22.2 Om du svarat Ja på fråga 22.1 vad för slags satsning/ar tycker du att man bör göra? Beror helt på verksamhet, men att kunna erbjuda farmaceutisk kompetens inom alla områden till enheten. Vi bidrar med någon som fokuserar på läkemedelsfrågor, men man måste vara beredd på att olika verksamheter önskar olika saker av en klinisk apotekare. Att erbjuda ett helhetsperspektiv för verksamheten och inte enbart arbeta med brandsläckning (i form av
läkemedelsgenomgångar/avstämningar). Då vi har sammanhållen journalföring, blir
läkemedelsgenomgångarna av en annan karaktär än i större regioner. Det finns mycket mer behov i verksamheten där farmaceuten sällan tar ett helhetstag, t ex stöd mot ledningen i form av statistik, följsamhet till rekommendationer, men även önskemål från sjuksköterskor, utbildningar, rutinutveckling etc. Antingen fokuserar man på en av dessa saker, men saknar då inblick i den verksamheten. Lobbying på nationell nivå + idogt arbete på gräsrotsnivå. Få med krav för farmaceutmedverkan i olika certifieringar av vården.
Initialt en breddning av nuvarande koncept, därefter ytterligare integrering i vårdteamen för att garantera att alla vet vad en klin.farm gör och utnyttjas till rätt ändamål
Fler sjukhusavdelningar/kliniker/vårdcentraler i landet borde få tillgång till en klinisk apotekare Samarbete via slutenvård och öppenvård och kommun. Mer primärvård.
Samordning av kompetensutveckling mellan regionerna.
På vissa håll i landet behövs säkert mer satsningar för att få mer jämlik vård, då det är väldigt olika hur långt man utvecklat klinisk farmaci i de olika regionerna. Kanske mer samordnad akademisk
uppföljning av interventioner för att kunna utvärdera vilken typ av verksamhet som får positiv effekt för patient och vården.
Strukturerad fortbildning för oss som arbetat ett tag - finns tyvärr inget.
Satsa mer på utskrivningsinformation i slutenvården och hembesök i primärvården. Ökad behörighet för farmaceuter att bl.a. rensa i inaktuella läkemedelslistor, komma åt läkemedelsförteckningen samt i framtiden även viss förskrivningsrätt vore toppen!
Specialistutbildningar inom olika terapiområden.
utveckla klinisk farmaci inom öppenvård med patienter som är förberedda på att prata läkemedel, bygg upp kompetens med farmacevter i sluten- och öppenvård som guidar patienten som kan hämta sitt läkemedel hur den vill men inte behöver få så mycket farmaceutisk guidning från fysiska apotek Fler samarbeten för att bättre kunna utvärdera nyttan med vårat arbete.
Här i Västernorrland är det ju endast jag som arbetar kliniskt mot primärvården så utvidgning behövs verkligen inom specialistvården
Från politiskt håll ge ekonomiska förutsättningar för fler tjänster inom klinisk farmaci, på så sätt kan vi lättare hjälpa fler vårdavdelningar (många vårdavdelningar som idag inte har kliniska farmaceuter på plats önskar hjälp från oss).
Utbilda fler kliniska farmaceuter, erbjuda fler praktikplatser i slutenvård för apotekarstuderande Anställa fler som arbetar kliniskt. På så vid kan man lättare driva professionen framåt och även ta del av varandras kunskaper.
Fler resurser behövs så att det kan finnas åtminstone 1 farmaceut på varje avdelning. Utbildning, nationellt krav på kompetens, certifieringar
Fler utbildningar man kan gå förutom magisterprogrammet, gärna med olika inriktning som inte bara riktar sig mot läkemedel och äldre. Saknar vidareutbildning för läkemedel och barn.
Fler farmacevter som jobbar kliniskt.
Saknas kliniska farmaceuter i primärvården, finns mycket att tillföra men det finns inte lika mycket erfarenheter om hur man kan jobba strukturerat.
Utöka antalet, kvalitetssäkra utbildningen (krav magisterutb i klinisk farmaci), mer fortbildning av befintliga kliniska farmacevter, mer klinisk farmaci i grundutbildningen, möjlighet till formell specialisering efter magisterutbildningen t ex psykiatri, IVA. Gärna ett system med "AT/ST".
KLIF behövs på alla nivåer, men i slutenvården är det mest fokus på avstämningar och i primärvården kan man arbeta mer långsiktigt och fördjupat med läkemedelsgenomgångar. Alla vårdcentraler borde ha tillgång till egen klinisk farmaceut en eller flera dagar per vecka.
Årlig nationell utbildning, större möjlighet att certifiera sig och specialisera sig som amerikanska apotekare gör inom t ex Infection diseases pharmacy, critical care pharmacy, oncology pharmacy osv Ökat antal, ökade utbildningsmöjligheter (exempelvis i form av fördjupningskurser på universitet)
Alla hälsocentraler borde ha en apotekare åtminstone halvtid. Fler apotekare inom slutenvården så man kan fokusera att vara heltid på avdelning. Även mer apotekare i chefsposition som vet vad vi kan och kan prata om oss på ett bra sätt för att vi ska kunna satsa mer.
Vidareutbildning för receptarier som arbetar kliniskt eller vill arbeta kliniskt. T ex så vi kan utföra lm- avstämningar, lm-genomgångar mm. Farmakoterapi. Inte magisterprogrammet i Uppsala utan mer inriktning mot kliniskt arbete utan forskning. Gärna på andra orter, t ex Göteborg.
Tillgången till kliniskt farmaceutisk kompetens behöver göras mer tillgänglig för hela hälso- och sjukvården.
Vet ej
I det patientnära arbetet ses behovet av strukturerad genomgång av läkemedelbehandlingar, samt utifrån patientens perspektiv behov av strukturerade läkemedelssamtal eller hjälp med
läkemedelhanteringen. I vår verksamhet ser vi även en möjlighet att arbeta via öppenvårdsmottagningar, något som jag idag tror är ganska begränsat i Sverige. Obligatorisk med kliniska farmacevter i varje region genom en lag från regering/riksdag
Man borde satsa stort. Se över kliniska farmaceuters ansvar, befogenheter och kompetens och definiera dem bättre så att man i framtiden kan dra nytta av kompetensen på ett bättre sätt, ex förskrivningsrätt.
att integreras bättre lokalt i vården men också jobba (ännu mer) för att göra den famacevtiska vården likvärdig i olika regioner, kvalitetssäkra det vi gör
klargöra rollen/ansvar för farmacevter i vården, involvera paramedicinerare i arbetet, se hur andra länder arbetar med klinisk farmaci och implementera det i Sverige.
Specialisering. Internship motsvarande kortare AT-tjänst. Täcka fler verksamhetsområden. Större studentansvar/mer handledning. Föreläsning för andra professioner. Mer utbildningar riktade till farmaceuter.
Klinisk farmaci tillgängligt för alla patienter i Sverige på något sätt.
Det har hänt mycket på 15 år men det mesta har i min region hänt de senaste 2 åren. Det finns ett tydligare fokus i samhället på att farmacevter kan bidra och bör ses som en självklar del i vården. Fokus framåt bör vara att utveckla journalsystem så att dessa enklare kan användas både för förskrivare och farmacevter.
Nationellt sätta upp riktlinjer kring vad som avser klinisk farmaci, vilka yrkesroller som finns och vad deras kompetens innebär etc. Skapa förutsättningar för att fortbilda sig inom specifika ämnesområden och skapa specialiseringar. Nationell standardisering av arbetssätt inom liknande
verksamhetsområden. Underlätta erfarenhetsutbyten och samarbeten över landet.
Specialisering inom olika verksamhetsområden. Bör ledas av universitetet men bör även inkludera praktik inom området. Förslagsvis på den klinik som man är anställd, likt läkarnas ST.
Jag tycker även att klinisk farmaceut ska vara en skyddad arbetstitel. I dag används den av
farmaceuter (utan klinisk utbildning) som är anställda för att utöva läkemedelsservice på avdelning, vilket jag inte anser är korrekt. Tycker då att ribban för att få bli klinisk farmaceut ska vara
magisterexamen i klinisk farmaci. Bättre inkludering i vårdteamet.
Man bör satsa dels på att vidareutveckla de kliniska tjänsterna och förtydliga de kliniska
farmaceuternas roll i vårdteamet (vilket kan se väldigt olika ut beroende på var man är). Jag tycker också att man bör satsa på kompetensutveckling och en tydligare karriärsstege där man i högre grad blir belönad för längre erfarenhet och mycket kunskap. Jag tror att det behövs för att behålla
kompetensen inom den kliniska farmacin, eftersom många annars byter jobb eller t.ex. blir chef och då får mer administrativa uppgifter.
Tycker kliniska farmaceuter ska vara mer självklara i vården och investeras mer på.
Framförallt utöka läkemedelsgenomgångarna inom primärvården (patienter på SÄBO, med HSV men även patienter i eget boende som själv sköter sina mediciner), det är där jag tror att man gör mest nytta!
Jag tycker att man bör bredd införa det i hela Sverige och att det lyfts vad vi kan hjälpa till med. Mer resurser till regionerna så de kan anställa fler kliniska farmaceuter.
Utbildningar och erfarenhetsutbyte
Olika karriärssteg för farmaceuter och möjl till specialisering och certifiering såsom i UK/USA Många regioner har knappt klinisk farmaci. Dessa behöver fler
Vi är fortsatt en liten grupp som inte kan vara på alla avdelningar i slutenvård eller göra läkemedelsgenomgång på patienter i primärvård som inte har hemsjukvård/särskilt boende. Saknar möjlighet att kunna specialisera sig inom något terapiområde.
Klinisk farmaci bör etableras i fler regioner, både inom slutenvård och primärvård.
Individualisera farmaceutrollen utifrån verksamheten. Mer kontinuerlig uppföljning i slutenvården (och primärvården på annat sätt), istället för ögonblicksbild. Forskning på detta eventuellt.
Visa hur viktiga vi är och vad vi kan.
Det är svårt att rekrytera utbildad personal, så i första hand satsning på fler kliniska farmaceuter som är utbildade. När gäller primärvården hos oss är de svårast sjuka patienterna på särskilda boenden väl genomgångna sedan flera år, så jag anser att vi behöver satsa på fler grupper ex patienter med hemsjukvård och patienter i ordinärt boende.
Behövs mycket mer kompetensutveckling, utan det är det för svårt att utveckla rollen som klinisk apotekare!
Fler klinikapotekare till primärvården, både vårdcentral och kommunala enheter, hemsjukvård mm. Kombinera arbetet med LMG till de äldre med att arbeta mer förebyggande i alla patientgrupper, dvs läkemedelsgenomgångar eller patientinformation/utbildningar för de som behöver istället oavsett sjukdom/ålder.
Arbeta förebyggande med att öka kunskap hos ssk/delegerad vårdpersonal hemtjänst mm gällande läkemedelshantering och användning. Arbeta förebyggande genom att öka kunskap hos förskrivare om läkemedelsrelaterade problem.
Inom slutenvård arbeta på en mer övergripande nivå för att bidra till att skapa processer och arbetssätt som förenklar och minskar risk för läkemedelsrelaterade problem som t.ex. överföringsfel mellan två vårdenheter.
Om jag tänker helt fritt utan att ta hänsyn till att satsningar kan behöva begränsas/prioriteras emellan pga för få utbildade kliniska apotekare...
1. Dels utökning av "basen", t ex arbete med läkemedelsgenomgångar på avd, för att få en jämlikhet i vården vad gäller tillgång till kliniska farmaceuter.
2. Satsning på att ha kliniska farmaceuter på samtliga vårdnivåer, inkl kommun, för att bättre säkra upp informationsöverföring, uppföljning av läkemedelsförändringar etc.
3. Utbildningssatsningar för att öka möjlighet till specialisering inom terapiområden.
4. Vidareutveckling av kliniska apotekare på mottagningar t ex för att självständigt jobba med följsamhet, systematisk uppföljning av biverkningar, "mindre korrigeringar" (enl frågan nedan), dostitreringar. På sikt möjlighet för apotekare att bli "independent prescribers".
Vet inte
Att utvidga klinisk farmaci till alla sjukhus/avdelningar (som önskar det), t ex mkt begränsat fortfarande i Stockholmsregionen.
Se till att kvalitetssäkra arbetet så att alla arbetar efter en modell som fungerar, så att man inte riskerar att urholka begreppet klinisk farmaci. Viktigt med att göra så att man som klinisk apotekare tar ansvar över att ändringar följs upp under och efter vårdtid. I Uppsala skickar vi exempelvis remisser till andra instanser efter utskrivning. Det är ett sätt att ta ett större professionellt ansvar över lm-förändringar som man själv initierat under vårdtid på sjukhus efter en läkemedelsgenomgång.
Forskning kring framgångsrik implementering av klinisk farmaci samt hur man får maximal nytta av klinisk farmaci, dvs inte om klinisk farmaci har ett värde utan hur man får ut värdet givet olika förutsättningar.
Mer kliniskt farmaceutiska tjänster i primärvård, intensivvård och onkologi/hemtaologi. Bättre plan för kompetensutveckling, bättre samarbete mellan regionerna.
Se till att det finns på fler ställen, se till att vi jobbar med "rätt saker", utvärdera och inte vara rädda att flytta till andra verksamheter
Vidareutbildningar med olika inriktningar liksom tex i USA, Storbritannien
integrera kliniska farmacin i läkarutbildningen. Det är så personbundet hur läkare mottar farmaceutisk kompetens
Utöka klinisk verksamhet med kliniska farmaceuter inom öppenvård samt anställa fler kliniska farmaceuter på samtliga sjukhus.
Fler kliniska farmaceuter i primärvården, om möjligt en per VC. Fler kliniska farmaceuter inom slutenvård, helst kunna täcka in alla mottagningar/avdelningar. Kompetensstege för kliniska farmaceuter som korrelerar med löneutveckling. Möjlighet till specialisering inom olika kompetensområden.
En klinisk farmaceut bör finnas på varje akutmottagning på respektive verksamhetsområde Fler kliniskt verksamma farmaceuter på vårdcentral. Mer utbildning av kliniska farmaceuter. Kanske, är viktigast att varje region tar en samlad grepp, vill införa tjänsten. Då blir det lättare med nationella åtgärder.
Satsning på kliniska farmaci i primärvården är mycket viktigt. Idag är det fokus på sjukhuset, fast det är primärvården som ska ta hand om fler och fler patienter. Dessutom behövs samarbete med kommunens hälso-och sjukvård, som en apotekare kan vara en viktig länk till.
Fler vidareutbildningar för kliniska Apotekare. Med inriktning inom olika områden ungefär som i USA. Jag tycker också nationellt att man bör vara tydligare från exempelvis socialstyrelsen om hur en Apotekare jobbar på exempelvis Vårdcentral eller slutenvårdsavdelning. Just nu får vi APotekare uppfinna våra roller själva där i så klart utgår från jobbet men läkemedelsgenomgångar.
Jag jobbade inom två regioner och ser stora skillnader i hur man jobbar som klinisk farmaceut mellan dessa två regioner.
Jag tycker att i Sverige bör man satsa inom samma riktning, genom att kartlägga först vart kliniska farmaceuter gör störst nytta. Det kan heta att man jobbar klinisk farmaceut, men man jobbar väldigt olika som klinisk farmaceut.
Kliniska farmaceuter gör störst skillnad inom primärvården och mobila teamen inom primärvård med fördjupade läkemedelsgenomgångar, samt inom medicin, geriatrik och psykiatri inom slutenvård. Om Man väljer att fokusera på dessa områden i hela Sverige, satsa på att ff.a. minska återinläggningar genom att anställa kliniska farmaceuter inom dessa områden, att alla farmaceuter jobbar på samma sätt, mäta resultat av arbetet så kan vi lyfta klinisk farmaci nationellt.
Mer arbete inom kommun och på vårdcentraler där mycket uppföljning sker Att vi blir ännu fler, både inom slutenvård, primärvård och kommun.
Anställa kliniska farmaceuter direkt på avdelning och inte i en central enhet. Otroligt mycket fördelar att vara en naturlig del av en avdelning samt att kompetensen tillvaratas mycket bättre.
möjlighet till specialisering ( t ex infektion, internmedicin, onkologi med flera) - kort sagt en "ST- apotekarutbildning". samt kurser/vidareutbildning
Inkludera kliniska farmaceuter inom flera områden exempelvis hjärtsviktsteam, diabetesteam, team för patienter med njursvikt, på flera vårdcentraler etc.
Öka antal kliniska apotekare mycket mer. Det behövs en kritisk massa för att minska individberoendet, minska risken att vården tror att bara just Denna apotekare kan göra jobbet och förstår att (nästan) alla av en viss kompetensnivå kan göra nytta. Öka kunskapen om omfattningen av det vi kan erbjuda våden/patienten. Vi kan minska antal inläggningar, vårdkontakter, minska skador, död, kostnader och nedsatt livskvalité orsakade av läkemedelsrelaterade problem. Vi kan förbättra överlevnad och personalens läkemedelskompetens.
Visa mer på att vi finns och vad vi kan bidra med, vilken kompetens vi har osv. Budgetera för fler klinisk-farmaci-tjänster så att vi kan bemanna fler avdelningar. Det behövs fler utbildade kliniska farmaceuter.
Inom vår region tycker jag att man ska satsa ändå mer på läkemedelsgenomgångar i slutenvård. Nationella kompetensutvecklingar/träffar för dem som arbetar inom klinisk farmaci
Stärka och tydliggöra den kliniska farmaceutens roll.
Genomgång av utskrivningsinformation och samtal med patient före hemgång, om läkemedelsbehandling.
Kompetensutveckling nationellt för kliniska farmaceuter Ytterligare möjligheter till specialisering/kompetensutveckling.
Kliniska farmaceuter på fler (olika) vårdavdelningar. Arbeta mer för att kliniska farmaceuters viktiga roll inom vården ska bli mer känd bland annan vårdpersonal.
Fler kliniska farmaceuter, och en förtydligad roll i sjukvården för dessa farmaceuter. Tex genom nya författningar, rekommendationer från myndigheter. Just nu är det många juridiska bryderier för farmaceuter i sjukvården (tex hur definieras en vårdrelation mellan farmaceut och patient? Detta spelar roll när det gäller rätten att läsa i journalen, labprover etc. Varför kan inte en farmaceut i vården få tillgång till läkemedelsförteckningen osv. Många juridiska gråzoner och bortglömda områden). Jag kan inte ge något direkt svar men tydligare direktiv från myndigheter behövs. Implementeringen går relativt långsamt och i dagsläget tror jag inte att man ser nyttan i farmaceuter till den grad att man vill lägga en större del av den tilldelade budgeten på dessa.
Behövs någon som ser till helheten. Vi behöver bli bättre på att visa vad vi kan bidra med ( ser olika ut i olika regioner).
Att vi blir flera och mer etablerade över landet Utbildning av fler kliniska farmaceuter
I min region har vi en välutvecklad klinisk farmaci, men vi skulle behövas ännu mer. De flesta slutenvårdsavdelningar och vårdcentraler skulle ha god nytta av en klinisk farmaceut.
Mer regelbundet forum där klinikfarmaceuter kan dela med sig av patientfall i form av telefonmöten eller video. Mer upplysning från högre ort vad det bedrivs för verksamhet på dom stora sjukhusen med samarbete mellan farmaceut och vårdteam.
Fler apotekare på vårdcentral och i kommunerna
Klinisk farmaci bör bli en mer känd och obligatorisk yrkeskategori inom vården.
Fler tjänster, våga utforma tjänster utifrån arbetsplatsen - alla kliniska farmaceuter behöver inte göra exakt samma sak, utveckla "kliniskt basår" där man får en erfaren mentor när man börjar som följer en och stöttar en under det första året (oavsett om man är vikarie eller fast anställd) om den erfarna mentorn ej finns på samma arbetsplats bör regelbundna möten/avstämningar ordnas, utökat samarbete mellan regionerna både vad gäller "kliniskt basår" och utveckling av tjänster Fler och ökad specialisering
Alla slutenvårdsavdelningar, vårdcentraler bör ha tillgång till klinisk apotekare. Mer fokus på information och korrekt läkemedelslista vid utskrivning från slutenvård till primärvård. På vårdcentraler och inom kommuner
23.3 Utveckling av svar på fråga 23.1 samt 23.2.
Absolut. När det är befogat, bör man kunna göra mindre justeringar, som ett sätt att underlätta läkarnas dokumentationsbörda, så länge som man vinner tid. Samtidigt, om det krävs att man fattar egna beslut, behöver man diskutera det. Däremot kan det vara väldigt uppskattat att t ex pausa en
läkemedelsbehandling man förstått att pat inte tar längre, för att undvika besvär, i väntan på att få kontakt med ansvarig läkare. Hade t ex en pat med SSRI i listan, som kom in för yrsel. Då pat fick en tablett hög dos SSRI som hen inte tagit på 6 mån, kan det naturligtvis ha påverkat den ÖNH-bedömning hen skulle få 3 tim senare. Sånt kan man undvika, särskilt om någon missat att stämma av mot Pascal. Kompetensen finns på plats och det är ändå vi som får sitta bredvid och visa läkarna hur de ska göra. Med rimlig utsträckning på vad som får korrigeras borde detta sättas i bruk omgående.
Inom slutenvården: När det rör rena fel i ordinationslistan (t.ex. felaktig doseringstidpunkt, antal tabletter vid ett doseringstillfälle etc) tycker jag att det skulle vara helt ok att en apotekare justerar för att spara tid för läkarna
Jag har kompetens nog att göra mindre korrigeringar men i dagsläget är det inte rimligt att riskera att ansvaret för läkemedelslistans korrekthet blir otydligt. Det måste vara läkaren som har huvudansvar. Man måste ha god kunskap om journalsystemet, och gärna erfarenhet av aktuell specialitet utöver att helst ha en klin farm utbildning. Men kraven kan variera beroende på vad som ska korrigeras vilket kan framgå i arbetsrutin.
Det är inte mitt arbete att ordinera utan att ta fram underlag till läkarna. Vill även tillägga att jag inte personligen kvalitetskontrollerar utskrivningsinformationen på min arbetsplats men jag har två
farmaceutkollegor som kvalitetskontrollerar alla utskrivningsinformationer på de patienter som behöver få läkemedel med sig hem.
fastställda behandlingsramar i första hand, så som för sjuksköterskor som titrerar läkemedel.
specialistkompetens inom angivet terapiområde också. Som tex ska jag kunna justera lipidbehandling och blodtrycksbehandling som jobbar inom sekundärprevention efter kranskärlssjukdom
Tekniska justeringar i läkemedelslistan. Eventuellt några terapeutiska justeringar också men då utifrån