Flyktingarna beskrevs i tidningarna som: klädda i ”paltor”, vissa klarade inte av att stå på benen, vissa fick ta hjälp av sjukvårdspersonal, hårt angripna magar och många hade fläcktyfus.128 Med andra ord beskrevs flyktingarna i majoritet ha varit i ett väldigt dåligt
skick.
Skånska Dagbladet och Arbetet poängterade att flyktingarna hade gjort ett beklämmande
intryck, klädda i sina smutsiga ”paltor” och ”trasor” beskrevs de som rena människovraken.129 Utsvultna, avmagrade, och flertalet led av tuberkulos samt brist- och tarmsjukdomar, var ett flertal beskrivningar som även poängterades.130 Båda tidningarna valde dock att föra sina beskrivningar ett snäpp längre för att skildra flyktingarna i värsta möjliga tänkbara tillstånd. På så vis kunde de indirekt poängtera hur viktig den svenska hjälpinsatsen var för dessa
126 Skånska Dagbladet, ”Flyktingfloden till Sverige allt stridare”, 1945-05-02
127 Arbetet, ”Koncentrationslägrens folk fört till Skåne”, 1945-05-02; Skånska Dagbladet, ”Flyktingfloden till
Sverige allt stridare”, 1945-05-02; Landskrona Posten, ”15 000 till Sverige från tyska koncentrationsläger”, 1945-05-02
128 Arbetet, ”Koncentrationslägrens folk fört till Skåne”, 1945-05-02; Skånska Dagbladet ”Sista gruppen
flyktingar torde ha anlänt”, 1945-05-05; Landskrona Posten, ”Sverige det är himlen”, 1945-05-03
129 Arbetet, ”Koncentrationslägrens folk fört till Skåne”, 1945-05-02, Skånska Dagbladet, ”Sista gruppen
flyktingar torde anlänt”, 1945-05-05
130 Arbetet, ”Koncentrationslägrens helvete skildras av räddade interner”, 1945-05-04; Skånska Dagbladet,
”stackars” människor. I Arbetet framgick att flertalet av flyktingarna hade spår av misshandel, flera hade delvis läkta sår efter skruvklämmor på benen och det var ingen ovanlighet att de hade utslagna tänder.131 I Skånska Dagbladet beskrevs flyktingarna som att ha burit ”otympliga” träsulade skor, majoriteten saknade strumpor, de flesta hade förstörda fötter på grund av att de hade burit eländiga fotbeklädnader och slutligen var de flesta intatuerade med lägernumret på handleden, skuldran eller bröstet.132 För att betona hur hungriga flyktingarna
varit skildrade Arbetet en skakande episod, enligt dem utifrån ett trovärdigt vittne, som poängterade hur ett antal flyktingar fick syn på hästspillning på marken, som de senare skrapade upp med händerna och åt.133
Utifrån tidningarnas beskrivningar existerade även grupper som både inkluderades i och exkluderades ur den etniska svenskheten. I Arbetet gick det exempelvis inte att ta miste på stoltheten i rapporteringen om de nordiska grannarna; norrmännen och danskarna. Norrmännen och danskarna beskrevs vid ankomsten stått ute i kören, rakryggade och sjungit ”Du gamla du fria”, och för många, som tittade på, kunde det inte undvikas att det stockade sig i halsen vid åsynen av detta.134 Den gripande beskrivningen betonar hur norrmännen och danskarna, utifrån att ha sjungit den svenska nationalsången och utifrån stoltheten i rapporteringen, inkluderats i den etniska svenskheten. I Skånska Dagbladet beskrevs Estlandssvenskarna som de man särskilt hade lagt märke till då de var de enda som hade ”riktiga” kläder och inte ”paltor och trasor”. Utifrån denna beskrivning beskrevs tydligt hur Estlandssvenskarna inkluderats i den etniska svenskheten, då innebörden i ”riktiga kläder” egentligen betonade de ”normala svenska kläderna”.135
De exkluderingar av grupper som förekommit i tidningarna har kunnat illustrera de karaktärsdrag som grupperna hade fått av tidningarna. I Arbetet beskrevs hur de judiska polackerna bar blåvita uniformer, vilka de burit sedan 1939, samt hur de flesta av polackerna varit så pass smutsiga att det stank om dem på flera meters håll.136 Det vore logiskt att alla
flyktingarna skulle ”luktat illa” med tanke på levnadsförhållandena i koncentrationslägren, men här påvisades specifikt att det var polackerna hade ”luktat illa”, och gått i blåvita
131 Arbetet, ”Fångarna tvingades hänga varandra”, 1945-05-08
132 Skånska Dagbladet, ”Tusentals flyktingar utrustade pr. dag i Malmö, 1945-05-19, ”Polskorna firar sin
nationaldag”, 1945-05-03; ”Sista gruppen flyktingar torde ha anlänt”, 1945-05-05
133 Arbetet, ”Svältande flyktingar åt av hästspillen”, 1945-05-12 134 Arbetet, ”Koncentrationslägrens folk fört till Skåne”, 1945-05-02
135 Skånska Dagbladet, ”Sista gruppen flyktingar torde ha anlänt”. 1945-05-05
136 Arbetet, ”Fångarna tvingades hänga varandra”, 1945-05-08, ”Centralkartotek över polacker anordnas i
uniformer, som hade de hade burit sedan 1939. Skånska Dagbladet beskrev hur majoriteten av flyktingarna, inga nationaliteter nämndes, inte kunde få på sig klänningar eller kostymer eftersom kläderna var för stora. De ”svenska numren” poängterades ha varit alltför stora för dem och därmed blev flyktingarna stämplade som ”småväxta”.137
6.2.2 De kvinnliga flyktingarna
De flyktingar som i majoritet anlände innan UNNRA-aktionen var män, trots detta valde tidningarna i majoritet att beskriva de kvinnliga flyktingarnas yttre och hälsa. Utifrån alla tre tidningarnas rapporteringar beskrevs de kvinnliga flyktingarna som att ha varit magra, i majoritet polskor, klädda i trasiga och smutsiga kläder samt att de var i genomsnitt 25-30 år gamla.138
I Skånska Dagbladet och Arbetet valdes beskrivningarna att föras ett snäpp längre. Skånska
Dagbladet beskrev dem som att även ha burit blåvita fångdräkter och flertalet hade
fångnumret intatuerat någonstans på kroppen.139 Arbetet poängterade att deras kläder varit i så pass dåligt skick att, även om de inte visste vilka samhällsklasser de ursprungligen kommit ifrån, så hade de även om de hade kommit från de mest sämst ställda hemmen så hade de inte gått så dåligt klädda som de gjorde.140
De polska kvinnliga flyktingarna valdes i majoritet att skildras vid beskrivningen av de kvinnliga flyktingarnas yttre och hälsa. I Skånska Dagbladet antogs de i majoritet varit kvinnor från landsbygden som hade varit vana vid det hårda arbetet, och därmed klarat svårigheterna bäst.141 I Arbetet beskrevs de polska kvinnornas ankomst som ”ett traskompani
som anlänt”, utifrån att de saknade skor, strumpor och var i mycket dåligt skick.142 I
Landskrona Postens rapportering framgick att hos många av de polska flickorna, vilka
beskrevs ha haft blonda flätor, var undernäringen ohyggligt märkbar. ”Det fanns medelålderskvinnor, som är hoptorkade som gamla gummor.”143
137 Skånska Dagbladet, ”Tusentals flyktingar utrustade pr. dag i Malmö, 1945-05-19
138 Arbetet, ”Koncentrationslägrens folk fört till Skåne”, 1945-05-02; Skånska Dagbladet, ”Svenskar evakuerade
strax framför fronten, 1945-05-02; Landskrona Posten, ”Flera flyktingar väntas i Landskrona”, 1945-05-04
139 Skånska Dagbladet, ”Svenskar evakuerade strax framför fronten, 1945-05-02 140 Arbetet, ”Koncentrationslägrens folk fört till Skåne”, 1945-05-02;
141 Skånska Dagbladet, ”Svenskar evakuerade strax framför fronten, 1945-05-02 142 Arbetet, ”Fångarna tvingades hänga varandra”, 1945-05-08
6.2.3 De manliga flyktingarna
De manliga flyktingarna uppmärksammades knappt i jämförelse med de kvinnliga flyktingarna. Ett fåtal beskrivningar existerade i Arbetet som valde att utförligt beskriva de danska poliserna, som också hållits fångna i de tyska koncentrationslägren. Dessa beskrevs alla ha varit i god psykisk och fysisk form och samtidigt betonades det att norrmän och danskar hade behandlats något bättre än andra lägerfångar.144 Utifrån detta påpekande poängterar tidningen hur de nordiska bröderna blivit mera acceptabla av den nazistiska raspolitiken, men trots att dessa beskrevs ha varit i mycket bättre form än de resterande flyktingar valde tidningen att beskriva de danska poliserna och inte ”de andra” manliga flyktingarna, som tydligt befunnit sig i värre tillstånd. De danska polismännen var dock nordiska bröder och därmed inkluderades dessa i ”svenskheten”, och kunde därför inte undgås att belysas.