Betydelsen av ett helhetstänk och att lära i ett sammanhang

Samtliga pedagoger ansåg att helheten och att lära i ett sammanhang var viktiga faktorer i den ämnesövergripande undervisningen. De menade, precis som vi, att lära i ett sammanhang och se helheten i skolarbetet skulle påverka elevernas lärande positivt. På så sätt får eleverna även en djupare förståelse. Helhetssynen är viktig för att eleverna ska kunna reflektera och analysera och för att kunna använda sig av kunskapen de lär sig. Syftet med att arbeta ämnesövergripande är att skapa läroprocesser över ämnesgränserna eftersom det skapar en helhet i lärandet (Norell, 2008). Även Rosenqvist (2006) menar att det har en positiv påverkan på elevernas inlärning. Det är inte bara pedagogerna som har ansvaret, utan även rektorn har ett ansvar för att skolan ska samordnas olika ämnesområden så att eleverna får möjlighet att förstå större kunskapsområde som en helhet (Lgr11). Rosenqvist (2006) anser att genom att arbeta ämnesövergripande får eleverna ett helhetsintryck av undervisningen samt att det underlättar förståelsen eftersom flera ämnen integreras.

Vi har sett i verksamheterna att en formaliserad undervisning inte ger samma överblick och klarar inte av att ge det sammanhang som den ämnesövergripande undervisningen gör. Detta kan bero på att undervisning är uppdelad och eleverna får svårt att hänga med i de olika momenten som sker isolerat från varandra. Det försvårar för dem att utföra fyra olika ämnen på en dag, separat från varandra, än att integrera ämnena och se på ämnena som en helhet. Vi anser att det är av stor vikt att den ämnesövergripande undervisningen genomsyrar hela verksamheten. Berit hade svårt att förstå hur eleverna skulle kunna få en djupare förståelse om lärandet inte sattes i ett sammanhang samt om det praktiska uteblev. För henne, precis som för oss, är det viktigt att det praktiska integreras med teorin. En av de intervjuade pedagoger påpekade att hon ibland avgränsade temat till en viss tid på schemat vilket tog bort syftet med det ämnesövergripande arbetssättet. I ämnesövergripande undervisning ska ämnesgränserna raderas ut och schemat ska endast vara en riktlinje för vilka ämne som ska finnas med i temat.

Många av de intervjuade pedagogerna försökte att inte dela upp dagen i allt för stor utsträckning och lät sig inte styras utav schemat eftersom de ansåg att helhetssynen togs bort i undervisningen. Detta belyser även Krantz & Persson (2001). För lågstadiepedagogerna var det lättare att bortse från schemat eftersom de hade alla ämnena själv, vilket är en fördel när man arbetar ämnesövergripande. De pedagoger som arbetade i mellanstadiet såg schemat som ett hinder eftersom det var fler pedagoger att ta hänsyn till. Vi anser att för att få en mångsidig och sammanhängande undervisning krävs det en medvetenhet och professionalitet hos pedagogerna.

Vår tolkning är att de pedagoger som är kreativa i sitt arbete har lättare att fånga elevernas intresse och att skapa en lust att lära. Vi menar att en förutsättning för att lärande ska ske är en varierad undervisning med kreativt tänkande, flexibilitet och nyskapande hos pedagogerna. Det skapar glädje för elever att få möjligheten att skapa och vara kreativa i skolan. Några av de intervjuade pedagogerna har märkt att elever anser att den ämnesövergripande undervisningen är intressantare och de menar därför att det har en positiv påverkan på dessa elever. Rosenqvist (2006) anser att den ämnesövergripande undervisningen gör både eleverna och pedagogerna mer kreativa, vilket resulterar i en varierad undervisning som passar elevernas olika inlärningsstilar. Vi anser att det är lättare att anpassa undervisningen efter varje individs behov om du arbetar ämnesövergripande. Enligt Siv fanns det en undersökning som visade att eleverna endast lyssnar på de första minuterna som pedagogen pratar. Det har därför stor betydelse att variera utformningen av sin undervisning så att eleverna inte tappar sitt fokus. I den ämnesövergripande undervisningen lär sig eleverna att dela med sig av sin kunskap till varandra och till pedagogerna, vilket leder till en bättre kvalitet på undervisningen.

6.2 Att lära av varandra

Samtliga av de intervjuade pedagogerna påtalade betydelsen av det sociokulturella perspektivet, vilket innebär att eleverna lär sig genom att samspela och med varandra (Säljö, 2010). Fyra av pedagogerna ansåg dock att samspelet som sker genom interaktion mellan

ämnesövergripande undervisningen öppnade för ytterligare möjligheter för eleverna att samspela. De menade att de varierande inslagen i arbetsmetoden bidrog till ett ökat samspel mellan eleverna. Susanne belyste utmaningen med att ge elever i de yngre åren möjligheten att arbeta tillsammans och lära sig samspela. Vi menar att det är nödvändigt att elever tidigt övar sig på att samspela. Berit ser grupparbeten som en övning för eleverna att lära sig samarbeta, uppstår det en konflikt måste eleverna ta ansvar för att lösa den. Detta synsätt tror vi gynnar eleverna både i skolan och i deras vardag.

Tillsammans med Siv anser vi att hur man väljer att placera eleverna i klassrummet har stor betydelse för elevernas samspel. En genomtänk placering kan resultera i att eleverna lär av varandra, vilket utvecklar både den som får formulera sig och föra vidare sin kunskap och den som tar emot kunskapen (Säljö, 2010).

6.3 Lusten och motivationen är A och O

De intervjuade pedagoger belyste att lusten och motivationen var betydelsefulla faktorer i den ämnesövergripande undervisningen. Utan lusten blir det svårt att motivera eleverna att utföra skolarbetet. Pedagogerna menade att genom en varierad undervisning och kreativa tema kunde de lättare skapa motivation hos sina elever. Anledningen till att de lät eleverna arbeta praktiskt var för de menade att eleverna då lättare kunde förstå till det teoretiska. Pedagogerna var eniga om att lusten och motivationen var A och O för en lyckosam inlärning. Trots spridning i pedagogernas utbildning och erfarenheter hade de en relativt liknande syn på inlärning. Pedagogerna var överens om att den ämnesövergripande undervisningen fångade elevernas intresse, vilket resulterade i högre motivation och engagemang. Även Vygotskij (2001) menar att elevernas motivation har betydelse för engagemanget. De pedagogerna med längst arbetslivserfarenhet hade lättare för att på ett lustfyllt sätt integrerar de olika ämnen till en helhet. För dem var det naturligt, medan det för några av de andra pedagogerna var det mer problematiskt. De hade till exempel svårt att integrera matematik på ett lustfyllt och naturligt sätt.

Att skapa ett lustfyllt lärande och samtidigt ta hänsyn till 25 individers behov är inte lätt, men vi anser att i ett ämnesövergripande arbetssätt faller det sig mer naturligt. Det är svårare att ta

hänsyn till de olika inlärningsstilarna i en formaliserad undervisning menar vi. När eleverna ser en mening med skolarbetet och när pedagogerna utgår från deras intresse och erfarenheter ökar lusten att lära och inlärningen blir effektivare (Vygotskij, 2001). En av pedagogerna påpekade att en lustfylld introduktion till ett temaarbete inte innebär att elevernas motivation kommer att vara bestående under hela temat. En del tror att det räcker med att fånga elevernas fokus, men Ingrid menar att det är pedagogens ansvar att bibehålla motivationen genom en varierad och lustfylld undervisning. Petra belyste vikten av pedagogernas engagemang i de olika ämnena. Hon menade att eleverna märkte om pedagogerna brann för ett ämne eller inte, vilket sedan påverkade elevernas engagemang. De pedagoger som undervisade i lågstadiet menade att det inte var särskilt svårt att motivera eleverna i den åldern. Vi ansåg att pedagogerna i lågstadiet var de som var mest kreativa i sin undervisning.