SAFETY AND TRANSPORT
Belysning som stöd vid utrymning av
rökfylld tunnel
Eva-Sara Celander, Artur Zakirov
RISE Rapport 2020:36Belysning som stöd vid utrymning av
rökfylld tunnel
Abstract
Evacuation route marker lights for evacuation of a
smoke-filled tunnel
An evacuation experiment in smoke-filled environment and with different evacuation route marker lights was performed in the Masthamn tunnel in Stockholm in 2019. In this report, detailed information about the experiment procedures is given and the results are presented. This includes the participants’ movement speeds, evacuation strategies and the influence of the three types of evacuation route marker lights that were tested in the experiment.
Key words: evacuation, smoke, road tunnel, walking speed, emergency lighting
RISE Research Institutes of Sweden RISE Rapport 2020:36
ISBN 978-91-89167-18-6 ISSN 0284-5172
Innehåll
Abstract ... 3 Innehåll ... 4 Förord ... 6 Sammanfattning ... 7 1 Inledning ... 81.1 Bakgrund till studien ... 8
1.2 Syfte och mål ... 8 1.3 Metod ... 9 1.4 Avgränsningar ... 9 2 Beskrivning av utfört försök ... 11 2.1 Försöksupplägg ... 11 2.2 Försöksplatsen ... 14 2.3 Försöksdeltagare ... 16 2.4 Dokumentation ... 17 3 Resultat ... 19 3.1 Gånghastigheter ... 19
3.1.1 Gånghastigheter uppmätta under referensförsöket... 19
3.1.2 Gånghastigheter uppmätta under förflyttningen i tunneln ... 20
3.1.3 Jämförelse av gånghastigheter ... 23
3.2 Utmaningar med förflyttning i rök ... 25
3.3 Taktik/Teknik ... 25
3.4 Möjlighet att orientera sig i tunneln ... 28
3.5 Upplevda skillnader mellan olika belysningsarmaturer... 29
3.6 Bländning ... 30 4 Diskussion ... 31 5 Slutsatser ... 34 6 Framtida forskning ... 36 7 Litteraturförteckning ...37 Bilagor
Förteckning bilagor
Bilaga A Skriftlig information till försöksdeltagarna Bilaga B Enkät 1
Bilaga C Scenariokombination kopplat till respektive försöksdeltagare Bilaga D Enkät 2
Bilaga E Uppgifter om försöksdeltagarna
Bilaga F Eventuell nedsatt fysisk rörelseförmåga hos försöksdeltagarna
Bilaga G Försöksdeltagarnas yrken samt tidigare erfarenheter av tunnlar, rökfyllda miljöer och rökfyllda tunnelmiljöer
Bilaga H Försöksdeltagarnas beskrivningar av upplevda utmaningar med förflyttning i rök
Bilaga I Försöksdeltagarnas beskrivningar av medvetna taktiker/tekniker vid förflyttningen i tunneln
Förord
Det forskningsarbete som presenteras i rapporten har finansierats av TUSC Tunnel and Underground Safety Center. Finansiärer av TUSC är Trafikverket, Fortifikationsverket, SKB Svensk Kärnbränslehantering, GRAMKO och RISE Research Institutes of Sweden. Författarna vill tacka Trafikkontoret, Stockholms Stad, för all support under planeringen och genomförandet av det försök som presenteras i denna rapport.
Håkan Frantzich, Lunds Tekniska Högskola, och Karl Fridolf, WSP Sverige AB, deltog under flera diskussioner under planeringen av försöket. Författarna vill tacka även dem för support och goda råd.
Ett tack riktas också till Britt-Marie Carlson, Jennie Sohlberg, Jenny Söderström, Per Hådell, Per Rohlén och Sven Isaksson för deras insatser vid genomförandet av försöket.
Sammanfattning
Undermarksanläggningar utgör en allt större del av samhällets infrastruktur och fler och fler vistas i anläggningar under mark. Vid utrymningsdimensionering av sådana anläggningar är kunskap om människors förflyttning i sådana miljöer en förutsättning, varför forskning på exempelvis människors gånghastighet har genomförts under många år. I undermarksanläggningar med begränsat infallande ljus utifrån bör utrymningsbelysning utformas så att den genererar både en orienterande och en belysande funktion. Dessa funktioner bör upprätthållas även om tunneln rökfylls och ordinarie belysning fallerar. Det är dock tveksamt om de krav som ställs på utrymningsbelysning i tunnlar är tillräckliga för att utrymningsbelysningen ska upprätthålla avsedda funktioner i rökfylld miljö.
Den aktuella studien kan delas in i två delmoment; områdesöversikt och försök. Syftet med studien var att studera hur olika belysningsarmaturer påverkar människors beteende och förflyttning vid utrymning av en rökfylld tunnel. Målet var att genom ett fullskaleförsök samla in data som i ett senare skede kan nyttjas som underlag vid projektering av större infrastrukturprojekt samt vid risk- och säkerhetsvärdering av undermarksanläggningar.
Försöket genomfördes i Masthamnstunneln i Stockholm i oktober 2019 där 43 personer deltog. Respektive persons gånghastighet dokumenterades medan de, en och en, gick en sträcka om 150 m i den rökfyllda tunneln med olika utrymningsbelysningar. Inför försöket togs tre olika scenarier fram (scenario A, B och C) och varje deltagare genomförde två av dessa scenarier. I scenario A och B utgjordes utrymningsbelysningen av punktbelysning med 8 m (A) respektive 24 m (B) mellan belysningsarmaturerna och i scenario C utgjordes utrymningsbelysningen av en kontinuerlig ljusslinga. Allmänbelysningen var släckt i samtliga scenarier och i övrigt var förutsättningarna desamma. Även ett referensförsök på plant underlag utanför tunneln genomfördes. Resultaten av det aktuella försöket visar att försöksdeltagarnas gånghastighet påverkas av att de förflyttar sig i en rökfylld miljö jämfört med förflyttningen i en rökfri miljö. Av de deltagare som fullföljde både referensförsöket och förflyttningen i tunneln var det 87 % som hade en högre gånghastighet i referensförsöket. Även typen av utrymningsbelysningen påverkade försöksdeltagarnas gånghastighet. Cirka 71 % respektive 93 % av deltagarna förflyttade sig snabbare i scenario C med kontinuerlig belysning jämfört med scenario A och B.
I det aktuella försöket använde cirka 81 % av försöksdeltagarna en medveten strategi under förflyttningen i den rökfyllda tunneln. De tre vanligast förekommande strategierna som identifierats var; 1) försöksdeltagaren använde sig av en vägg, träräcket där belysningsarmaturerna monterats eller annan fast konstruktion för att orientera sig i tunneln, 2) försöksdeltagaren orienterade och/eller skyddade sig genom att sträcka ut armar eller känna sig för med händer och/eller fötter samt 3) försöksdeltagaren försökte använda sig av ljuset från belysningsarmaturerna.
Nyckelord: utrymning, punktbelysning, kontinuerlig belysning, belysningsslinga, rök, tunnel
1
Inledning
Denna rapport utgör en del i studien Försök med utrymning med varierande ljusstyrka
och placering av ljuskälla där utrymningsförsök med fokus på olika typer av
belysningsarmaturer i rökfylld tunnelmiljö har genomförts, vilka redovisas i denna rapport.
1.1 Bakgrund till studien
Undermarksanläggningar utgör en allt större del av samhällets infrastruktur och fler och fler vistas i anläggningar under mark. Vid utrymningsdimensionering av komplexa undermarksanläggningar, exempelvis väg- och spårtunnlar, är en metod att jämföra den förväntade utrymningstiden med tiden innan kritiska nivåer uppstår (gränsvärden kopplade till siktbarhet, värmestrålning, temperatur och gaskoncentration). Kunskap om människors förflyttning är en förutsättning för att bedöma utrymningstiden, varför forskning på exempelvis människors gånghastighet har genomförts under många år. I undermarksanläggningar, där infallande ljus utifrån är begränsat alternativt obefintligt, bör utrymningsbelysning utformas så att den genererar både en orienterande och en belysande funktion. Dessa funktioner bör upprätthållas även om tunneln rökfylls och ordinarie belysning faller bort. Det är dock tveksamt om de krav som ställs på utrymningsbelysning i tunnlar är tillräckliga för att utrymningsbelysningen ska upprätthålla avsedda funktioner i rökfylld miljö. Huruvida de mer traditionella punktbelysningsarmaturerna alls kan användas för att uppfylla den orienterande funktionen i rökfyllda miljöer är idag en omdiskuterad fråga.
Ett begränsat antal studier har genomförts där människors förflyttning i rök har varit i fokus, trots att det förekommit incidenter där personer tvingats utrymma genom rök. Flertalet av tidigare genomförda utrymningsförsök där förflyttning i rök har studerats saknar därtill koppling till förflyttning i rökfri miljö. Det finns därför ett behov av empiriska studier där gånghastigheten hos en och samma individ studeras både i rökfri och rökfylld miljö.
1.2 Syfte och mål
Syftet med den aktuella studien var att studera hur olika belysningsarmaturer påverkar människors beteende och förflyttning vid utrymning av en rökfylld tunnel.
Målet var att genom ett fullskaleförsök samla in data som i ett senare skede kan nyttjas som underlag vid projektering av större infrastrukturprojekt samt vid risk- och säkerhetsvärdering av undermarksanläggningar.
Frågeställningarna som låg till grund för studien kan sammanfattas i följande:
Påverkar typ av utrymningsbelysning (punkt- respektive kontinuerlig belysning) försöksdeltagarnas gånghastighet?
Påverkar typ av utrymningsbelysning (punkt- respektive kontinuerlig belysning) försöksdeltagarnas möjlighet att orientera sig i tunneln?
Använder försöksdeltagarna olika strategier vid punkt- respektive kontinuerlig utrymningsbelysning?
Implicit ingick att hantera frågeställningar som:
Påverkas försöksdeltagarnas gånghastighet av att de förflyttar sig i en rökfylld miljö, jämfört mot förflyttning i en rökfri miljö?
Använder försöksdeltagarna någon identifierbar strategi vid förflyttning i en rökfylld miljö?
Upplever försöksdeltagarna några utmaningar med att förflytta sig i en rökfylld miljö?
1.3 Metod
Den aktuella studien kan delas in i två delmoment; områdesöversikt och försök. Områdesöversikten, som inte redovisas vidare i denna rapport, har legat till grund för utformningen av försöket.
Begreppet försök är övergripande och innefattar flera olika metoder, däribland laboratorieförsök och fältförsök. Med laboratorieförsök avses försök som genomförs i en kontrollerad miljö där förutsättningarna styrs av försöksledningen, medan fältförsök utförs i en verklig miljö som inte kan påverkas i samma utsträckning. Gemensamt för dessa metoder är att det är ett fenomen som studeras. [1] Försöken som genomfördes inom ramen för denna studie är att betrakta som laboratorieförsök. Försöken dokumenterades skriftligt samt med bild- och ljudupptagning och samtliga försöksdeltagare ombads delta i en efterföljande enkätstudie.
1.4 Avgränsningar
Det aktuella försöket har utformats för att människors beteende vid förflyttning i en rökfylld tunnel skulle kunna studeras. Tunneln var rökfylld under hela försökets genomförande och siktsträckan understeg 3 m. Detta medför att försöksdeltagarna inte påverkades av beteenden som kan förväntas uppkomma i samband med att inledningsvis konfronteras med tillväxt av brandgaser i en rökfri miljö. Problem som kan antas uppkomma i en verklig situation är att bilister i en vägtunnel tvekar inför att lämna sina fordon och passagerare känner sig osäkra inför att utrymma en tågvagn i en spårtunnel. Inom ramen för den aktuella studien har enbart individuella försök genomförts. Det är därmed endast den enskilde individens beteende som har studerats, utan inverkan av sociala kopplingar gentemot medtrafikanter.
Försöksdeltagarna anmälde sig frivilligt till att medverka i försöket. Det är inte sannolikt att personer som av någon anledning anser sig ha svårigheter att delta i den här typen av aktivitet väljer att anmäla sig, varför det kan antas att resultaten från försöket inte omfattar beteenden eller förmågor för personer där utrymning från en rökfylld tunnel innebär en verklig utmaning. Försöksdeltagarna motsvarar därmed sannolikt inte allmänheten, varför resultaten från studien inte bör appliceras i verkligenheten utan bearbetning.
Hela tunneln var rökfylld under försökets genomförande. I en verklig utrymningssituation, med motsvarande mängd toxisk brandrök, hade personerna
andats in så mycket brandgaser att de sannolikt hade tappat medvetandet långt innan de hade hunnit ut ur den rökfyllda tunneln. För att kunna genomföra försöket har därför ingen hänsyn tagits till den toxiska påverkan på utrymmande.
Resultatet från intervjuerna som genomfördes med 16 av de totalt 43 försöksdeltagarna har inte analyserats vidare, varför inget resultat från dessa presenteras i denna rapport. Intervjuerna bidrog dock till en ökad förståelse för deltagarnas tankar och beteenden, vilket underlättade arbetet med att analysera insamlat videomaterial. Intervjuerna har också använts som komplement då enkätsvar varit svåra att tolka eller tvetydigt formulerade.
2
Beskrivning av utfört försök
I detta kapitel beskrivs genomförandet av försöket. I avsnitt 2.1 Försöksupplägg återges försöksupplägget och i avsnitt 2.2 Försöksplatsen presenteras den plats där försöket genomfördes. Generell information om försöksdeltagarna har sammanställts i avsnitt
2.3 Försöksdeltagare och avslutningsvis presenteras hur dokumenteringen av försöket
hanterades i avsnitt 2.4 Dokumentation.
2.1 Försöksupplägg
Försöksdeltagana anlände till försöksplatsen i grupper om fyra. De ansvarade själva för att transportera sig till försöksplatsen, men möttes upp av försökspersonal vid en förutbestämd uppsamlingsplats strax söder om tunnelns södra ingång. Där prickades deltagarna av och gick sedan i grupp till Station 1.
Vid Station 1 delades en kopia av den information som tidigare skickats ut till försöksdeltagarna ut, se Bilaga A, och försökspersonalen gick muntligt igenom innehållet med deltagarna. Deltagarna gavs möjlighet att läsa igenom informationen, lyssna på den muntliga genomgången samt ställa frågor. Därefter ombads de som fortfarande ville delta i försöket, vilket i det aktuella fallet var samtliga tillfrågade, att signera den samtyckesblankett som bifogats längst bak i informationshäftet. När blanketten var signerad fick försöksdeltagarna besvara den första av två enkäter. Enkäten innefattade generella frågor om försökspersonerna (exempelvis ålder, kön, fysisk rörelseförmåga, yrke och tidigare erfarenheter av tunnlar och rökfyllda miljöer), se Bilaga B.
När försöksdeltagarna besvarat enkäten hämtades de – en och en – till tunnelns södra infart där de fick följande instruktioner inför förflyttningen i tunneln:
Du kommer att få gå in i denna tunnel. Tunneln är rökfylld, men röken är helt ofarlig. Två personer kommer att befinna sig inne i tunneln samtidigt som dig. Den ena personen kommer att gå bredvid dig och filma dig med en IR-kamera. Den andra personen kommer att följa dig på avstånd. Röken i tunneln är tät, så det är inte säkert att du ser någon av dem. Men de finns där. En av de två personerna som befinner sig i tunneln kommer att följa dig en bit in i tunneln innan försöket påbörjas. När ni har nått startpositionen kommer ni att stanna till och du kommer att bli tillfrågad om du känner dig bekväm med situationen. Om du känner dig bekväm med situationen kommer försöket snart att påbörjas genom att någon av de två personer som befinner sig inne i tunneln kommer att räkna in starten. Under försöket ska du tänka dig följande situation: Du befinner dig i en tunnel. Någonstans bakom dig brinner det, varför tunneln har fyllts med rök. Du befinner dig inte i omedelbar fara, men du måste ta dig ut och utgången ligger framåt. Du vet inte hur långt du måste gå för att ta dig till närmaste utgång, men det är inte längre än 200 m. Det här är ingen tävling om snabbaste tiden. Vi är ute efter realistiska gånghastigheter. Gå i ditt eget tempo, så som du tror att du hade gjort i en verklig situation. Försök att inte påverkas av de två personer som befinner sig i tunneln tillsammans med dig. De följer dig och anpassar sin hastighet efter dig. Om du vill avbryta försöket, meddela det genom att säga rakt ut att du vill avbryta eller genom att vinka häftigt med armarna. Någon av de två personer som befinner sig i tunneln kommer då att leda dig ut genom närmaste utgång. Gå försiktigt så att du inte ramlar och slår dig!
Efter att respektive försöksdeltagare delgetts informationen gavs de möjlighet att ställa frågor och därefter påbörjades förflyttningen i tunneln.
Förflyttningen i tunneln var uppdelad på två moment; Runda 1 och Runda 2. I Runda 1 fick försöksdeltagarna gå en sträcka om 150 m från tunnelns södra ingång till den norra och i Runda 2 fick de gå motsvarande sträcka från den norra ingången till den södra. Inför försöket togs tre olika scenarier fram (scenario A, B och C). Varje försöksdeltagare genomförde två av dessa scenarier, ett i Runda 1 och ett annat i Runda 2. Det som skilde de olika scenarierna åt var utrymningsbelysningen. I övrigt var förutsättningarna desamma. I scenario A och B utgjordes utrymningsbelysningen av punktbelysning med 8 m (A) respektive 24 m (B) mellan belysningsarmaturerna och i scenario C utgjordes utrymningsbelysningen av en kontinuerlig ljusslinga, se Figur 1. Allmänbelysningen var släckt i samtliga scenarier.
Figur 1 Punktbelysningsarmatur och kontinuerlig ljusslinga.
Punktbelysningsarmaturerna utgjordes av Ledsavers Batteridrivna LED-lampor Vit (Kjell & Company, artikelnummer 64333) och den kontinuerliga ljusslingan av Ljusslang LED Givro Varmvit (Lampgrossen, artikelnummer KA08642). En dimmer kopplades till ljusslingan för att kunna justera ljus- och belysningsstyrkan. Armaturerna var monterade 0,95 m (punktbelysningen) respektive 1,0 m (ljusslingan) över mark.
Då varje försöksdeltagare genomförde två av de tre ovan nämnda scenarier finns det sex möjliga scenariokombinationer; 1) A + B, 2) B + A, 3) A + C, 4) C + A, 5) B + C och 6) C + B. Respektive deltagares scenariokombination redovisas i Bilaga C.
Försöksdeltagarna fick gå i sin egen takt till dess att de passerat en förutbestämd mållinje i norra respektive södra änden av tunneln. När de passerat mållinjen stoppades de av någon av den försökspersonal som befann sig inne i tunneln. Efter Runda 1 fick de vänta en stund i tunnelns norra ände medan utrymningsbelysningen i tunneln ställdes om inför Runda 2.
Efter förflyttningen i tunneln genomfördes ett referensförsök där försöksdeltagarna fick gå en sträcka om 150 m på plant underlag utanför tunneln. Inför referensförsöket fick deltagarna följande instruktioner:
Du ska nu genomföra ett referensförsök där målet är att dokumentera din naturliga gånghastighet. Med den naturliga gånghastigheten avses en hastighet som känns behaglig och som du skulle kunna hålla en längre tid. Den naturliga gånghastigheten är snabbare än att fönstershoppa i stan, men långsammare än en
borta. Det är viktigt att du verkligen passerar mållinjen innan du saktar av. När du passerat mållinjen vänder du om och kommer tillbaka till mig. Under försöket kommer du att ha en actionkamera fäst i en sele på din mage. Denna kommer att vara riktad så att den filmar dina fötter. Vi kommer då att kunna se på filmen när du passerar start- respektive mållinjen och på så sätt kan vi i efterhand räkna ut din gånghastighet. Ignorera kameran och gå som vanligt. Jag stänger av den när du kommer tillbaka igen.
Efter att respektive försöksdeltagare delgetts informationen gavs de möjlighet att ställa frågor och därefter påbörjades referensförsöket.
Uppmaningen att gå från start till mål och därefter bara gå tillbaka gjordes i syfte att försöka få deltagarna att slappna av och gå ännu mer naturligt från mållinjen tillbaka till startlinjen.
Efter referensförsöket fick försöksdeltagarna gå till Station 2 där de ombads fylla i den andra av två enkäter. Denna enkät innefattade frågor om deltagarnas upplevelser under försöket, se Bilaga D. När enkäten besvarats erbjöds deltagarna möjlighet att ställa frågor om dess innehåll samt om försöket som helhet. Efter att eventuella frågor besvarats delades den utlovade ersättningen om presentkort på bio ut och deltagarna lämnade försöksplatsen allteftersom de blev klara.
Av de 43 personer som deltog i försöket gjordes en intervju med 16 av dem. Intervjuerna genomfördes efter referensförsöket, innan deltagarna fyllde i den andra enkäten på
Station 2. Vid intervjuerna fick försöksdeltagarna se en inspelning av den egna
förflyttningen i tunneln samtidigt som de gavs möjlighet att kommentera sitt beteende. Intervjuerna genomfördes med ostrukturerad struktur, d.v.s. det var försöksdeltagarna och inte intervjuaren som styrde konversationen. Försöksdeltagarna fick dock en inledande instruktion enligt följande:
Vi kommer nu att titta på inspelningarna från när du gick i tunneln. Jag vill att du, under tiden som vi tittar på videofilmen, berättar hur du upplevde situationen samt förklarar hur du tänkte och varför du agerade som du gjorde. Du har inte valts ut för att du har gjort något avvikande eller konstigt, utan anledningen till att just du har valts är att du är den första deltagaren i din försöksgrupp.
I Figur 2 visas ett flödesschema över försöket där de olika platserna och moment som nämnts ovan markerats med en siffra.
2.2 Försöksplatsen
Försöket utfördes i Masthamnstunneln – den tunnel som sträcker sig under Fåfängan, Stockholm. Tunneln har två ingångar, i denna rapport benämnda som den norra respektive den södra ingången. Båda ingångarna är försedda med dörr/port. Tunneln är cirka 185 m lång, plan och asfalterad i hela sin längd. Tunnelns sträckning och de två ingångarna kan ses i Figur 3.
Figur 3 Tunnelns sträckning sett uppifrån samt den södra respektive norra ingången.
Vare sig brand eller brandrök användes under försöket, men tunneln rökfylldes med hjälp av vit, konstgjord rök av typen Rökvätska Trainer Heavy. Två rökmaskiner och en portabel fläkt användes för att fördela röken jämt i tunneln. En siktsträcka om 3 m eftersträvades, vilket kontinuerligt kontrollerades under försökets genomförande av den försökspersonal som befann sig i tunneln under försökets genomförande. Kontrollen gjordes genom att två personer ställde sig mitt emot varandra och kontrollerade att de såg varandra på ett avstånd om 3 m, men inte på ett avstånd om 4 m.
Utrymningsbelysningen monterades inför försöket på tunnelns nordöstra vägg. Det innebär att i Runda 1 hade försöksdeltagarna belysningen på sin högra sida och i Runda 2 på sin vänstra. Ett provisoriskt räcke byggdes upp i tunneln, se Figur 4, dels för montering av belysningsarmaturerna och dels för att hålla försöksdeltagarna en bit från tunnelväggen, där föremål stack ut och underlaget var ojämnt.
Inför försöket mättes ljus- (cd/m2) och belysningsstyrkan (lux) i tunneln.
Belysningsstyrkan mättes både innan och efter att tunneln rökfyllts. Under mätningarna var allmänbelysningen i tunneln släckt och endast den mätta utrymningsbelysningen tänd.
Ljusstyrkan mättes direkt mot belysningsarmaturerna och belysningsstyrkan mättes på markytan i de positioner som visas i Figur 5 för punktbelysningen (A till K) och i Figur 6 för den kontinuerliga ljusslingan (A till C).
Figur 5 Mätpunkterna (A till K) där punktbelysningens ljus- och belysningsstyrka mättes upp. Punktbelysningsarmaturen är markerad med en cirkel.
Figur 6 Mätpunkterna (A till C) där ljusslingans ljus- och belysningsstyrka mättes upp. Den kontinuerliga ljusslingan är markerad med en horisontell linje.
Resultatet av mätningarna kan utläsas i Tabell 1.
0,5 m 0,5 m 0,5 m 0,5 m 0,5 m 0,5 m 0,5 m 0,5 m 4,0 m 0,5 m 0,5 m A B C K J I H G F E D 0,5 m 0,5 m A B C
Tabell 1 Uppmätta ljus- [cm/m2] och belysningsstyrkor [lux].
Position Rökfritt Rökfyllt
Punktbelysning - - 1 040 cd/m1 470 cd/m22** * A 10,0 lux 7,0 lux B 6,2 lux 4,6 lux C 2,5 lux 2,0 lux D 4,5 lux 3,5 lux E 2,4 lux 1,6 lux F 1,2 lux 0,9 lux G 0,7 lux 0,4 lux H 0,4 lux 0,2 lux I 0,3 lux 0,0 lux J 0,3 lux 0,0 lux K 0,1 lux 0,0 lux Kontinuerlig slinga - - 2 200 cd/m2*** A 8,4 lux 7,0 lux B 10,0 lux 5,0 lux C 7,1 lux 2,2 lux
* Värde uppmätt längst ut på armaturens spets (rakt framifrån) där ljusstyrkan var som starkast. ** Värde uppmätt på armaturens över- respektive undersida där ljusstyrkan var som svagast. *** Värde uppmätt vid en diod.
Inför försöket monterades och testades ett flertal olika belysningsarmaturer i tunneln. De punktbelysningsarmaturer som till slut valdes uppfyller inte gällande lagkrav avseende belysningsstyrka då de monterades med ett avstånd om 8 m respektive 24 m. Anledningen till att dessa armaturer ändå valdes är att ljuset från de starkare punktbelysningsarmaturerna reflekterades i den vita konströken, vilket medförde att armaturerna upplevdes som bländande och sikten försämrades.
2.3 Försöksdeltagare
Deltagarna rekryterades från allmänheten. Information om försöket publicerades på sociala medier (exempelvis Linkedin och Facebook) och Beredd News, Utkiken samt Föreningen för Brandteknisk Ingenjörsvetenskap (BIV) spred informationen via sina kanaler. Organisationer som tidigare visat intresse av att delta i den här typen av försök kontaktades också (Statistföreningen och Missing People). Totalt var det 43 personer som deltog i försöket. Försöksdeltagarnas åldersfördelning kan ses i Figur 7. Den yngsta deltagaren var 24 år och den äldsta 73 år. Medelåldern var 41 år.
Figur 7 Försöksdeltagarnas åldersfördelning.
Totalt deltog 24 (56 %) män och 19 (44 %) kvinnor. I Bilaga E presenteras försöksdeltagarnas ålder, kön, längd och vikt.
I den första enkäten som försöksdeltagarna fick besvara, se Bilaga B, fick de svara på frågan om de hade någon nedsatt fysisk rörelseförmåga som påverkade deras förmåga att röra sig. Svaren på denna fråga har sammanställts i Bilaga F. Den första enkäten innefattade också frågor kopplade till deltagarnas yrkesliv samt tidigare erfarenheter av tunnlar, rökfyllda miljöer och rökfyllda tunnelmiljöer. Svaren på dessa frågor har sammanfattats i Bilaga G.
2.4 Dokumentation
Då traditionella kameror inte kunde användas i den rökfyllda tunnelmiljön dokumenterades förflyttningen i tunneln med hjälp av en IR-kamera, eller värmekamera. För att med värmekameran kunna följa hur långt deltagarna förflyttat sig i tunneln lades värmekuddar ut som markörer var tionde meter, se Figur 8.
Den person ur försökspersonalen som ansvarade för dokumenteringen av förflyttningen i tunneln gick bredvid deltagarna och filmade dem hela sträckan. I den mån det var möjligt filmades deltagarna från sidan för att få en bra vinkel gentemot ovan nämnda markörer samt för att tydligt kunna se rörelsemönster och beteenden på filmerna. När deltagarna tappade orienteringen och började sicksacka mellan tunnelväggarna var kameravinkeln tvungen att ändras för att inte personal och deltagare skulle krocka.
Figur 8 Värmekuddar utlagda som markörer och sedda genom IR-kameran.
0 2 4 6 8 10 12 14 16 An tal Ålder [år] 20-29 30-39 40-49 50-59 61-69 70-79
Referensförsöket dokumenterades med hjälp av actionkameror fästa med bröstselar på respektive försöksdeltagare. Kamerorna var monterade så att de filmade deltagarnas fötter, se Figur 9 och Figur 10. På så sätt var det lätt att på inspelat videomaterial se när försöksdeltagarna passerade start- respektive mållinjen och i efterhand utläsa tiden det tog för respektive deltagare att förflytta sig den förutbestämda sträckan under referensförsöket.
Figur 9 Actionkamera buren av
försöksdeltagare med bröstsele. Figur 10 Försöksdeltagare passerar startlinjen (filmat av action-kameran.
Förutom ovan nämnda kameror, dokumenterades delar av försöket med stillbilder. För att säkerställa att enkäterna som försöksdeltagarna besvarade inom ramen för aktuellt försök, se Bilaga B respektive D, var lättförståeliga och att frågorna inte missuppfattades testades enkäterna innan försökets genomförande. Testen genomfördes på personer i forskargruppens närhet som inte hade någon tidigare insyn i eller kännedom om projektet. Testgruppen varierade i ålder, kön och erfarenhet inom forskningsområdet. Metoden som användes var den som i Foddys [3] bok beskrivs som
Asking respondents to rephrase questions in their own words, vilken innebär att
testpersonerna kortfattat informeras om studien och enkäternas roll i sammanhanget, varefter frågorna läses upp och personerna ombes formulera respektive fråga med egna ord. På så sätt är det möjligt att utvärdera om testpersonerna uppfattade frågan så som det var tänkt att den skulle uppfattas.
3
Resultat
I detta kapitel presenteras resultaten från försöket. Flera av resultaten presenteras i form av boxdiagram (också kallade lådagram eller låddiagram). Boxdiagrammen visar max- och minvärden, 25- och 75-percentiler, median (linje) och medelvärde (kryss). Eventuella extremvärden är markerade med punkter.
3.1 Gånghastigheter
I detta avsnitt presenteras de gånghastigheter som har tagits fram i det aktuella försöket. Värden för uppmätt gånghastighet under referensförsöket presenteras i avsnitt 3.1.1 och i avsnitt 3.1.2 presenteras gånghastigheter uppmätta under förflyttningen i tunneln. I avsnitt 3.1.3 görs en jämförelse mellan gånghastigheter uppmätta i referensförsöket och gånghastigheter från förflyttningen i tunneln.
Både uttrycken medelgånghastighet, (eller medelhastighet) och medelvärde används i denna rapport. Under tunnelförflyttningen mättes gånghastigheten i intervaller om 10 m, medan endast tiden för förflyttningen av hela sträckan mättes under referensförsöket. För att undvika missförstånd definieras därför medelgånghastighet under referensförsöket som den hastighet som uppmättes under hela förflyttningen, medan medelgånghastighet under tunnelförflyttningen definieras som medelvärdet av de olika intervallhastigheter. Medelvärde är det traditionella aritmetiska medelvärdet och kräver ingen vidare definition.
3.1.1 Gånghastigheter uppmätta under referensförsöket
Försöksdeltagarnas gånghastighet under referensförsöket presenteras i Figur 11. Värdena som presenteras i figuren baseras på 41 av de totalt 43 försöksdeltagarna, då deltagare 689 och 692 inte gick hela den avsedda sträckan fram till den markerade mållinjen och det därmed inte är möjligt att utifrån insamlad videodokumentation beräkna deras gånghastighet vare sig under uttalat referensförsök eller på vägen tillbaka.Figur 11 Medelgånghastighet under referensförsöket. Serie A visar gånghastigheten som mättes upp från start- till mållinje och serie B visar gånghastigheten på vägen tillbaka. Försöksdeltagarnas gånghastighet var relativt lika under det uttalade referensförsöket där deltagarna var medvetna om att deras förflyttning dokumenterades och när de gick
tillbaka efter att ha passerat mållinjen. Medelvärdet för det uttalade referensförsöket var 1,56 m/s jämfört mot 1,55 m/s på vägen tillbaka. För vidare analys i denna rapport där gånghastighet uppmätt under referensförsöket har jämförts med gånghastigheter under förflyttningen i tunneln har värdena som mättes upp i det uttalade referensförsöket (förflyttningen från start- till mållinje) använts. Dessa värden presenteras som serie A i
Figur 11.
3.1.2 Gånghastigheter uppmätta under förflyttningen i
tunneln
I detta avsnitt presenteras försöksdeltagarnas gånghastigheter under förflyttningen i tunneln. Figur 12 visar en sammanställning av försöksdeltagarnas medelhastighet kopplat till scenario A, B respektive C. Det var totalt 27 deltagare som genomförde scenario A respektive B och totalt 29 deltagare som genomförde scenario C. Samtliga 27 deltagare fullföljde förflyttningen genom tunneln i scenario A och B, medan en av de 29 deltagare avbröt förflyttningen i scenario C under pågående försök (deltagare 684). I
Figur 12 har ändå medelhastigheten för försöksdeltagare 684 inkluderats i statistiken.
Försöksdeltagare 679 kände sig obekväm i den rökfyllda tunnelmiljön och avbröt därför innan förflyttningen i tunneln påbörjades. Någon gånghastighet i rökfylld tunnelmiljö finns därmed inte dokumenterad för denne deltagare. Deltagaren avbröt när denne fortfarande befann sig precis innanför porten vid den södra tunnelingången. Där sipprade dagsljus in i springorna runt porten och utrymningsbelysningen var inte synlig därifrån, utan försöksdeltagarna leddes en bit in i tunneln innan de nådde startlinjen där förflyttningen genom tunneln påbörjades. Deltagare 679 bröt därmed innan denne hann påverkas av vilken typ av utrymningsbelysning som var aktiverad.
Figur 12 Medelgånghastighet under förflyttningen i tunneln för scenario A, B respektive C. Diagrammet baseras på värden från 27 (scenario A och B) respektive 29 (scenario C) försöksdeltagare.
I Figur 12 åskådliggörs förhållandena mellan medelgånghastigheterna i de olika scenarierna. Av figuren framgår tydligt att försöksdeltagarna generellt höll en högre gånghastighet i scenario C jämfört med scenario A och B. Figuren visar också att gånghastigheten i scenario B var relativt låg jämfört med scenario A och C. Gånghastigheten i scenario A varierade i större utsträckning jämfört mot övriga scenarier med värden för 25:e respektive 75:e percentilen motsvarade 0,79 m/s och
1,32 m/s, jämfört med 0,81 m/s och 1,04 m/s samt 1,15 m/s och 1,43 m/s för scenario B respektive C.
I Figur 13 presenteras försöksdeltagarnas gånghastighet under förflyttningen i tunneln för scenario A, B respektive C. Det som skiljer denna figur från Figur 12 är att förflyttningen i tunneln har studerats i intervaller om 10 m och ett medelvärde för gånghastigheten har beräknats för respektive intervall. De angivna sträckorna (10 m, 20 m, 30 m och så vidare till och med 150 m) avser avståndet från startlinjen där deltagarnas förflyttning började dokumenteras. De värden för gånghastighet som presenteras är dock beräknade för det aktuella 10-metersintervallet, så exempelvis den vänstra boxen i figurerna (10 m) avser deltagarnas hastighet under förflyttningen från startlinjen (0 m) till 10 m, den andra boxen (20 m) avser deltagarnas hastighet under förflyttningen från 10 m till 20 m från startlinjen och så vidare.
Försöksdeltagarnas förflyttning i tunneln dokumenterades med värmekamera, se avsnitt
2.4 Dokumentation. När deltagarna tappade orienteringen och började sicksacka mellan
tunnelväggarna var det inte alltid möjligt att filma dem i det ögonblick då de passerade markörerna. I dessa fall har istället ett medelvärde för ett längre intervall beräknats. Exempelvis om IR-dokumentationen visar tidpunkten för när en försöksdeltagare passerar 50 och 70 m, men inte när denne passerar markören som lagts ut vid 60 m har ett medelvärde för gånghastigheten mellan 50 m och 70 m angetts som indata för både 60 m och 70 m.
Figur 13 Gånghastighet under förflyttningen i tunneln för scenario A, B och C. Diagrammet baseras på värden från 27 (scenario A och B) respektive 28 (scenario C) deltagare som fullföljde hela sträckan.
Av Figur 13 framgår det att också när gånghastigheterna studeras i intervall om 10 m var hastigheten som störst i scenario C och som lägst i scenario B. Det gäller för samtliga mätpunkter. Det är tydligt även här att variationen var som störst i scenario A.
I Figur 14 presenteras gånghastigheten för den snabbaste respektive långsammaste försöksdeltagaren i scenario A, B och C samt medianvärdet för samtliga försöksdeltagare som fullföljde respektive scenario.
Figur 14 Gånghastighet under förflyttningen i tunneln för scenario A, B och C. Värdena representerar den snabbaste och den långsammaste försöksdeltagaren för
respektive scenario samt medianvärdet för de 27 (scenario A och B) och 28 (scenario C) deltagare som fullföljde hela sträckan.
I Figur 14 kan utläsas att gånghastigheten hos den långsammaste försöksdeltagaren i scenario A och B båda pendlar runt 0,5 m/s. Den långsammaste deltagaren i scenario A förflyttar sig dock med en hastighet som ökar med sträckan, medan gånghastigheten för deltagaren i scenario B istället avtar. Den långsammaste deltagaren i scenario C förflyttade sig med en gånghastighet som varierade mellan 0,91 och 1,43 m/s, vilket kan jämföras med 0,49 till 0,71 m/s och 0,30 till 0,68 m/s för scenario A respektive B. Också medianvärdet för scenario A och B följer varandra relativt väl, medan medianvärdet för scenario C ligger markant högre längs hela sträckan. Spridningen av medianvärdena för scenario A, B och C är 0,89 till 1,11 m/s, 0,79 till 1,0 m/s respektive 1,11 till 1,39 m/s. Gånghastighetskurvan för den snabbaste försöksdeltagaren i respektive scenario skiljer sig åt i större utsträckning än kurvorna för de långsammaste deltagarna och medianvärdet. Den snabbaste deltagaren i scenario A startar med en gånghastighet om 1,25 m/s och ökar succesivt till cirka 1,70 m/s. Deltagaren pendlar sedan kring 1,70 m/s, bortsett från en ökning vid 110 m där gånghastigheten stigen till 2,0 m/s. Den snabbaste deltagaren i scenario B inleder istället förflyttningen med en gånghastighet om 2,0 m/s, men minskar hastigheten till cirka 1,70 m/s redan vid 20 m. Deltagaren håller sedan en relativt konstant hastighet under hela förflyttningen, bortsett från en dipp vid 140 m då gånghastigheten sjunker till 1,43 m/s. Den snabbaste deltagaren i scenario C inleder med
0,0 0,5 1,0 1,5 2,0 2,5 G ån gh ast igh et [m/s]
A Långsammast A Snabbast A Median B Långsammast B Snabbast B Median C Långsammast C Snabbast C Median
pendlar sedan runt 2,0 m/s, bortsett från ett par dippar och en pik, för att sedan återgå till cirka 1,70 m/s vid 140 m. De snabbaste deltagarna i samtliga scenarier har en gånghastighet om 1,67 m/s då de passerar mållinjen vid 150 m.
3.1.3 Jämförelse av gånghastigheter
I detta avsnitt jämförs gånghastigheterna från referensförsöket med gånghastigheterna från förflyttningen i tunneln. I Tabell 2 presenteras en sammanställning av de medelgånghastigheter som mätts eller beräknats för respektive försöksdeltagare.
Av de 39 försöksdeltagare som 1) fullföljde båda rundorna inne i tunneln samt 2) förflyttade sig hela den avsedda sträckan i referensförsöket, var det 34 deltagare (cirka 87 %) som förflyttade sig snabbare i referensförsöket än inne i tunneln och 5 (13 %) som höll samma eller högre gånghastighet inne i tunneln jämfört mot referensförsöket. Av de totalt 13 försöksdeltagare som under förflyttningen i tunneln genomförde scenariokombination A + B alternativt B + A var det 7 stycken som förflyttade sig med en högre gånghastighet i scenario A (motsvarar cirka 54 %) och 6 stycken som förflyttande sig med en högre gånghastighet i scenario B (motsvarar cirka 46 %). Av de totalt 14 försöksdeltagare som under förflyttningen i tunneln genomförde scenariokombination A + C alternativt C + A var det 4 stycken som förflyttade sig med en högre gånghastighet i scenario A (motsvarar cirka 29 %) och 10 stycken som förflyttande sig med en högre gånghastighet i scenario C (motsvarar cirka 71 %).
Av de totalt 14 försöksdeltagare som under förflyttningen i tunneln genomförde scenariokombination B + C alternativt C + B var det 13 stycken som förflyttade sig med en högre gånghastighet i scenario B (motsvarar cirka 93 %) och endast 1 som förflyttande sig med en högre gånghastighet i scenario C (motsvarar cirka 7 %).
Tabell 2 Sammanställning av medelgånghastigheter för respektive försöksdeltagare.
Försöks-deltagare
Medelgånghastighet [m/s]
Referens Scenario A Scenario B Scenario C
650 1,40 0,61 0,62 - 651 1,69 1,05 - 1,30 652 1,44 0,93 - 1,41 653 1,43 0,98 0,84 - 654 1,25 - 0,86 1,17 655 1,05 0,56 0,61 - 656 1,52 - 0,85 1,15 657 1,40 1,11 - 1,19 658 1,35 - 0,52 1,23 659 1,67 0,56 - 0,95 660 1,44 1,25 - 1,13 661 1,53 0,79 0,94 - 662 1,56 1,03 - 1,42 663 1,63 1,35 1,04 - 664 1,76 - 1,35 1,97 665 1,19 - 0,47 0,89 666 1,79 0,80 0,95 - 667 1,40 1,32 0,77 - 668 1,70 - 0,88 1,69 669 1,72 0,79 - 1,44 670 1,83 - 0,81 1,09 671 1,60 - 0,96 1,28 672 1,74 0,88 1,00 - 673 1,65 0,69 - 1,33 674 1,88 - 0,92 1,60 675 1,79 1,51 1,28 - 677 1,81 1,57 0,90 - 678 1,49 0,90 - 1,24 679 1,28 - - - 680 1,63 1,36 - 1,32 681 1,27 - 0,81 1,27 682 1,58 - 1,68 1,65 683 1,74 1,00 1,08 - 684 1,63 - - 0,76 685 1,83 1,35 - 1,90 686 1,35 0,66 - 1,27 687 1,43 1,24 0,83 - 688 1,42 1,36 - 1,28 689 - 1,07 0,62 - 690 1,55 - 1,05 1,82 691 1,61 0,96 - 0,82 692 - - 1,18 1,31 693 1,76 - 0,90 1,16
3.2 Utmaningar med förflyttning i rök
I Enkät 2, se Bilaga D, ställdes frågan Upplevde du några utmaningar med att gå i en
rökfylld tunnel? Försöksdeltagarna kunde välja mellan att svara Ja eller Nej. Om de
svarade Ja uppmanades de att beskriva de utmaningar som de upplevde. Dessa beskrivningar har sammanställts i Tabell H1 i Bilaga H. Alla 43 försöksdeltagare besvara denna fråga, varav 30 deltagare (70 %) svarade att de upplevde utmaningar med att förflytta sig i en rökfylld tunnel och resterade 13 (30 %) svarade att de inte upplevde några utmaningar med förflyttningen. Dessa 13 har exkluderats från sammanställningen i Bilaga H. Utifrån beskrivningarna i Bilaga H har fem olika utmaningar identifierats. Dessa utmaningar presenteras i Tabell 3. Den högra kolumnen anger hur många beskrivningar som har bedömts tillhöra respektive utmaning. En beskrivning kan tillhöra flera utmaningar. Den beskrivning som angetts av försökdeltagare 693 beskriver inte en utmaning och har därför exkluderats från sammanställningen.
Tabell 3 Tabellen visar utmaningar identifierade från försöksdeltagarnas svar på fråga 1 (Upplevde du några utmaningar med att gå i en rökfylld tunnel?) i Enkät 2.
Kategori Beskrivning Antal
1 Försöksdeltagaren blev desorienterad och tappade rumsuppfattningen. Det var utmanande att orientera sig och hålla rätt riktning. 15 2
Försöksdeltagaren upplevde att det var svårt att se. Det blev utmanande att förflytta sig i mörkret och det rådde en osäkerhet kring huruvida det fanns hinder eller ojämnheter att gå in i eller snubbla på.
13 3 Försöksdeltagaren upplevde att det var utmanande att hålla balansen. 3 4 Försöksdeltagaren upplevde att det var utmanande att inte veta hur långt det var till närmaste nödutgång. 1 5 Försökdeltagaren upplevde situationen som utmanade och kände rädsla och/eller nervositet. 4
3.3 Taktik/Teknik
I Enkät 2, se Bilaga I, tillfrågades försöksdeltagarna om de använde sig av någon medveten taktik eller teknik när de förflyttade sig i den rökfyllda tunneln. Av de 43 deltagarna svarade 35 (cirka 81 %) att de använde sig av en medveten taktik/teknik och resterande 8 (cirka 19 %) svarade att de bara gick. De deltagare som svarade att de använde sig av en medveten taktik/teknik ombads beskriva dessa. Beskrivningarna har sammanställts i Tabell I1 i Bilaga I. Utifrån beskrivningarna i Bilaga I har 13 olika strategier som försöksdeltagarna använde sig av under förflyttningen i tunneln identifierats. Dessa strategier presenteras i Tabell 4. Den högra kolumnen anger hur många beskrivningar som har bedömts tillhöra respektive strategi. En beskrivning kan tillhöra flera strategier.
Tabell 4 Tabellen visar strategier identifierade från sammanställningen av försöksdeltagarnas beskrivningar av medvetna taktiker/tekniker de använde sig av under förflyttningen i tunneln.
Strategi Beskrivning Antal
1
Försöksdeltagaren använde sig av en vägg, träräcket där
belysningsarmaturerna monterats eller annan fast konstruktion för att orientera sig i tunneln.
21 2 Försöksdeltagaren försökte använda sig av ljuset från belysningsarmaturerna. 10 3 Försöksdeltagaren försökte ta ut en riktning och hålla den. 4 4
Försöksdeltagaren arbetar för att bibehålla ett lugn. Det kan exempelvis vara att hålla sig lugn själv, ta ut orienteringspunkter i lugn och ro eller att hålla ett lugnt tempo och gå försiktigt.
5 5 Försöksdeltagaren förflyttade sig långsammare genom de mörkare partierna och ökade takten när belysningsarmaturerna blev synliga och det blev ljusare. 2 6 Försöksdeltagaren orienterade och/eller skyddade sig genom att sträcka ut armar eller känna sig för med händer och/eller fötter. 14 7 Försöksdeltagaren räknade steg för att bilda sig en uppfattning om hur långt hen förflyttat sig. 1 8 Försöksdeltagaren försökte identifiera och följa ljud inne i tunneln. 1 9 Försöksdeltagaren var uppmärksam och höll utkik framåt efter eventuella hinder. 2 10
Försöksdeltagaren blundade med ögat närmast belysningen då denne passerade en punktbelysningsarmatur för att inte bli bländad av ljuset och tappa
mörkerseendet.
1 11 Försöksdeltagaren förflyttade sig med enda sidan fram då detta upplevdes som en mer stabil gång. 1 12 Försöksdeltagaren gick i mitten av tunneln. 2 13 Försöksdeltagaren höll andan p.g.a. röken och satte sig på huk för att andas. 1 De försöksdeltagare som i Enkät 2 angav att de använde sig av en medveten taktik eller teknik när de förflyttade sig i den rökfyllda tunneln fick besvara ett antal följdfrågor, varav den första frågan var huruvida de använde sig av samma taktik/teknik i runda 1 respektive 2. Av de 35 tillfrågade svarade 18 deltagare (cirka 51 %) att de använde sig av samma taktik/teknik i båda rundorna och 17 (cirka 49 %) att de bytte. De deltagare som bytte taktik/teknik ombads beskriva skillnaden och vad som orsakade den. Dessa beskrivningar har sammanställts i Tabell 5.
Tabell 5 Tabellen visar en sammanställning av försöksdeltagarnas beskrivningar av och motivering till byte av taktik/teknik i Runda 1 och 2.
Försöksdeltagare Beskrivning av och motivering till byte av taktik/teknik
650 Runda 1 (scenario A): Här var ljuset tillräckligt. Runda 2 (scenario B): Jag gick nära räcket för att hålla en jämn kurs framåt. 654 I Runda 2 (scenario C) var det delvis ljust, så då kunde man gå med snabb och jämn hastighet (även om man inte såg golvet, så viss beredskap krävdes). 655 I Runda 2 (scenario B) var flera lampor släckta, så då fick jag försöka urskilja räcket. Halvvägs igenom följde jag det tickande ljudet.* 656 Första sträckan (scenario C) tittade jag på LED-ljusen.
657
På vägen tillbaka (scenario B) räknade jag inte steg eftersom jag visste. Hade jag inte vetat hade jag räknat steg. Jag höll fysisk kontakt med
vägg/brädramp på vägen tillbaka. Jag höll inte heller ut händerna på vägen tillbaka.
658
Andra gången (scenario C) fanns belysning som hjälpte. Någon av händerna hjälpte till att kolla så jag inte sprang något. LED-belysningen/slingan var bra. Med den visste man att man var på rätt spår. Mer fart än i Runda 1 (scenario B).
659 I Runda 2 (scenario C) höll jag direkt i handledaren utan dröjsmål eller andra strategier. 662 Jag blundade inte i rundan med kontinuerlig belysning (se svar i Tabell I1 i Bilaga I). 663
Jag sträckte ut höger arm för att veta var tunnelväggen fanns. Runda 1 (scenario B): Jag försökte ta ut riktningen vid ljuspunkterna. Runda 2 (scenario A): Jag följde ljuspunkterna och orienterade efter dem.
664 I Runda 2 (scenario C) tittade jag bara på belysningen.
667 I Runda 2 (scenario A) kunde jag se lamporna och rikta mig efter dem.
668 Jag gick som vanligt denna gång, alltså inte med ena sidan fram. I övrigt samma taktik (höll mig mot en vägg). 669 Jag behövde inte hålla på ledstången och jag hade inte handen framför mig. Men jag höll mig utmed ledstången.
671
I Runda 1 (scenario C) gick jag nära ljusslingan i jämn takt. I Runda 2 (scenario B) gick jag snabbt mot en ljuspunkt och försökte sedan hitta nästa punkt i lugn och ro, för att sedan gå snabbt mot ljuskällan o.s.v.
674
Jag kände mig säker på var jag skulle gå i Runda 2 (scenario C) och kunde då slappna av och gå fortare. Jag behövde inte heller ha armarna uppe förutom initialt samt en kontrollgång för att se om röken/sikten var densamma.
675 På vägen tillbaka (scenario A) gick jag med vänster hand i väggen.
690 Det var ljusare, så jag höll inte fram min arm.
* Vad det tickade ljudet som beskrivs av försöksdeltagare 655 var har inte kunnat identifierats i efterhand.
Den andra följdfrågan var om de vid något tillfälle bytte taktik/teknik under en och samma runda och i så fall varför. 16 deltagare (cirka 46 %) svarade att de gjorde det och deras motivering till varför har sammanfattats i Tabell 6. Resterande 19 (cirka 54 %) svarade att de inte bytte taktik/teknik under pågående förflyttning.
Tabell 6 Tabellen visar en sammanställning av försöksdeltagarnas beskrivningar av och motivering till byte av taktik/teknik under pågående förflyttning.
Försöksdeltagare Beskrivning av och motivering till byte av taktik/teknik
650 När jag i Runda 2 (scenario B) märkte att intervallen inte var samma som i Runda 1 (scenario A) gick jag nära räcket för att hålla en jämn kurs framåt. 652
Jag försökte gå rakt hela tiden, men jag gick in i någon form av hinder på höger sida ungefär halvvägs. Därefter blev jag mer försiktig och gick med armarna utåt ifall det skulle komma fler hinder.
653 Jag tittade enbart efter belysningen.
654 När jag såg lamporna kunde jag gå snabbare.
656 I Runda 2 (scenario B) ville jag se om det var möjligt att gå rakt utan att hålla i räcket. Det gick inte. 657
Jag slutade räkna på vägen tillbaka (scenario B) efter bara några steg. Jag hade inte slutat räkna om det varit en okänd mörk passage. Jag tänkte "Det behövs ju inte nu. Det är bättre att fokusera på att gå rakt fram.", d.v.s. inte vingla iväg i mörkret.
659 I Runda 1 (scenario A) följde jag handledaren när jag hittade den och använde denna för att hitta fram till nästa belysning. 661 Det var mörkare i Runda 2 (scenario B), vilket gjorde att jag blev mer aktsam.
662
Jag kom på framåt slutet att jag kanske kunde se lamporna bättre om jag blundade med ena ögat. Jag blev säkrare (snabbare, stabilare) under tiden när jag förstod att experimentet antagligen skulle se likadant ut genom hela rundan.
663 När jag gick in i sidan på tunneln första gången under Runda 1 (scenario B) började jag att sträcka ut höger arm med jämna mellanrum. 664 Första gången (scenario B) tog jag hjälp av taktil känsla. Andra gången (scenario C) av synen (tittade på belysningen). 669 Jag höll inte upp handen framför mig från början i Runda 1 (scenario A). Som svar på varför jag ändrade taktik; det kändes tryggare. 673 I början av Runda 1 (scenario A) tänkte jag först navigera längs väggen. Sen såg jag lamporna och bytte taktik. 674 I Runda 2 (scenario C) höll jag initialt upp armarna, men jag kände snart att jag kunde ta ner dem och istället öka farten. 677 Lite i Runda 2 (scenario A) eftersom förutsättningarna var någorlunda kända och så var det bättre belyst. 687 Eftersom det var ett bättre sätt för mig.
3.4 Möjlighet att orientera sig i tunneln
I Enkät 2, se Bilaga D, tillfrågades försöksdeltagarna hur de upplevde sina möjligheter att orientera sig under förflyttningen i tunneln i Runda 1 respektive 2. Deltagarna fick svara genom att placera ett kryss på en skala från 1 till 7, där 1 motsvarade mycket små och 7 motsvarade mycket stora. Svaren har sammanställts och kategoriserats kopplat till de tre försöksscenarierna (A, B och C) och resultatet presenteras i Figur 15.
Figur 15 Figuren visar en sammanställning av hur försöksdeltagarna upplevde sina
möjligheter att orientera sig i tunneln. Skalan på x-axeln är graderad från 1 till 7, där 1 motsvarar ”mycket små” och 7 motsvarar ”mycket stora”.
Hur försöksdeltagarna upplevde sina möjligheter att orientera sig i tunnel varierade som mest i scenario A. Av de totalt 27 deltagare som genomförde scenario A valde 10 (cirka 37 %) svarsalternativ 1 eller 2 och 9 deltagare (cirka 33 %) valde svarsalternativ 6 eller 7. Vid en jämförelse av svarsalternativ 1 – 3 och 5 – 7 blir skillnaden något större med 16 (cirka 59 %) respektive 10 (cirka 37 %) deltagare vardera.
Av de 27 försöksdeltagare som genomförde scenario B, var det endast 4 deltagare (cirka 15 %) som valde ett svarsalternativ över mittenvärdet (4) och ingen upplevde sig ha mycket goda möjligheter att orientera sig i tunneln. Nästan tre fjärdedelar av deltagarna (20 deltagare, vilket motsvarar cirka 74 %) valde ett svarsalternativ som låg under mittvärdet, varav 9 (cirka 33 %) valde alternativ 1.
Av de totalt 29 försöksdeltagare som genomförde scenario C var det 20 deltagare (cirka 74 %) som valde svarsalternativ 6 eller 7. Svaren från resterade 9 deltagare var jämnt fördelade mellan övriga svarsalternativ.
3.5 Upplevda skillnader mellan olika
belysningsarmaturer
I Enkät 2, se Bilaga D, ställdes frågan När du gick genom tunneln var ordinarie
belysning släckt och endast utrymningsbelysningen tänd. Utrymningsbelysningen var dock inte densamma första respektive andra gången du gick genom tunneln. Upplevde du någon skillnad? Försöksdeltagarna kunde välja mellan att svara Ja eller Nej. Om de
svarade Ja uppmanades de att beskriva vilken av de två utrymnings-belysningsarmaturerna de föredrog. Av de 41 försöksdeltagare som fullföljde båda rundorna var det 1 deltagare (cirka 2 %) som inte upplevde någon skillnad på utrymningsbelysningen och 6 (cirka 15 %) som upplevde en skillnad, men som inte angav vilken belysningsarmatur de föredrog eller uppgav ett tvetydigt svar. Svaren från resterande 34 deltagare (cirka 83 %) har sammanställts i Tabell 7.
0 2 4 6 8 10 12 1 2 3 4 5 6 7 Antal
Tabell 7 Sammanställning av vilken utrymningsbelysningsarmatur som försöksdeltagarna föredrog kopplat till den scenariokombination de genomförde.
Scenario-kombination Antal deltagare Antal som föredrog A Antal som föredrog B Antal som föredrog C
A + B alt. B + A 9 Samtliga Inga -
A + C alt. C + A 12 Inga - Samtliga
B + C alt. C + B 13 - Inga Samtliga
3.6 Bländning
I Enkät 2, se Bilaga D, tillfrågades försöksdeltagarna om de upplevde att de bländades av utrymningsbelysningen inne i tunneln. Det var totalt 42 deltagare som besvarade denna fråga och av dem var det 7 stycken (cirka 17 %) som angav att de upplevde en bländande effekt. Dessa 7 deltagare ombads förtydliga om de blev bländade första, andra eller båda gångerna de gick genom tunneln. Dessa förtydliganden har sammanfattats i
Tabell 8.
Tabell 8 Sammanställning av försöksdeltagarnas beskrivningar av när de upplevde sig bli bländande av utrymningsbelysningen under förflyttningen i tunneln.
Försöks-deltagare Scenario Upplevd bländning
665 C + B Ja, kanske Runda 2 med lamporna, för det blev så mörkt emellan att ögonen inte hann med. 671 C + B Belysningen i Runda 2 var bländande när jag nådde fram till lampan. Det tog tid att återfå mörkerseendet och identifiera nästa lampa.
674 B + C
Belysningen i Runda 1 var riktigt dålig och bländande. Bara en ljus vägg framför. I Runda 2 kändes det som att "gå på räls" eller som att gå längs inflygningsljusen vid en flygplats då man tydligt såg riktningen att fortsätta längs.
675 B + A Man blev lite bländad både i Runda 1 och 2. Vitt ljus i vit rök blir ganska starkt när man försöker se något i rök och mörker. Mörkerseendet påverkas. 677 B + A Något i Runda 1 då jag försökte titta lite bort från lampan för att inte förlora för mycket mörkerseende. 680 C + A Jag blev bländad i Runda 2.
683 A + B
Mer i Runda 2 då det var lite avstånd mellan lamporna och det blev mörkare mellan. I Runda 1 blev det aldrig lika mörkt mellan lamporna, varför man heller inte blev lika bländad som i Runda 2.
Av Tabell 8 framgår det att den utrymningsbelysningsarmatur som användes i scenario B var den armatur som flest försöksdeltagare uppfattade som bländande. Av de totalt 7 deltagare som upplevde sig ha blivit bländade under förflyttningen i tunneln var det 6 som nämnde armaturerna i scenario B som orsak. Två deltagare angav att de upplevt en bländande effekt av både belysningsarmaturerna i scenario A och B och en deltagare, som endast genomförde scenario A och C, angav att armaturerna i scenario A var bländande. Av de två deltagare som upplevde att både armaturerna i scenario A och B var bländande angav den ena att armaturerna i scenario B var mer bländande än armaturerna i scenario A.
4
Diskussion
I detta kapitel diskuteras de resultat som presenteras i föregående kapitel.
Medelvärdet för deltagarnas gånghastighet under referensförsöket var 1,56 m/s för det uttalade referensförsöket där deltagarna var medvetna om att deras förflyttning dokumenterades och 1,55 m/s för förflyttningen tillbaka. Dessa värden ligger något högre än det riktvärde på 1,5 m/s som presenteras i Tabell 3 i BBRAD 3 [4] för personer som förflyttar sig oberoende av andra människor längs ett horisontellt plan. Gånghastigheterna som mättes upp under försöket bedöms därmed vara rimliga hastigheter för den här typen av försök.
I och med att gånghastigheterna som uppmättes under referensförsöket är jämförbara med riktvärdet i BBRAD 3 och dessutom är så pass lika sinsemellan bedöms de två metoder som användes i det aktuella försöket vara godtyckliga för att ta fram individuella referenshastigheter. Risken med att endast dokumentera deltagarna när de är omedvetna om detta är att de inte förflyttar sig hela den avsedda sträckan utan avbrott. Genom att informera deltagarna om att ett referensförsök genomförs kan deltagarnas förflyttning kontrolleras i större utsträckning. Samtidigt är det rimligt att anta att deltagarnas gånghastighet påverkas i större utsträckning när de är medvetna om att deras förflyttning dokumenteras.
Med utgångspunkt i Figur 12 och Figur 13 är det tydligt att försöksdeltagarna generellt höll en högre gånghastighet i scenario C samt att deltagarnas hastighet var som lägst i scenario B. Av figurerna framgår också att gånghastigheten varierade som mest i scenario A. Detta gäller både när förflyttningen i tunneln studeras som helhet och när den studeras i intervall om 10 m.
Vid en jämförelse mellan gånghastigheterna som uppmättes under referensförsöket och de gånghastigheter som mättes upp under förflyttningen i tunneln är det tydligt att försöksdeltagarna generellt gick snabbare under referensförsöket än inne i tunneln. Av de 5 deltagare (cirka 13 %) som inte förflyttade sig snabbare under referensförsöket var det 1 deltagare som hade en högre gånghastighet under båda rundorna jämfört mot gånghastigheten i referensförsöket. Denne deltagare genomförde scenariokombination C + B. 3 deltagare hade en högre gånghastighet i en av rundorna jämfört med gånghastigheten under referensförsöket. Gemensamt för dessa 3 deltagare var att de rundor där de var snabbare under förflyttningen i tunneln var utformade enligt förutsättningarna för scenario C. 1 av deltagarna höll samma gånghastighet i referensförsöket som i en av rundorna, även denna utformad enligt förutsättningarna för scenario C.
När gånghastigheterna under förflyttningen i tunneln studeras för respektive deltagare relaterat till vilka scenarion de genomförde, blir det tydligt att scenario C gav bättre förutsättningar för deltagarna att förflytta sig med en högre gånghastighet än vad scenario A och B gjorde. Av de deltagare som genomförde scenario A och C var det nästan tre fjärdedelar (cirka 71 %) som förflyttade sig snabbare under scenario C än under scenario A och av de deltagare som genomförde scenario B och C förflyttade sig alla deltagare utom 1 snabbare i scenario C (cirka 93 % respektive 7 %). En jämförelse mellan scenario A och B ger ett jämnare resultat. Av de deltagare som genomförde scenario A
och B förflyttade sig cirka 54 % snabbare i scenario A och cirka 46 % förflyttade sig snabbare i scenario B.
Förutom att de gånghastigheter som mättes upp under försöket påvisar att förutsättningarna i scenario C resulterade i en högre gånghastighet än övriga scenarier, framgår det av Tabell 7 att försöksdeltagarna föredrog scenario C framför scenario A och B, oberoende av vilket scenario som utgjorde runda 1 respektive 2. Detta återspeglas även generellt i deltagarnas enkätsvar och i dokumentationen från intervjuerna där förflyttningen under scenario C återkommande beskrivs som mindre utmanande. Deltagarnas kommentarer kring scenario A är mer varierande, men i Tabell 7 framgår det att de deltagare som endast genomförde scenario A och B föredrog scenario A, också här oberoende av vilket scenario som utgjorde vilken runda.
Cirka 70 % av deltagarna upplevde utmaningar med att förflytta sig i den rökfyllda tunnelmiljön. Av dessa var det 50 % som angav att de blev desorienterade och tappade rumsuppfattningen, cirka 43 % upplevde att det var svårt att se, 10 % hade svårt att hålla balansen, cirka 3 % tyckte att det var utmanade att inte veta hur långt det var till närmaste nödutgång och cirka 13 % kände rädsla eller nervositet.
Utifrån sammanställningen av enkätsvaren från aktuellt försök framgår det att 81 % av försöksdeltagarna använde sig av en medveten strategi under förflyttningen i tunneln. De vanligaste strategierna var att nyttja en vägg eller liknade att orientera sig efter (strategi 1), orientera sig efter belysningen (strategi 2) och sträcka ut armarna framför sig alternativt känna sig för med händer och fötter (strategi 6). Dessa strategier nyttjades av cirka 49 %, 23 % respektive 33 % försöksdeltagare. Strategi 3 (att ta ut en riktning och försöka hålla den) och 4 (att arbeta för att bibehålla ett lugn) nyttjades av en handfull deltagare (cirka 9 % respektive 12 %), medan resterade strategier (strategi 5 och 7 till och med 13) endast nyttjades av en eller ett par personer.
Av de försöksdeltagare som använde sig av en medveten strategi under förflyttningen i tunneln (cirka 81 % av de totalt 43 deltagarna) var det drygt 50 % som använde sig av samma strategi i båda rundorna. Resterande deltagare angav att de valde att byta strategi i runda 2. När de deltagare som valde att byta strategi tillfrågades varför var det flera som angav att de använde sig av en annan strategi för att belysningen var olika i de olika rundorna. När belysningen var tillfredsställande kunde deltagarna förflytta sig i tunneln mer obehindrat och därmed behövde de inte nyttja räcket eller andra strategier i samma utsträckning. Flera deltagare nämnde att LED-slingan som användes i scenario C medförde att de kunde gå snabbare och hålla ett jämnt tempo, vilket också är synligt vid analys av insamlad IR-dokumentation. Ett par deltagare uttryckte också att de inte behövde något annat än belysningen för att orientera sig i tunneln, vilket även det kan urskiljas på IR-dokumentationen. Flera av de försöksdeltagare som intervjuades uttryckte också att i scenario C var det ”bara att gå” och att de inte behövde nyttja andra strategier i samma utsträckning som i scenario A och B.
Ur ett par av beskrivningarna i Tabell 5 kan utläsas att försöksdeltagarna antingen kände sig tryggare i runda 2, då de redan gått samma sträcka en gång i runda 1 och därför visste vad de hade att förvänta sig, eller att de i runda 1 utarbetat en strategi som de tyckte fungerade bra och därför direkt använde den i runda 2. Detta medförde skillnader i strategival för runda 1 respektive 2.
Av de försöksdeltagare som använde sig av en medveten strategi var det drygt 45 % som angav att de bytte strategi någon gång under pågående runda. I Tabell 6 presenteras ett antal anledningar till detta och en anledning som nämnts av flera deltagare är att de till en början känt sig säkra, men sen antingen gått in i något eller upptäckt att belysningen inte var till lika stor hjälp som i rundan innan och därför blivit mer försiktiga. Strategin som deltagarna bytte till i dessa situationer var att sträcka ut armarna framför sig alternativt använda sig av räcket. En av deltagarna förklarade detta beteende med att denne kände sig tryggare med armarna utsträckta. I kontrast till detta bytte försöksdeltagare 674 strategi genom att initialt sträcka ut armarna förför sig i runda 2 för att sedan ta ner dem när denne upptäckte att belysningen var bättre denna runda (scenario C) än vad den var i runda 1 (scenario B). Flera deltagare uttryckte också att där utrymningsbelysningsarmaturerna gav ett tillräckligt bra ljus bytte de strategi från vad de tidigare använt sig av till att orientera sig efter belysningen istället. Deltagare 654 upplevde sig kunna gå snabbare då denne kunde se armaturerna.
Deltagare 659 beskrev att när denne hittade räcket använde han sig av detta under resten av rundan för att hitta fram till nästa belysningsarmatur. Deltagare 656 testade istället att försöka hålla rak kurs utan att hålla i räcket, vilket denne upplevde inte fungerade. Ett par deltagare nämnde att de efter ett tag förstod att försöket antagligen skulle se likadant ut som i rundan innan/genom resten av pågående runda, vilket medförde att de kände sig säkrare och därför bytte strategi. Deltagare 662 beskriver sig komma på mot slutet att genom att blunda med ena ögat syntes armaturerna bättre.
Genom att studera Figur 15 blir det tydligt att försöksdeltagarna ansåg sig ha bättre förutsättningar att orientera sig i den rökfyllda tunneln i scenario C än i scenario A och B. 74 % av deltagarna valde ett av de två högsta svarsalternativen, där det högsta alternativet motsvarande mycket stora möjligheter att orientera sig, medan motsvarande procent valde ett svarsalternativ under mittvärdet där det lägsta värdet motsvarade mycket små möjligheter att orientera sig i scenario B. Hur deltagarna upplevde sina möjligheter att orientera sig i scenario A varierade i större utsträckning. Trots att ljus- och belysningsstyrkan var densamma i scenario A och B var det fler försöksdeltagare som upplevde att de blev bländade i scenario B än i scenario A. Vad detta beror på har inte utretts vidare, men en möjlig förklaring är att armaturerna i scenario A var tätare placerade än i scenario B. Det är rimligt att anta att deltagarnas ögon lättare anpassade sig till ljuset från armaturerna i scenario A där belysningspunkterna återkom med relativt täta intervall. I scenario B, där avståndet mellan armaturerna var tre gånger längre än i scenario A, kan det antas att deltagarnas ögon hann anpassa sig till den mörka miljön mellan armaturerna, varför armaturerna upplevdes som mer bländande.
