Bostadsblandning både mål och medel

Det tydligaste sättet som Malmö stad jobbar med social blandning är genom

bostadsblandning, olika former av variation i bostadsutbudet ses som ett eftersträvansvärt mål i alla tre områden vi undersökt. Vi ser att bostadsblandningen används både som ett verktyg för att uppnå en mer varierad befolkningssammansättning men också som ett mål i sig för att skapa en mer attraktiv stadsmiljö. Dock motiveras blandningen på olika sätt och tar sig

således även olika uttryck i dokumenten. Exempel på hur detta skiljer sig åt är bl.a. genom förändringar i den fysiska strukturen i stadsrummet, större blandning av upplåtelseformer eller en mer varierad estetisk utformning. Det går att ifrågasätta ifall det verkligen är rätt strategi att fokusera så mycket på att skapa ett mer varierat bostadsutbud. Som vår

litteraturframställning visat bygger planeringen av bostadsblandning på dåligt underbyggd argumentation och vaga grunder. Tidigare forskning från Boverket (2010) visar på kritik till huruvida det leder till några konkreta förbättringar och att det är otillräckligt för att motverka boeendesegregationen. Trots detta tycks bostadsblandning vara ett verktyg som används i stor utsträckning i både Malmö stads övergripande planering samt i de plandokument vi

undersökt.

Malmö stad skriver i sin översiktsplan att de sociala skiktningar som finns i staden idag huvudsakligen beror på en ojämn fördelning av bostadstyper och upplåtelseformer. För att motverka detta vill man skapa en tätare stad med en större bostadsblandning och på så vis skapa en socialt hållbar stad. Blandningen ska underlätta för möten och nya nätverk mellan invånare med olika bakgrund och genom detta ska vidgade sociala kontakter skapa fler förebilder och att synliggöra fler valmöjligheter. Både syftet och strategin för

bostadsblandning är dock relativt vagt beskrivna.

I planprogrammen för Rosengård argumenteras det framförallt för att dagens bostadsutbud i de olika delområdena är för enformigt och försvårar för boende att göra bostadskarriär. Genom att skapa en större fysisk blandning av bostäder och upplåtelseformer ska man motverka att resursstarka hushåll flyttar, vilket i sin tur ska leda till att området blir mer stabilt samt att områdets status förbättras. Vi anser att planeringen i Rosengård, som till stor del kretsar kring möjligheten att göra bostadskarriär, stämmer in på översiktsplanens mål om att synliggöra fler förebilder och valmöjligheter. Däremot beskriver inte Malmö stad mer ingående med vad som menas med förebilder. Dessutom anser vi tillvägagångssättet för att öka förutsättningarna att göra bostadskarriär i Rosengård riskerar att ske på bekostnad av befintliga boende i området, då en stor försäljning av allmännyttiga bostäder ligger till grund för den kommande bostadsförändringen.

Även i planeringen av Bunkeflo och Hyllie ser vi att bostadsblandning eftersträvas, dock är både tillvägagångssättet och syftet annorlunda jämfört med Rosengård. I Bunkeflo kretsar blandningen främst kring att skapa fler bostäder specifikt för 30–39-åringar, vilket innebär

planering för fler småhus, radhus och parhus. Malmö stad vill förhindra att dessa hushåll flyttar ut till småhusområden i kranskommuner. Detta tolkar vi som att Malmö stad ser 30-39 åringar i Bunkeflo som en prioriterad samhällsgrupp, vilket vi utifrån statistiken kopplar samman med att Bunkeflo är ett socioekonomiskt starkt område och innebär viktiga skatteintäkter för Malmö stad. Planprogrammet för Bunkeflo skiljer sig även från de andra områdena genom att det verkar finnas ett större fokus än i andra planprogram på att skapa estetisk variation i bostadsutformningen. T.ex. beskrivs att bebyggelsens utformning ska variera avseende exempelvis fasadmaterial, fönstersättning och takvinklar. Åtgärderna för att förändra eventuell enformighet verkar därför kretsa kring en rent utseendemässig förändring i bostadsstrukturen snarare än att det ska leda till en större befolkningsmässig blandning. I Rosengård kretsar bostadsblandningen kring att bygga bostäder som anses saknas i området idag. I Bunkeflo hänvisar dock Malmö stad alltså till en större skala och ser till vad som saknas i Malmö som helhet för att motivera byggandet av fler småhus i Bunkeflo. Även om det säkerligen kan finnas en efterfrågan eller brist på den här sortens bostäder generellt i Malmö är ändå Bunkeflo ett område som redan har ett relativt stort utbud av dessa boendeformer. Här uppfattar vi således en kontrast till planeringen i Rosengård.

Även i Hyllie sker bostadsblandningen i området men hamnar i förhållande till Rosengård och Bunkeflo på en slags mellannivå. För att motivera byggandet av en majoritet

bostadsrätter i Hyllie anger Malmö stad att det krävs en komplettering av den redan

existerande bebyggelsen i omkringliggande miljonprogramsområden för att åstadkomma en balanserad fysisk och social miljö. Malmö stad menar att den sociala hållbarheten stärks genom att bygga blandat vilket minskar risken för utanförskap, eftersom man menar att homogena och funktionsuppdelade områden riskerar att avskärma invånarna i sådana områden från resten av samhället.

6.1.1 Bostadsblandning - en gentrifieringsrisk?

Vi ser att Lees (2008) resonemang om att social blandning medför en risk för gentrifiering i stor utsträckning är applicerbart på situationen i Rosengård. Språket som används kretsar mycket kring att skapa social hållbarhet och stadsförnyelse utan att i någon vidare

utsträckning lyfta eventuella gentrifieringsrisker som det kan medföra. I översiktsplanen står det att enformiga bostadsområden behöver blandas för att sociala normer ska komma i kontakt med andra sociala normer. Detta blir motsägelsefullt då Malmö stad själva

och förutsättningar. Projekt som Culture Casbah identifierar vi som ett Urban Development Project i och med att det marknadsförs med att det ska byggas bostadsrätter där det idag är allmännyttiga hyresrätter, vilket ska höja standarden för området och överbrygga sociala stigman. Detta blir problematiskt eftersom nyproduktion tenderar att endast kunna efterfrågas av socioekonomiskt starka hushåll och riskerar att förskjuta sociala problem till andra

områden, som både Boverket (2010) och Baeten (2018) menar.

Malmö stad hävdar att den planerade blandningen är tänkt att skapa förutsättningar för boende i området att göra bostadskarriär och kunna stanna kvar i Rosengård. Ur ett blandningsperspektiv anser vi att detta beslut är motiverat eftersom stadsdelens

bostadsbestånd främst består av hyresrätter. I de tre delområden som undersöks i den här studien utgör t.o.m. hyresrätter hela bostadsutbudet, därför behövs andra typer av

bostadsformer om målet är att uppnå ett mer varierat utbud. I bästa fall blir effekten av detta att andelen som stannar kvar ökar och att stabiliteten i området stärks. Däremot ställer vi oss frågande till om motiven bakom att skapa ett mer varierat bostadsutbud verkligen är till för de som bor i området idag med tanke på att statistiken visar att inkomstnivån i Rosengård

generellt sett är lägre än i resten av Malmö.Om blandade bostäder är ett mål i sig i för Malmö stad, vore det dessutom logiskt att bygga fler hyresrätter i Bunkeflo då det är den boendeform det råder störst brist på i området. Dessa åtgärder verkar dock utebli i Bunkeflo. Ett tydligt mönster som vi alltså kunnat identifiera i vår undersökning knyter an till Musterd och Anderssons (2005) resonemang om att social blandning är ett mål i “utsatta” områden men inte i höginkomstområden. I nybyggnationsområden som Hyllie anser vi att

bostadsblandning kan vara motiverat eftersom det inte finns samma uppenbara

bortträngnings- och gentrifieringsrisk som i ett område som redan finns, som exempelvis Rosengård. Detta kräver dock att det läggs ett större fokus på att skapa en större variation av bostäder, upplåtelseformer och prisklasser inom själva området snarare än att försöka blanda på en större skala. Det sätt man bygger på i Hyllie, d.v.s. att bygga en stor del bostadsrätter med motiveringen att omkringliggande områden har en hög andel hyresrätter, riskerar att spä på en redan utbredd segregation i Malmö.