Bilaga 2, Litterär beskrivning av bedömningsbegrepp

Här beskrivs de begrepp som sammanfattas i kapitel 2.5 – 2.7, såsom de presenteras i kurslitteratur som finns inom området floristik, samt i protokoll som används vid bedömning av tävlingsbinderier.

Teknik

Teknik används främst för att fästa eller hålla ihop olika material i ett arbete. Men det kan också vara för att påverka materialets hållbarhet eller så kan det vara en synlig effekt som blir en del av arbetets helhet. Exempel på tekniker kan vara bindningen av en bukett, enhetliga surrningar i en grenkonstruktion eller nålade blad i en krans (Vembye, 2007, s. 242). Tekniken ska man gärna planera innan man börjar arbeta så att man inte riskerar att hela idén faller på tekniken, då den tekniska lösningen är

avgörande för om en uppgift är möjlig att utföra praktiskt. Att tillägna sig en god teknik kräver ofta att man arbetat länge inom området och är det som avslöjar en hantverkares färdigheter och fackkunskaper (Vembye, 2007, s. 242). Eftersom alla binderier i stort sätt ska transporteras måste tekniken vara väl genomförd så att allt material sitter fast ordentligt (Vembye, 2007, s. 244).

Material preparering

Materialpreparering kallas också ofta för varubehandling eller snittblomshantering. Det är behandlingen av färska blommor och växter som förlänger materialets hållbarhet som innefattar materialprepareringen. För att materialprepareringen ska bli så bra som möjligt behöver man god kunskap om hur materialet ska behandlas, både som enskilt material och som del av ett binderi (Vembye, 2007, s. 230). I växtmaterialets stjälkar finns de kärlsträngar, likt sugrör, som blomman suger upp vatten genom. Att stjälken snittas på rätt sätt är avgörande för växtmaterialets hållbarhet (Vembye, 2007, s. 230). Att materialet snittas med en vass kniv som inte skadar kärlsträngarna, att det ställs i rätt vattentemperatur, luftfuktigheten och att materialets av. ruttna delar plockas bort är också viktiga för stjälkens förmåga att suga upp vatten (Vembye, 2007, s. 231). Hållbarheten påverkas också av hur blomman förvaras. Bakterier är den största fienden till snittblommor och annat snittat växtmaterial, därför ska man vara noga med att vasar, hinkar och förvaringsutrymmen är rena och hygieniska. Det finns särskilt hållbarhetsmedel att hälla i blomvattnet som enligt flera undersökningar ökar

hållbarheten. Stjälkputsning är en viktig del i att hålla borta bakterierna, det vill säga att man plockar bort blad, kvistar, taggar m.m. från den del av stjälken som står i vatten (Vembye, 2007, s. 236).

Vattenförsörjning

Stickmassa är en benämning för något material, t.ex. blomsterskum, som man sticker blommor i för att göra dekorationer. Innan stickmassan monteras fast ska den vara vattenfylld. Man måste alltid se till att det är lätt att fylla på med vatten, eftersom

- 3 -

växtmaterialet suger i sig det vatten som finns i stickmassan. I en dekoration i en kruka eller skål kan man göra en vattningshål i stickmassan, där det är enkelt att fylla på med vatten (Vembye, 2007, s. 317).

Blommor och andra färska material som ska användas, ska varubehandlas med diagonala snittytor och vattenmättas innan de används i stickmassan. (Vembye, 2007, s. 309) Då färska avskurna material inte kan tillgodose sig tillräcklig mängd vatten i blomsterskummet bör de ha stått i vatten några timmar innan de används i en

dekoration med våt stickmassa. Det är också viktigt att materialet får ett diagonalt snitt med kniv, för att få en så ren snittyta som möjligt. Det blir också lättare att sticka fast materialet i stickmassan då det får en spetsig yta som gör ett mindre hål i

blomsterskummet än en rak avskuren stjälk får (Vembye, 2007, s. 309).

Täckning

Hur man väljer att täcka stickmassan i sitt arbete beror på vad man har för mål med arbetet och de val man gjort vad gäller komposition (stil, form, stickteknik och rytm). Om arbetet är gjort i stickmassa och arbetet ska göras med dold teknik får inte någon stickmassa synas när arbetet är färdigt. Eftersom bottentäckningen blir en del av helheten ska man alltid göra den i samma stilart som resten av arbetet är gjort i. Fundera därför alltid på vilka kompositionsval man gjort i och hur man bäst genomför dem innan man sätter igång att arbeta (Vembye, 2007, s. 318).

Spiral

”Ordet spiral kommer från det latinska ordet spira som betyder vindling. Om en bukett är bunden i spiral innebär det att alla stjälkarna ligger åt samma håll och därmed rör sig kring en bestämd punkt”.

Spiralen kan gå åt vänster eller höger, man väljer det håll som känns bäst för en själv. Anledningen till att man lägger blommornas stjälkar i spiral är för att få en fin rund form och för att stjälkarna inte ska skadas när man binder buketten (Vembye, 2007, s. 296). Korsar man hela tiden stjälkarna kring samma punkt blir bindstället smalt och snyggt (Vembye, 2007, s. 297).

Fysisk balans

Balans betyder jämvikt och skapas av vikt och motvikt, samt riktningar (Vembye, 2007, s. 142). Med riktningar menar man det som man skapar av former med klara linjer eller tänkta förbindelser av två former, två punkter, grupper eller liknande (Kristoffersen, 1997, s. 26). Har man en diagonal i ett binderi måste denna vägas upp för att den inte ska skapa obalans. Det kan man göra genom att lägga ett stöd under den diagonala riktningen eller placera något i diagonal i motsatt riktning (Vembye, 2007, s. 142). Vanligtvis vill inte vi, utifrån våra mänskliga egenskaper, göra arbeten i obalans och är man osäker på om arbetet är i balans eller inte så kan man leta efter kraftiga diagonaler i arbetet för att sedan ta bort dem, stötta upp dem eller hålla dem tillbaka

- 4 -

Komposition

Kompositionen är ett sätt att nå sitt mål med binderiet. Det handlar om att göra val om form, stil, balans, proportioner m.m. som gör att ett binderi får det uttryck man önskar. Kompositionen är viktigt i planeringen av ett arbete och det finns

kompositionsscheman att följa för den som vill ha det som hjälp (Vembye, 2007, s. 160).

Form

Alla föremål har en yttre form, en kontur. Innan man påbörjar sitt arbete bör man vara klar över vilken form arbetet ska få. Formen kan vara inspirerad av de geometriska grundformerna, kopierad från ett föremål, ett djur, en arkitektonisk detalj men formen kan också vara formlös (Vembye, 2007, s. 120). Formlöst blir det då det färdiga binderiet inte motsvarar någon avgränsad yttre form. Det kan t.ex. finnas många linjer och rörelser ut i rummet som gör det omöjligt att avgränsa en tydlig yttre form (Vembye, 2007, s. 175).

Ett arbete består också av inre former, det är de former materialet som man arbetar med har. Eftersom florister arbetar mest med organiskt material kan dessa former vara svåra att definiera (Vembye, 2007, s. 120). Därför har man utvecklat ett system för att beskriva organiskt material i geometriska termer. Det är framförallt rund grundform, trekantig grundform och fyrkantig grundform som man utgår från. Det är blommans huvud eller stjälk man utgår från när man talar om grundform. Vad materialet har för grundform påverkar stark var i ett arbete materialet ska placeras. Det är inte alla material som passar in i någon av dessa grundformer. Då tar man även hänsyn till materialets rörelse. Formen väljs efter vilket syfte materialet har, om det ska uttrycka rörelse eller stillhet t.ex. (Vembye, 2007, s. 121).

Stil

Ordet stil används om formspråk eller formgivning under en viss tidsepok. Det gäller konst, arkitektur och hantverk m.m. Exakt varför en stilepok uppkommer vet man inte men vissa orsaker vet man påverkar. Samhällsutvecklingen i stort och människornas levnadssätt är en orsak. Människans längtan efter förändring och resor till andra kulturer är en annan. Det händer ibland att människan längtar tillbaka till en förfluten och bättre tid vilket gör att gamla stilepoker blir populära igen. Andliga strömningar och hur formgivare och hantverkare m.fl. tolkar den tid de lever i påverkarkar också stilepokerna (Vembye, 2007, s. 16).

Konstruktion

En konstruktion betyder att man sammanfogar material till ett visst format, t.ex. en likbent trekant. I konstruktionen eller figuren kan materialet vara faststucket, bundet, flätat eller limmat. Material som man ofta använder i en konstruktion är pil, grenar, rörväxter, trådnät och olika bindmaterial. När man gör en konstruktion ska man tänka på att materialet man använder och även den tekniska lösningen ska synas och att den ska kunna stå eller hänga fritt utan något direkt underlag (Vembye, 2007, s. 326).

- 5 -

Teknik, stabilitet och balans är viktiga bitar i en konstruktion. Är den välbalanserad kan den placeras på önskat ställe utan att den välter eller hänger snett. Binderiet ska kunna flyttas och transporteras utav att något faller isär och därför är det viktigt att konstruktionen är korrekt tekniskt gjord (Vembye, 2007, s. 327).

Proportioner

Proportion innebär ett noga avvägt förhållande mellan storlekar. Alltså ett

storleksförhållande. (Vembye, 2007, s. 148) Man beskriver förhållandet mellan längd och bredd, höjd och bredd eller höjd och längd. Vembye beskriver det med att de flesta människor har öga för att placera föremål så att de hamnar rätt i

storleksförhållande. Det är inget man för det mesta behöver tänka på. Dock kan man ibland uppfatta en byggnads eller ett föremåls mått som felaktiga. Man kan uppleva dessa som för små eller för stora i förhållande till omgivningen eller de delar som ingår.

”När olika delar i en helhet verkar felaktiga i förhållande till varandra beror det oftast på att proportionerna inte stämmer”(Vembye, 2007, s. 148).

Enligt Vembye är detta något man kan undvika genom att ta hjälp av det gyllene snittet, som är ett hjälpmedel för att beräkna storlekar, längder, former och färgmängder i förhållande till varandra. Den italienske matematikern Leonardo Fibonaci (1175-1225) utvecklade en talserie där han kunde urskilja särskilda relationer mellan talen. Han kom fram till att dessa relationer och storleksförhållanden går igenom i de flesta element i naturen såsom människokroppens delar, hur blad växer på en planta, hur en kula snurrar i allt större spiraler. Han upptäckte också att dessa talförhållanden kom igen i arkitektur, konst, musikrytm och i många av naturens fördelningar av färger, former och storlekar. Denna talserie benämns vid Fibonaccis tal eller det gyllene snittets talförhållande. Fibonacis talserie: 1-2-3-5-8-13-21-34 etcetera. Talserien bildas på följande sätt: 1+1=2, 1+2=3, 2+3=5, 3+5=8, 5+8= 13, 8+13=21 etcetera. Det går ut på att man lägger ihop de två senaste talen för att få fram nästa. Delar man däremot det nya talet med det föregående får man alltid ett tal som ligger mycket nära 0,618 eller 1,618 som också kallas för det gyllene snittet (Vembye, 2007, s. 148).

Optisk balans

När man pratar om optisk balans menar man ögats uppfattning om balans. Det är en mängd faktorer som påverkar den optiska balansen såsom färg, form och struktur. Olika gruppers inbördes placering skapar en optisk balans. I en symmetrisk dekoration, (liksidig dekoration, som kan delas i lika stor delar och alla delar ser likadana ut) är balansen given genom geometriska regler. En symmetrisk dekoration kan delas i två lika halvor, detta ger en fullständig balans i arbetet (Hunziker & Trygg, 1995, s. 26) När det gäller asymmetriska dekorationer är det gruppernas inbördes placering som skapar den optiska balansen genom ögats uppfattning av arbetet. Enligt Hunziker och Trygg är just detta

”ett av floristens mest spännande äventyr - att just arrangera blommor asymmetriskt och låta den optiska avläsningen av färg, form och struktur avgöra när balans infinner sig i dekorationen” (Hunziker & Trygg, 19995, s. 26).

- 6 -

Vembye (2007, s. 142) förklarar begreppet optisk balans ”att ögat uppfattar binderiet som balanserat”.

Själva ordet balans förklarar Vembye med jämvikt. Denna jämvikt kan man kalla optisk balans eller optisk tyngd – men har inget med vikt att göra.

Dominans av material och rörelse

Själva ordet dominans benämner Vembye (2007, s. 137) med övertag, det som det finns mest av eller det som har starkast verkan. Det som händer då man använder samma mängder av till exempel en rörelse eller en färg är att de enskilda delarnas uttryck försvagas och den avsedda verkan försvinner. Det går endast att uppnå en verkan då det finns variation i mängden av valda material. (Vembye, 2007, s. 137). För att uppnå detta måste ett av elementen i uppsättningen vara dominerande (Vembye, 2007, s. 188).

Färg

Färger och färgsammansättningar har stor påverkan för hur ett binderi upplevs. Att man som florist har stor kunskap om färgerna, hur de uppstår, blandas fram och hur de påverkar är mycket viktigt för att nå det uttryck man önskar med sitt binderi (Vembye, 2007, s. 74).

Färgdominans

Dominans, som nämnts tidigare, benämner Vembye, (2007, s. 137) med ordet övertag, det som det finns mest av eller det som har starkast verkan. När det gäller färg, bör de olika färgerna i en färgsammansättning kännas harmoniska. Enligt Vembye (2007, s. 85), har alla färger i en färgkropp något gemensamt och det finns många alternativ att välja mellan. Men oavsett vilka färger man väljer att arbeta med ska man aldrig använda lika mycket av varje färg (Vembye, 2007, s. 85). En huvudfärg bör dominera, de andra färgerna ska sedan underordna sig den dominanta och vara av allt mindre färg. Dock kan man upptäcka när man sätter samman flera rena färger att

storleksförhållandena kan skilja sig åt på grund av färgernas olika ljushet. Enligt Vembye bör man använda sig minst av färgen gul då den har ett högre ljushetsvärde. Färgen violett däremot kan man använda mer av då den har ett lägre ljushetsvärde.

Färgsammansättning

Gemensamt för florister är att det är Johannes Ittens färglära som används för att sätta samman färger i olika blomsterarbeten (Vembye, 2007, s. 90). Ittens färgcirkel är uppdelad i tre primärfärger (grundfärger), gul, röd och blå. I Ittens tolvdelade färgtoncirkel skapas färgsammansättningar, eller som han själv benämner det, färgackord. (Vembye, 2007, s. 91). Han kallar dessa färgackord för två-, tre- eller fyrklanger. Ittens färglära bygger på att man skapar en harmonisk sammansättning genom att använda färger som ligger symmetriskt i förhållande till färgtoncirkelns mittpunkt.

- 7 -

Färgutbyggnad i valör och kulör

Valör kan förklaras som färgens ljushetsgrad. Det innebär att man utgår från en färgton som man sedan blandar med vitt för att få en ljusare nyans, eller med svart för att få en mörkare nyans. Bland blommor kan man hitta en mängd olika valörer av varje färgton (Andersson & Wallgren, 2008, s. 16). Enligt Vembye, (2007, s. 85) kan två färger med samma ljushet kännas flimrande och oharmoniska. Även en stor skillnad i ljushet mellan färger kan uppfattas som för stor kontrast mellan färger och leda till att arbetet upplevs oharmoniskt. Målet med en färgsammansättning ska alltid vara att färgerna kännas harmoniska tillsammans (Vembye, 2007, s. 85).

Kulören är färgtonens färgstyrka eller mättnad. För att försvaga en färgtons färgstyrka blandar man den med dess komplementfärg d.v.s. den färg som ligger mittemot i färgcirkeln. T.ex. blandar man grönt i en röd färg för att den röda färgen ska få en svagare färgstyrka. När man blandar ungefär lika delar av båda dessa två färger får man en gråaktigt neutral ton som då är en kulör till den röda färgtonen(Andersson & Wallgren, 2008, s. 16).

Färgkontrast

För att kunna förklara Ittens färglära och därigenom kontraster i färg, använder vi oss av den tolvdelade färgtoncirkeln. I den skapas färgsammansättningar eller färgackord. (Vembye, 2007, s. 91). Dessa i sin tur skapar en harmonisk sammansättning genom att det är möjligt att använda färger tillsammans som ligger symmetriskt i förhållande till cirkelns mittpunkt. Färgkontraster förklarar Vembye med färgmotsatser eller

färgolikhet. Kontrastfärger kan också kallas komplementfärger inom färgläran. Då man blandar två komplementfärger med varandra uppstår färgen grå. I Ittens

färgcirkel befinner sig komplementfärgen mittemot sin motsatsfärg. Skulle man arbeta med färgsammansättningar utan kontraster hade man upplevt arbetet dämpat och spänningslöst. (Vembye, 2007, s. 93) Enligt Vembye är det just kontraster i färg som skapar harmoni och balans mellan färgerna i ett arbete.

Idé

När man får en idé eller en uppgift har man flera val framför sig. Det gäller

materialval, arbetsmetod m.m. (Vembye, 2007, s. 195) men framförallt vad man gör för att förverkliga sin idé.

Kreativitet

Kreativitet är svårt att förklara, men beskrivs i Bonniers Svenska Ordbok beskrivs kreativ som skapande, initiativrik, produktiv och kreativitet som skaparkraft, idérikedom (Györki & Sjögren, 1988, s. 282). Att vara kreativ är att vara nyskapande och att man hittar nya problemlösningar eller använder saker på ett nytt sätt. Många tror att kreativitet är något som bara vissa personer har inom sig, vilket inte, enligt

- 8 -

Sandberg (1999), stämmer. Det handlar ofta om att många inte själva märker att de är kreativa (Sandberg, 1999).

Kreativitetens förutsättningar

För att kunna få fram ett kreativt tänkande är det viktigt att man förstår det man gör, eller det man tänker på. Man har studerat konstnärer och sett att deras verkliga kreativitet framkommer först när de är så säkra på tekniken att de inte längre behöver fokusera på dessa detaljer, vilket även gäller inom andra områden. Det är först när färdigheten blir mer omedveten som kreativiteten kan komma till sin rätt (Sandberg, 1999). Men det finns även personliga omständigheter som är betydande för en människas kreativitet.

”Andra viktiga personliga faktorer är motivation, självuppfattning, koncentration, uthållighet, oberoende och självdisciplin. Motivationen är central: man måste vilja lyckas. Självkänslan är också viktig, eftersom man måste våga misslyckas i sitt arbete då och då” (Sandberg, 1999).

För kreativiteten är det ändå viktigast att lyssna på sig själv och frigöra sina förmågor. Den hämmas av fysisk och psykisk spänning och därför kan det ibland hjälpa att ta en promenad eller göra något annat avspännande för att kreativiteten ska komma igång. Kreativitet har också ett samband med glädje och frihet (Sandberg, 1999).

Materialval

Enligt Vembye (2007, s. 218) är det viktigt för en florist att vara medveten om det ansvar man har för den färdiga produkten när det gäller val av material. Då det inom branschen erbjuds oändliga valmöjligheter vad gäller binderimaterial och tekniska hjälpmedel. Detta i sin tur påverkar den färdiga produktens kvalitet, hållbarhet och miljövänlighet. Det är av stor vikt att ta hänsyn till både hur materialen hanteras på arbetsplatsen och hur den färdiga produkten hanteras.

Material kan färga av sig, läcka och förstöra

Dessutom har en florist också, enligt Vembye, ett stort ansvar som yrkesutövare att välja lämpligt material. Man bör till exempel tänka på att många infärgade material kan färga av sig när de blir våta och kan därför förstöra kläder och underlag. Det kan också ställa till problem om pollen från blommors ståndare färgar av sig då detta är svårt att avlägsna från till exempel tyger. Rost från ståltråd kan färga av sig på till exempel kläder, gravstenar, vaser och väggar och är mycket svåra att ta bort (Vembye, 2007, s. 218) Otäta behållare kan också skada bord och golv. Många behållare är inte täta och behöver tätas för att fungera som underlag. Man bör också tänka på att taggar, lösa ståltrådsändar och andra spetsiga föremål kan förstöra tyg och underlag. Ska ett binderiarbete bäras måste man dessutom tänka på att det inte finns spetsiga föremål i det. Man bör också ta hänsyn till att växtsaft kan missfärga tyg och behållare. Till exempel saften från påskliljor (Narcissus) som lätt färgar av sig och orsakar fläckar. Vembye (2007, s. 219) nämner även att det ofta i floristbranschen inte tas vidare hänsyn till miljöaspekten. Ofta använder man olika typer av material som i slutändan hamnar i samma papperskorg, utan hänsyn till miljön. För att kunna visa hänsyn till miljön måste man ta ansvar för vilka material och produkter som används. Vembye

- 9 -

(2007, s. 226) nämner även produkter med långsam nedbrytning som till exempel olika tekniska hjälpmedel. Det kan vara blomsterskum, tråd och tejp som inte direkt skadar jorden men som bryts ned mycket långsamt. Vad gäller binderiarbeten till begravningar och gravdekorationer som enligt Vembye, ”ofta hamnar i komposten till slut,”ska dessa framställas med hänsyn till miljön.

Kundens önskemål

Andra aspekter som bör vägas in vid val av material är kundens önskemål,

binderiarbetets användning, hållbarhet, tillfället, eventuell vas eller behållares storlek, form, färg och yta. Det är därför viktigt enligt Vembye (2007, s. 293) att ha en klar målsättning för arbetet och veta vad detta ska användas till.

- 10 -