Beskrivning av sig själv 30

När vi jämför de olika informanterna med varandra ser vi stor skillnad på hur de beskriver sig själva. Skillnaderna presenteras nedan.

Det är två av våra informanter som, när vi ber dem att berätta om sig själva, säger att de bloggar. Det förvånade oss då bloggerskorna skiljer sig från varandra i hur mycket tid de lägger på bloggen och i läsarantalet. Orsaken till att bloggen näm-ndes av dessa informanter i inledningen av intervjun kan bero på att vi var där för att intervju dem om bloggandet. Varför de andra två inte nämnde det, kan vara för att de ser det som självklart att eftersom att vi var där för att de bloggar, och därför inte behövde nämna det.

Cecilia beskriver sig i sin blogg, med sitt för- och efternamn, sitt smeknamn, sitt yrke, och vad hennes blogg handlar om. I intervjun får vi även veta att hon, som hon själv säger ”lever livet”. Jenny har inte någon beskrivning om sig själv och innehållet i bloggen. Under intervjun beskriver hon sig som en tjej som gått från att vara en pojkflicka till att intressera sig för mode. Hon berättar var hon bor, vad hon är utbildad till och att hon inte har vidareutbildat sig, vilket hon ångrar. Maria, som är den som har ett alterego beskriver i sin blogg, att hon är

en humoristisk tjej, vilket yrkesområde hon tillhör, sin civilstatus samt vad hon gör på fritiden. När vi intervjuade henne berättade hon hur gammal hon är, i vilken stad hon bor, vem hon bor med och var hon ursprungligen kommer från. Jessicas beskrivning i sin blogg är nästan identisk med hur hon beskrev sig i intervjun. Vi får veta hur gammal hon är, i vilken stad hon bor, att hon har ett husdjur samt en sambo och vad hon har för intressen.

Hur bloggerskornas liv ser ut påverkar den självbild de har och hur identiteten förändras. Bloggen har olika betydelser i de olika informanternas liv. Beroende på om bloggen är en fritidsysselsättning eller huvudsaklig syssla med inkomst så påverkas deras liv annorlunda. Det vi kan se är att Cecilia som har bloggen som heltidssysselsättning beskriver att bloggen är den största delen i hennes liv.

Bloggen rättar sig efter livet och livet efter bloggen.

(Cecilia)

Våra andra informanter, som inte tjänar pengar på sin blogg, måste få en inkomst på något annat sätt. De måste därför anpassa bloggen efter livet, bloggen ges den tid som finns utöver deras jobb. Cecilia uttrycker att hon känner press att ha en bra blogg som tillfredsställer sina läsare. Hon påpekar att det ligger mycket jobb bakom, det är inte bara att skriva inlägg utan hon ska hitta material och bilder samt samarbeta med företag och svara på mail. Vi ser att bloggen ger Cecilia en trygghet, och för att hon ska få behålla denna trygghet måste hon underhålla bloggen så att hon kan behålla sina läsare eftersom att det är mycket tack vare dem som hon kan få en inkomst genom sin blogg. Vi kan utläsa att hon med hjälp av bloggen kan hon skjuta upp planeringen av framtiden och då ”leva livet”

under tiden.

Jenny som har ett heltidsjobb och bloggar på den tiden som blir över, känner också press för att hon ska nöja läsarna. Däremot säger hon att om hon inte tjänade några pengar så skulle inte det spela någon roll. Hon berättar att hennes blogg hade fler läsare tidigare men att hon inte uppdaterar lika mycket längre och att läsarantalet därför har minskat. Vi upplever att det är den sociala biten i bloggandet som betyder mest för henne. Kontakten med andra människor är det som driver henne och det kan vara därför hon i flertalet inlägg i sin blogg ber om ursäkt till sina bloggläsare när hon inte uppdaterat på ett tag.

Jessica och Maria har som Jenny en ekonomisk trygghet genom sitt arbete, därför finns det inget behov från deras sida att tjäna pengar på att blogga. Alla dessa tre tror att syftet med bloggen förändras.

Ja, tyvärr tror jag att det är många som, i alla fall dom som tjänar mycket pengar, jag tror dom mer känner en skyldighet att dom måste

skriva och inte lägger så mycket tanke i det som dom skriver utan bara skriver för skrivandets skull många gånger.

(Jenny)

Jag tycker de som har de största bloggarna de, de märks lite för mycket att de vill tjäna pengar.

(Jessica)

Ja..de kan de säkert göra, det beror ju på, hur, på vilket sätt de tjänar pengar på sin blogg, om de är sponsrade av nåt särskilt eller..

(Maria)

Eftersom att Cecilia har bloggen som sin största inkomstkälla så frågade vi vad det betyder för henne att tjäna pengar på sin blogg.

Inte så mycket, även om det är jäkligt härligt att man får, att man tjänar pengar på det.

(Cecilia)

6.2 Offentlig/privat

Bloggen är offentlig för allmänheten på internet, men det som skrivs i den är i många fall privat. Förutom att texter i en blogg kan vara avslöjande vad gäller privatlivet, så ger bilderna ytterligare en förskjutning av det privata fram i det offentliga rampljuset.

6.2.1 Själv-presentation

Våra informanter har valt att visa olika mycket av sig själva i bloggen. Några tyc-ker att de visar det mesta och är sig själva i bloggen medan de andra uttryctyc-ker att de bara visar vissa delar och skapar en slags roll utåt.

Det är många som säger att dom inte trodde att jag skulle va så som jag är, när man väl träffar dom. Jag vet inte riktigt hur dom menar, men just det här att, man är ju en annan, man framställer det roliga utav det som man gör på vardagarna och det är, att man är vanlig till exempel kanske inte är så skoj längre (skratt) då.

(Jenny)

Jag har nog inget behov av att dela med mig av typ privata problem eller … jag vill inte dela med mig för mycket av typ familj å mitt förhållande å sånt heller, man har ju ingen aning om vem som läser bloggen liksom så att näe.

(Maria)

Cecilia var den som uttryckte mest likhet med hur hon är i verkliga livet jämfört med i bloggen. Hon menade att hon är exakt den samma i sin blogg som annars och tror därför att andra kan lära känna henne via bloggen.

Eh, ja det tror jag faktiskt för jag delar med mig så pass mycket, sen har vi alla hemligheter som man kanske inte delar med sig av, men, men-e, men jag tror definitivt att, att dom kan känna, lära känna mig.

(Cecilia)

Cecilia tycker sig även se en skillnad i hur privat man väljer att vara på internet idag jämfört med för några år sedan.

Asså, aha, gud ja, det är ju ganska sjukt ändå, för att innan så var det såhär att internet var liksom såhär typ, man ska liksom backa lite och liksom inte snacka med folk man inte känner och liksom såhär inte träffa folk via internet. Men jag har liksom träffat jättemånga via internet som jag har för första gången liksom. Jag träffade en tjej i april och så en månad senare så åkte jag till Rom med henne liksom.

(Cecilia)

Det märks en tydlig skillnad i vad informanterna väljer att visa upp i sin blogg.

Jessica berättar att hon gärna skriver om sina politiska åsikter medan hon å andra sidan väljer att inte visa upp sitt känsloliv i samma utsträckning. Cecilia blir i detta fall hennes motsats, då hon väljer att inte skriva om politik över huvud-taget. Gemensamt för alla informanter är att de väljer att lämna familj och vänner utanför bloggen. Många av vännerna har själva valt att inte bli nämnda med namn eller publicerade med bild i bloggen. Föräldrarna har de flesta av informanterna själva valt att inte visa.

Min blogg är ju liksom mitt och dom är kanske inte heller intresserade av att, dom är ju äldre och dom kanske inte ser på det här bloggfenomenet som att, att man ska dela med sig så pass mycket, trots att det är så liksom att man i bloggar delar med sig. Men jag vill helt enkelt inte ha med dom i bloggen.

(Cecilia)

Med hjälp av vårt intervjumaterial har vi sett två olika sätt att hålla något privat i en blogg. Maria, som skriver under pseudonym och som har bloggen som ett alterego visar upp en mer spexig sida av sig själv. Jenny däremot, har tidigare visat mer privata delar av sitt liv, men har råkat ut för obehagliga upplevelser.

Dessa har lett till att hon numer inte skriver lika mycket privat i bloggen och har tagit bort telefonnummer och adress på söksidor på internet, men hon använder sig fortfarande av sitt eget namn. Trots olikheterna i sättet att vara privat, så är det Maria och Jenny som anser sig vara minst lika sig själva i bloggen och Jenny

uttrycker att hon försöker hålla bloggen så långt ifrån sin personliga sida som möjligt.

Asså det är ju väldigt, ehm, det som är så himla svårt med det här med bloggen, det är att ju fler läsare man har desto försiktigare får man va också för det finns väldigt mycket skumma människor. Jag har själv blivit utsatt för vissa grejer, som inte är, man tror skulle kunna hända, bara för att man är en offentlig person. Eller, offentlig, jag är ju ingen kändis, det är ju inte så att det är 20 000 personer som läser min blogg varenda dag, men det är några stycken och det är många som ser upp till en som om man är någon helt annan än vad man är egentligen, men, ja, jag vet inte riktigt. Svårt.

(Jenny)

Maria förklarade att det är ganska lite hon visar av sig själv i bloggen. Hon tror att många förstår att hon bara visar vissa delar av sig själv i sin blogg, men i sin förra blogg fick hon dock elaka kommentarer som visade på att vissa inte för-stod. Vi frågade varför Maria har valt att enbart visa den spexigare sidan av sig själv och hon förklarade det enligt följande.

Eh, ja det är roligast och det är lite den, lite mitt bloggalias liksom.

Asså man väljer väl, medvetet eller omedvetet liksom en inriktningen på sin blogg tror jag och då har jag valt den inriktningen

(Maria)

Det vi kunnat utläsa av intervjuerna är, så som Maria sa, att informanterna medvetet eller omedvetet väljer en inriktning på sin blogg och därmed skapar de en roll som de visar upp för läsarna. Det kan dock tyckas problematiskt då exempelvis Cecilia uttryckt att hon tycker att hon är exakt densamma i bloggen som i verkligheten. Trots allt har hon ändå valt att skriva mer om vissa delar av sitt liv och av sina intressen och håller andra hemliga. Det informanterna gör är att skapa själv-presentationer för hur de vill att andra ska se dem och uppleva dem. I teoridelen beskrev vi att identiteten sätts ihop av vem vi tycker oss själva vara, hur vi önskar att andra ser oss, och hur de egentligen ser oss. Det vi ovan presenterat kan anses vara hur våra informanter önskar att andra ser dem och är därför en del i hur deras identiteter kan förändras genom att de skriver blogg.

Såsom vi här nämner så är detta bara en del i sammansättningen av en identitet.

Vilka informanterna anser sig själva vara är också en av delarna. Goffman talar om rolldistans samt tro till eller en cynisk inställning till sin roll. Cecilia och Jessica kan ses att helt ha accepterat sina roller eftersom de inte gör någon större skillnad på vilka de är i bloggen jämfört med i verkligheten. Maria har en tro på sin roll, men hon har en större distans till den och är medveten om att det är en roll. När vi däremot går igenom intervjun med Jenny hittar vi en intressant paradox. I ena stunden förklarar hon att det endast är delar av sitt liv som hon

visar i bloggen, men i nästa stund säger hon att hon är bloggen.

Jag vet inte riktigt, jag har ingen såndär stämpel på min blogg. Jag är väl ingen modeblogg, jag är mer en såndär vardagsblogg tror jag, allmän, den handlar ju om mej, fast ändå inte om mitt personliga jag, utan det som jag vill visa utåt, dom delarna.

(Jenny)

Detta tolkar vi som att hela hennes identitet inte visas upp i bloggen men att bloggen har blivit en del av hennes identitet. Trots att bloggen är en del av hennes identitet så visar hon inte upp den delen för alla. När hon umgås med vänner och bekanta som inte känner till att hon bloggar så har hon en annan roll, en roll där bloggdelen av hennes identitet inte visas upp.

En annan betydelse för det offentliga och det privata med bloggar är bilder, foto-grafier på de som bloggar och deras omgivning. Bilder är vad Joshua Meyrowitz skulle kalla expressiva presentationella symboler. Dessa bedöms i motsats till diskursiva symboler, det vill säga text, inte efter huruvida de är sanna eller logiska.

Istället för att få kommentarer på att en text är välskriven så blir responsen på en presentationell symbol mer personligt bunden, mer om detta kan läsas nedan, under rubriken respons. Varför bloggen blivit ett så bildfyllt medium och ett medium där det privata visas upp förklarar Meyrowitz, som vi tidigare nämnt, med att tryckta medier kräver utbildning och att digitala medier inte gör detta på samma sätt. Bloggvärlden, som på detta sätt är en offentlig arena, där även de som blir uteslutna från de tryckta medierna får vara med och deltaga, är alltså fylld med expressiva ”superstjärnor”. En blogg kan betraktas som ett snabbt medium där något som skrivs kan publiceras snabbt. Det blir mindre tid för bearbetning vilket ger ett ”rörigare” intryck än ett något som bearbetats under en längre tid, och därför visar det också mer av den bakre regionen. Som vi tidigare nämnt så gör den snabba informationsförmedlingen det mycket svårare, och ibland omöjligt, att separera den publika upplevelsen från den privata.

6.3 Socialt samspel

Det sociala samspelet har betydelse för identitetsskapandet. Det är bland annat genom detta som vi hittar vilka vi själva är. Nedan beskriver vi två huvuddelar av det sociala samspelet som vi hittade i vår empiri.

6.3.1 Respons

Det märks att respons och uppmärksamhet är viktigt för informanterna. I sina bloggar uppmanar de läsarna att kommentera och ställer frågor till dem. Be-kräftelse på vilka de är genom jämförelse med andra söks genom att berätta hur

de själva ser på en sak och frågar läsarna vilka åsikter de har om ämnet.

Kommentarer från läsarna bygger på saker de läst eller upplevt genom bloggerskans blogg. Bloggerskorna vi talat med säger alla att det är roligt att skriva för att de vet att det är människor som läser. Det verkar som om läsarantalet är viktigt för bloggerskorna. Våra informanter upplever kommentarerna de får på väldigt olika sätt. Cecilia säger att det är de positiva kommentarerna som får henne att vilja fortsätta blogga. Cecilia har skrivit ett inlägg som är direkt riktat till läsarna, hon vill kommunicera med dem. I inlägget skriver hon att hon tycker att läsarna är dåliga på att kommentera, men att hon ändå tycker om sina läsare för att hon gillar att få respons. Hon berättar i intervjun att det inte spelar någon roll om det är tio eller hundra, men att hon har vant sig vid att folk skriver snälla saker.

Nånstans bloggar man väl för att man tycker att det är kul att skriva å sådär, men så får man ju verkligen super mycket tillbaka känner jag, när folk kommenterar …

(Maria)

Maria berättar att hon hade en blogg innan den hon skriver på nu och att hon slutade för att hon fick så mycket elaka kommentarer, men att hon började blogga igen för att de positiva vägde över. På hennes nya blogg får hon bara snälla kommentarer säger hon. De snälla kommentarerna ger henne en slags egoboost. I inlägg i hennes blogg nämner hon inte ofta sitt riktiga namn, utan hon refererar hela tiden att hon är sitt pseudonym jämt. Det är denna delen i hennes personlighet som läsarna ser och rättar sig efter.

Jenny tycker att det roligaste med att blogga är responsen hon får från läsarna.

Hon säger att hon är väldigt förskonad från elaka kommentarer. Andra kanske får kommentarer som är personliga påhopp medan hon får kommentarer som har och göra med att hon uppdaterar för dåligt och att de då skriver något dumt. Hon har tidigare fått elaka kommentarer och nu har hon spärrat deras ip-adresser, det vill säga att de som en gång skrivit en kommentar inte kan skriva något mer.

Jag skriver ju väldigt mycket av vad jag tycker och tänker och att folk delar med sig av deras åsikter också, det är väldigt värdefullt.

(Jenny)

Jessica får fler elaka kommentarer än positiva. Hon säger att det nog beror på att det är lättare att vara elak än berömma någon och speciellt lätt är det när man är anonym bakom sin datorskärm. Trots detta så säger hon att hon bara skulle sluta blogga om hon tröttnade på det, inte på grund av kommentarerna.

Det märks att respons och uppmärksamhet är viktigt för informanterna. I sina bloggar uppmanar de läsarna att kommentera och ställer frågor. Bekräftelse på vilka de är genom jämförelse med andra söks genom att berätta hur de själva ser på en sak och frågar läsarna vilka åsikter de har om ämnet.

De snälla kommentarerna lyfter bloggerskan och de flesta elaka kommentarerna går att skaka av sig. Jessica säger att om någon som hon inte känner skulle gå förbi henne på stan och säga idiot skulle hon bara tänka ”jaha” och fortsätta gå, för den här personen känner inte henne och en sådan kommentar är bara så dum att hon inte skulle bry sig. Alla bloggerskor påpekar att det är avundsjuka som driver läsarna att skriva elaka kommentarer. Från början tog bloggerskorna åt sig av de elaka kommentarerna de fick, men efterhand beskriver de att de inte längre bryr sig. Vi ser detta som att bloggerskorna har en självförsvarsmekanism genom att säga att dem som ger positiva kommentarer av dem känner dem medan de som ger dem negativa kommentarer inte känner dem. Maria säger att hon ibland vänt kommentarerna och gjort ”kul inlägg” om dem. Cecilia har också tagit upp en negativ kommentar i hennes blogg som hon ville ge svar på och nedan beskriver hon kommentaren.

Jag har för mig att det var nån där dom klanka ner på mig, att jag, jo det var en del så att jag inte gjorde något om dagarna, att jag bara glider rundor typ och att jag skulle vara bortskämd och då kontrar jag liksom med att, då förklarar jag liksom hur läget var och att dom skulle sluta liksom klaga.

(Cecilia)

Hall som beskriver kodning och avkodningsprocessen menar att det som avkodas inte är detsamma som det som kodas. Jessica skriver om sin vardag och om sina intressen och de elaka kommentarer hon får handlar om de åsikter hon har om sina intressen. Exemplet ovan illustrerar detta väldigt bra. Hon visar (kodar) en bild av sig själv som sedan läses (avkodas) av någon som har en annan åsikt än henne och i och med det får hon påhopp. Hon själv säger att hon inte påverkas eftersom att hennes självbild säger att hon inte är så som den anonyme påvisar.

Bloggläsarna ser på bloggerskorna på ett annat sätt än vad de själva gör eftersom de gör olika tolkningar. I och med att bloggerskorna inte visar hela sina liv/

Bloggläsarna ser på bloggerskorna på ett annat sätt än vad de själva gör eftersom de gör olika tolkningar. I och med att bloggerskorna inte visar hela sina liv/