Min översikt av bloggandets framväxt säger mig att bloggandets särart,
tillskillnad från andra webbsidor, är dess enkelhet. Man behöver inte ha några avancerade kunskaper för att starta en blogg, det finns gratis bloggverktyg som går att öppna direkt i den egna webbläsaren. Bloggen ger även möjlighet till informationsspridning, på bara några minuter kan man skapa en blogg och sedan skriva inlägg som kommer att vara synliga för ett obegränsat antal
läsare, som sedan kan sprida informationen vidare på sina egna bloggar genom länkning. Det finns även möjligheter till att föra diskussioner om sina inlägg (se exemplen med trackback och permalänkarna). Just länkande är en viktig del i kommunikationen mellan bloggare, det är ofta så bloggare kommer i kontakt med varandra. Man kommenterar ett inlägg på en blogg, lämnar en länk till den
42 egna bloggen och sedan får man ofta ett svar på sin kommentar, det finns en växelverkan där just länkarna är centrala för en fungerande dialog.
Kuratorn Sara Natt och Dag47 talar i en intervju med svd.se om hur bloggar kan fungera flerdimensionellt. I hennes arbete med svårt sjuka så har hon sett hur bloggen dels hjälpt till att hålla nära och kära uppdaterade om hälsoläget, men hon menar också att bloggandet kan fungera som en sorts terapi.
- Människor som bloggar om sina svåra sjukdomar söker råd, tips och stöd från andra i samma situation.
På bloggen kan de ventilera sådant som de inte i alla lägen kan dela med sina närmaste. I vardagen kan de vara rädda för att trötta ut sin familj, rädda för att de ska bli tjatiga, rädda för att det
obevekliga slutet ska vara för plågsamt att tala om.
– Bloggen däremot kan vara ett forum där de vågar tala om döden. De kan slänga ut ett rop på bloggen: Hjälp! Jag ska dö.48
Hennes erfarenhet är den att bloggläsarna kan stötta de sjuka, responsen är nästan alltid stöttande och det finns en empati att utvinna. Bloggen kan vara en källa för tröst och stöd. Bloggen kan också fungera som ett maktmedel för den utsatte (på både gott och ont): Bloggläsarna blir en typ av ”medborgarvittnen” och kan bidra till att skapa opinion och driva på frågor som bloggaren skriver om.
En av SvD:s läsare skrev och berättade om sin blogg, där hon skriver om livet med Aspergers syndrom. Denna läsare skriver att hon bloggar för att ”samhället ska få mer insikt och förståelse för hur det är att leva med ett dolt
funktionshinder”. Hon vill även sprida budskapet att alla människor har ett
47 Sara Natt och Dag är kurator på Stockholms sjukhem, samt arbetar även som föreläsare och copywriter. Hon har bland annat skrivit ”Den bloggande patienten – om sociala medier i vården” (Gothia 2012).
48
http://www.svd.se/nyheter/idagsidan/kropp-och-halsa/pa-bloggen-vagar-man-tala-om-doden_6921487.svd , den 19 juli 2012
43 likavärde, diagnos eller ej. Hon vill berätta att det går att vända sin situation och ta kontroll:
Jag skriver om något man inte ”får” skriva om – psykisk sjukdom för att sprida informationen, och har gått från en trasig
självmordsbenägen och psykotisk 14-åring till en föreläsande och frisk 24-åring mycket tack vare min blogg.49
I SvD:s serie ”Sjukdomsbloggare” är vittnesmålen många och de flesta pekar ut bloggen som en viktig del i hanteringen av vardagen med en diagnos. En av de sjukdomsbloggare som intervjuats i serien är ”Se & hörs” redaktör Lotta Gray.
Hon motiverar sitt bloggande genom att i intervjun berätta om hur bloggen är en plats där hon kan reflektera utifrån sina egna erfarenheter och funderingar, bloggen utgör ”en plats i omvärlden” när det passar henne. Hon kan i bloggen sätta ord på sina egna känslor. Genom att läsa bloggen kan även anhöriga få en chans att förstå den drabbade. Gray säger att hon genom bloggen kunnat ta del av ”all den enorma cyberkärlek” som finns. Hon fortsätter intervjun med att säga att den respons som man får som bloggare kan bidra till att, i alla fall för stunden, lyfta en svårt sjuk människa.50
En annan av SvD:s informanter, Gunnar Skarland, beskrev uttryckligen sitt bloggande som terapi. För honom var bloggandet ett sätt att skapa struktur i kaoset som han upplevde. Även denne informant talar om hur den respons han får från sina läsare lyser upp vardagen. Han beskriver även hur bloggare och läsare i liknande situation kan hjälpas åt att ge varandra stöd, styrka och mod.51
Vikten av respons är något som är återkommande i artikelserien, vid sidan av behovet av att skriva av sig. Fler av informanterna i artikel serien uttryckte att det kunde vara skönt att få bikta sig eller ”skriva av sig det värsta” inför någon annan än den närmsta kretsen.
49
http://www.svd.se/nyheter/idagsidan/kropp-och-halsa/jag-skrev-for-att-overleva_6942263.svd, den 19 juli 2012. 50http://www.svd.se/nyheter/idagsidan/kropp-och-halsa/bloggen-kan-lyfta-en-svart-sjuk-manniska_6934747.svd. den 19 juli 2012.
51
http://www.svd.se/nyheter/idagsidan/kropp-och-halsa/bloggen-kan-lyfta-en-svart-sjuk-manniska_6934747.svd, den 19 juli 2012.
44 Anledningen till att jag nämner dessa artiklar är att de personer som intervjuats i artiklarna beskriver liknande mönster som mina informanter, dock i en mer drastisk situation.