Samtliga rektorer kan instämma i att estetiska arbetssätt har stor betydelse för eleverna. De menar att effekterna av estetiskt arbete är: bättre språk, bättre identitetsutveckling, eleverna blir trygga och vågar blomstra. Estetiken är enligt rektorerna viktig för den psykosocialamiljön och ökar
sammanhållningen i och mellan årskurser. Vid frågan om vad estetiken betyder för elevernas lärande börjar rektorerna tilldela estetiken ett högre värde och den får en mer central roll. De uttrycker att estetiken är meningsskapande på ett helt nytt sätt, som jag inte tidigare sett under intervjuerna. De säger att estetik kan integreras i andra ämnen, att det inte är något isolerat. ”Estetik är en väg in till elevernas lärande, det är en grund andra ämnen vilar på”. ”Estetiken är som ett nav”. ”Det spiller över på allting”. Samtliga av de fem rektorer som medverkat i min studie talar om estetiken som något viktigt och centralt. Det är intressant att se denna vändning från tidigare då vissa av dem var skeptiska till mina frågor. Det är en sak att tala om hur man skulle vela arbeta med kultur och estetik i skolan och en annan att berätta om hur det verkligen är. Det är lättare att måla upp en slags utopi kring hur man skulle vilja ha det och verkligheten kan ibland vara en helt annan. Detta talar Repstad om (2007) och därför var jag förberedd på det innan jag mötte rektorerna. På grund av deras ställning som rektor har de officiella uppfattningar om estetik i skolan och det var inte helt lätt att komma åt eventuella andra uppfattningar. Men trots detta, tycker jag att jag fick en liten uppfattning om vad det tänkte om estetik, dess värde och betydelse för elevernas lärande.
En av rektorerna menar att eleverna tycker att estetik ”är vansinnigt roligt” detta svar tyder på att estetiken är något man tar fram för att lätta upp en tråkig stund, för att därmed skapa en rolig
lättsam stund för eleverna. I den forskning som jag presenterade i litteraturavsnittet, om skolans sätt att använda sig av estetik skriver Persson och Thavenius (2003 s, 59) om den modesta estetiken som å ena sidan vill tro att estetiken har ett värde i sig och å andra sidan att konsten har en läkande och terapeutisk effekt och att den kan underlätta och stimulera lärandet. Denna syn får jag bekräftad genom några av informanterna.
7.4 Uppföljning av estetiskt arbete
Av fem rektorers svar om vilken slags uppföljning de har uppfattat att pedagoger genomför efter olika slags estetiska arbeten/projekt/upplevelser, är det endast en rektor som vet att det förekommer. Enligt de andra, finns det ingen uppföljning i klasserna. En av den radikala estetikens viktigaste kännetecken är reflektion (Persson och Thavenius 2003). Alltså att låta eleverna vara en aktiv del i att förstå vad de sett efter en estetisk upplevelse. Uppföljning kan bestå av att tala om upplevelsen,
vad man sett och varit med om, hur man tolkar det, vad den betyder för en själv och vilken kunskap man tillsammans har skapat genom upplevelsen och genom uppföljning. Det är något som inte finns enligt fyra av rektorerna. Reflektionen hjälper teori och praktik att mötas.
7.5 Yrkesrelevans
Jag anser att mitt arbete har hög yrkesrelevans eftersom det har varit viktigt för mig som KME- student att kartlägga fältet och ta reda på vilket värde rektorer tillskriver estetiken och på vilket sätt de uppfattar att man arbetar med estetiska uttryck på olika skolor. Då en rektor är en framtida arbetsgivare och har mycket att säga till om kändes det viktigt och relevant att välja just denna grupp, vilken jag har förstått är ett ovanligt val av undersökningsgrupp.
7.6 Metodisk reflektion
Metoden som jag valt, alltså kvalitativ intervju, går på djupet men inte på bredden. Jag har fått relativt mycket information om några få. Empirin är alltså inte heltäckande, jag kan bara svara på hur några få rektorer uppfattar frågor som har med estetik att göra. En del av frågorna kanske inte en rektor bäst kan svara på, utan som passar bättre att ställa till en pedagog som är i klassrummet med eleverna. Ett exempel är tex vad estetiken betyder för elevernas lärande. Jag hade alltså kunnat ha med ett lärarperspektiv för att få ytterligare en dimension. Jag hade även kunnat göra
observationer för att själv få se hur man på olika skolor arbetar med estetik, reflektion och hur man eventuellt sammanför teori och praktik. Men då hade studien tagit en annan riktning som jag inte hade för avsikt att leda den i.
7.7 Fortsatt forskning
Fortsatt forskning till det fält som jag har undersökt skulle enligt mig handla om hur man kan arbeta utifrån en radikal estetik, där teori och praktik integreras. Där reflektionens roll och plats i skolorna är en självklar del i arbetsformen. Då hade man också kunnat undersöka reflektionens effekter i elevernas lärande och utveckling.
7.8 Avslutande reflektion
(Thavenius och Persson 2003). Rektorerna verkar glada och stolta över att kunna berätta vilken typ av skapande och estetisk verksamhet de har på de respektive skolorna. Någon av rektorerna talar om estetik som något som eleverna ”ska komma ut på”, de sätter likhetstecken mellan estetik och så kallad högkultur. För barn och ungdomar är det inte främst högkultur (Sundin 2003 s. 17) som är den estetik de stöter på i sin vardag. De är ständigt påverkade av marknadsestetiken (Thavenius och Persson 2003) som musik, film, datorspel för att ta några exempel. Alla dessa medier är uttryck för estetik, både form- och innehållsmässigt. Rektorerna ger inte uttryck för att de skulle vara medveten om detta, för dem är estetik det som skolan kan bistå med, som att spela flöjt, fiol eller att gå på teater. Skolan är en egen ö som förblir likadan, från decennium till decennium. Elevkull efter elevkull reproducerar samma svampmålningar som de tidigare årskurserna gjorts som en av
rektorerna berättar om att eleverna gjort under hösten. Jag kan inte se att det finns något nyskapande i detta, men om man som skola inte har de ambitionerna, utan tänker att det inte spelar någon roll eftersom skolan kanske ska rivas, då förstår jag att de estetiska uttrycken inte blir på ett annat vis.
Skolan har en viktig roll att förändra synen på kultur och estetik och rektor har ett ansvar att stödja estetisk verksamhet som utvecklar lärandets kvaliteter och skolans kultur (Thavenius och Aulin- Gråhamn 2003). Trots goda ansatser till att skapa en inspirerande lärandemiljö för eleverna, med satsning på exempelvis kultur i skolan och andra projekt är den radikala estetiken (Thavenius och Persson 2003) långt ifrån skolornas verklighet att tolka utifrån informanternas svar. Rektorerna menar att lärarna är öppna för estetik och vad jag kan läsa in hos dem gör vissa av dem anspråk på den radikala estetiken, men det är fortfarande något man tar fram för att lätta upp stämningen och ge eleverna en rolig stund. Hur man verkligen använder den radikala estetiken som ett verktyg för att skapa ny kunskap, empati eller mening är fortfarande något relativt okänt, oreflekterat och
Litteraturlista
Aulin-Gråhamn, Lena, Thavenius, Jan (2003), Kultur och estetik i skolan, Malmö, Malmö högskola Bale, Kjersti, (2009), Estetik- en introduktion, Göteborg, Daidalos
Brüde Sundin, Josefin, (2007) En riktig rektor – Om ledarskap genus och skolkulturer, Linköping, Linköping studies in Pedagogic Praktices No:3
Forskningsetiska principer inom humanistisk och samhällsvetenskaplig forskning, (2002), Stockholm, Vetenskapsrådet, tillgänglig på Internet, www.vr.se, (22.11.2011)
Gustavsson, Bernt, (2002), Vad är kunskap :en diskussion om praktisk och teoretisk kunskap, Stockholm, Myndigheten för skolutveckling, Liber distribution,
KME- manschetten, tillgänglig på Internet www.mah.se/fakuliteter-och- områden/lararutbildning/instituitoner/Kultur-språk-medier/vill-studera-pa- KSM/Huvudämnen/Kultur-medier-estetik/ (23.10.2011)
Kylén, Jan-Axel, (2004), Att få svar, Bonnier utbildning, Stockholm
Läroplan för grundskolan 11, (Lgr 11), tillgänglig på Internet: www.skolverket.se (23.10.2011) Persson, Magnus och Thavenius, Jan (2003), Skolan och den radikala estetiken, Malmö, Malmö Högskola
Repstad, Pål, (2007), Närhet och distans, Lund, studentlitteratur