I Enkät 2, se Bilaga D, tillfrågades försöksdeltagarna om de upplevde att de bländades av utrymningsbelysningen inne i tunneln. Det var totalt 42 deltagare som besvarade denna fråga och av dem var det 7 stycken (cirka 17 %) som angav att de upplevde en bländande effekt. Dessa 7 deltagare ombads förtydliga om de blev bländade första, andra eller båda gångerna de gick genom tunneln. Dessa förtydliganden har sammanfattats i
Tabell 8.
Tabell 8 Sammanställning av försöksdeltagarnas beskrivningar av när de upplevde sig bli bländande av utrymningsbelysningen under förflyttningen i tunneln.
Försöks-
deltagare Scenario Upplevd bländning
665 C + B Ja, kanske Runda 2 med lamporna, för det blev så mörkt emellan att ögonen inte hann med. 671 C + B Belysningen i Runda 2 var bländande när jag nådde fram till lampan. Det tog tid att återfå mörkerseendet och identifiera nästa lampa.
674 B + C
Belysningen i Runda 1 var riktigt dålig och bländande. Bara en ljus vägg framför. I Runda 2 kändes det som att "gå på räls" eller som att gå längs inflygningsljusen vid en flygplats då man tydligt såg riktningen att fortsätta längs.
675 B + A Man blev lite bländad både i Runda 1 och 2. Vitt ljus i vit rök blir ganska starkt när man försöker se något i rök och mörker. Mörkerseendet påverkas. 677 B + A Något i Runda 1 då jag försökte titta lite bort från lampan för att inte förlora för mycket mörkerseende. 680 C + A Jag blev bländad i Runda 2.
683 A + B
Mer i Runda 2 då det var lite avstånd mellan lamporna och det blev mörkare mellan. I Runda 1 blev det aldrig lika mörkt mellan lamporna, varför man heller inte blev lika bländad som i Runda 2.
Av Tabell 8 framgår det att den utrymningsbelysningsarmatur som användes i scenario B var den armatur som flest försöksdeltagare uppfattade som bländande. Av de totalt 7 deltagare som upplevde sig ha blivit bländade under förflyttningen i tunneln var det 6 som nämnde armaturerna i scenario B som orsak. Två deltagare angav att de upplevt en bländande effekt av både belysningsarmaturerna i scenario A och B och en deltagare, som endast genomförde scenario A och C, angav att armaturerna i scenario A var bländande. Av de två deltagare som upplevde att både armaturerna i scenario A och B var bländande angav den ena att armaturerna i scenario B var mer bländande än armaturerna i scenario A.
4
Diskussion
I detta kapitel diskuteras de resultat som presenteras i föregående kapitel.
Medelvärdet för deltagarnas gånghastighet under referensförsöket var 1,56 m/s för det uttalade referensförsöket där deltagarna var medvetna om att deras förflyttning dokumenterades och 1,55 m/s för förflyttningen tillbaka. Dessa värden ligger något högre än det riktvärde på 1,5 m/s som presenteras i Tabell 3 i BBRAD 3 [4] för personer som förflyttar sig oberoende av andra människor längs ett horisontellt plan. Gånghastigheterna som mättes upp under försöket bedöms därmed vara rimliga hastigheter för den här typen av försök.
I och med att gånghastigheterna som uppmättes under referensförsöket är jämförbara med riktvärdet i BBRAD 3 och dessutom är så pass lika sinsemellan bedöms de två metoder som användes i det aktuella försöket vara godtyckliga för att ta fram individuella referenshastigheter. Risken med att endast dokumentera deltagarna när de är omedvetna om detta är att de inte förflyttar sig hela den avsedda sträckan utan avbrott. Genom att informera deltagarna om att ett referensförsök genomförs kan deltagarnas förflyttning kontrolleras i större utsträckning. Samtidigt är det rimligt att anta att deltagarnas gånghastighet påverkas i större utsträckning när de är medvetna om att deras förflyttning dokumenteras.
Med utgångspunkt i Figur 12 och Figur 13 är det tydligt att försöksdeltagarna generellt höll en högre gånghastighet i scenario C samt att deltagarnas hastighet var som lägst i scenario B. Av figurerna framgår också att gånghastigheten varierade som mest i scenario A. Detta gäller både när förflyttningen i tunneln studeras som helhet och när den studeras i intervall om 10 m.
Vid en jämförelse mellan gånghastigheterna som uppmättes under referensförsöket och de gånghastigheter som mättes upp under förflyttningen i tunneln är det tydligt att försöksdeltagarna generellt gick snabbare under referensförsöket än inne i tunneln. Av de 5 deltagare (cirka 13 %) som inte förflyttade sig snabbare under referensförsöket var det 1 deltagare som hade en högre gånghastighet under båda rundorna jämfört mot gånghastigheten i referensförsöket. Denne deltagare genomförde scenariokombination C + B. 3 deltagare hade en högre gånghastighet i en av rundorna jämfört med gånghastigheten under referensförsöket. Gemensamt för dessa 3 deltagare var att de rundor där de var snabbare under förflyttningen i tunneln var utformade enligt förutsättningarna för scenario C. 1 av deltagarna höll samma gånghastighet i referensförsöket som i en av rundorna, även denna utformad enligt förutsättningarna för scenario C.
När gånghastigheterna under förflyttningen i tunneln studeras för respektive deltagare relaterat till vilka scenarion de genomförde, blir det tydligt att scenario C gav bättre förutsättningar för deltagarna att förflytta sig med en högre gånghastighet än vad scenario A och B gjorde. Av de deltagare som genomförde scenario A och C var det nästan tre fjärdedelar (cirka 71 %) som förflyttade sig snabbare under scenario C än under scenario A och av de deltagare som genomförde scenario B och C förflyttade sig alla deltagare utom 1 snabbare i scenario C (cirka 93 % respektive 7 %). En jämförelse mellan scenario A och B ger ett jämnare resultat. Av de deltagare som genomförde scenario A
och B förflyttade sig cirka 54 % snabbare i scenario A och cirka 46 % förflyttade sig snabbare i scenario B.
Förutom att de gånghastigheter som mättes upp under försöket påvisar att förutsättningarna i scenario C resulterade i en högre gånghastighet än övriga scenarier, framgår det av Tabell 7 att försöksdeltagarna föredrog scenario C framför scenario A och B, oberoende av vilket scenario som utgjorde runda 1 respektive 2. Detta återspeglas även generellt i deltagarnas enkätsvar och i dokumentationen från intervjuerna där förflyttningen under scenario C återkommande beskrivs som mindre utmanande. Deltagarnas kommentarer kring scenario A är mer varierande, men i Tabell 7 framgår det att de deltagare som endast genomförde scenario A och B föredrog scenario A, också här oberoende av vilket scenario som utgjorde vilken runda.
Cirka 70 % av deltagarna upplevde utmaningar med att förflytta sig i den rökfyllda tunnelmiljön. Av dessa var det 50 % som angav att de blev desorienterade och tappade rumsuppfattningen, cirka 43 % upplevde att det var svårt att se, 10 % hade svårt att hålla balansen, cirka 3 % tyckte att det var utmanade att inte veta hur långt det var till närmaste nödutgång och cirka 13 % kände rädsla eller nervositet.
Utifrån sammanställningen av enkätsvaren från aktuellt försök framgår det att 81 % av försöksdeltagarna använde sig av en medveten strategi under förflyttningen i tunneln. De vanligaste strategierna var att nyttja en vägg eller liknade att orientera sig efter (strategi 1), orientera sig efter belysningen (strategi 2) och sträcka ut armarna framför sig alternativt känna sig för med händer och fötter (strategi 6). Dessa strategier nyttjades av cirka 49 %, 23 % respektive 33 % försöksdeltagare. Strategi 3 (att ta ut en riktning och försöka hålla den) och 4 (att arbeta för att bibehålla ett lugn) nyttjades av en handfull deltagare (cirka 9 % respektive 12 %), medan resterade strategier (strategi 5 och 7 till och med 13) endast nyttjades av en eller ett par personer.
Av de försöksdeltagare som använde sig av en medveten strategi under förflyttningen i tunneln (cirka 81 % av de totalt 43 deltagarna) var det drygt 50 % som använde sig av samma strategi i båda rundorna. Resterande deltagare angav att de valde att byta strategi i runda 2. När de deltagare som valde att byta strategi tillfrågades varför var det flera som angav att de använde sig av en annan strategi för att belysningen var olika i de olika rundorna. När belysningen var tillfredsställande kunde deltagarna förflytta sig i tunneln mer obehindrat och därmed behövde de inte nyttja räcket eller andra strategier i samma utsträckning. Flera deltagare nämnde att LED-slingan som användes i scenario C medförde att de kunde gå snabbare och hålla ett jämnt tempo, vilket också är synligt vid analys av insamlad IR-dokumentation. Ett par deltagare uttryckte också att de inte behövde något annat än belysningen för att orientera sig i tunneln, vilket även det kan urskiljas på IR-dokumentationen. Flera av de försöksdeltagare som intervjuades uttryckte också att i scenario C var det ”bara att gå” och att de inte behövde nyttja andra strategier i samma utsträckning som i scenario A och B.
Ur ett par av beskrivningarna i Tabell 5 kan utläsas att försöksdeltagarna antingen kände sig tryggare i runda 2, då de redan gått samma sträcka en gång i runda 1 och därför visste vad de hade att förvänta sig, eller att de i runda 1 utarbetat en strategi som de tyckte fungerade bra och därför direkt använde den i runda 2. Detta medförde skillnader i strategival för runda 1 respektive 2.
Av de försöksdeltagare som använde sig av en medveten strategi var det drygt 45 % som angav att de bytte strategi någon gång under pågående runda. I Tabell 6 presenteras ett antal anledningar till detta och en anledning som nämnts av flera deltagare är att de till en början känt sig säkra, men sen antingen gått in i något eller upptäckt att belysningen inte var till lika stor hjälp som i rundan innan och därför blivit mer försiktiga. Strategin som deltagarna bytte till i dessa situationer var att sträcka ut armarna framför sig alternativt använda sig av räcket. En av deltagarna förklarade detta beteende med att denne kände sig tryggare med armarna utsträckta. I kontrast till detta bytte försöksdeltagare 674 strategi genom att initialt sträcka ut armarna förför sig i runda 2 för att sedan ta ner dem när denne upptäckte att belysningen var bättre denna runda (scenario C) än vad den var i runda 1 (scenario B). Flera deltagare uttryckte också att där utrymningsbelysningsarmaturerna gav ett tillräckligt bra ljus bytte de strategi från vad de tidigare använt sig av till att orientera sig efter belysningen istället. Deltagare 654 upplevde sig kunna gå snabbare då denne kunde se armaturerna.
Deltagare 659 beskrev att när denne hittade räcket använde han sig av detta under resten av rundan för att hitta fram till nästa belysningsarmatur. Deltagare 656 testade istället att försöka hålla rak kurs utan att hålla i räcket, vilket denne upplevde inte fungerade. Ett par deltagare nämnde att de efter ett tag förstod att försöket antagligen skulle se likadant ut som i rundan innan/genom resten av pågående runda, vilket medförde att de kände sig säkrare och därför bytte strategi. Deltagare 662 beskriver sig komma på mot slutet att genom att blunda med ena ögat syntes armaturerna bättre.
Genom att studera Figur 15 blir det tydligt att försöksdeltagarna ansåg sig ha bättre förutsättningar att orientera sig i den rökfyllda tunneln i scenario C än i scenario A och B. 74 % av deltagarna valde ett av de två högsta svarsalternativen, där det högsta alternativet motsvarande mycket stora möjligheter att orientera sig, medan motsvarande procent valde ett svarsalternativ under mittvärdet där det lägsta värdet motsvarade mycket små möjligheter att orientera sig i scenario B. Hur deltagarna upplevde sina möjligheter att orientera sig i scenario A varierade i större utsträckning. Trots att ljus- och belysningsstyrkan var densamma i scenario A och B var det fler försöksdeltagare som upplevde att de blev bländade i scenario B än i scenario A. Vad detta beror på har inte utretts vidare, men en möjlig förklaring är att armaturerna i scenario A var tätare placerade än i scenario B. Det är rimligt att anta att deltagarnas ögon lättare anpassade sig till ljuset från armaturerna i scenario A där belysningspunkterna återkom med relativt täta intervall. I scenario B, där avståndet mellan armaturerna var tre gånger längre än i scenario A, kan det antas att deltagarnas ögon hann anpassa sig till den mörka miljön mellan armaturerna, varför armaturerna upplevdes som mer bländande.
5
Slutsatser
I detta kapitel har slutsatserna från den aktuella studien sammanfattats. Slutsatserna presenteras i relation till de frågor som presenteras i avsnitt 1.2 Syfte och mål. Inledningsvis besvaras de frågor som implicit ingick i studien (1 till och med 3) och avslutningsvis besvaras de frågor som låg till grund för studien (4 till och med 6). 1) Påverkas försöksdeltagarnas gånghastighet av att de förflyttar sig i en rökfylld miljö, jämfört mot förflyttning i en rökfri miljö?
Resultaten av det aktuella försöket visar att försöksdeltagarnas gånghastighet påverkas av att de förflyttar sig i en rökfylld miljö jämfört med förflyttningen i en rökfri miljö. Av de deltagare som fullföljde både referensförsöket och förflyttningen i tunneln var det 87 % som hade en högre gånghastighet i referensförsöket.
2) Använder försöksdeltagarna någon identifierbar strategi vid förflyttning i en rökfylld miljö?
I det aktuella försöket använde cirka 81 % av försöksdeltagarna en medveten strategi under förflyttningen i den rökfyllda tunneln. Strategierna som har identifierats är följande:
• Försöksdeltagaren använde sig av en vägg, träräcket där belysningsarmaturerna monterats eller annan fast konstruktion för att orientera sig i tunneln. (Cirka 49 %)
• Försöksdeltagaren försökte använda sig av ljuset från belysningsarmaturerna. (Cirka 23 %)
• Försöksdeltagaren försökte ta ut en riktning och hålla den. (Cirka 9 %)
• Försöksdeltagaren arbetar för att bibehålla ett lugn. Det kan exempelvis vara att hålla sig lugn själv, ta ut orienteringspunkter i lugn och ro eller att hålla ett lugnt tempo och gå försiktigt. (Cirka 12 %)
• Försöksdeltagaren förflyttade sig långsammare genom de mörkare partierna och ökade takten när belysningsarmaturerna blev synliga och det blev ljusare. (Cirka 5 %)
• Försöksdeltagaren orienterade och/eller skyddade sig genom att sträcka ut armar eller känna sig för med händer och/eller fötter. (Cirka 33 %)
• Försöksdeltagaren räknade steg för att bilda sig en uppfattning om hur långt hen förflyttat sig. (Cirka 2 %)
• Försöksdeltagaren försökte identifiera och följa ljud inne i tunneln. (Cirka 2 %) • Försöksdeltagaren var uppmärksam och höll utkik framåt efter eventuella
hinder. (Cirka 5 %)
• Försöksdeltagaren blundade med ögat närmast belysningen då denne passerade en punktbelysningsarmatur för att inte bli bländad av ljuset och tappa mörkerseendet. (Cirka 2 %)
• Försöksdeltagaren förflyttade sig med enda sidan fram då detta upplevdes som en mer stabil gång. (Cirka 2 %)
• Försöksdeltagaren gick i mitten av tunneln. (Cirka 5 %)
3) Upplever försöksdeltagarna några utmaningar med att förflytta sig i en rökfylld miljö? I det aktuella försöket upplevde cirka 70 % av försöksdeltagarna utmaningar med att förflytta sig i den rökfyllda tunnelmiljön. Utmaningarna som har identifierats är följande:
• Försöksdeltagaren blev desorienterad och tappade rumsuppfattningen. Det var utmanande att orientera sig och hålla rätt riktning. (50 %)
• Försöksdeltagaren upplevde att det var svårt att se. Det blev utmanande att förflytta sig i mörkret och det rådde en osäkerhet kring huruvida det fanns hinder eller ojämnheter gå in i eller snubbla på. (Cirka 43 %)
• Försöksdeltagaren upplevde att det var utmanande att hålla balansen. (10 %) • Försöksdeltagaren upplevde att det var utmanande att inte veta hur långt det var
till närmaste nödutgång. (Cirka 3 %)
• Försökdeltagaren upplevde situationen som utmanande och kände rädsla och/eller nervositet. (Cirka 13 %)
4) Påverkar typ av utrymningsbelysning (punkt- respektive kontinuerlig belysning) försöksdeltagarnas gånghastighet?
Resultaten från det aktuella försöket visar att typ av utrymningsbelysning påverkar försöksdeltagarnas gånghastighet. Cirka 71 % respektive 93 % av deltagarna förflyttade sig snabbare i scenario C med kontinuerlig belysning jämfört med scenario A och B. 5) Påverkar typ av utrymningsbelysning (punkt- respektive kontinuerlig belysning) försöksdeltagarnas möjlighet att orientera sig i tunneln?
Resultaten från det aktuella försöket visar att typ av utrymningsbelysning påverkar försöksdeltagarnas möjlighet att orientera sig i tunneln. Cirka 74 % av deltagarna som genomförde scenario C med kontinuerlig belysning ansåg sig ha stora möjligheter att orientera sig medan motsvarande procent av deltagarna som genomförde scenario B med gles punktbelysning ansåg sig ha små möjligheter att orientera sig. Hur deltagarna upplevde sina möjligheter att orientera sig i scenario A med tät punktbelysning varierade i större utsträckning där cirka 33 % ansåg sig ha stora möjligheter och 37 % ansåg sig ha små möjligheter.
6) Använder försöksdeltagarna olika strategier vid punkt- respektive kontinuerlig utrymningsbelysning?
Resultaten från aktuellt försök visar att försöksdeltagarna i viss utsträckning använder olika strategier vid punkt- respektive kontinuerlig utrymningsbelysning. Flera deltagare ansåg att i scenario C med kontinuerlig belysning kunde de gå snabbare, hålla ett jämnt tempo och behovet av andra strategier än att ”bara gå” och ”följa belysningen” var inte lika stort som i scenario A och B.
6
Framtida forskning
Då resultaten från det aktuella försöket visar att den kontinuerliga utrymnings- belysningen som användes i scenario C medförde att försöksdeltagarna förflyttade sig snabbare än i scenario A och B vore det intressant att studera hur utformning och placering av kontinuerlig utrymningsbelysning påverkar gånghastigheten hos utrymmande i den här typen av miljöer. I det aktuella försöket användes dessutom konstgjord vit rök, medan det i en verklig situation är mer troligt att röken skulle vara mörk. Den vita röken medförde en bländningseffekt, vilket begränsade hur stark belysning som kunde användas. I en mer realistisk miljö med mörk rök är det troligt att en starkare belysning än vad som användes i det aktuella försöket är att föredra. Det vore därför intressant att studera effekten av en kontinuerlig ljusslinga vid utrymning i en miljö med mörk rök.
Resultaten från det aktuella försöket visar dessutom att försöksdeltagarna ansåg sig ha bättre möjligheter att orientera sig i tunneln med den kontinuerliga ljusslingan jämfört med punktbelysningsarmaturerna som användes i scenario A och B. Flera deltagare upplevde att de i scenario C, till skillnad från scenario A och B, enbart kunde följa belysningen och inte behövde använda sig av andra strategier för att kunna orientera sig. En strategi som återkommande användes när deltagarna ansåg att belysningen inte var tillräcklig var att använda sig av vägg, räcke eller annan fast konstruktion. I framtida forskning vore det därför intressant att studera effekten av en optimalt utformad handledare som utrymmande kan följa för att hitta till närmast utgång och jämföra resultaten med utrymning längs en kontinuerlig ljusslinga.
I det aktuella försöket studerades deltagarnas förflyttning i mörk, rökfylld miljö inne i tunneln samt i ljus, rökfri miljö utomhus i referensförsöket. I framtida studier vore det också intressant att studera förflyttningen i mörk, rökfri miljö med och utan utrymningsbelysning.
Det aktuella försöket innefattade endast individuella försök. Ett förslag till fortsatt arbete är att genomföra liknande försök men i grupp. Försöken skulle också kunna utformas efter ett mer realistiskt scenario där tunneln succesivt rökfylldes. Hinder i form av ojämna markförhållanden, bilar eller andra föremål kan placeras ut för att efterlikna en mer realistisk miljö. Det skulle innebära en större utmaning för försöksdeltagarna där de troligtvis inte skulle uppleva att de blev bekanta med miljön på samma sätt och ”bara kunde gå”.
7
Litteraturförteckning
[1] D. Nilsson, ”Exit choice in fire emergencies - Influencing choice of exit with flashing lights,” Lund University, Lund, 2009.
[2] W. Foddy, Constructing questions for interviews and questionnaires, Cambridge: Cambridge University Press, 1993.
[3] Boverket, BFS 2013:12, BBRAD 3, Boverkets ändring av verkets allmänna råd (2011:27) om analytisk dimensionering av byggnaders brandskydd, Boverket, 2013.
[4] K. Fridolf, D. Nilsson, H. Frantzich, E. Ronchi och S. Arias, ”Människors gånghastighet i rök: Förslag till representation vid brandteknisk projektering,” SP Sveriges Tekniska Forskningsinstitut, Borås, 2016.
[5] Trafikverket, ”Krav för vägars och gators utformning (VGU 2015:086),” Trafikverket, Borlänge, 2015.
[6] Transportstyrelsen, ”Transportstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om säkerhet i vägtunnlar m.m. (TSFS 2019:93),” Kristina Nilsson, Transportstyrelsen, Norrköping, 2019.
[7] Europeiska kommissionen, ”Kommissionens förordning (EU) nr 1303/2014 om teknisk specifikation för driftkompatibilitet (TSD) avseende "säkerhet i järnvägstunnlar" i järnvägssystemet i Europeiska unionen,” Europeiska kommissionen, 2014.
[8] Swedish Standards Institute (SIS), ”SS-EN 1838:2013: Belysning - Nödbelysning,” Swedish Standards Institute (SIS), Stockholm, 2013.
[9] Swedish Standards Institute (SIS), ”SS-EN 16276:2013: Utrymningsbelysning i vägtrafiktunnlar,” Swedish Standards Institute (SIS), Stockholm, 2013.
[10] Boverket, ”Boverkets Byggregler 28 (BFS 2011:6 med ändringar till och med BFS 2019:2),” Boverket, Karlstad, 2019.
[11] Arbetsmiljöverket, ”AFS 2009:2: Arbetsplatsens utformning,” Arbetsmiljöverket , Stockholm, 2018.
[12] Swedish Standards Institute (SIS), ”Ljus och belysning - Tunnelbelysning (SIS- CEN/CR 4380:2013),” Swedish Standards Institute (SIS), Stockholm, 2013. [13] Trafikverket, ”Krav Tunnelbyggande (TDOK 2016:0231),” Trafikverket, Borlänge,
Bilaga A
Skriftlig information till försöksdeltagarna
Information till dig som försöksdeltagare
Den 1:a, 2:a och 3:e oktober (tisdag, onsdag och torsdag) 2019 kommer vi att genomföra ett utrymningsförsök i en nedlagd gångtunnel under utsiktsplatsen Fåfängan, Stockholm, och vi hoppas att just du vill delta som försöksperson. Ditt deltagande innebär att du ska medverka vid ett tillfälle under någon av dessa tre dagar och ditt deltagande förväntas ta mellan 2 och 3 timmar. Av den tiden vistas du i försökstunneln ca 20 minuter men du måste ändå stanna hela tiden ut. Information om vilka tider somfinns att välja på skickas ut inom kort.