklarar vidare att även om hen träffar den nuvarande linjechefen i mindre utsträckning än den tidigare berättar Skade nöjt att relationen med den nuvarande chefen är bättre och närmare. De hörs minst en gång om dagen och Skade förklarar att det känns jättebra att veta att hen har stöttning från honom. Skade beskriver det som att få det bästa av två världar då hen får fria tyglar men med vetskap om att vid behov av hjälp finns han tillgänglig på något sätt:

36

Jag har aldrig känt att ’gud vad synd att han inte sitter på kontoret här’. För oss tror jag nästan att det är en fördel för då känner man

ännu lite mer att man är lite fri.

Skade berättar att hen absolut kan gå till linjechefen om konflikter med andra uppstår men när Skade får frågan om hen kunde gå med sina bekymmer till den tidigare linjechefen förklarar Skade att hen kunde påtala besvikelsen men att det stannade av där, att ingenting gjordes. Skade väljer att berätta om en konflikt som uppstod på den tidigare arbetsplatsen och frustrationen i tonen är tydlig. Situationen utspelade sig på ett möte där en kollega, en av de som Skade under intervjun skrattandes har beskrivit som: ”en av de här personerna som var ganska aktiv i konflikter”, kritiserade en kollega som inte var på plats. Detta fick Skade att reagera då hen ansåg att det var felaktigt agerat eftersom denne individ inte var på plats och därför inte kunde försvara sig:

Då sade jag till honom att ‘jag tycker inte att vi ska ta det nu för att han inte är här och att det inte är snällt’ och då blev det lite drama, att han

tyckte att jag inte skulle säga ifrån.

Skade beskriver hur denna person då reste sig och lämnade mötet. Skade förklarar att hen gick fram till kollegan efteråt för att följa upp det som hade hänt och skrattar fram: ”det kändes lite som att skadan redan var skedd i alla fall så då kunde man lika gärna löpa linan ut”. Skade verkar inte berörd över att det är hen som måste ta tag i konflikten och söka upp kollegan för att konflikten ska lösas. Skade berättar även att kollegan i slutändan bad om ursäkt vilket gav någon slags upprättelse, men Skade berättar med en besviken ton att “det kom ju liksom lite för sent”. Trots att Skade inte kände sig avskräckt från att följa upp konflikten med kollegan ledde händelsen till att hen inte kände sig manad att säga ifrån i framtida situationer. Skade berättar att en annan kollega backade hen genom att gå fram till kollegan som hade lämnat mötet och talade om att ”så där kan man inte bete sig”. När vi frågar hur det kändes att backas av en kollega, svarar hen med en lättad ton: ”det kändes ju jättebra, att man hade någon i alla fall som också tyckte att man hade gjort rätt”. Skade uttrycker vidare en önskan om att linjechefen hade ingripit i situationen:

Min chef tog ju inte tag i det eller någonting efteråt, även fast han var med på mötet […], han pratade varken med den personen eller med mig

om hur han gärna hade sett att situationen hade blivit istället. […] Det var ju det som man också tröttnade mycket på.

De gånger Skade valde att ingripa i en konflikt mellan andra medlemmar i teamet genom att säga ifrån, upplevdes det som att hen drogs in i konflikten och att det i sin tur bidrog till sämre stämning: ”då var det lättare att försöka ställa sig utanför och göra sitt på sidan”. Skade

37

låter nedslagen när hen berättar att konflikterna som uppstod och konsekvenserna av dem var en stor anledning till att hen bestämde sig för att lämna företaget. Skade förklarar att linjechefen skapade förutsättningar för konflikter och menar att de personer som ofta var inblandade i konflikter fick fria tyglar att bete sig hur som helst och utnyttjade den friheten. Skade beskriver att chefen jobbade väldigt nära de två personerna som var aktiva i konflikter då de hade arbetat där länge och han hade varit deras chef under hela tiden. Skade menar att linjen mellan de två och chefen hade börjat suddas ut och att även om han hade sagt någonting vet hen ”inte om de hade tagit åt sig så himla mycket av det”. Skade fortsätter fundera och berättar att chefen dessutom var på väg att lämna företaget och indikerar att även detta förmodligen var en anledning till hans likgiltighet inför konflikthanteringen. Hen sammanfattar sin ståndpunkt genom att illustrera hur relationen med den nuvarande chefen ser ut och menar att även om chefen inte har varit 100 % nöjd vid något tillfälle ser Skade till att göra det bättre till nästa gång och fortsätter: ”men jag skulle inte säga att vår relation blir sämre för det”. Hen avrundar med att beskriva hur teamet påverkar behovet av en chef och förklarar att en chef behöver vara närvarande eftersom de är ett så pass litet team som saknar en teamledare som de kan vända sig till istället men hen nämner också att även om chefen finns tillgänglig när det behövs har de inblandade själva löst konflikterna 99 % av gångerna.