ögonblicket oförmögna att effektivt samordna och leda förbanden.155
Analys
Indikatorn specifika vapensystem har tolkats som vapen vilkas användning framkallar skräck, rädsla eller respekt hos motståndaren. I det empiriska materialet exemplifieras sådana vapen- system som stridsvagnar, störtbombplanet Stuka och artilleri. Inga specifika planerade eller uppkomna överraskningsattacker förutom Luftwaffes bombningar och tyngden av själva hu- vudanfallet återfinns i det empiriska materialet. Chocken från bombardemanget, den indirekta
bekämpningen och huvudanfallet var emellertid tillräcklig för att tidigt ta initiativet i striden.
Det fanns förvisso inga stridsvagnar på platserna där masshysteri och flykt uppstod, men ryktet om stridsvagnarna frambringade likväl liknande effekter.
Soldater uppvisade irrationella beteenden genom att bland annat skjuta i luften när de flydde
från slagfältet. Skjutandet skapade förvirring bland bakre förband då de antog att de blev be-
skjutna av tyskarna. Flertalet soldater slängde sina vapen, skrek och spred ryktet om att tyska stridsvagnar var i närheten.156 På enhetsnivån visade sig chockeffekterna genom att stora mas- sor drabbas av panik och flyr. Soldater tog skydd i värn och skyttegravar för att undkomma den indirekta bekämpningen från artilleri och flyganfall. Sammantaget visar detta på att det franska försvarets stridseffektivitet reducerades kraftigt.
De allvarligaste konsekvenserna av chockeffekterna uppvisades emellertid på de högre led- ningsnivåerna. Flertalet beslut tagna på felaktiga grunder fick katastrofala följder för det franska försvaret vid Sedan. Det tog exempelvis över nio timmar efter det att divisionschefen mottagit en muntlig order om att genomföra motanfall intill att den effektuerades.157 Ledningen lyckades alltså inte att delge relevanta ordrar i relation till situationens utveckling. Till följd av tappad
helhetsuppfattning och brist på tillförlitlig information fattade chefen för X. Tungartilleriet be-
slutet att överge sina ställningar, vilket lämnade flera enheter utan indirekt eldunderstöd.
155 Frieser. s.175-177 156 Frieser. s.176-177 157 Frieser. s.185
OP 18–21
Sida 35 av 41
Organisatorisk kollaps
Den franska stridsviljan och sammanhållningen började falla samman i ett tidigt skede av det tyska anfallet. Under ett av bombanfallen träffades 5. Kompaniets ledningsplats vilket omedel- bart dödade tolv soldater. Kompaniets resterande delar återhämtade sig aldrig från detta, strids- viljan och sammanhållningen hade krackelerat och huvuddelen av kompaniets soldater flydde när det tyska anfallet närmade sig.158
Masshysterin och paniken i de franska leden utbröt inte under Luftwaffes oupphörliga flygan- fall, anfallen hade emellertid tydligt gjort avtryck hos soldaterna och brutit deras mod. Den efterföljande paniken och massflykten var snarare ett resultat av bruten stridsvilja än från den fysiska förstörelsen orsakad av bombanfallen.159 En bidragande orsak till paniken och flykten som drabbade de franska förbanden var ledningsplatsernas framskjutna positioner. Personalen som bemannade ledningsplatserna var inte de första att fly men slutligen tog rädslan och pani- ken över och personalen flydde. Kringliggande förband, som redan var nervösa, följde deras exempel.160
Analys
Det franska försvaret uppvisade tidigt tecken på att stridsvilja och sammanhållningen började bryta samman för att sedan helt upplösas när ryktena om stridsvagnar spreds. Indikatorn ger
upp och flyr förekommer frekvent i det empiriska materialet, som allra tydligast när stabsper-
sonalen flyr vilket skapar en ostoppbar dominoeffekt.
158 Doughty. s.194 159 Doughty. s.202 160 Doughty. s.202–203
OP 18–21
Sida 36 av 41
5. Avslutning
Det identifierade problemet som låg till grund för studiens genomförande var frånvaron av forskning avseende hur en resursmässigt underlägsen part kan nå taktisk framgång gentemot en större part. Detta trots att huvuddelen av världens länder betraktas som småstater och deras försvarsmakter relativt sett är mindre än många grannländer. Studien syftade till att utefter det identifierade problemet undersöka om Thunholm och Henåkers idealiska sekvensmodellen kunde bidra till att öka förståelsen för hur en resursmässigt underlägsen part kan nå taktisk framgång i strid genom manöverkrigföring. Den tidigare forskningen om manöverkrigföring har tidigare inte explicit fokuserat på hur en resursmässigt underlägsen part kan nyttja manö- verkrigföring för att nå taktisk framgång. Thunholm och Henåkers modell har följaktligen er- bjudit nya infallsvinklar för att studera manöverkrigföringen.
5.1 Resultat och resultatdiskussion Svar på forskningsfråga
- I vilken utsträckning kan Thunholm och Henåkers ”Ideal Model Sequence” förklara de
tyska framgångarna vid slaget om Sedan den 12–14 maj 1940?
Resultatet av analysen påvisar tydliga kopplingar mellan det tyska anfallets framgång vid slaget om Sedan och den idealiska sekvensmodellen. Modellen anses i hög utsträckning kunna för- klara framgångarna vid slaget om Sedan 1940. Under analysen återfanns majoriteten av de op- erationella indikatorerna tydligt i det empiriska materialet. Vidare hävdade Thunholm och Henåker att om modellens sekvenser efterföljs i given ordning ökar chanserna för att nå taktisk framgång. Utefter studiens analys förefaller det vara en bidragande orsak till att modellen i hög utsträckning kan förklara fallets utfall och den frekventa förekomsten av de operationella indi- katorerna.
Indikatorerna Undveks frontal konfrontation och nednötning från motståndarens vapensystem, och Genomfördes skenåtgärder återfanns inte i materialet. Den första av de två indikatorerna ansågs inte återfinnas till följd av anfallets art. Det inledande anfallet från tyskarnas sida ge- nomfördes mot en försvarsgrupperad motståndare i befästa ställningar, därav har indikatorn betraktats som ej återfunnen. Inte heller återfanns några exempel på genomförda skenåtgärder i det empiriska materialet. Anledningen till frånvaron av skenåtgärder kan vara mångfacetterad,
OP 18–21
Sida 37 av 41