Commensality genomsyrar pedagogernas narrativ och erfarenheter av den pedagogiska måltiden, den sociala gemenskap som den pedagogiska måltiden innebär, att vara tillsammans är att också äta tillsammans. Att just äta tillsammans med barnen och som pedagog vara en förebild bidrar till att barnen äter bättre, men att de också kan samtala om maten, exempelvis dess smak och konsistens. Fischler (2011) menar att i allmänhet äter människor mer när de är i sällskap än de gör när de är ensamma och en anledning kan vara att de sitter en längre tid när de äter tillsammans. Balldin och Ljungberg (2018) skriver att ätande kan ses som en egenomsorg men även en omsorgspraktik eller omsorgsrelation, en relationell strävan kopplas till smak och njutning (ibid.). Flertalet pedagoger beskriver i vår studie att de strävar efter att måltiden ska vara en lugn och samlad stund, för att på så vis kunna föra samtal och låta alla barn bli sedda samt lyssnade på kring bordet. Livsmedelsverket (2016) beskriver att om den pedagogiska måltiden intas i en lugn och trevlig miljö ökas chanserna till att barnen äter mer utav maten. Något som också var genomgående i pedagogernas berättelser om måltiden är den kunskapskultur som bygger på pedagogens förebildlighet som ses främja barns lärande och ätande. Den pedagogiska måltiden såsom den beskrivs här speglar en gemensam idé om pedagogens roll som förebild för en omsorgsrelaterad gemenskap och känsla av lugn vid bordet. Detta beskrivs också vara det naturliga sättet att äta tillsammans, vilket tyder på en kunskapskultur. Tellgren (2008) skriver att kunskapskulturer förknippas med olika sätt att tänka, tro och agera, att skapa och säkerställa kunskaper inom specifika sammanhang, som till exempel måltider i förskolan (ibid.). En pedagog beskriver att hen
31
vill skapa skön stämning under måltiden och även finna känslan att “vara i ett” med barnen. Detta kan med hänvisning till Tellgren (2008) också ses som uttryck för en praktikgemenskap, eftersom det handlar om att vilja skapa och återskapa en förväntad praktik. Det kan också tolkas som ett sätt att göra måltid som är av betydelse, det vill säga barn och vuxna skapa mening tillsammans. Enligt Bae (2009) och Andersson (1991) är måltiden betydelsefull för barns sociala utveckling samt lärprocess, och alltså inte bara ett tillfälle att lära sig bordsskick. Att den pedagogiska måltiden är en betydelsefull lärsituation på flera sätt var däremot samtliga pedagoger eniga om, och de beskriver exempelvis att finmotorik tränas när barn delar sin mat, äter och häller upp dryck. Det framkom även att det sociala samspelet tränas då barnen får vänta på sin tur, skicka vidare samt lyssna på varandra. Språket stimuleras med begrepp såsom lukt och smak, färg, hungrig, och mätt vilket också tränar barnet att sätta ord på sina upplevelser och känslor.
Här ser vi kunskapskultur i den pedagogiska måltiden då pedagoger och barn tillsammans möts i praktiken och säkerställer kunskaper inom måltiden, vilket främjar barns kunskapsbildning. Livsmedelsverket (2016) menar att utifrån pedagogernas roll som förebilder i den pedagogiska måltiden finns det ett stort pedagogiskt värde i att barn och pedagoger delar den gemensamma handlingen och äter av samma mat på förskolan.
Vi kan se en specifik kunskapskultur utifrån pedagogernas förhållningssätt då en pedagog berättade om hur den pedagogiska måltiden görs på dennes avdelning, att pedagogerna portionerar ut mat till barnen, utan att fråga om barnen verkligen vill ha av allt som serveras. Detta kopplar vi samman med Johansson (2003) som menar att pedagoger i förskolan innehar en maktposition emot barnen genom diverse händelser, exempelvis att ha regler i måltiden som kan vara otydliga för barnen (matportionerna). Vi kan även tolka in inslag av det som Tullgren (2004) menar är en positiv makt, det vill säga då pedagogerna på samma avdelning uppmanar barnen till att använda sina bestick och att sitta på sin stol. Detta kan ses som att forma och vägleda barnen istället för att se makten som ett förbud och tvång. Detta kopplar vi även samman med Sepp (2017) som menar att pedagoger ska observera varför barnen gör som de gör istället för att argumentera mot barnen.
Samtliga av de intervjuade pedagogerna anser att det är av stor vikt att äta tillsammans med barnen för att på så sätt dela hela den sociala upplevelsen och inspirera dem till att
32
våga smaka på maten som serveras. Den pedagogiska måltiden anses vara en del av förskolans undervisning och en pedagogisk aktivitet, vidare också en praktikgemenskap som ses som värdefull och som man vill bevara. Lpfö 18 lyfter att: “Förskolan ska vara en levande social gemenskap som ger trygghet samt vilja och lust att lära” (s. 7). Sepp, Abrahamsson och Fjällström (2006) beskriver utifrån sin studie att pedagogen ska vara en förebild genom att uppmuntra barnen till att smaka, stödja dem och visa vilka normer som är av betydelse vid måltiden. Pedagogerna har under intervjuns gång, alla pekat mot värdet i att delta i den pedagogiska måltiden. De fyra pedagoger som arbetar på förskolan som inte har kostnadsfria måltider berättar alla att deras erfarenheter kring måltiden är att de upplever att barnen inte vågar smaka eller ta till sig av nya saker till sin tallrik samt att de har minskad aptit. Eftersom pedagogerna inte äter tillsammans med barnen, kan pedagogerna varken visa hur man gör i måltiden, eller prata om matens smak och konsistens. Förebildligheten uteblir eftersom pedagogen inte kan visa hur man gör måltid. Balldin och Ljungberg (2018) beskriver måltidens struktur i förskolan som tydlig där fördelning samt ordning dominerar eftersom det inte bara handlar om att äta utan även hur man gör. Detta anses vara omsorgslogiskt. Utifrån vad som menas med omsorgslogiskt kan vi se att fördelning och ordning existerar medan biten där pedagogerna äter tillsammans med barnen eller visar hur man gör måltiden, uteblir helt och hållet, förutom när det händer att någon ny smak kommer in med måltidsvagnen och en av pedagogerna tar ett smakprov på en tallrik framför barnen för att på så vis inspirera dem till att våga smaka. Denna enskilda handling visar sig vara starkare än strukturen, pedagogiken går före kunskapskulturen. Initiativet från pedagogen resulterar i att barnen ofta smakar det som de annars inte hade tagit av. Men hur uppfattar barnen denne pedagogs handling? Varför händer det bara vid särskilda situationer att pedagogen äter av maten? Sepp (2013) lyfter att måltiden bör vara kostnadsfri för pedagogerna då måltiden bör användas som ett pedagogiskt verktyg i verksamheten, där pedagogerna agerar som förebilder för att öka barns intresse kring måltiden samt förståelsen för hälsosam mat.
Sammanfattningsvis kan vi, med hjälp av begreppet commensality som analytisk redskap, se återkommande mönster i samtliga pedagogernas narrativ kring den pedagogiska måltiden såsom den sociala gemenskap som den innebär, att vara och äta tillsammans. Vilket de anser främja barns lärprocesser samt tillförlitligheten till att våga smaka maten, då barnen ser pedagogerna äta av samma mat. Pedagogerna stod eniga i detta och då vi
33
vet att hälften av pedagogerna ej deltar i den pedagogiska måltiden. Det kan i sin tur begränsa barns tillförlitlighet till att våga smaka all mat, de når inte heller upp till den sociala gemenskap som en gemensam måltid innebär. Commensality i betydelsen att äta tillsammans saknas på den ena förskolan, trots det anses det vara en självklarhet för alla pedagoger att äta tillsammans med barnen.
Gemensamma föreställningar och erfarenheter förstärker pedagogernas samstämmiga narrativ i den kunskapskultur där den pedagogiska måltiden sägs vara betydelsefull och viktig att försvara och bevara. Pedagogernas förebildlighet anses främja barns lärande och ätande i en social stund där sociala band upprätthålls. Samtliga pedagoger är överens om att den pedagogiska måltiden är betydelsefull då pedagoger och barn kommunicerar samt utvecklar sina attityder och kunskaper med varandra under måltidens gång. Makt genom pedagogers förhållningssätt har uppmärksammats kring berättelserna om måltiden, genom regler, uppmaningar eller tillrättavisningar. En tydlig praktikgemenskap målas upp genom pedagogernas narrativ och fördelarna med ätande pedagoger beskrivs såsom att kunna lägga fokus på barnen och prata om matens smak och konsistens, samt att pedagogerna ser måltiden som en arbetsuppgift, med måltiden som ett verktyg och genom detta dela hela upplevelsen tillsammans med barnen. Pedagogerna som ej äter beskriver snarare en förlorad kunskapskultur, och uttrycker en frustration över att inte kunna praktisera måltider enligt en eftersträvansvärd praktikgemenskap. De kan inte visa barnen hur man gör måltiden, inte interagera, eller visa om maten faktiskt är okej att äta, på så vis är de är inga förebilder. Förutom ett fåtal gånger då en pedagog som ej deltar i den pedagogiska måltiden, trotsar reglerna och tar en bit mat på ett fat då det serveras nya smaker för att visa barnen att det är okej att smaka. Pedagogen märker skillnad på barnen då de smakar efter att pedagogen visat att maten går att äta. Här går kunskapskultur före ordning. Här bevisas vad som är rätt för barnens bästa, att som förebild visa hur man kan göra och barnen gör likadant, i vanliga fall brukar barnen mest peta i maten och äta väldigt lite. Denna handling kan ses som ett uttryck för frustration över omständigheter de inte rår på, och som krockar med praktikgemenskap och praktiskt kunnande.
I vår studie visar vi skillnader i verksamheter där pedagoger äter eller inte äter tillsammans med barnen i den pedagogiska måltiden. Barn missar lärandetillfällen och den pedagogiska måltiden uteblir då pedagoger inte äter tillsammans med barnen. Kvaliteten på måltiden försämras avsevärt för de verksamheter där pedagogisk måltid ej
34
praktiseras. Den pedagogiska måltiden är mer än att äta, det är en värdefull kunskapskultur där pedagogerna ser måltiden som en arbetsuppgift. Dessutom ser vi värdet i att vara en förebild där pedagogerna strävar efter att skapa en social, lugn och naturlig situation runt bordet med en medvetenhet kring det kollektiva lärandet. Det som förvånade oss under studiens gång var att alla pedagoger, ätandes eller ej, var så samstämmiga och hade liknande visioner om hur de anser och vill att den pedagogiska måltiden ska se ut.
Vi vill med denna studie belysa värdet i den pedagogiska måltiden, att måltiden ska tas tillvara på och planeras som en pedagogisk aktivitet med läroplanen i beaktande. Måltiden är mer än att bara äta, mer än en rutin, det är ett undervisningstillfälle. Vi vill sprida eftertanke och inspirera pedagoger till att ta tillvara på den pedagogiska måltiden för att ge barnen en lärorik och stimulerande upplevelse i måltiden. Detta kopplar vi till läroplanen där “omsorg, utveckling och lärande bildar en helhet” (Lpfö 18, s. 19).
7.3 Slutsats
Studiens syfte grundade sig i att skapa en ökad förståelse för förskolemåltidens sociala värde och lärandemöjligheter genom en narrativ analys.
Pedagogernas narrativ om att vara en förebild kring den pedagogiska måltiden visade sig vara ett av de främsta och starkaste uttryck som pedagogerna belyste under studiens gång. Den pedagogiska måltiden ska vara en naturlig, social och gemensam stund där pedagoger och barn är “i ett”. Pedagogerna strävar efter att ge barnen en lugn och trivsam stund under måltiden då meningar under lärprocessen utbyts. I en pedagogs berättelse om hur måltiden görs framkom bland annat uppgifter om att denne uppmanar barnen till att äta med bestick och sitta kvar på sin stol. Sepp (2017) lyfter att måltiden kan handla om maktkamp mellan pedagoger och barn exempelvis då barn inte vill sitta stilla eller inte vill äta. Att äta tillsammans med barnen, ansåg samtliga pedagoger vara av stor vikt, för att på så sätt dela hela den sociala upplevelsen och inspirera barnen till att våga smaka på maten som serveras. Sepp, Abrahamsson och Fjällström (2006) lyfte barnens behov av en vuxen som förebild för att få ett sunt synsätt till maten, det var så begreppet pedagogisk måltid uppkom. Vidare understryker Livsmedelsverket (2016) att barnen tar efter
35
pedagogernas beteende och gör likadant som sin förebild. Vi som forskare funderar då kring om man kan kalla måltiden för en pedagogisk måltid om man som pedagog och förebild inte äter samma mat som barnen, med hänsyn till vad Livsmedelsverket beskriver?
Har man som pedagog samma ansvarstagande roll som förebild under den pedagogiska måltiden när man inte äter med barnen? Vi vill mena att barnen inte får hela upplevelsen och lärandet av pedagogen då en del av den pedagogiska måltiden inte uppfylls. Barnen får den sociala och gemensamma måltiden men ingen förebildlighet i hur måltiden görs eller inspirationen av att se pedagoger smaka och äta av maten.
Måltiden skulle kunna tas tillvara på ett bättre vis genom att inte bara pedagoger utan även ansvariga i verksamheten upp till organisationsnivå, ser över och överväger den positiva effekt som en pedagogisk måltid ger barngruppen. Barns behov av förebild är starkare än pedagogers behov av mat.
7.4 Metoddiskussion
I förhållande till syfte och frågeställningar valde vi narrativ metod med syftet att vi som forskare ville skapa oss en förståelse genom pedagogernas narrativ, alltså berättelser kring den pedagogiska måltiden.
Vi gick vidare med att genomföra en kvalitativ ansats med intervjuer som teknik, vilket gav oss inblick i pedagogernas erfarenheter och pedagogiska idéer/kunskaper om förskolans måltid. Närmare bestämt genomförde vi semistrukturerade intervjuer vilka bestod av färdigformulerade frågor med möjlighet att leda vidare uppföljningsfrågor där pedagogerna gavs möjlighet att utveckla sina resonemang. Vi delade upp intervjuerna och genomförde vars fyra intervjuer på våra egna arbetsplatser. Vi tyckte att det gick smidigt, vi fick ihop allt material i god tid och efter sortering samt tolkning av pedagogernas narrativ kunde vi arbeta vidare med empirin i vårt analysarbete.
Bland de analytiska verktygen hade vi begreppen commensality, kunskapskultur och praktikgemenskap till hjälp, dessa hjälpte oss att utöka förståelsen för hur pedagogerna upplevt fenomenet pedagogisk måltid i förskolan. Det tog tid för oss att förstå och bekanta
36
oss med dessa begrepp men när vi väl gjorde det lossnade det för oss och arbetet kunde fortsätta.
7.5 Fortsatt forskning
Vår förhoppning med studien har varit att bidra med en ökad förståelse för förskolemåltidens möjligheter. Vi har uppmärksammat att de intervjuade pedagogerna har många värdefulla tankar samt åsikter om den pedagogiska måltiden och har förstått av pedagogernas reaktioner att vi startat igång eftertanke hos var och en av dem, efter intervjutillfällena.
Tanken slår oss att om en sådan liten grupp av pedagoger utifrån två olika förskolor slås av en ny sorts medvetenhet undrar vi hur det ser ut överlag helt nationellt. Det hade varit givande att studera vidare hur pedagoger på andra förskolor i Sverige arbetar med den pedagogiska måltiden, hur den utförs och vilka olika förutsättningar som finns samt hur dessa påverkar barnen. Vi hoppas på att mer forskning tar form kring den pedagogiska måltidens innebörder och konsekvenser och att mer inspiration och tydligare riktlinjer når ut till alla verksamheter och anställda.
37
8. Referenslista
Alvehus, Johan (2013). Skriva uppsats med kvalitativ metod: en handbok. Stockholm: Liber.
Andersson, Nils (1991). Mötas vid maten: om sådant som händer kring maten i
barnomsorgen. Stockholm: Almqvist & Wiksell.
Bae, Berit (2009). Samspill mellom barn og voksne ved måltidet: Muligheter for medlæring? Nordisk Barnehageforskning, 2(1), ss. 3-15. https://doi.org/10.7577/nbf.246
Balldin Jutta & Ljungberg Caroline (2016). Omsorg vid bordet. I Riddersporre Bim & Bruce Barbro (red.) (2016) Omsorg i en förskola på vetenskaplig grund. Stockholm: Natur & kultur.
Bryman, Alan (2018). Samhällsvetenskapliga metoder. Stockholm: Liber.
Denscombe, Martyn (2018). Forskningshandboken: för småskaliga forskningsprojekt
inom samhällsvetenskaperna. Lund: Studentlitteratur.
Fischler, Claude (2011). Commensality, society and culture. Social Science Information, 50(3-4), ss. 2-8.
Hallam Rena, Fouts Hillary, Bargreen Kaitlin & Perkins Kelley (2016). Teacher–Child Interactions During Mealtimes: Observations of Toddlers in High Subsidy Child Care Settings. Early Childhood Education Journal, 44 ss. 51-59.
Johansson, Anna (2005). Narrativ teori och metod: med livsberättelsen i fokus. Lund: Studentlitteratur.
Johansson, Eva (2003). Möten för lärande. Pedagogisk verksamhet för de yngsta barnen
38
Johansson, Eva & Pramling Samuelsson, Ingrid (2001). Omsorg - en central aspekt av förskolepedagogiken; Exemplet måltiden. Pedagogisk Forskning i Sverige, 6(2) ss. 81- 101.
Kultti, Anne (2013). Mealtimes in Swedish preschools: pedagogical opportunities for toddlers learning a new language. Early Years. 34(1), ss. 18-31.
https://doi.org/10.1080/09575146.2013.831399
Kvale, Steinar & Brinkman, Svend (2009). Den kvalitativa forskningsintervjun. Andra uppl. Lund: Studentlitteratur.
Larsen, Ann Kristin (2018). Metod helt enkelt: en introduktion till samhällsvetenskaplig
metod. Malmö: Gleerups.
Livsmedelsverket (2016). Bra måltider i förskolan. Uppsala: Livsmedelsverket.
Läroplan för förskolan Lpfö 18 (2018). Stockholm: Skolverket.
Munck Sundman, Ulrika (2013). Hur barn gör måltid. Licentiatavhandling. Stockholm: Stockholms universitet.
Sepp, Hanna (2015). Mat och måltid i den svenska förskolan. I Benn, Jette & Hjälmeskog, Karin (red.) (2015) Barn, mat och måltider. Malmö: Gleerups Utbildning.
Sepp, Hanna (2017). Måltidspedagogik i förskolan: ett lustfyllt lärande. Stockholm: Gothia fortbildning
Sepp, Hanna; Abrahamsson, Lillemor & Fjellström Christina (2006). Pre-school staffs´ attitudes toward foods in relation to the pedagogic meal. International Journal of
Consumer Studies, 30(2), ss. 224-232.
Tellgren, Britt (2008). Från samhällsmoder till forskarbehörig lärare – kontinuitet och
39
Tullgren, Charlotte (2004). Den välreglerade friheten. Att konstruera det lekande barnet. Diss. Malmö: Malmö Högskola
40
9. Bilaga
Till Pedagoger
Du har valt att medverka i en studie kring den pedagogiska måltiden i förskolan, med fokus på lunchen. Hur du som pedagog upplever den pedagogiska måltiden och hur du anser dig främja barns lärande under måltiden.
Stort tack för er medverkan. Emma Karlsson & Jill Andersson
Bakgrund om pedagogerna:
Jag har arbetat i förskola i ____ år
Barnens ålder på min avdelning är ____ år