5 Utbildningsdeltagande och betygsutveckling
5.2 Betygsutveckling
I det här avsnittet redogörs kortfattat för den övergripande resul- tatutvecklingen i svensk skola. Skolan har dock många mål. Den ska inte bara förmedla kunskaper utan också fostra goda samhälls- medborgare. Helst skulle vi vilja beskriva utvecklingen av skolans mervärde i alla dessa dimensioner. För att kunna ge en överskådlig bild av utvecklingen i svensk skola tvingas vi dock avgränsa oss till mätbara skolresultat. Det innebär inte att skolans andra mål är oviktiga, bara att de är svårare att mäta.
Ambitionen är att mäta hur mycket eleverna lär sig i skolan, och hur det har förändrats över tiden. Helst vill vi studera utvecklingen av absoluta kunskaper som enkelt kan jämföras över tiden och mellan elever. Tillgången på absoluta kunskapsmätningar är dock begränsad, och vi kommer därför att i stället fokusera beskrivningen på betyg. Dessa kan betraktas som relativa mått på kunskaper. De går inte att fullt ut jämföra över tid, men kan ändå vara informativa om skillnader mellan kommuner, skolor och elever.
0 10 20 30 40 50 P ro ce n t 1970 1975 1980 1985 1990 Födelseår
Bilaga 7 till LU2019 Utbildningsdeltagande och betygsutveckling
Fram till mitten på 1990-talet användes ett relativt (eller norm- baserat) betygssystem i den svenska skolan. Betygen sattes på en femgradig skala (1–5) och normerades på skolnivå med hjälp av standardprov i svenska, engelska och matematik på grundskolan, och med centralprov i olika ämnen på gymnasiet. Betygssystemets främsta uppgift var att rangordna elever för urval till högre nivåer inom utbildningsväsendet. Eftersom de relativa betygen normerades så att medelvärdet för eleverna i landet var detsamma vid varje tidpunkt, går de inte att använda för att beskriva den nationella utvecklingen av kunskaper och färdigheter över tid.
Riksdagen beslutade 1993 att införa ett mål- och kunskaps- relaterat betygssystem, där elevers prestationer skulle bedömas i förhållande till på förhand uppsatta mål. Detta var det sista steget på vägen mot en mål- och resultatstyrd skola. Betygsättningen kom att ske i stegen ”Icke Godkänd”, ”Godkänd”, ”Väl godkänd”, och ”Mycket väl godkänd”, och som stöd vid bedömningen av elevernas kunskaper infördes nationella ämnesprov i svenska, engelska och matematik.6 Betygssystemet har ambitionen att mäta elevernas absoluta kunskaper och skulle därmed kunna användas för att beskriva resultatutvecklingen i svensk skola. Det innebär också att det inte finns några begränsningar i antalet topp- eller bottenbetyg, vilket kan få konsekvenser för betygsspridningen. Läsåret 2011 infördes en ny betygsskala med fler betygssteg (A-E), men som i övrigt har stora likheter med det föregående systemet.
Figur 5.10 visar hur betygen i Åk 9 utvecklats för teoretiska respektive praktisk-estetiska ämnen.7 Det skedde som väntat inga större förändringar av betygsgenomsnitten under det relativa be- tygssystemet, även om en viss uppgång skedde precis före bytet av system. I och med införandet av det mål- och kunskapsrelaterade betygssystemet 1997/98 påbörjas en höjning av betygen. Betygs- förbättringen har varit som starkast för praktisk-estetiska ämnen, men återfinns också för teoretiska ämnen. Även efter införandet av det senaste betygssystemet 2012/13 ökade betygsgenomsnitten avsevärt.
6 Formellt fanns inte betyget ”Icke godkänd” i grundskolan.
7 Teoretiska ämnen består av svenska, matematik, engelska, biologi, fysik, kemi, geografi, reli-
gion, historia och samhällskunskap, medan estetisk-praktiska ämnen utgörs av idrott, bild, musik, slöjd, teknik och hemkunskap. Det olika betygssystemet har länkats till varandra genom att sätta medelvärdet för det första året med det nya betygssystemet till medelvärdet för det sista året med det föregående systemet, plus de genomsnittliga betygsförändringarna under åren före respektive åren efter bytet av betygssystem.
Utbildningsdeltagande och betygsutveckling Bilaga 7 till LU2019
144
Not: Figuren visar genomsnittsbetyg i Åk 9 för olika typer av ämnen. Betygen har normerats för läsåret 1987/88. Den första lodräta linjen anger införandet av det mål- och kunskapsrelaterade betygssystemet i grundskolan, medan den andra linjen visar införandet av det senaste betygssystemet. För varje ämnestyp har medelvärdet för det första året med ett nytt betygssystem satts till medelvärdet för det sista året med det föregående systemet, plus den genomsnittliga betygstrenden för åren före respektive efter bytet av betygssystem.
Betygsutvecklingen går stick i stäv med utvecklingen av ämnes- kunskaper i internationella mätningar som sjunker kraftigt under större delen av perioden (se exempelvis Skolverket, 2014). Trots de högt satta ambitionerna med det mål- och kunskapsrelaterade be- tygssystemet tycks det inte kunna göra anspråk på att mäta absoluta kunskaper. Skillnaderna i utvecklingen mellan betyg och svenska elevers resultat i internationella kunskapsmätningar måste i stället ses som tecken på betygsinflation.8
8 Vlachos (2010) diskuterar de incitament som kan leda fram till betygsinflation. Betygs-
inflation i det mål- och kunskapsrelaterade betygssystemet studeras även i Cliffordson (2004) och Wikström och Wikström (2005).
-0,1 0,0 0,1 0,2 0,3 0,4 0,5 0,6 0,7 0,8 B e tyg ( S D ) 1990 1995 2000 2005 2010 2015 Avgångsår
Bilaga 7 till LU2019 Utbildningsdeltagande och betygsutveckling
Not: Figuren visar genomsnittsbetyg/meritvärde på gymnasiet för olika typer av linjer/program. Betygen har normerats för läsåret 1984/85. Den första lodräta linjen anger införandet av det mål- och kun- skapsrelaterade betygssystemet på gymnasiet medan den andra linjen visar införandet av det senaste betygssystemet. För varje ämnestyp har medelvärdet för det första året med ett nytt betygssystem satts till medelvärdet för det sista året med det föregående systemet, plus den genomsnittliga betygstrenden för åren före respektive efter bytet av betygssystem.
Figur 5.11 visar betygen i gymnasieskolan uppdelat på högskoleför- beredande respektive yrkesinriktade linjer/program. Under hela perioden ligger genomsnittsbetygen för elever på högskoleför- beredande program betydligt högre än för elever på yrkesinriktade program, vilket återspeglar skillnader i elevernas grundskolebetyg. Under de sista åren med sifferbetyg påbörjades en väsentlig ökning av genomsnittsbetygen på såväl yrkesinriktade som högskoleför- beredande program. Betygsökningen fortsatte efter införandet av det målrelaterade betygssystemet. Trenden med högre gymnasie- betyg fortsatte till mitten av 2000-talet, då ökningen planade ut. Under perioden 1990–2005 steg betygen med ungefär 0,80 sd. Precis som på grundskolan ökar betygen på gymnasiet samtidigt som mer objektiva mått på kunskaper i internationella kunskapsmätningar försämras för svenska elever (Skolverket, 2014).
-0,50 -0,25 0,00 0,25 0,50 0,75 1,00 1,25 B e tyg ( S D ) 1985 1990 1995 2000 2005 2010 2015 Avgångsår Högskoleförberedande Yrkesinriktad
Utbildningsdeltagande och betygsutveckling Bilaga 7 till LU2019
146
Även om betygsutvecklingen inte kan likställas med kunskaps- utvecklingen kan betyg ändå vara informativa om skillnader mellan kommuner, skolor och elever. En annan styrka med betygsupp- gifterna är att de är heltäckande och avser en relativt lång tidsperiod. Tendenserna till betygsinflation gör dock att även skillnader i betygsresultat vid ett givet tillfälle bör tolkas med viss försiktighet. När vi använder betyg som resultatmått i efterföljande kapitel, kommer vi därför att fokusera på betygen i svenska, matematik och engelska. Det gör vi dels eftersom dessa kunskaper är centrala för elevernas fortsatta studier och arbetsliv, dels då tendenserna till betygsinflation tycks vara mindre för dessa ämnen.
5.3
Sammanfattning
I det här avsnittet har vi beskrivit utvecklingen av utbildningsdel- tagande i olika delar av utbildningssystemet under de senaste 30 åren. Vi finner att:
• Andelen av en årskull som går på grundskolan har minskat något sedan slutet av 1980-talet.
• Fler studerar på gymnasiet och högskolan.
• Införandet av programgymnasiet har medfört att allt fler ung- domar uppnår en 3-årig gymnasieutbildning.
• Andelen elever som lämnar gymnasieskolan utan fullständiga betyg ökade i slutet av 1990-talet, både i samband med imple- menteringen av programgymnasiet samt införandet av behö- righetskrav till nationella program.
• Andelen som läst minst två år på gymnasiet har inte minskat under perioden. Ökningen av elever med ofullständiga gymnasie- studier tycks i stället bero på regelförändringar och förändrad syn på perioder av frånvaro.
• Under senare år har andelen som lämnar gymnasieskolan utan fullständiga betyg minskat.
Sammanfattningsvis har en större andel av en elevkohort fått tillgång till gymnasieutbildning under den studerade perioden. Men fler går på introduktionsprogram och färre avslutar gymnasiet. Vi kommer att undersöka betydelsen av detta för skolans likvärdighet i kapitel 8.