1
Högskolan på Gotland
VT 2012
D-uppsats
Författare: Alexandra Malén
Institutionen för humaniora och samhällsvetenskap
Handledare: Carina Johansson & Tony Oscarsson
”Bloggen är vad
man gör den till”
– En etnologisk undersökning av vardagsbloggarnas lockelser
och konventioner
2
Abstract
This paper discusses the conventions of blogging as well as tries to answer the question of why blogging is so popular: why do we start blogging and why do so many choose to continue? These questions get answered by me analyzing the phenomenon that is blogging.
I have studied both blogging as genre and as a kind of performance, as well as I have tried to hold an open dialogue with my informants. Thus I have concluded that blogging is to be considered a tool with many uses. Some are strictly practical and others have a more social value to them. I have also noted that the blogosphere is something constantly evolving. The blogosphere is far from a homogeneous field. I have found out that it can be difficult to examine the
subject due to the need to make generalizations and assumptions.
My furthermost important find is the conclusion that blogging (in this research) is not to be seen as merely texts, but as social actions. This realization also leads me to observations concerning the boundary between private and public, the media and the people and even a question of democratic values. By doing a limited investigation of a limited phenomenon, I have been able to point out key tendencies in our time.
Keywords: blogging, blog, Internet, diaries, community, ethnology, networking, performance, genre
3
Innehållsförteckning
Förord ... 4
Inledning ... 4
Varför bloggar? ... 5
Syfte och frågeställningar ... 6
Metod, material och avgränsning ... 7
Teoretiska utgångspunkter och begrepp ... 9
Bloggande som performance ... 10
Bloggen som genre ... 10
Forskningsetik ... 11
Disposition ... 13
Bakgrund och tidigare forskning ... 14
En historisk översikt över bloggens utveckling ... 15
Presentation av min empiri ... 18
Bloggandets konventioner ... 18
Vad är en blogg? ... 19
Bloggens anatomi ... 20
Att börja blogga ... 27
Att skriva blogginlägg ... 29
Vad handlar blogginläggen om i dessa ”vardagsbloggar”? ... 30
Bloggande relationer: om vett och etikett ... 33
Den nya bloggaren: en översikt av bloggande generationer ... 37
Varför blogga? ... 41
Varför bloggar mina informanter? ... 44
Sagt om bloggande ... 48
Vad skriver svenska bloggare om ”bloggkulturen”? ... 48
Bloggkultur på engelska: engelskspråkiga inlägg om bloggkultur ... 55
Vad säger mina informanter om ”bloggkultur”? ... 58
Diskussion och tolkning ... 59
Resultat och sammanfattning ... 67
Sammanfattningsvis. ... 69
Referenser... 70
Länkar ... 71
Video ... 73
4
Förord
Om vi tänker oss min första tid i fält som en arkeologisk utgrävning så skulle jag beskriva den ungefär så här: När jag började skrapa på ytan så blev jag
överväldigad. I mina utgrävningar av ämnet hade jag väntat mig att finna en liten kokgrop eller på sin höjd en liten bakstuga, istället möttes jag av
strukturerna av en hel by. Undan för undan så framträdde det husgrund efter husgrund och redskap efter redskap, planlöst så sprang jag runt och putsade lite här och lite där, tog några spadtag lite varstans och kände mig mest förvirrad. Vad var viktigast att gräva fram först? Vilken av alla lämningar var mest talande för platsen och skulle komma att väcka mest intresse?
Här är därför ett litet tacktal på sin plats.
Ett stort tack till mina informanter, kurskamrater och handledare som lett och stöttat mig under en minst sagt kaotisk process.
Inledning
Under drygt fem år har bloggandet varit en naturlig del av min vardag. Det har blivit en vana, något som hjälper mig att hantera de intryck som möter mig i min vardag. Ofta när jag läser om eller upplever något som berör mig så loggar jag in på min blogg och skriver några rader om mina upplevelser. Ibland efter föreläsningar och seminarier så loggar jag in och skriver om det jag lärt mig. Detta har blivit ett viktigt verktyg för mig, på flera plan och jag misstänker att jag inte är ensam.
Jag började under 2012 att föra reflektioner över bloggandets lockelse och varför många människor väljer att blogga. Till en början var dessa reflektioner ytterst självreflexiva, jag grunnade på vad jag får ut av mitt eget bloggande, varför jag en gång valt att börja blogga samt varför jag fortsatt under så många år. Mina tankar rörde sig mycket kring en personlig och social utveckling. I min egen blogg så hade jag upprepade gånger skrivit inlägg om hur bloggande lärt mig att knyta an och skapa relationer till andra människor. Jag upplever det som
5 att bloggande hjälpt mig att stärka och utveckla min förmåga att kommunicera och perspektivisera. I min egen blogg så har jag flera gånger likställt bloggandet med en utmaning, något som motiverar mig och tvingar mig till att hantera intryck och göra något produktivt av dem. Under längre bloggpauser så har jag till och med i ett flertal inlägg medgivit att jag känt en stor saknad.
Dessa självreflektioner öppnade dörren till en stark nyfikenhet rörande andras erfarenheter av bloggande. Med mina självreflektioner som grund så började jag under höstterminen 2012 att föra regelbundna samtal med andra bloggare, först av rent privat intresse men senare med akademiska mål. Något som stod klart var dock att bloggarna jag talade med hade ett starkt förhållande till sina bloggar och även till sina läsare. Baserat på dessa samtal så fick jag bilden av att bloggande tenderar leda till en känsla av gemenskap och ibland även självförverkligande. Man föreföll mena att bloggande kunde bidra till att öppna upp sitt sinne, bredda den egna förståelsevärlden. Undan för undan så började jag skapa mig en teori som sedan kom att leda till denna uppsats.
Bloggandet är idag en självklar del av många människors liv, något som man avsätter tid för dagligen – ändå har ytterst få etnologer tagit sig tid för att reflektera över vad detta innebär för individen av idag. Jag vill starta upp
konversationer med andra bloggare om deras erfarenheter och där igenom fylla ett hål i den etnologiska forskningen.
Varför bloggar?
Förutom mitt privata intresse för bloggande så har även andras reaktioner inför mitt ämnesval varit avgörande för att övertyga mig om vikten av att studera bloggar och bloggandets konventioner såväl som bloggarnas betydelse för brukarna.
Jag upplevde det som att det omgående uppstod ett intresse och engagemang hos människor i min närhet, ett engagemang som inget annat av mina tilltänkta ämnen (eller tidigare ämnen) kommit i närheten av. Att prata om bloggande lockar till diskussion och opinion, men det finns inte mycket forskning att
6 använda som stöd i dessa diskussioner, som berör bloggarnas egna
upplevelser och erfarenheter.
Det är en odiskutabel sanning att Internet i allt större grad blivit en självklar del av vår vardag. Därför är det viktigt att våra erfarenheter och göranden på nätet undersöks. Lika viktigt som det är att undersöka kulturella mönster och yttringar på fysisk plats är det att kartlägga och försöka förstå våra aktioner på nätet.1 De etnologiska ramarna är ypperliga för att nå nya djup gällande bloggandets konventioner och dess användningsområden.
Språkvetaren Stephanie Hendrick argumenterar i sin avhandling ”Beyond the blog” (2012) för hur bloggemenskaper inte enbart kan identifieras genom visualisering av hur bloggar länkar till varandra, utan att man också måste analysera de diskussioner som förekommer med tillhörande diskurser. Hon beskriver att etnografiska metoder är mer eller mindre nödvändiga för att man ska kunna identifiera det som utgör kärnan i en bloggemenskap.2
Syfte och frågeställningar
Bloggen pekas ut som något mer än ett publiceringsverktyg, den visar hur man kan skapa ”grupper” och socialisera, mer koncist uttryckt hur sociala sammanhang kan ta sig form. I avhandlingen analyseras hur bloggemenskaper formas och hur de kan skilja sig åt. Det finns ett intresse för detta ämne men även belägg för att just etnologin bör ta sig an detta.
Syftet med denna uppsats är att undersöka fenomenet bloggande med kulturanalytiska metoder.
• Vad kännetecknar bloggen som genre (hur ser bloggandets konventioner ut?)
• Hur berättar bloggare om sitt och andras bloggande, såväl i bloggen som i samtal?
• Varför bloggar mina informanter?
1
Se exempelvis Maxwell 2005.
2
7 • Vad är det som lockar människor till att starta bloggar och vad är det
som gör att man fortsätter blogga under en längre tid?
Metod, material och avgränsning
Denna uppsats bygger i huvudsak på dialoger med kvinnor i åldrarna 16-40 år, samtliga boende i, eller i anslutning till större städer, i Stockholms län och Skåne. Mina undersökningar har även inkluderat genomläsningar av utvalda, dagboksliknande, bloggar. Genomläsningarna har skett i två led:
1. För att få översikt över berättandets praktik, det vill säga hur man berättar, hur man formulerar sina inlägg och vad man väljer att skriva om.
2. Läsning av inlägg där bloggaren uttryckligen skrivit om bloggkultur och reflekterat över bloggande.
Förarbetet med denna uppsats inleddes redan den 27 januari 2012, då jag på min privata blogg publicerade ett inlägg som diskuterade bloggande. Detta inlägg fångade mina läsares intresse och vi kom att föra diskussioner kring våra erfarenheter. Den 1 februari gick jag på min blogg ut med att jag ämnade skriva en uppsats om bloggande och därför sökte informanter. Detta inlägg kopierades även av två av mina läsare som valde att publicera texten på sina egna bloggar. Den första förundersökningen inleddes den 2 februari och var enkelt upplagd, av enkätliknande karaktär: Jag publicerade en rad frågor på min blogg och samlade sedan in kommentarerna via mail. Dessa fick sedan utgöra en grund för framtida undersökningar. Deltagarna uppmanades att maila sina svar inom en vecka. Under denna vecka fick jag in sju svar. Det sista inlägget på temat skrevs den 7 maj 2012 och jag påbörjade då min bearbetning av det insamlade materialet. Detta ser jag som en slutmarkering för mitt fältarbete.
Jag startade under februari en separat blogg inriktad på granskningar av bloggosfären3
3
Bloggosfären: kollektiv benämning för bloggar som socialt närverk, benämning på bloggarenan.
samt reflektioner i samband med mina analyser. Denna
fungerade dels som fältdagbok men även som kontaktplattform. Mina bloggar (och främst möjligheten att där kunna publicera mina framsteg) har varit ett viktigt medel för att möjliggöra den typ av kommunikation som jag eftersträvat.
8 Genom att tillåta kommentarer på mina bloggar, samt publicera min mailadress på dessa och uttryckligen uppmuntrat till kontakt så har jag även fått material och frågeställningar kommenterade. Här bör påpekas att det i flera fall rört sig om informanter som varit helt anonyma och i vissa fall ej återkommit fler gånger underarbetet. . På så vis kan jag ta del av material som med stor sannolikhet ej skulle framkomma om jag använt mig av fasta frågor.
Denna uppsats föddes i diskussioner som jag förde på min privata blogg. Jag diskuterade då med mina bloggläsare, vars bloggar jag själv följde. Jag fortsatte att vända mig till dessa ”bloggbekanta” när jag sökte informanter till uppsatsen. Man kan argumentera för att detta riskerar låsa mitt synfält, då fältet blir för hemtamt. För att ta mig förbi de komplikationer som ett metabloggande4
Valet att utgå från mina egna bloggar är något som påverkat studien, bloggen har varit avgörande för vilken målgrupp mina undersökningar nått. Mina bloggar lockar i huvudsak kvinnor i 20-30 årsåldern och det är dessa som figurerar i denna uppsats. Det är mycket möjligt att jag skulle nå andra resultat med en annan målgrupp som informanter.
kan medföra så har jag försökt att stärka mitt material genom att hämta jämförelsematerial tagna från andra kontexter. Jag har exempelvis gjort en omfattande Googlesökning om bloggkultur, där jag funnit material som delvis kompletterar de brister som ett metabloggande medför. Jag upplever att jag trots min konstanta närhet till bloggosfären och bloggande lyckats samla in ett fylligt material som även visar upp kritiska inslag till bloggande.
Dialogerna har skett i form av mailväxlingar och kommunikation via
bloggverktyg och deras kommentarfunktioner. Allt kontakt har varit skriftlig. Val av metod har medfört en svårighet att tydligt precisera materialets vidd. Om jag genomfört traditionella intervjuer valts så skulle jag med enkelhet kunnat skriva ut hur många intervjuer jag genomfört och hur många timmar dessa varat. Denna möjlighet har jag inte nu. Materialet har också fått en speciell form då jag valt att tillämpa dialoger istället för fixerade intervjufrågor. Jag har
4
metabloggande: att blogga om bloggande. Denna uppsats behandlar resultat insamlat från bloggar, som kommenterats på en blogg och sedan tas upp i en analys av bloggande. Jag har alltså bloggat om bloggande.
9 vidmakthållit en förhållandevis informell ton med mina informanter och låtit samtalen förflyta, med endast ett fåtal öppna frågor som röd tråd. Min
upplevelse är att informanterna på detta sätt slappnar av och uttrycker sig mera fritt.
Min tydligaste avgränsning ligger i urvalet av bloggar. Det ligger lätt till hands att kalla dessa dagboksbloggar, då detta är en vanligt förekommande benämning i media och forskning.5
Teoretiska utgångspunkter och begrepp
De bloggar jag granskat fokuserar visserligen på bloggskribenternas vardag men det rör sig sällan om några större
självutlämnande inlägg eller djupa själsliga reflektioner. Vardagsbloggar är, i mitt tycke, en betydligt mer passande term.
I denna uppsats intresserar jag mig för bloggande som ett uttryck, en
performance. Min grundläggande teori är att bloggande är en social yttring, att man genom sitt bloggande får utlopp för något som ej tillfredställs i det icke virtuella vardagslivet. Något som blev tydligt i mina förundersökningar var tendensen att ställa bloggande mot traditionellt dagbokskrivande, en fråga som då föddes var: vad är det bloggande ger oss som traditionellt dagbokskrivande saknar.
Jag har funnit forskning som styrker uppfattningen om bloggande som något meningsfullt och socialt, som har en direkt inverkan på den icke virtuella
vardagen. Det förefaller vara en vanlig uppfattning att bloggande handlar om en växelverkan och en dialog mellan läsare och bloggande. Där det finns socialt utbyte så måste det finnas vissa konventioner för att strukturera det sociala utbytet. För att undersöka detta så har jag valt att tillämpa genreanalys samt tillämpa performanceperspektiv.
5
10 Bloggande som performance
Bloggande kännetecknas av en form av växelverkan mellan skribent och läsare. Något som även Ann-Charlotte Palmgren menar på.6 Precis som många andra framträdanden är bloggande beroende av respons från en publik, även bloggar är utformade att uppfattas av en tilltänkt publik som besitter vissa förkunskaper och erfarenheter.7Ett framförande, performance är beroende av respons från en publik med vissa förkunskaper. På samma sätt är hur vi läser och tolkar en text beroende på vilka genreförutsättningar som vi läser utifrån.8
Jag har insikt i att man på en scen, en fysisk eller imaginär, gör sådant som man inte skulle göra utanför scenen och vise versa. Men jag ser också detta som en fördel, jag kan här se vad bloggandet ger oss, vilka behov som tillgodoses på denna scen, vad vi vinner genom att stå på denna.
Genom att anlägga ett performanceperspektiv kan jag närma mig hur folk framträder. Bloggar kan ses som en scen där folk kan gå fram och presentera sig själva och bloggaren som ett persona, en roll, skild från den egentliga personen.
Bloggen som genre
Min uppfattning är att bloggen skiljer sig från andra traditionella hemsidor. I en genreanalys kan format, regler, stil, ton, ämnen och rådande konventioner undersökas. Då kan frågan ”vad är en blogg?” besvaras. Det ger struktur åt min frågeställning och jag får medel för att besvara frågan, jag får en avgränsning för hur jag skall granska bloggar.
Mitt intresse för att försöka kartlägga bloggen som genre har sina rötter i resultatet av mina förundersökningar. Förundersökningarna visade att
bloggenrens regler inte alltid stod helt klara för alla brukare och att det fortgår en kontinuerlig förhandling om bloggenrens regler. Därför är det av vikt att göra en noggrann genreanalys. Den kan tjäna som bakgrund för frågeställningarna samt föra ljuset till en viktig frågeställning när det gäller en djupare förståelse av bloggande. Vid sidan av en genreanalys för att bättre förstå bloggandet, vill jag
6http://web.abo.fi/meddelanden/forskning/2011_12_bloggar.sht, den 19 juni 2012. 7
Arvidsson 2001:77. 8
11 även delge en kort historisk översikt av bloggens utveckling. Genom att berätta om bloggens upphovshistoria så framhävs det nyskapande och originella.9 Forskningsetik
Att fältarbeta på Internet skiljer sig i viss mån från att fältarbeta ”nedkopplat” eller ”IRL”10, ett nytt etiskt tänkande krävs. Vetenskapsrådets forskningsetiska principer är inte alltid tillämpningsbara vid forskning på Internet. De dilemman man ställsinför är inte alltid desamma. Svårigheterna att applicera de etiska riktlinjer som vi i vanliga fall använder oss av har, bland annat, tagit sig uttryck igenom bildandet av den internationella organisationen AoIR (Association of Internet Researchers)11 som 2002 utarbetade rekommendationer för etik i internetforskning.12 Dessa etiska riktlinjer kan utgöra ett direktiv, dock fann jag inget större stöd i dessa då mina huvudsakliga bekymmer rörde bloggens offentlighet.
Som ny bloggare blev jag citerad och refererad i en artikel publicerad på ett nätforum som riktade sig till en större publik, detta helt utan min vetskap. Jag kände mig chockad och lite rånad, som att någon mer eller mindre våldfört sig på mina tankar genom att sätta dem i ett helt annat sammanhang. Värst av allt kändes att detta skett utan min vetskap. Vid den tidpunkten såg jag inte min bloggs offentlighet vara likställd med att göra den tillgänglig för andra arenor. För mig tillhörde mina inlägg bloggosfären, andra bloggare kunde läsa och kommentera, kanske skriva inlägg som svar, men där skulle det stanna. Antagligen är jag inte ensam om denna uppfattning, offentliggörande är inte detsamma som tillgängliggörande.13
Detta väcker frågor som: Hur offentlig är en blogg? Kan man analysera en blogg utan att få ett slags godkännande av bloggägaren?
9
Heggli 2002. 10
In real life.
11http://aoir.org/, den 20 juli 2012. 12
http://aoir.org/reports/ethics.pdf, den 20 juli 2012. 13
12 Det är inte praktiskt möjligt för mig att fråga, och invänta svar, från alla vars bloggar jag vill ta med i min analys. Man har rätt att citera och granska bloggar så länge som man alltid refererar till källan. All offentlig information får citeras enligt lag förutsatt att källan uppges.14
Att be om lov och ”annonsera” min närvaro kan även det väcka vissa problem. Om jag är medveten om att någon analyserar det jag skriver om eller hur jag skriver det – att någon granskar mina bloggvanor så skulle mina vanor antagligen påverkas.
En kurskamrat pekade även ut att man som bloggare kan välja om det man skriver skall vara offentligt eller endast kunna läsas av en mindre skara utvalda läsare. Detta är helt riktigt, man kan på de flesta bloggverktyg (bloggtjänster) välja att lösenordsskydda antingen hela bloggen eller några valda/enstaka inlägg. Ett antal av de bloggar jag själv följer förlitar sig på denna princip och bloggägarna kan på så sätt själva reglera olika grad av offentlighet och avskildhet.
I sin avhandling Självskada från 2010 så berör etnologen Anna Johansson liknande etiska funderingar. Hon presenterar en lösning som i korthet går ut på att man som forskare meddelar berörda parter om sin närvaro, utan att för den sakens skull be om lov.15 En sorts kompromiss som jag först fann väldigt tilltalande, men jag bestämde mig för att ändå låta mina bloggläsare kommentera saken.
14
https://lagen.nu/1960:729, den 21 augusti 2012. 15
13 På frågan argumenterade två av kommentarerna för att jag skulle hålla en lågprofil och tillämpa tänkesättet ”det man inte vet om blir man inte lidande av”. De menade att det skulle finnas mer obehag i vetskapen om att bli bevakad och analyserad än att senare upptäcka detta i efterhand. ”Om man ändå inte ber om lov är det lika bra att vara så diskret som möjligt”, vilket jag i slutändan
beslutade mig för, dock så har jag inte gjort min närvaro i bloggosfären till någon hemlighet. Genom att rådfråga andra bloggare, som får representera de svenska bloggarna, göra sig hörda och påverka mitt arbete så fann jag ett tillvägagångssätt som nöjde både mig och mina informanter.
Disposition
Denna uppsats är indelad i kapitel anpassade efter mina huvudsakliga frågor.
1. Här presenteras hur detta arbete formats, uppsatsens bakgrund. Jag kommer här att positionera mig själv inför läsaren och samt ge en överskådlig vy över hur mina frågeställningar danats.
2. Presentation och analys, av bloggen som genre. Vad kännetecknar bloggen? Vad är bloggandets konventioner, det vill säga stil, regler, ton och ämnen, samt skapa en inblick i hur människor framträder i
bloggarna?
Detta svarar på frågorna: vad kännetecknar bloggen och hur berättar bloggare om bloggande.
3. Jag kommer sedan lägga fokus på frågan ”varför bloggar mina informanter”. Här presenteras resultaten från mina dialoger med informanterna samt jämföra dessa med rön från tidigare forskning.
4. Utifrån mina upptäckter diskuteras varför bloggande förefaller vara så pass viktigt för bloggarnas brukare. Mina frågeställningar knyts samman i ett syfte.
14
Bakgrund och tidigare forskning
När jag sökte tidigare forskning så fann jag material som främst var att betrakta som ”gör-det-självböcker” eller bruksanvisningar fyllda med tips och råd för hur man skapar och driver en (framgångsrik) blogg. Vare sig via DiVa eller
sökningar på Libris fann jag mer än enstaka artiklar. När jag breddade min sökning så fann jag att det material som fanns ofta byggde på ren statistik och enkätundersökningar: ”så här många bloggar finns det idag”, ”dessa
bloggkategorier är vanligast”. De första böcker jag fann gällande bloggar och bloggande var ”Bloggtider” och ”Blogging”, dessa eftersökte att delge sina läsare en allmän översiktsbild. Andra titlar som kom upp i dessa sökningar var exempelvis ”Blogg med blogger” och ”Gör din egen blogg”.
När jag läste artiklar och sökte tidigare forskning att inspireras av så slogs jag av tanken att vi i Sverige ännu ej öppnat upp bloggande för djupare diskussion, vi visar upp en väldigt tydlig syn. Vi talar gärna om bloggens påverkan på unga eller senare som terapi för sjuka, men detta verkar inte få fäste i svensk
forskning utan håller sig till mediala debatter. Få går in för närmare disektion av ämnet. Det är svårt att hitta bra angreppssätt när det gäller studier av bloggar, det kan kännas svårt att finna avgränsningar. Därför är det lätt att låta sig falla tillbaka på statistik. Gry Hegglis undersökning av skoldagböcker (2002) hjälpte mig att se bloggande som ett socialt event, bloggande är kommunikation som innehåller många estetiska uttryck. Heggli inspirerade mig även att se hur man kan göra detta tydligt och begripbart genom att tillämpa genrenalys och
performanceperspektiv. Genom att göra detta kan jag närma mig bloggandets konventioner samt undersöka hur folk framträder i bloggarna. Heggli visar i sin avhandling hur man kan tolka uttryck i text och se det som en social
konstruktion med ett djupare värde.
Även Palmgren (2007) beskriver bloggande som en växelverkan och menar att bloggande är en form av samverkan mellan bloggare och läsare, men kanske också mellan bloggare och andra bloggare. Jag har även funnit tidigare
15 virtuella vardag (”den verkliga världen”) och vårt bloggande. Läsande av
bloggar kan kräva vissa förkunskaper från den icke virtuella vardagen, vi måste ibland göra oss viss erfarenheter för att kunna först blogg uttrycket.16
En stor del av de artiklar, såväl som andra texter jag tagit del av, har sina rötter i andra fält utanför etnologin och har varit engelskspråkiga. I en studie från (2008) så samlar Paul Leslie och Elizabeth Murphy forskningsresultat från en rad undersökningar och även här framträder bloggande som något mer än text skapande, bloggandet beskrivs del som en social aktivitet men även som något motiveringsskapande och sporrande.
En historisk översikt över bloggens utveckling
Bibliotekarien och bloggaren Lars Våge skriver under rubriken ”bloggvärlden från början” om bloggens utveckling och användnings funktioner. Han beskriver hur bloggens historia får sin början under mitten av 1990-talet och genom gick en explosionsartad utveckling från och med 1999.17 Våge beskriver möjligheten att bloggen växt fram ur ”kommenterade länklistor” som var populära under tidigt 1990-tal, som exempel nämner han Tim Berners-Lees (skaparen av webben) webbsida från 1991. På denna sida lade Bernets-Lee ut adresser till alla nya webbplatser. Flera liknande sidor existerade under tidigt 90-tal och Våge beskriver dessa tillsammans med tidiga webbdagböcker som bloggens föregångare. Under mitten av 1990-talet var även online journaler, så kallade e-zines, väl etablerade. Det alla dessa har gemensamt är att de uppdaterades kontinuerligt med sådant som kunde tänkas intressera användarna.
Efter genomläsningar av Våges text står det klar att länklistor varit viktiga för bloggandets framväxt. Han nämner bland annat ”Links from the Underground”, en webbsida som startades 1994 av Justin Hall, en sida som senare kommit att kategoriseras som en tidig ”filterblogg”, det vill säga en blogg där utvalda länkar presenterades och kommenterades. Filterbloggarna kännetecknas av att
16
Se exempelvis Jansson 2010:15-25. 17
16 skribenterna i förväg surfat på webben och sedan filtrerade fram det som de fann mest intressant 18
Våge pekar även ut programmeraren Dave Winer som pionjär i utvecklandet av bloggformen. Winer utvecklade bland annat publiceringsverktyget Manila och senare även bloggprogrammet Radio Userland19. Som jag uppfattar det så har dessa flera likheter med de bloggverktyg som erbjuds idag och det är lätt att se varför dessa ses som formande för den moderna bloggen. Manila erbjöd sina användare möjligheten att publicera och redigera webbaserat material direkt i den egna webbläsaren, man kunde genomföra all sajt skötsel från en central sida. Man marknadsförde tjänsten som så enkel att ”nästan vem som helst med en dator kan använda den”. 20
Själva termen Weblog myntades i december 1997 av bloggaren Jorn Barger. Barger drev bloggen Robot Wisdom och skapade begreppet för att beskriva sin egen webbsida (såväl som andra liknande sidor). Tidigare användes
benämningar som ”links with commentaries”, ”news sites” eller ”filters” för att beskriva dessa tidiga bloggformer. Runt dessa sajter uppstod redan vid 1998 ett socialt nätverk, som en öppen dialog eller en konverserande offentlighet.
Dessa nya sajter utmärktes av syftet att länka till nya webbplatser och
fungerade som en slags loggböcker över det egna surfandet, man kunde peka ut för sina läsare vad man fann intressant och uppmuntra dessa att ta del av de egna fynden. Brukarna upplevde att denna nya form av sajt skilde sig från de typiska hemsidorna där man gjorde allt för att behålla besökarna på den egna sidan. Benämningen webblogs kom att runt 1999 förkortas till blogs.
Detta var en av de allra första tjänsterna som erbjöd denna typ av tjänst, vilket öppnade upp marknaden för en ny grupp av människor som ville göra sig höra på nätet. Jag skulle personligen vilja gå så långt som att dra likheter mellan denna tjänst och de bloggverktyg som jag själv använt mig av under mina år som bloggare, till exempel blogg.se.
21
Vid 1999 inträffade det man skulle kunna kalla den första bloggexplotionen.22
18
Våge 2005:10. 19
http://scripting.com/stories/2010/01/20/theSafeFutureOfRadioAndMan.html, den 24 juni 2012. 20http://scripting.com/davenet/1999/12/08/editthispagecom.html, den 24 juni 2012.
21
Våge 2005: 11ff. 22
17 Bloggvärlden börjar bli mer och mer lik den vi kan uppleva idag, flera av de tjänster som lanserades under denna tid går att känna igen idag. Runt denna tid öppnades blogglandskapet upp ytterligare för användare utan tidigare
specialkunskaper. I juli 1999 lanserades webbtjänsten Pitas.com av
kanadensaren Andrew Smales. Denna tjänst var gratis och vem som helst kunde utnyttja den.
Mest revolutionerande var dock bloggtjänsten Blogger.com, denna tjänst blev oerhört populär och kom att förändra bloggandet, länken var inte längre helt central. Målet med denna tjänst var att det skulle vara så enkelt som möjligt att starta och driva en blogg. Man erbjöd en enkel ruta att fylla med text, till skillnad från exempelvis Pitas som erbjöd två rutor – var av en var speciellt avsedd för en länk. Det blev nu vanligare att folk skrev sina texter utan länkar, då Blogger var upplagt så att man själv fick skriva ut sina länkar i html.23 De nya verktygen gjorde det lättare för fler personer att publiceras sig själva, oavsett vad man valde att blogga om: länkar eller egna tankar. Vid denna tid skapades även LiveJournal och efterhand kom de ”personal Journals” som man kunde skapa med detta verktyg att även de räknas som bloggar.24Bloggbegreppet vidgades i och med skapandet av fler och fler bloggtjänster, distinktionen mellan
webbdagböcker och bloggar blev mer och mer diffus.
Vid 1999 så skapades även den första bloggportalen, en samlingsplats där bloggar kategoriserades in efter ämne, språk och nationalitet. Det enda kravet för att man skulle tas med i katalogen var att man drev en sida med daterade inlägg, även här blev länken mindre relevant som distingerade drag.25 Under denna tid väcktes även det mediala intresset för bloggar.26
Under 2000-talet fortsatte bloggvärlden att frodas och det gick nu att räkna bloggarna i tusental. Nu introducerades även en viktig del i bloggandet: permalänken. Denna länk gjorde det lättare att hitta och kommentera äldre
23 Våge 2005:13. 24 Våge 2005: 14ff. 25 Vågen 2005: 14. 26
Se exempelvis ”Online digests help readers cope with information avalance”, Andy Wang, New York Times, 2 Augusti 1999.
18 inlägg, då varje inlägg nu fick en egen länk. Man slapp leta sig igenom speciella arkivsidor för att finna äldre inlägg. Det gjorde det även lättare att referera till specifika inlägg. Detta underlättade i diskussioner av vissa ämnen, bloggarna kunde referera till såväl sina egna som andras tidigare inlägg. Varje inlägg fick en egen identitet och gick att diskutera som en egen helhet, snarare än som en del av bloggen i stort. Som en följd av permalänkarna öppnade man nu även upp för vem som helst att kommentera de individuella inläggen, bloggen tilldelades möjligheten till en ny sorts interaktion. Gemenskaper kunde
konstrueras genom diskussioner i kommentarfunktionerna, bloggarna blev en typ av socialt nätverk. Ytterligare ett viktigt tillägg, som underlättade för
interaktionen mellan bloggare, gjordes av makarna Trott 2002: trackback protokollet. Som namnet avslöjar så innebar tjänsten att kommentarer som lämnades på andra bloggar kunde nås via en länk som lades vid det
ursprungliga inlägget, man leddes tillbaka till källan så att säga. 27
Vid 2001 stod det klart att det inte längre var IT-folk som producerade bloggar. Efter terrordåden den 11 september 2001 så började många journalister se tjusningen i bloggandet. Man kan säga att blogganden härifrån kom att mogna och locka allt fler användare, från fler och fler håll. Bloggportalerna kom att bli mer avancerade och bloggar världen över blev därigenom lättare att hitta, bloggarnas inflytande kom även att öka och i flera fall kom bloggarna att stå i kontrast till vanliga medier, bloggarna kom exempelvis i USA att kallas för ”media watchdogs”.28
Bloggandets konventioner
Presentation av min empiri
Inspirerad av Carl Wilhelm von Sydow så utgår jag från tre kriterier för att lättare kunna närma mig bloggen som genre. Dessa tre är: form, innehåll och funktion.
27
Våge 2005:15. 28
19 Vad är en blogg?
Enligt svenska akademiens ordlista är en blogg en personlig dagbok på webben, som uppdateras kontinuerligt och är öppen för kommentarer.29Även ne.se och bloggtjänsten blogg.se stämmer in i liknande beskrivningar. En typisk blogg framställs vara en samling regelbundna, skriftliga, inlägg med en
personlig hållning (ton). Inläggen innehåller vanligen iakttagelser och synpunkter på dagsaktuella händelser, ofta med länkar till relaterande webbsidor (exempelvis artiklar), ibland finns här även bilder och videoklipp uppladdade. Varje blogginlägg har en datumangivelse och presenteras i omvänd kronologisk ordning med det senaste inlägget överst på sidan. I
anslutning till inläggen har bloggens läsare allt som oftast möjlighet att publicera kommentarer om inläggets innehåll.30
När jag ställde frågan ”vad är en blogg?” till mina informanter så fick jag bland annat svaret att ”en blogg är lite vad man gör den till”.
En blogg är ett användbart verktyg som man kan använda lite olika. Jag tror att jag är den vanligaste typen av bloggare och jag
använder bloggen nästan som en dagbok (även om det tar emot att skriva dagbok). Jag vill komma i kontakt med andra människor, dela med mig av tips och liknande. Bloggen är en möjlighet. Egentligen så är det väl en webbplats men man använder dom så olika. Jag har sett företag som använder bloggar i stället för hemsidor. Jag har hört från bekanta som håller på med
bloggdesign att dom har haft efterfrågan på blogghemsidor. Jag tror att bloggen är lite vad man vill att den ska vara. Men den korta versionen är att bloggen är en webbplats som man kan dölja eller göra helt offentlig beroende på hur många läsare man vill ha.
En blogg är väldigt formbar, förutom att man kan kontrollera dess design så kan bloggaren fylla dem med vitt skilda innehåll; man kan publicera texter, citat, videoklipp eller bilder. Vi kan välja om vi vill sprida vidare någon annans skapelser eller publicera våra egna – eller en blandning där av. Herring,
Scheidt, Bonus och Write (2004) beskriver bloggen som en flexibel hybrid som
29http://www.svenskaakademien.se/svenska_spraket/svenska_akademiens_ordlista/saol_pa_natet/ordlista, den 7 februari 2012.
30
20 kan uttrycka en mängd olika genrer ”in accordance with the communicative need of its users”. Att ringa in bloggens innehåll är därför en svår uppgift, därför är det inte så konstigt att många är snabba med att peka ut bloggens
mångsidighet. Bloggens anatomi
För att förstå bloggens lockelse kan vi börja med dess form. Förutom vikten av att granska bloggens anatomi för att förstå dess praktik och det man får utlopp för som brukare, så har jag även fått intrycket av att bloggens utseende är av vikt för dess kommunikativa förutsättningar. Vi kan se till bloggens olika beståndsdelar:
Gällande headern så är denna är ofta rektangulär och tar förhållandevis stor plats. Den innehåller ofta bilder, eller starka färger och iögonfallande typsnitt, dock kan jag se vissa skillnader i olika typer av bloggar. I bloggar av den mer anonyma typen ser man ofta enklare headers, ibland med enbart text. Vanligt, i den senare typen av bloggar, är att man inkluderar bilder av familj, husdjur eller objekt som speglar bloggens innehåll/de intressen man har.
Headern är det första man ser och man vill ju att de som ser headern ska dras till bloggen. Designen är en förhandstitt av bloggen och bloggaren. Jag tror också att bloggens utseende blivit viktigare under de senaste åren. När jag började blogga vid 2000 så brydde jag mig inte så mycket om bloggens utseende, idag vill jag ha något eget och unikt. Standard mallarna räcker inte längre.
21 Vi kom in på bloggdesignens betydelse för att locka till sig ”rätt” läsare.
Bloggens design, med headern i fokus, kan dels säga något om bloggens innehåll men även fungera som en slags identitetsmarkör.
…det är klart att man vill att bloggen ska vara fin, men det är mer än så. Det man tycker är fint är ju olika från person till person, men vi kan ju samlas i grupper som enas om vad som är fint. Designen kan hjälpa till med att locka till sig sånna som är som en själv. Att skapa grupper så som kläder, hårfärg, frisyr, adress eller likande gör IRL.
En annan punkt som kom upp är att man som bloggare vill verka ”seriös” och då behöver man ha en egen design och gärna en egen domän. Vad det innebär att vara seriös verkar dock svårare att definiera, men det förefaller handla om engagemang. Utifrån vad mina informanter sagt har jag kommit fram till några punkter som beskriver en ”seriös” bloggare.
• Man publicerar inlägg regelbundet, gärna två gånger om dagen eller fler (dock inte för många)
• Man svarar på sina läsares kommentarer och vårdar därigenom relationen till sina läsare. Man skriver gärna några artighetsrader. • Man får ha reklam på bloggen men huvudsyftet skall inte vara att tjäna
pengar. Det får inte bli för ”plottrigt”.
• Man spammar inte kommentarer i stil med ”fin blogg! Kolla in min blogg, vetja!” Man marknadsför sig på subtilare sätt genom olika former av portaler, eller genom att starta dialoger med andra bloggare – ofta genom att man skriver flera kommentarer i rad till varandra.
Köpet av ett domännamn och en egen design (som antingen tar tid om man gör den själv eller kostar pengar om man anställer någon) tyder på engagemang, man satsar på bloggen.
I sidomenyn finns förutom en länklista, rubriker så som ”senaste inlägg”, ”kategorier eller ”arkiv”, också en presentation av bloggaren, ofta med en bild högst upp. Här finns även en sökruta, denna kan hjälpa läsare att hitta specifika inlägg.
22 Under rubriken ”senaste inläggen” så ser vi en lista över de senaste publicerade inläggen. De är uppställda i samma ordning som inläggen förekommer i
”huvudfönstret”, det vill säga i omvänd kronologisk ordning. Inläggens titlar är klickbara, klickar man på titeln så kommer man direkt till inlägget ifråga. Under ”kategorier” så ser vi olika ämnesområden, det kan röra sig om ”allmänt”,
”foton”, ”dagbok”, ”dagens outfit” eller liknande. Klickar man på någon av dessa kategorier så kommer vi till en sida där alla inlägg inom kategorierna visas. Dessa har sorterats ut och visas i omvändkronologisk ordning.
Under rubriken ”arkiv” lagras alla bloggens inlägg, sorterade under år och månad. Vi kan alltså välja att se alla inlägg från ett bestämt år och en viss månad. Sist men inte minst finns då en länklista, denna går ofta under rubriken ”länkar” eller ”bloggar som jag läser”. Under denna rubrik kan bloggägaren samla länkar som denne vill visa permanent. Ofta rör det sig om länkar till bloggar tillhörande vänner och bekanta, jag har även sett länkar till mer etablerade bloggare. Även om man i teorin är fri att lägga in vilka länkar man önskar under denna kategori så verkar det vara kutym att endast länka till andra bloggar. En av mina informanter vars blogg jag granskat hade en separat rubrik under vilken hon länkade till andra typer av hemsidor.
Kommentarrutan är enkelt utformad: lådor där man kan fylla i namn, mail och en länk till den egna bloggen. Här finns även möjligheten för bloggägaren att
23 Det finns möjlighet för kommunikation, att diskutera. När jag gick igenom
bloggar under mitt fältarbete så noterade jag att de kommentarer som fanns under ett inlägg inte alltid berörde inlägget, ibland fanns vissa chattliknande egenskaper, man förde samtal om vardagslivet: ”hur är det med barnen?”, ”trivs du i nya lägenheten”, ”hej kan du hjälpa mig med min bloggdesign?”, ”fin
24 När jag gick igenom bloggkommentarer fann jag även en annan typ av
kommentar: ”spamkommentaren” rakt översatt Stupid, Pointless, Annoying Message. Bilden här nedan visar hur flera läsare skriver kommentarer som ej berör inlägget i fråga och har i syfte att föra uppmärksamhet till sig själva.
25 Spamkommentarer är kommentarer där skribenten enbart är ute efter att
marknadsföra sig själv, samma text kopieras i en mängd bloggar i jakt på fler läsare. Dessa är vanligt förekommande men är trotts detta något av en tabu:
En seriös bloggare spammar inte! Man vill ju bygga upp en hållbar krets av läsare, en gemenskap… Jag blir bara irriterad på spam, det är respektlöst. Att spamma till sig läsare det är liksom fusk, det är inga riktiga läsare, det ger ingen feedback och det är att utnyttja andra bloggare.
På åtskilliga bloggar har jag sett att man uttryckligen undanber sig alla kommentarer av denna typ, ungefär som när man sätter upp en ”ej reklam, tack!” skylt på sin brevlåda.
Det är däremot är det acceptabelt om en trogen läsare skriver kommentarer där man ber en annan bloggare att gå in på den egna bloggen, delta i en tävling eller liknande. Det existerar helt klart olika regler för nya läsare och ”gamla bekanta”. Att det är skilda regler mellan ”bekanta” och nya läsare kan vi
exempelvis se i bilden nedan, där en bloggare upplyser sina läsare om den vett och etikett som råder för bloggen:
26 Om man som bloggägare finner en kommentar olämplig eller stötande så kan man med enkelhet radera den, dock är detta endast möjligt för bloggägaren och ej för författaren av kommentaren. Om man ändrar sig eller upptäckt något fel i sin kommentar så får man sonika skriva ytterligare en kommentar där man förtydligar sig. Som bloggare har man en relativt stor kontroll över vilka
kommentarer man vill skall synas för omvärlden. Bloggaren har möjligheten att avgöra om man vill förhandsgranska kommentarer innan dessa publiceras för allmänbeskådan. Bloggaren kan även i efterhand gå tillbaka och radera eller dölja kommentarer som denne godkänt i ett tidigare skede och vise versa. Det verkar även vara tillhörande god kutym att man som bloggare besöker de blogglänkar som finns publicerade i kommentarfältet. Man förbinder sig inte till att kommentera eller svara på den lämnade kommentaren, men man bör klicka på länken. En av mina informanter svarade jakande på denna föreställning om vett och etikett:
27 Man kan ju ge andra en chans. Vem vet man kanske fastnar för bloggen eller kommer att komma bra överens med han eller hon som driver bloggen. Sedan tycker jag att man skall ha som regel att svara på kommentarer OM de berör det man skrivit om.
Att börja blogga
För att överhuvudtaget kunna publicera några blogginlägg så måste man välja ett bloggverktyg, idag finns flera tillgängliga verktyg, varav en klar majoritet är gratis31
För att starta en ny blogg eller logga in på sin befintliga blogg så får man först gå in på blogg.se:s startsida.
och går att bruka direkt i webbläsaren. Jag kommer att använda mig av blogg.se för att förklara processen bakom att starta en blogg. Men främst vill jag att vi ser till startsidan.
32
På samma sida finns även rikligt med bilder och annan information, under headern ser vi rubriken ”Nya inlägg”, här visas senast publicerade inlägg. Den som önskar kan klicka på den text som visas och då föras vidare till bloggen/inlägget i fråga. Men vi kan även ta del av vissa utvalda inlägg, sorterade under sex huvudkategorier: moden & skönhet, inredning, familj, mat och foto & illustration. Längst till höger kan vi se en lista som kan sorteras i tre kategorier: mest aktiva, mest besökta och mest kommenterade bloggar. Startsidan agerar dels som portal för inloggning i den egna bloggen men även som samlingsplats och hjälpmedel för att hitta andra bloggare.
31 Sajtägarna bakom verktyget får oftast sina intäkter genom att lägga in reklamannonser på samtliga
registrerade bloggar. Vissa erbjuder även premiumtjänster som bland annat innebär att man blir kvitt reklamen. 32
28 Den första uppgift vi behöver delge är önskat bloggnamn, vår e-postadress och sist uppmanas vi ange ett önskat lösenord. Om vi önskar så kan vi lämna en beskrivning av bloggen.33
När manskapar sin blogg så kan man redan inledningsvis reglera sin synlighet. Under rubriken ”Blogginställningar” så kan man reglera bloggens synlighet, exempelvis genom att göra den lösenordskyddad
Något som där emot är viktigt för bloggens synlighet är att vi kategoriserar den. Detta gör vi genom att trycka på formulärfönstret bredvid rubriken ”kategorier”, vi får då upp en lista med möjliga alternativ. Blogg.se anger att det är av högsta vikt att man väljer minst en kategori för att bloggen skall bli synlig för besökare på Blogg.se.
34
33 Exempelvis ”Här på bloggen kommer jag att skriva om mitt brinnande intresse för…”
samt till viss del besluta över vilken grad av kontroll man vill ha över inkomna kommentarer.
34
Väljer man att göra detta så kommer blogg.se att kräva användarnamn och lösenord för att inläggen skall kunna läsas.
29
Att skriva blogginlägg
I ”Nätlorens former” skriver Folkloristen Ulf Palmenfelt att alla arenor för mänsklig kommunikation kännetecknas av sjudande aktivitet där allehanda ämnen, från vardagslivets banaliteter till existentiella frågor avhandlas.35
35
Palmenfelt 2007:230.
Denna beskrivning passar som handen i handsken in på bloggvärlden, bloggande är en form av kommunikation och i bloggarnas inlägg kan värderingar presenteras, förhandlas och förändras. Men för att kunna förstå bloggande så måste vi först gå igenom bloggandets grunder. I samma bok skriver Palmenfelt om hur den värld som vi möter på våra datorskärmar är mycket lik vår övriga vardag, vår nedkopplade vardag borta från datorn. Även bloggen har många likheter med andra vardagliga verktyg. Har man använt sig av en mail-klient så kan man använda sig av de flesta bloggverktyg. Vill man bifoga bild, länkar eller video finns det tydliga ikoner att klicka på. Enkelhet är ledordet, vem som helst skall kunna bruka en blogg, utan några större förkunskaper. Det existerar något av en ”klicka och skriv” utformning.
30 För att underlätta navigeringen för våra läsare så kan vi även kategorisera våra inlägg, kategorierna får vi själva döpa, dock så är kategorin ”allmänt” förinställd. Vi kan även ”tagga” våra inlägg. Detta innebär att vi skriver ut vissa nyckelord för inlägget vilket även underlättar navigering i jakten på ett visst inlägg samt ger läsaren en överblick över inläggets innehåll. Vi har även möjligheten att ställa in det datum och klockslag som vi vill att inlägget skall publiceras på.
Vad handlar blogginläggen om i dessa ”vardagsbloggar”?
Jag har här valt ut fyra av mina informanters36
Antalet inlägg som visas i bloggen går att reglera genom att göra ändringar i bloggens källkod. I de bloggar jag läst så har antalet inlägg som visats varit mellan 10-15 stycken. Inläggens publiceringsdatum säger mig att, som minst, har ett inlägg publicerats dagligen. Hur inlägg ser ut kan i emellertid variera. Den vanligaste form av inlägg som jag kommit över involverar både text och bild. Vid sidan av detta kan man även finna text i kombination med video eller rena bild och videoinlägg.
bloggar för att djupare kunna gå in på vad det är man ”gör” som bloggare.
En annan vanligt förekommande del av blogginläggens karaktär är länkar. Det är dels vanligt att man länkar till nyhetsartiklar, men även till andra bloggar eller
36
31 i samband med att man skrivit om produkter av något slag. Länkar förekommer även i flera av de fall där man ”lånat”37 bilder från Google.
Jag har även funnit bloggar som innehållit ljudspår, oftast har det rört sig om en låt/artist som man vill tipsa om men ibland har det varit inspelat tal. Dessa har dock varit förhållandevis få i jämförelse komponenterna: text, bild och video. När man kommunicerar via text är språket viktigt. Även om man använder sig av bloggens design och till en viss del bilder och videoklipp för att locka till sig läsare så måste man ha ett lämpligt språk, ett språk som anpassar sig efter den publik som man vill dra till sig. Men vad är då lämpligt språk? Det verkar finnas en önskan om att vara korrekt, majoriteten av de inlägg jag granskat har haft ett gott språk: grammatiskt korrekt, god stavning och uttryck samt att det verkar finnas en tanke bakom inläggen. Författarna är mycket närvarande. Språket är snarare personligt än formellt, även om vissa har större inslag av humor, ironi eller självutlämnande. Med korrekt och gott språk så syftar jag till ett vardagligt förhållningssätt, det rör sig ej om ett språk som skulle lämpa sig i mer formella sammanhang. Mina tankar förs till kåserier och artiklar från dagstidningarnas nätupplagor. Inläggen är skrivna i jagform, alla ämnen avhandlas utifrån detta ”jag”. Även när man skriver om sådant som hänt andra, refererar till
37
Lånat är den term som många bloggare använder för att påpeka att de ej har upphovsrätt till den eller de bilder som de publicerat i inlägget.
32 nyhetsartiklar eller liknande så gör man detta utifrån de egna upplevelserna och känslorna inför artikeln eller händelsen – man lägger in egna värderingar. Man kan alltså säga att inläggen präglas av subjektivitet, även om
bloggskribenten kan väga perspektiv mot varandra (”om jag nu ska leka djävulens advokat så kan man ju istället se det så här…”) så är skribentens åsikter i fokus. Allt som oftast så är inläggen skrivna i presens och man riktar sig ofta mot ett ”ni läsare” eller ”mina läsare”. Att språket kan ses som viktigt förstärktes av upptäckten att flera av bloggarna redigerade sina inlägg efter att de funnit stavfel, särskrivningar eller olyckliga formuleringar.
I många fall uppstår en nästan intimkänsla, detta beror dock på inläggets tema. Tre av de fyra bloggar jag granskat har haft en mindre och trogen läsarskara, där finns det en personlig atmosfär som leder tankarna till en vänskaplig relation. Det förekommer frågor som riktar sig direkt till läsarna, skribenten uppmanar sina läsare att delge sina åsikter eller tankar om ämnet. Det kan röra sig om uppmaningar att berätta om egna liknande händelser, konstruktiv kritik eller ge goda råd. Det kan också handla om uppmaningar att läsa en artikel, se ett videoklipp eller besöka en blogg skribenten själv tycker om.
I granskningar av bloggarnas historik så fann jag att bloggskribenterna vid bloggens start presenterade sig själva tydligare och förklarade sig själva inför läsarna. Med tiden så förefaller bloggskribenten mer och mer förlita sig på att läsarna skall besitta vissa förkunskaper ”ni vet hur jag är” eller ”som ni redan vet”. I övrigt förefaller vara ovanligt att använda ”emoticons”.38
38
En bildmässig representation av ett ansiktuttryck t ex en smiley. Dessa används för att uttrycka en persons humör när man kommunicerar i text, vanligt förekommande på Internet.
Endast en av mina informanter har använt sådana för att utrycka sin sinnestämning i sina inlägg, de andra har istället använt sig av ord och uttryck som signalerar olika stämningar genom associationer hos läsaren. Ett annat alternativ är att
uttryckligen formulera sina känslor ”idag är jag så otroligt glad!”, ”Idag så känner jag mig lite nere”, ”allvarligt talat”, ”haha, jag bara skämtar, jag och min dåliga humor!”.
33
Bloggande relationer: om vett och etikett
Jag berörde i korthet detta tidigare, genom att hävda att det råder skillnad i regler för bekanta ”trogna” läsare. När jag gick igenom bloggarnas kommentarer så tyckte jag mig genast kunna se vilka som varit läsare under en lång tid. Dessa trogna läsare kunde ta en fostrande roll när man menade att nya läsare brutit mot några etiska regler i sina kommentarer. Det föreligger vara nära till hands att ”försvara” bloggägaren inför nya bekantskaper. Jag kom över ett praktexempel på detta då en anonym kommentator uttryckt sig illa om en av de bloggare vars blogg jag granskat. De trogna läsarna gick otvivelaktigt till
försvar, agerade medlare mellan bloggaren och den anonyme, och hjälptes åt att ”mota bort” den anonyme.
Just det här med att vara anonym och inte lämna några kontaktuppgifter verkar vara något som upprör. I fallet med den anonyme kommentatorn var det många som tog upp detta, ”det är fegt att förolämpa någon och inte våga stå för det!”, ”så fegt att stå som anonym. Det visar bara hur osäker du måste vara!”. Jag har även sett inlägg som inletts med ”efter som X inte lämnade något namn eller några kontakt uppgifter så får jag svara i ett inlägg”. En av mina informanter skrev i ett mail att det rör sig om en slags artighet och ”rättvisa”.
När jag skriver ett inlägg så vill ju jag att folk ska läsa det men det viktigaste är nästan att få feedback. Att personer bekräftar att dom läst och tänkt till. Jag säger inte att man måste skriva bara snälla saker när man kommenterar men OM man nu ska kritisera någon så måste ju den personen kunna förklara sig. Personer som skriver elaka kommentarer är oftast anonyma för då behöver dom inte stå för det dom sagt, bara bryta all kontakt. Man skär av alla
möjligheter för ett samtal. Det är inte rättvist. Det är som att köra på någon och sedan sticka.
Jag tolkar det som att kontakt är väldigt viktig, möjligheterna till dialoger. Jag ser det även som att en länk till den egna bloggen eller en mailadress ersätter vår fysiska närvaro. Bloggen är vår kropp, att lämna en länk till den egna bloggen är som att validera sin kommentar.
34 Jag fick ett mail av en kvinna som sade att hon ville kommentera bloggandes baksida, då hon upplevde att det jag publicerat på min blogg och det de andra tagit upp i kommentarerna inte riktigt rörde vid detta. Dock så var detta mail den enda kontakt vi egentligen kom att ha. Jag försökte kontakta henne för att ställa följdfrågor men fick inget svar. Hon presenterade sig som en 24-åring från Mellansverige som bloggat sedan 2006, kanske tidigare ändå men då kallades det inte att blogga utan man skrev i dagböcker eller loggar på olika
Communitys. Hon poängterade att hon upplevde det som att hon vuxit upp med bloggandet och frekvent använde sina bloggar (eller dagböcker) som ett sätt att ventilera och få stöd, som en snuttefilt eller stödpelare. Hon skrev att hon alltid kunde lita på att hennes läsare skulle ta hennes parti och ursäkta hennes
”dåliga beteenden” även de gånger det var hon som gjort fel. Hon skrev ofta om människor som hon tyck behandlat henne illa, ytterst sällan nämnde hon dem vid namn och till en början så var hon noga med att inte bli identifierad.
Hon fortsatte i detta mönster under flera år, men med tiden så blev hon allt mindre mån om att vara anonym. För något år sedan så hamnade hon i konflikt med några kollegor och skrev om detta på sin blogg, som då hade rätt så många läsare, enligt henne själv. Hennes kollegor fann hennes blogg och anmälde inlägget då de kände sig kränkta. Även många av hennes läsare ”skällde ut henne” och sa att det var omoget av henne att ”hänga ut folk” på sin blogg.
Hon ville peka ut hur lätt det är att glömma bort sig gällande bloggandet, att det man skriver faktiskt är öppet för alla som hittar till bloggen. Hon beskrev det även som att bloggandet, för hennes del, blev destruktivt – att hon hamnade i en ”egobubbla” och slutade granska sig själv kritiskt då hennes läsare oftast ställde sig på hennes sida när hon skrev om konflikter eller liknande. Hon menade att det finns en ”kultur” i att trösta varandra på bloggar och att detta är vilseledande. Istället för att inse att hon verkligen ”hängt ut” sina kollegor så kände hon sig sviken av sina läsare. Ännu idag så tycker hon att några av dem gick för långt, vilket hon också ville peka ut som en negativ sida. När man inte ser hur personen man ”kritiserar” reagerar, hur pass sårad denna blir, så är det lättare att driva på och gå långt över gränsen för vad man skulle säga till en individ öga mot öga.
35 Jag tog upp detta i ett mail till en av mina informanter, då vi börjat tala om
näthat. Även denna informant var inne på spåret att livet ”online” har många likheter med vårt beteende och sociala mönster i icke virtuella sammanhang. Hon menade att aggressioner på nätet inte är något typiskt för just interaktion i virtuella världar, utan är något tillhörande den mänskliga naturen. Hon skrev:
Jag tror nog att det här med ”näthat” och ”mobbing” bland bloggare är lite överdrivet. Att snacka skit om varandra eller kommentera vad andra säger, att retas eller göra narr av andra händer runt om oss vart vi än är. Vid skolbänken var det ju inte annorlunda, räckte någon upp handen och svarade på en fråga så satt det alltid någon längre bak och suckade eller fnittrade, samma sak om man som vuxen presenterar en idé på jobbet. Det är en del av att vara människa, hur sorgligt det än är så mobbar och hotar vi varandra lika mycket ansikte mot ansikte. När en bloggerska skriver skit om en annan på sin blogg så är det samma sak som att stå inför polarna och snacka skit. Jag tycker inte att det är någon skillnad egentligen, det är inget nytt fenomen. Vårt skitiga beteende har bara följt med oss ut på webben.
I en av informanternas blogghistorik så fann jag ett liknande dilemma. Hon hade skrivit om en händelse som involverade några av hennes bekanta. Hon nämnde inga namn men en av hennes vänner kände igen sig och blev mycket upprörd. Vilket framgick i de kommentarer som fortfarande fanns kvar att läsa. En av dessa löd: ”Vad tror du att folk som läser det här ska tänka om dina
kompisar?!”. En konflikt uppstod mellan de två parterna. Medan min informant menade att hon har rätt att skriva om sitt liv och sina upplevelser medan hennes vän menade att hon inte kunde skriva om människor utan först be om lov. Jag har noterat att mina informanters bekanta ofta figurerar i inläggen under alias eller det egna bloggnamnet.
36 En av mina informanter, som har en bakgrund inom journalistik, berättade i ett mail om hur hon menar att de pressetiska regler39 som står som norm för ”vanliga journalister” bör gälla även för bloggare.
De pressetiska reglerna syftar till att ge den enskilde ett skydd mot publicitetsskador utöver det som lagen erbjuder. Reglerna anvisar tidningarna att undvika uppgifter om enskildas privatliv, som saknar uppenbart allmänintresse. Behörigt utrymme ska ges åt rättelser och genmälen. Polisutredningar och brottmål ska behandlas
objektivt och med behörig hänsyn till både offer och gärningsmän. – po.se40
Man skall värna om personers integritet samt ta andras känslor i beaktning innan man skriver. Min informant menade på att det ibland kan vara lätt att låta ”fingrarna löpa fritt” över tangenterna och att man då kan uttrycka sig klumpigt, råka sprida felaktig fakta eller liknande vidare. Därför skall man alltid vara beredd på att man ibland får gå ut och revidera sina inlägg: ”Om jag själv skriver något på min blogg som senare visar sig vara felaktigt eller kanske enbart halvsant så brukar jag lägga till detta i inlägget.”
I fler av de bloggar jag undersökt har jag ibland kunnat hitta noteringar som lagts till senare i inlägget. Detta har markerats genom att man skrivit ”Update” eller ”OBS”. En annan variant är att i efterhand skriva nya inlägg där man avhandlar samma ämne men med facit i hand.
I fortsatta samtal så kom vi dock in på vissa problem i tillämpande av dessa riktmärken, då den typ av bloggar som jag granskat (vardagsbloggar) kännetecknas av subjektivitet. Hittills har jag ej stött på en, övervägande, objektiv blogg, det vill säga en blogg där ämnen avhandlas utan fokus på egna känslor och upplevelser. När jag undersökte detta med tillrättalägganden och ändringar av blogginlägg så slogs jag även av det att många bloggar innehåller vissa följetänger, man återkommer till ämnen eller händelser: före och efter, vad hände senare. Det kan röra sig om att man skriver om att man skall börja på ett
39
http://www.po.se/regler/pressetiska-regler, den 30 juli 2012. 40
37 nytt jobb, startar upp ett nytt projekt eller likande. När en viss tid passerat så skriver man en slags utvärdering av händelserna och upplevelserna under denna tid.
Den nya bloggaren: en översikt av bloggande generationer
I samtalen med mina informanter så kom vi ofta in på något som jag skulle vilja kalla bloggenerationer. Det finns ett visst ”vi och dem” tänkande mellan äldre och yngre bloggare. I mina mailväxlingar så har jag funnit formuleringar som ”jag vet ju inte hur det är med yngre bloggare”, ”vi som började blogga redan då” eller ”dagens bloggare”. Mina informanter enades om att det vid bloggens barndom var ytterst få unga människor som bloggade, i synnerhet var det få unga tjejer. Bilden av den tidige bloggaren som framträdde i konversationerna med mina informanter visadepå politiskt intresserade män som drev vissa ämnen eller frågor. Så gott som alla bloggare hade något specifikt intresse.
Men med ”vår blogg generation” (2005) så började man ana en ökad mångfald, fler och fler typer av bloggar började dyka upp och åldrarna på människorna bakom bloggarna varierade. Man upplevde det som att bloggvärlden växte och blev större, den expanderade.
38 Dessa kommentarer illustrerar en frustration som flera av mina informanter upplevt: bilden av den typiska bloggaren är en ung kvinna vars inlägg berör kläder och utseende. 41
I en artikel hämtad från SVD:s nätupplaga så framkommer en liknande bild. När en kvinna blir tillfrågad vilka reaktioner hon stött på gällande sitt bloggande så ger hon detta svar:
– … men människor har ju en bild av bloggande som något slags lekstuga där det bara är en massa unga tjejer och deras kläder och har en tendens att förlöjliga fenomenet. Många kan inte förstå hur man kan hänga ut sitt liv så med bilder på operationer, gråt och tårar men också glädje och skratt.42
När jag började blogga (2006) så hade jag fördomen att det bara var medelåldersmän med besserwissertendenser och ett brinnande politiskt intresse, gärna åt det extremistiska hållet, som bloggade. När jag frågade runt bland mina bekanta så speglade majoritet av dem bilden av en ung kvinna som bloggar om mode, foto eller skriver i en offentlig dagbok. Detta är något det talas mycket om, antalet unga kvinnor som bloggar. Det är något som väcker en rad olika åsikter, vissa menar att det är skadligt för de unga kvinnorna, att de inte hittar någon balans mellan det privata och det offentliga. Framförallt verkar många föräldrar vara bekymrade över sina döttrars bloggande, bland annat så fick jag denna kommentar av en kurskamrat:
Kan nämna att min dotter som fyller 14 till sommaren har blivit enormt påverkad av bloggandet. Först bloggade hon själv, tog vackra bilder och lade in - från måltider, blommor osv. Sedan hittade hon kända bloggare som t.ex. Kissi. När min dotter började följa hennes bloggar så vände hon till att bara intressera sig för sitt utseende, det var löshår, lösögonfransar och andra attribut som
41http://info.blogg.se, den 29 juli 2012. 42
http://www.svd.se/nyheter/idagsidan/kropp-och-halsa/bloggen-kan-lyfta-en-svart-sjuk-manniska_6934747.svd, ,den 20 juli 2012.
39 hon ville ta efter. Samt nu började hon fotografera sig själv i olika poser. Tillslut fick jag stoppa min dotters blogg. Det gick för långt. Men det visar vilken genomslagskraft bloggandet har på
människors identitetskapande, kanske särskilt tonåringar.
Kända bloggerskor har varit ett hett debatterat och omtalat ämne när det gäller unga människors bloggande. Det förefaller finnas en föreställning om att unga (då i synnerhet kvinnor) bloggar för att marknadsföra sig själva, att man hoppas på att uppnå en slags ”kändisstatus”. En av mina informanter uttryckte det så här: ”… det så många kändisbloggare nu. Det känns liksom att det är det som blivit viktigt. Det är så många som försöker kopiera stilen på kändisbloggarna. Bilder och videoklipp får mycket mer plats i många ungas inlägg. Bloggandet har förändrats.”
En annan av mina informanter tog under förundersökningarna upp en annan bild av unga bloggare:
Sedan tycker jag det är intressant och även skrämmande hur många unga personer det är som bloggar. På blogg.se:s framsida ser jag ofta tjejer som inte är äldre än 12-13 år som bloggar om mycket svåra upplevelser (typ föräldrar som dött).. på vilket sätt kan bloggandet hjälpa eller eventuellt stjälpa dem? Hur pass bra insyn har vuxenvärlden egentligen i bloggvärlden?
Den forna storbloggaren Alex Schulman satte bloggvärlden i brand när han i en artikel tillhörande DN:s artikelserie ”bloggdebatt” utryckte sig kritiskt om det han kallar ”den onödiga bloggen”. Han skriver där att bloggen inte alls är en så stor maktfaktor som den upplevs vara:
Vilka är då dettabloggande fåtal? Rör det sig om landets intellek-tuella spets? Bloggportalen har en lista över de mest lästa
bloggarna i Sverige. Åtta av tio av dessa bloggar utgörs av tjejer i tonåren, som skriver om mode. Det rör sig alltså om ”dagens outfit” i olika former. Det är inte bloggar som bryter ner någon medial
40 hierarki eller sätter någon agenda för något annat än möjligen den yngre delen av modevärlden.43
Många bloggare reagerade starkt på detta, att kalla någon ”modebloggare” verkar för vissa av mina informanter nästan vara kränkande. Att vara
”modebloggare” verkar vara synonymt med att vara ytlig och ointresserad av omvärlden – att vara onödig.
Efter att jag läst denna artikel så mailade jag en av mina informanter som jag själv ibland refererat till som ”modebloggare”. I mailet bad jag om hennes uppfattning om denna negativa syn på modebloggare. Som svar fick jag mig en ryande utskällning:
Jag är så trött på att folk alltid skall sätta etikett på bloggar! Jag ser inte mig själv som nån modebloggare. Min blogg handlar om allt möjligt och jag begränsar mig inte till ett ämne utan skriver om allt som tillhör min vardag. Ibland innebär det att jag har köpt ett par nya skor och ibland innebär det att jag skriver om personliga trauman eller nyheter som upprört mig eller kanske gjort mig glad. Varför skulle jag vara en dum bimbo som man inte behöver ta på allvar bara för att jag lägger upp bilder på kläder då och då?
Via blogg.se44 hittade jag en länk till bloggen ”Media Culpa”45 där bloggägaren genomfört enkätundersökningar under rubriken ”BloggSverige”46. Detta är en undersökning i fem delar som inleddes 2005 och sista delen publicerades 2010. Dessa studier stödjer en förändring av den typiska bloggaren: en övergång från den manliga akademikern till den kvinnliga modebloggaren.
Hur har detta påverkat mina informanter?
43
http://www.dn.se/kultur-noje/debatt-essa/den-onodiga-bloggen, de 3 maj 2012. 44http://info.blogg.se/category/2omblogging.html, den 9 februari 2012.
45
Bloggen drivs av Hans Kullin, www.kullin.net. 46
