Bilaga 5 Spridnings och exponerings

risker ur ett helhetsperspektiv (Litteraturstudie)

Dioxiner - från källa till människa

8.5.1 Förord

Denna bilaga till rapporten ”Hälsoriskbedömning av exponering relaterad till dioxinförorenad mark” utgör en genomgång av litteratur för beskrivning av

spridnings- och exponeringsvägar för dioxiner. Avsikten med litteratur genomgången är att beskriva kunskapsläget för olika spridnings- och exponeringsvägar som underlag till för ett modellkoncept. I denna bilagas sista kapitel ges exempel på halter i miljö och biota och avsikten har ej varit att helt täcka hela den mängd data som finns för

dioxiner.

Arbetet har utförts genom sökning i huvudsak i vetenskaplig litteratur men referenser finns även till rapporter från myndigheter och konsultföretag.

Arbetsgruppen för denna del av arbetet har bestått projektledare av Annika Åberg (Umeå universitet/Geo Innova AB), Karin Wiberg och Mats Tysklind (Umeå

universitet), Annika Hanberg (Karolinska Institutet) samt Ingegerd Ask och Johan Hörnsten (SWECO).

8.5.2 Sammanfattning

Dioxiner är vitt spridda i miljön och de halter som uppmäts i biota och övrig miljö är ett resultat av spridning via inhemska emissioner, långväga transport av emissioner samt deposition av föroreningarna. Det är sannolikt transport via partiklar som utgör den huvudsakliga spridningsvägen, eftersom dioxinerna har en låg löslighet både i vatten och i luft.

Dioxinernas persistens medför att gamla utsläpp bevaras i miljön. Exponering via abiotiska miljöer (t.ex. jord, sediment, vatten och luft) till levande organismer har undersökts i stort antal studier. Resultaten visar på ett komplext exponeringsmönster och dioxiner återfinns i så gott som all biota.

Generellt sett är intag av dioxiner via föda den dominerande exponeringsvägen för människor. Den utgör normalt minst 95 % av vårt dagliga intag. Livsmedelsverkets beräkningar visar att ca 40 % av intaget för befolkningen i Sverige kommer från konsumtion av fisk av olika slag, ca 20 % från mejeriprodukter och ca 17 % från kött och fågel. Medelintaget och 95:e percentilen av dioxiner och dioxinlika PCBer för för en vuxen svensk har beräknats till 1,4 respektive 3.0 pg TEQ/kg kroppsvikt och dag, varav ca hälften härör från dioxiner och hälften från PCBer. Detta ska jämföras med EU:s rekommenderade veckointag av dioxinliknande ämnen på 14 pg TEQ/kg kropps- vikt, vilket motsvarar 2 pg TEQ/kg kroppsvikt och dag.

8.5.3 Polyklorerade dibenso-p-dioxiner och dibensofuraner

8.5.3.1 DIOXINER

Polyklorerade dibenso-p-dioxiner (PCDD) och polyklorerade dibensofuraner (PCDF) ingår i gruppen klorerade aromatiska kolväten och ges ofta samlingsnamnet ”dioxiner”. Den kemiska strukturen består av två bensensringar som är sammankopplade via sy- reatomer (figur 1).

Figur 1. Kemisk struktur för klorerade dioxiner och dibensofuraner.

Då antalet kloratomer och deras placering på kolatomerna kan variera finns det olika varinater av dioxin, så kallade kongener. För PCDD och PCDF finns totalt 75 respe- ktive 135 kongener. Kongener som har lika många kloratomer sägs tillhöra samma homologgrupp, t.ex. alla tetraklorerade PCDDer bildar en homologgrupp. Med homo- logprofiler avses summan av alla kongener inom respektive kloreringsgrad. Ett miljö- provs kan beskrivas genom sin homologprofil, men beskrivs dock ofta genom sin sammansättning av de 17 s.k. 2,3,7,8-substituerade kongenerna, dvs kongener med kloratomer i 2,3,7 och 8 positionerna (se figur 1).

Olika kongener har olika fysikalisk-kemiska och biologiska egenskaper. Den högs- ta toxiciteten uppvisar 2,3,7,8-tetraCDD (TCDD). Toxiciteten hos de övriga kongener- na relateras till 2,3,7,8-TCDD genom Toxic Equivalency Factors (TEF:s). En TEF på 1 betyder att en kongen är lika toxisk som TCDD. För att få en toxicitetsviktad dioxin- halt, angiven i TCDD-ekvivalenter (TEQ), adderas bidraget från de 2,3,7,8-

substituerade kongenerna genom att multiplicera koncentrationen av varje kongen med dess TEF-värde. En hög halt av en kongen behöver i sig alltså inte innebära en hög TEQ-halt. Det finns olika TEF-listor varav de från en toxikologisk och vetenskaplig synvinkel mest vedertagna är Världshälsoorganisationens s.k. WHO-TEF (som ger WHO-TEQ) (Se tabell 1 nedan). Tidigare TEF-koncept som t.ex. de internationella TEF (I-TEF) som är fastställda av NATO, (som ger I-TEQ) används dock fortfarande i många sammanhang. Användandet av olika TEF-koncept medför dessvärre att data från olika källor inte alltid är fullt jämförbara. En rekommendation är att använda WHO-TEF eftersom dessa reviderats nyligen och är är internationellt harmoniserade (van den Berg et al. 2006). I detta arbete har ursprungsreferensernas TEQ-enhet

O

O

Cl

Cl

O

Cl

Cl

använts. Det framgår dock inte alltid i ursprungsreferenser vilken TEF-skala som har använts.

Tabell 1. Toxiska ekvivalent faktorer (TEFs) enligt WHO’s expertgrupp 2006 (van den Berg et al, 2006).

Kongen TEF-faktor Kongen TEF-faktor

2,3,7,8-TCDD 1 2,3,7,8-TCDF 0,1 1,2,3,7,8-PeCDF 1,2,3,7,8-PeCDD 1 0,03 1,2,3,4,7,8-HxCDD 0,1 2,3,4,7,8-PeCDF 0,3 1,2,3,7,8,9-HxCDD 0,1 1,2,3,4,7,8-HxCDF 0,1 1,2,3,6,7,8-HxCDD 0,1 1,2,3,7,8,9-HxCDF 0,1 1,2,3,4,6,7,8-HpCDD 0,01 1,2,3,6,7,8-HxCDF 0,1 OCDD 0,0003 2,3,4,6,7,8-HxCDF 0,1 1,2,3,4,6,7,8-HpCDF 0,01 1,2,3,4,7,8,9-HpCDF 0,01 OCDF 0,0003

Hur föroreningar beter sig och sprids i miljön beror på deras fysikaliska/kemiska egenskaper. Ett ämnes ångtryck, vattenlöslighet och jämviktsfördelning mellan olika faser styr hur ämnet distribueras mellan olika medier (vatten, luft, mark etc.). Henrys lags konstant är ett mått på ett ämnes fördelning mellan luft och vatten. Vattenlöslig- heten beskriver ett ämnes hydrofila/hydrofoba egenskaper. Hydrofoba ämnen, d.v.s. ämnen med låg vattenlöslighet, har en tendens att adsorberas till partiklar av såväl mineraliskt som organiskt ursprung. Dessa ämnen tas också lätt upp av fettvävnader och anrikas därför i organismer. Fördelningskoefficienten för oktanol/vatten (Kow) beskriver hur ett ämne fördelar sig mellan oktanol och vatten. Oktanol används som modellsubstans för fettfasen i en organism eftersom detta lösningsmedel har liknande egenskaper som lipider. Ett högt Kow innebär att ämnet tenderar att anrikas i fett- vävnader. Fördelningskoefficienten för organiskt kol/vatten (Koc) är den parameter som relaterar till ett ämnes förmåga att binda till organiskt material i t.ex. jord och sediment. Koc är direkt proportionell mot Kow och kan beräknas från denna om det inte finns empiriskt bestämda värden.

8.5.3.2 KÄLLOR

En föroreningskälla som orsakar ett direkt utsläpp till miljön kallas för en primär källa. Från ett mottagande medium (mark, sediment, vatten, luft) kan därefter

vidare spridning ske vilket skapar en sekundär källa. Åtgärder mot pågående

industrier har lett till sänkningar av dioxinnivåer generellt men i många fall uteblir en fortsatt avklingning över tid. Betydelsen av sekundära källor har därför givits allt större uppmärksamhet under senare år (Weber et al. 2008). I detta kapitlel beskrivs

dioxinernas primära källor och i kommande kapitel sammanfattas spridningen från sekundära källor.