Billingbranten, del som ingick i skjutfältet

18.1. Sluttningen runt åkern nordväst om kraftledningen

Beskrivning

Nedanför åkern sluttar terrängen brant ned mot Risängsbäcken. Trädskiktet är högvuxet och träden är grova. Många olika trädslag ingår, t.ex. björk, ek, asp, alm, ask, sälg, klibb- al, fågelbär, rönn och gran. Att utse dominant i beståndet är inte lätt.

Strax ovanför åkern finns yngre lövskog. Längre upp ovanför åkern, mot Skultorps nabbe, finns ängsgranskog. Granarna är ganska gamla och högvuxna.

Marken täcks av lundflora med inslag av arter som kransrams, blåsippa och stinksyska.

Ställvis finns gott om död ved.

Åkern brukas fortfarande. Ett mindre stycke längst ned är dock igenvuxen åker.

Bedömning

Ett viktigt avsnitt av Billingsluttningen som i stort sett bör lämnas till fri utveckling. Stigar och vandringsleder bör hållas öppna. Åkern kan med fördel brukas, gärna med växelbruk så att den ligger i vall vissa år och med bete av återväxten.

18.2. Skogen ovanför golfbanans kafé

Beskrivning

Skogen ovanför golfbanan är genomgående grov och högvuxen. Genomgående finns här i hela beståndet mycket stora mängder av död ved.

I de nedre delarna finns ganska gott om ask, sälg, ek och björk. Gran finns som inslag i hela beståndet. Klibbal finns på vissa översilade partier. Spridda i beståndet finns några exemplar av gammelek.

Fältskiktet är av lundfloratyp med inslag av arter som lundstjärnblomma, myskmadra, trolldruva, stinksyska och storrams.

Snett ovanför golfbanecaféet, i västlig riktning, finns ett större kulfång byggt i terrasser. Dessa marker täcks idag av igenväxningsvegetation av sälg och björk med kväve- och störningsgynnade växter som åkertistel, kvickrot, hästhov, vass och skogsklöver. Ett my- kologiskt anmärkningsvärt fynd här är den nordliga ängstickan. Anmärkningsvärt är ock- så fyndet av kambräken.

Ett par större bestånd av ängsgranskog finns i sluttningen. Det största finns högt upp i branten. Mängden lågor är ställvis så stor att terrängen är i stort sett oframkomlig.

Kanten mot golfbanan är delvis gallrad. På ett par ställen har man därvid lyckats få fram brynliknande struktur genom att blommande träd och buskar bevarats.

Diabasen bildar i detta avsnitt inte särskilt hög lodbrant. Man kan på flera ställen utan svårighet ta sig upp på diabasplatån. Branten är heller inte anmärkningsvärt blockrik. I de nordvästra delarna rinner en bäck upp i en sluttande liten kanjon av lerskiffer.

I detta område finns en mycket rik svampflora. Främst gäller det vedsvampar men även bland marksvampärna finns intressanta arter. Också floran av epifyter är rik i detta av- snitt.

Bedömning

Detta är ett mycket värdefullt område och bör i stort sett lämnas till fri utveckling. De enda åtgärderna som är aktuella är att frihugga några gammelekar. Allt fällt virke läm- nas därvid kvar.

En stig som förbinder stigstumpar ovanför golfbanan bör anläggas.

Gränsen mellan golfbana och naturreservat bör dras så att det som är helt öppen mark eller mycket glest trädklätt tillhör golfbanan och trädklädd mark, inklusive brynen, till- hör naturreservatet. Kantzonerna mot golfbanan bör skötas så att en så rik övergångs- zon som möjligt skapas. Detta innebär att ruffen bör i så stor utsträckning som möjligt slås med skärande verktyg en gång sent på året. Kantzonen från ruffen till sluten skog bör skötas så att god variation av träd och buskar erhålls och att blommande arter gyn- nas. Målsättningen bör vara att utefter mer än hälften av sträckan få skogsbrynskarak- tär.

18.3. Alsumpskog vid Bergsbäcken

Beskrivning

Bergsbäckens närmaste omgivningar täcks av en högvuxen men rätt ung klibbalsump- skog. På fastare mark tillkommer alm, björk, ask och, mot norr, gran. Hassel är viktig i buskskiktet. Detta parti är påfallande lite påverkat av tiden som militärt skjutfält. Det låg då mellan två kulfång eller ”gipar” som dessa kallades.

Strax ovanför bäcken finns på något ställe kalkstensklippor som går i dagen som små klevar.

Ett intressant fynd vid bäckkanten är dunmossan (Trichocolea tomentella).

I de norra delarna av detta område finns en kraftigt översilad sumpskog med marken täckt av skärmstarr. Jordlagret är här mycket löst och bitvis förrädiskt att gå på. I kan- ten av denna sumpskog, mot golfbanan, har en gallring gjorts något år tillbaka.

Flera mindre bäckdråg och källdråg ansluter till Bergsbäcken i detta avsnitt.

Det är viktigt att bygga upp 10-20 m breda bryn med blommande buskar och träd ut- med golfbanan mot skogen i sluttningen. På några ställen har sådana utglesningar och trädval gjorts på ett föredömligt sätt. Detta gör att grunden för en bra övergång mot skogen är lagd.

Bedömning

Ett värdefullt sumpskogsavsnitt som bör lämnas till fri utveckling.

Gränsen mellan golfbana och naturreservat bör dras så att det som är helt öppen mark eller mycket glest trädklätt tillhör golfbanan och trädklädd mark, inklusive brynen, till- hör naturreservatet. Kantzonerna mot goitbanan bör skötas så att en så rik övergångs- zon som möjligt skapas. Detta innebär att ruffen bör i så stor utsträckning som möjligt slås med skärande verktyg en gång sent på året. Kantzonen från ruffen till sluten skog bör skötas så att god variation av träd och buskar erhålls och att blommande arter gyn- nas. Målsättningen bör utefter mer än hälften av sträckan att få skogsbrynskaraktär.

18.4. De nordligaste delarna av skjutbanebranten

Beskrivning

Detta delområde omfattar den norra delen av den del av Billingsluttningen som hörde till Hene skjutfält.

Den södra delen är ganska bred och gränsar mot ungskog hörande till ett kulfång. Ut- med ett längre stycke mot norr är den skogklädda zonen endast hundra till hundrafem- tio meter bred. Skjutfältsaktiviterna har också satt stora spår på många ställen. Framför allt genom att terrassformiga kulfång har anlagts. Kulrangen täcks av ung sälg, björk, klibbal och på något ställe gran.

Mellan dessa kulrangsterrasser finns bestånd av äldre skog av löv- eller ängsgranskog. Lövet bildas av sälg, alm, klibbal, fågelbär och ask. 1 dessa bestånd finns gott om död ved.

En intressant miljö är en liten, starkt sluttande kanjon i lerskiffern som en bäck erode- rat fram.

Ett stort område i Billingsluttningen ar helt lönndominerat, huvudsakligen av medel- grov lönn. Vissa äldre lönnar och några gammelekar finns i beståndet.

Norr om detta lönnbestånd vidtar ett litet område som är en igenvuxen löväng. Här finns några grova träd av alm och ask med hamlingsspår. Också yngre ask, alm, björk, klibbal och gran finns i denna del.

Uppe i sluttningen finns mera orörd skog av ek, lind, lönn, gran och ask. En avbruten, men ännu levande, jätteask finns vid diabasbranten.

I kulfången finns kvävegynnad igenväxningsvegetation i fältskiktet medan lundfloran dominerar den äldre, mer opåverkade lövskogen. Skogsvicker kan nämnas härifrån då den annars är ovanlig i området. Vårärt, skogsbingel, trolldruva och myskmadra är an- dra arter som finns i de äldre bestånden.

Såväl svamp- som epi1ytflora är mycket rik med flera rödlistade och sällsynta arter. Av de mera noggrant genomgångna delområdena har detta de flesta ovanliga arterna.

Bedömning

Ett mycket värdefullt avsnitt.

Hela området bör i huvudsak lämnas till fri utveckling. De enda åtgärderna som kan komma i fråga är frihuggning av några gammelekar.

Stigsystem bör anläggas som binder ihop stigstumparna ovanför golfbanan.

Kantzonerna mot golfbanan bör skötas så att en så rik övergångszon som möjligt skapas. Detta innebär att ruffen bör i så stor utsträckning som möjligt slås med skärande verktyg en gång sent på året. Kantzonen från ruffen till sluten skog bör skötas så att god variation av träd och buskar erhålls och att blommande arter gynnas. Målsättningen bör utefter mer än hälften av sträckan att f skogsbrynskaraktär.