Bibehållande av egna förbands stridsvärde

Krigshistoriska erfarenheter strider mot vad som här skrivs. Stavka VGK:s vilja att ut- sätta stora formationer för risken att förintas i meningslösa operationer är herostra- tiskt ryktbar. Men avsikten är trots allt att hushålla med egna resurser och bibehålla förbandens stridsvärde. Det måste också påpekas att i Ryssland har man en annan in- ställning till enskilda förluster, om än stora. Visserligen vidtas åtgärder liknande med dem som tidigare vidtogs i Sverige inom ramen för det svenska totalförsvarskoncep- tet, men det finns även en annan aspekt på detta.

På den strategiska nivån strävar man efter att skapa kvantitativ överlägsenhet och uthållighet. Det anses visserligen att ett kärnvapenkrig kan komma att avgöras tidigt – kanske inom några timmar eller några dygn. Trots detta konstrueras system i ett så- dant antal och med sådan uthållighet att utdragna operationer skulle kunna vara tänk- bara under ett kärnvapenkrig.

Utvecklingen av moderna, konventionella vapensystem i förening med förbättrade möjligheter att upptäcka och lägesbestämma mål gör att även mål på djupet kan be- kämpas. Detta kan innebära att stora förluster även kan erhållas vid bakre echelonger. Ryssland, tidigare Sovjetunionen, ser fyra möjligheter att hantera problemet med att bibehålla stridsvärdet.

8.4.6.1 Följa här tidigare beskrivna principer

En överraskande offensiv som snabbt tränger in på djupet av motståndarens gruppe- ring och som fullföljs i högt tempo utan uppehåll och där motståndaren förhindras uppta ett organiserat försvar gör det möjligt att undvika kostsamma strider. Det är så- ledes kombinationen av överraskning och högt tempo som är det främsta kriteriet för säkerhet i operationen, främst under anfall. För att detta skall lyckas krävs det initiativ- rika chefer på operativ nivå som ser möjligheter att exploatera taktisk framgång till operativ i enlighet med operationsplanens intentioner. Därmed anses förlusterna kun- na hållas nere och underhållsbehovet minska totalt sett.

Det skall då konstateras att beredvilligheten att ta stora förluster och hänsynslöst offra enheter i främre echelong inte står i strid med principer om att bibehålla strids- värdet. De totala förlusterna och uppoffringarna blir då väsentligt lägre eftersom ba- kre echelonger drar fördel av de offer som de främre gör. Dessutom hävdas uppfatt- ningen att offrandet av förband i sken- och flankanfall mycket väl kan motiveras om detta säkrar framgång i huvudriktningen. Man talar även om avlastningsanfall.157 8.4.6.2 Passiva skyddsåtgärder

Dessa säkrar inte bara överraskning utan ger möjlighet för enheter att överleva. Därför understryks att strategiska och operativa förflyttningar skall ske i mörker. När spa- ningssatelliter passerar skall marscherande förband gå i skydd. Att dölja och sprida för- band är mycket viktigt. Ryska förband övar förflyttningar och väntan i beredskapsom- råden under radio- och elektro-optisk tystnad. Rök utnyttjas i förvånansvärt stor omfattning. Dessa åtgärder är också en viktig komponent i planeringen av maskirovka. Inför och under försvarsoperationer intar färdigställandet och utnyttjandet av fält- befästningar en mycket framträdande plats. Om en front skall genomföra en anfallso- peration, skall den kunna ingångsättas tre–fyra dygn efter det högre befälhavare givit uppgiften. Vid en försvarsoperation tillkommer sju–tio dygn för utförande av fältar- beten.

8.4.6.3 Skadeförebyggande och -avhjälpande åtgärder

Frånsett de åtgärder som just beskrivits i samband med passiva skyddsåtgärder byggs fasta fortifikatoriskt väl skyddade anläggningar för stabsplatser och ledningscentraler för strategisk VGK-, GK- och K-nivå. Dessutom utnyttjas rörliga tågledningscentra- ler och flygande ledningscentraler. De fasta trådsambandssystemen är dubblerade ste- la förbindelser. De viktigaste går i pansrade kabeltrummor.

Ledning och samband måste snabbt kunna återupprättas efter ett anfall. Sam- bands- och signalbrigader kopplar om radio- och radiolänknäten samt återställer tråd- förbindelserna eller kopplar om till reservsystem. Järnvägs- och landsvägsförbindelser

dubbleras med kringgångsmöjligheter vid känsliga eller strategiskt viktiga avsnitt. Re- servbromateriel har lagts upp i förväg. Järnvägstruppernas järnvägsbrigader svarar re- dan i fred för banunderhåll och reparationer.

8.4.6.4 Bibehålla stridsförmågan

På strategisk nivå utgör skyddet av hemlandet en väsentlig förutsättning för att bibe- hålla stridsförmågan. Det gäller att i det längsta skydda industrin avsedd för krigsvik- tig produktion. Om ett kärnvapenkrig utkämpas, bygger teorierna om den ömsesidiga avskräckningen på insikten om att ingen kan skydda sig mot ett massivt anfall med kärnvapen. I det ryska synsättet intar emellertid skyddet av vitala installationer och funktioner en central roll för att, om möjligt, säkerställa en ”tillräcklig” uthållighet. Luft- och rymdförsvaret samt civilförsvaret har här sina främsta uppgifter. Ryska flot- tans väsentligaste uppgift är att skydda de strategiska robot-ubåtarna, vilka utgör Rysslands viktigaste andraslagsstyrka.

På operativ nivå gäller säkerligen fortfarande att stridsutrustning används i liten omfattning i fredstid för att ha en hög tillgänglighet i krig. Stora förbättringar avseen- de logistik är planerat inom ramen för militärreformen utan att för den skull ändra alltför mycket av principerna.158 Viktigast anses dock vara det moraliska tillståndet vid förbanden, trots eller kanske på grund av att reorganiseringssystemet är uppbyggt som det är.159

8.4.6.5 Balans mellan operationsmål och resurser

Operativ planering skall baseras på objektiva vetenskapliga studier av styrkerelationer och antalet förband i förhållande till operationsområdets geografiska storlek och ka- raktär. Vi kan direkt hänföra detta resonemang till avsnittet ”styrkekorrelationer” i ka- pitel 7.160 Det har alltid varit den marxist-leninistiska uppfattningen att allt kan brytas ned till vetenskapliga normer och beräkningsformler. Men detta är som vi redan sett ett arv från Jominis veteskapliga förhållningssätt och centralt i den ryska planerings- modellen i förberedelserna för en operation. Det förenklar också och snabbar upp stabsarbetet. Detta arbete genomförs förvånansvärt snabbt även om räknearbetet ut- förs för hand eller bara med begränsat datorstöd. Tidskraven är, som tidigare nämnts, hårda. Därför studeras militärhistoria mycket ivrigt och forskningen bedrivs intensivt för att finna lagbundenheter och att skapa kvantifierbara normer för alla militära akti- viteter, även sådana som inte är reellt påtagliga.

Dessa normer är naturligtvis inte oföränderliga. De förändras när de objektiva om- ständigheterna förändras. Vi kan exempelvis nämna kärnvapenrevolutionen och i sen tid revolutionen på det informationsteknologiska området. De funna lagbundenheter- na torde däremot vara av betydligt längre varaktighet. De skapar därmed förutsätt- ningar för att bygga upp doktriner och strategier som kan vara tillämpliga under lång

158. Se vidare kapitel 9.3, ”Den bakre tjänsten”.

159. Se vidare kapitel 6.4, ”Mobilisering samt reorganisering och uppsättandet av nya förband”. 160. Se vidare kapitel 7.2, ”Planering och delgivning”.

tid trots snabba förändringar av de objektiva faktorerna, detta trots kommunistpar- tiets förlorade ledande roll som ändå kanske bara var ett löst utanverk på en hård ur- sprunglig kärna.

Vi skall här beakta den ryska inställningen till förbekämpning och psykologiska förberedelser av operationsområdet, det vi tidigare kallat för uppmjukning. Är de egna förbandsresurserna underlägsna motståndarens beräknas behovet av nedkämpning (uttryckt i vapen- och ammunitionsekvivalenter) för att ”mala ned” motståndaren till en hanterlig nivå. På motsvarande vis beräknas behovet av uppmjukning.161

Modelleringen av operationer i stabsarbetet syftar också till att förhindra att alltför starka eller alltför svaga stridskrafter avdelas för uppgiften. Att avdela alltför starka stridskrafter anses vara nästan lika allvarligt som att avdela för svaga. Med den stora förstörelseförmåga som även moderna konventionella vapensystem besitter kan en stor ansamling av förband leda till orimliga förluster utan att fördenskull ge en ytterli- gare förbättrad stridseffekt. Rörliga kvalificerade stridskrafter – stötförband – sätts inte in där de kan bindas i meningslösa förlustbringande operationer. Då dessa för- band alltid har varit relativt fåtaliga, måste förutsättningar skapas för framgångsrik in- sats genom att andra förband engagerar och binder försvararens kvalificerade styrkor. Där med kan vi i militärteoretiska termer tala om en indirect approach inom den direkta. Det finns en medvetenhet om att även de bästa planer kan misslyckas i krig. Stryk- tålighet måste därför tillskapas. Anfallsförband skall därför tilldelas i sådan mängd och utnyttjas på ett sådant sätt att helst inga motdrag från motståndaren förhindrar att operationsmålen nås. Echelongeringen görs först efter modelleringen och noggranna överväganden i övrigt om motståndarens styrka och läge.

Öppna flanker accepteras så länge anfallsrörelsen kan hållas igång. Men pansarför- band avdelas för att parera motståndarens agerande utan att behöva överföra förband från huvudriktningen. Särskilda pansarvärnsförband, ofta beväpnade med dragna pansarvärnskanoner, tilldelas att försvara anfallande förbands flank. Reserver med in- genjörs- och saneringsförband avdelas för att minimera förseningar som förorsakats av fördröjande fältarbeten och insats med kemiska stridsmedel. Under andra världs- kriget användes de för en tid på 1990-talet återuppståndna ”kulsprute/artilleridivisio- nerna” för denna uppgift. Större reserver skall avdelas för att möta oväntade händel- segrunder under en försvarsoperation och för att utnyttja framgång under ett anfall.