OP 18–21
Sida 1 av 41
Självständigt arbete (15 hp)
Författare Program/Kurs
John Karlsson OP SA 18–21
Handledare Antal ord: 11917
Markus Göransson Beteckning Kurskod
1OP415
HUR KAN LITEN BESEGRA STOR? EN TEORIPRÖVANDE STUDIE AV EN SEKVENSBASERAD MODELL SPRUNGEN UR MANÖVERKRIGFÖRING
ABSTRACT:
Even though most of the world’s countries are considered to be small states and their armed forces are smaller relative to some of their neighbours, a surprisingly small amount of research has been found on how a smaller force can achieve tactical success against an opponent with superior material resources. That said examples of such tactical success can be found through history.
The purpose of this study is to test the Ideal Sequenced Model conceived by Professor Peter Thholm and Lars Henåker in order to examine whether the model can contribute to an increased un-derstanding of how an inferior force, in terms of resources, can achieve tactical success in combat. The model which is derived from theories about maneuver warfare is tested against empirical mate-rial through a case study design.
The result of the analysis shows a high degree of connection between the German successes during the battle of Sedan and the ideal sequenced model.
Nyckelord:
OP 18–21 Sida 2 av 41
Innehållsförteckning
1. INLEDNING ... 3 1.1PROBLEMFORMULERING ... 3 1.2TIDIGARE FORSKNING ... 41.3SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNING ... 10
1.4CENTRALA BEGREPP ... 10 1.5AVGRÄNSNINGAR ... 11 1.6DISPOSITION ... 11 2. TEORI ... 12 2.1TEORI ... 12 2.2IDEALISK SEKVENSMODELL ... 13 2.3TEORIDISKUSSION ... 16 3. METOD ... 17 3.1FORSKNINGSDESIGN ... 17 3.2METOD FÖR DATAINSAMLING ... 18 3.3VAL AV FALL ... 19 3.4FORSKNINGSETIK ... 21
3.5EMPIRI OCH KÄLLKRITIK ... 22
3.6OPERATIONALISERING ... 23
3.6.1 Analysverktyg ... 24
4. ANALYS ... 26
5. AVSLUTNING ... 36
5.1RESULTAT OCH RESULTATDISKUSSION ... 36
5.3METODDISKUSSION ... 38
5.4VIDARE FORSKNING ... 39
5.5RELEVANS FÖR YRKESUTÖVNINGEN ... 39
OP 18–21
Sida 3 av 41
1. Inledning
1.1 Problemformulering
Clausewitz hävdade att i strategi, liksom taktik, är överlägsenhet i antal den enskilt viktigaste faktorn för seger i krigföring.1 Likväl återfinns genom historien exempel på slag och strider där en numerärt och resursmässigt underlägsen styrka genom taktisk skicklighet lyckats besegra en avsevärt mycket större motståndare. Ett av de mer kända exemplen är slaget vid Cannae, år 216 före Kristus, då den kartagiska styrkan skapade ett övertag genom att utplacera sina trupper på ett sätt som möjliggjorde en exploatering av motståndarens svagheter. Denna taktiska briljans av befälhavaren Hannibal Barcas resulterade i en fullständig taktisk seger över den tiotusentals större romerska hären. Den kartagiska dubbla omfattningen har blivit militärikonisk och något som befälhavare försökt replikera allt sedan dess men få lyckats med.2 Mellan 1939 och 1940 utkämpade den lilla staten Finland ett krig mot sin enorma granne Sovjetunionen. Genom stora uppoffringar och kraftansträngningar lyckades småstaten Finland hålla jämna steg och försvara sig mot den sovjetiska övermakten. Den numerärt och teknologiskt underlägsna finska krigs-makten förlitade sig på att nyttja terrängen och miljön i synergi med taktik för att mota den sovjetiska invasionen. Fallen ovan är exempel där en numerärt eller resursmässigt underlägsen styrka på ett eller annat vis lyckats vända underläget till taktisk framgång.
Trots att huvuddelen av världens länder är småstater och deras försvarsmakter i proportion är mindre än många av deras grannar, så har förvånansvärt lite forskning anträffats avseende hur en mindre part kan nå taktisk framgång mot en resursmässigt större. Undantaget i samman-hanget är Peter Thunholm och Lars Henåker, vilka utifrån fem militärteoretiker, skapat en se-kvenserad modell av manöverkrigföring. Syftet med modellen är att åskådliggöra hur en mindre mekaniserad styrka som inte kan förlita sig på överlägsna resurser kan nå taktisk framgång i strid.3 Alltså förhållanden som efterliknar förutsättningarna som återfinns i Sverige och För-svarsmakten idag.
1 Clausewitz, Carl von (1976) On War. [Översättning av Michael Howard & Peter Paret]. Princeton U.P.s.228 2 Echevarria, Antulio (2017) Military strategy: a Very Short Introduction. Oxford University Press. s.14-16 3 Thunholm, Peter & Henåker, Lars (2020) A Tentative Model on Effective Army Combat Tactics. Comparative
OP 18–21
Sida 4 av 41 Sveriges militärstrategiska doktrin från 2016 (MSD 16) föreskriver att svensk krigföring ska utgå från manöverkrigföring i strid och operationer.4 Manöverkrigföring som koncept ligger alltså till grund för hur Försvarsmakten anser att striden ska föras mot en eventuell angripare. Vidare stipulerar MSD 16: ”Taktisk framgång vinns lokalt och specifikt på ett eller annat sätt, vilket ska omsättas och användas i operationer. Det skapar förutsättningar för framgång på ett större plan”.5 Hur ska Försvarsmakten med manöverkrigföring som grund och begränsade re-surser kunna tillfoga en motståndare sådan skada att denne ej längre anser det värt att fortsätta angreppet? Kan Thunholm och Henåkers sekvensbaserade modell av manöverkrigföring bidra till ökad kunskap och förståelse i hur en resursmässigt underlägsen part genom manöverkrigfö-ring kan nå taktisk framgång?
Studien ämnar undersöka om det, med hjälp av en teoriprövande kvalitativ metod, går att stärka förklaringskraften och generaliserbarheten hos Thunholm och Henåkers sekvensmodell. Ge-nom undersökningen bör förståelsen för hur en resursmässigt underlägsen part kan nå taktisk framgång öka, vilket torde vara relevant, dels ur ett krigsvetenskapligt perspektiv, dels för För-svarsmakten och Sverige.
1.2 Tidigare forskning
Ett urval i den befintliga forskningen har gjorts för att belysa olika dominerande uppfattningar om taktik. I debatten om hur taktik bör implementeras och utövas återfinns olika betraktnings-sätt. Den övergripande diskussionen rör huruvida taktik ska betraktas såsom vetenskap eller konst.6 Därtill debatten om ett teoretiskt ramverk angående taktik är givande eller fruktlöst.7 Vissa hävdar, eftersom krig är ett mänskligt fenomen torde det innehålla vissa konstanter, därav bör ett teoretiskt ramverk kunna skapas utifrån sagda konstanter. Andra motsätter sig detta ef-tersom krigföringens medel och metoder, i takt med teknikförbättringar, ständigt utvecklas. Den idag vanligast förekommande samlingen teorier är de om manöverkrigföring och kombinerade vapen. Teorierna behandlar ofta mer än den taktiska nivån och gränsar till hela koncept avse-ende krigföring. Avslutningsvis återfinns teorier om överlägset ledarskap, teknik och moral.
4 Försvarsmakten (2016) Militärstrategisk doktrin 2016. s.58 5 Försvarsmakten (2016). s.68
6 Storr, Jim (2009) The Human Face of War. Continuum. s.9
OP 18–21
Sida 5 av 41 Randall Collins argumenterar i artikeln A Dynamic Theory of battle Victory and Defeat för att det är motståndarens organisatoriska kollaps genom utmanövrering snarare än överlägsen eld-kraft som genererar vinst eller förlust i strid. Collins hävdar vidare att förluster har en starkare korrelation med organisatorisk kollaps än vad frontalanfall genom eldkraft har.8 I artikeln re-dogörs inledningsvis för tre, historiskt sett, dominerande teorier angående seger i krig. De första teorierna Collins belyser handlar om materiella resurser/styrkeförhållanden. Seger uppnås ge-nom fler trupper, bättre vapen, större ekoge-nomisk kapacitet och bättre logistik, oftast benämnt som utnötningskrigföring. Den part som sliter eller nöter ut motståndaren vinner.9 Den andra samlingen teorier förordar bland annat hastighet och överraskning för att förhindra motstånda-ren att utnyttja sina styrkor effektivt.10 Teorierna är allmänt bekanta som teorier om manöver-krigföring, vilka fått stor genomslagskraft i tankar om den moderna krigföringen. Detta tack vare teoretiker så som William Lind, Robert Leonhard och Martin Van Creveld. Via effektivt nyttjande av manöverkrigföring är idéen att en mindre styrka kan besegra en större genom att inrikta egna styrkor mot motståndarens sårbarheter. Avslutningsvis beskriver Collins teorier om överlägsen élan (mod, vilja, kämpaglöd, moral, sisu). Seger uppnås av parten som strider bättre, beslutsammare och påtvingar motståndaren sin vilja.11 Collins redovisar därefter ytterli-gare två vanligt förekommande teorier, ledarskapsperspektivet, att ha en bättre general än mot-ståndaren, ofta framhållen i populärhistoria/kulturen. Avslutningsvis nämns teorier om tekni-kens inverkan och hur dessa, enligt egna förespråkare, är av sådan vikt att de uppväger alla andra faktorer i krigföringen.12
Collins har genom empiriska data, främst från amerikanska inbördeskriget, skapat en grafisk modell som beskriver två orsaksvägar till hur seger uppnås. I den övre vägen återfinns
materi-ella resurser som genom logistik för fram personal och vapen till anfallspunkten vilket leder
till förluster. Den andra vägen går genom moral vilket generar intensitet i anfallet och manövre-ring/rörelse. Anfall och rörelse i synergi leder till motståndarens organisatoriska kollaps.13 Coll-lins understryker i artikelns slutsatser att frontalanfall genererar många nedkämpade men även många egna sårade. Collins förordar i stället manövrering av styrkorna i syfte att minimera
8 Collins, Randall (2010) A Dynamic Theory of Battle Victory and Defeat. eScholarship, University of
Califor-nia. s.3 9 Collins. s.4 10 Collins. s.4 11 Collins. s.4 12 Collins. s.5 13 Collins. s.5
OP 18–21
Sida 6 av 41 förluster, slå mot motståndarens vitala och stödjande system vilket leder till motståndarens lo-kala systemkollaps. Kan motståndaren åsamkas flera lolo-kala systemkollapser kulminerar det i organisatorisk kollaps vilket generar seger.14
Collins slutsatser liknar mycket de tankar som teoretikerna William S. Lind och Robert R. Leonhard presenterar i sina respektive verk Maneuver Warfare Handbook och The Art of
Ma-neuver. Linds teori om manöverkrigföring tar ansats i militärteoretikern och stridspiloten John
Boyds beslutscykel OODA-loopen.15 Lind betonar användningen av metoden kombinerade
va-pen, vilken skapar dilemman för motståndaren och samtidigt genererar flexibilitet samt fler
handlingsalternativ för egna enheter.16 Utifrån OODA-loopen framför Lind tre argument för framgångsrik manöverkrigföring. En decentraliserad ledning bör tillämpas för att främsta lin-jens chefer ska ha mandat att fatta beslut, eftersom de besitter den mest aktuella informationen och på så vis kan bibehålla eller återta initiativet i striden. Linds andra argument är att den som hänger sig åt manöverkrigföring måste acceptera och hantera stridens kaos och oordning. Be-härskandet av kaos och oordning bidrar till att utsätta motståndare för friktioner vilket kan om-sättas till egna fördelar. Sista argumentet är att det inte får finnas fasta mönster eller typlös-ningar, motståndaren ska uppleva allt agerande som oförutsägbart. Genom att agera oförutsäg-bart kommer motståndaren försättas i dilemman och svårigheter i att ta beslut, det skapar möj-ligheter för egna enheter att hamna före motståndaren i beslutsfattningen.17
Robert R. Leonhard förklarar manöverkrigföring som modell och hur den ska tillämpas för att besegra motståndaren så effektivt som möjligt. Leonhard likt Lind presenterar tre principer som han argumenterar för leder till framgång i manöverkrigföring: preemption (förekomma, förbyg-gande), dislocation (rubbning/förskjutning) och disruption (splittring/upplösning).18 Leonhard förklarar principerna enligt följande; preemption innebär att tillvarata uppkomna möjligheter för att tillskansa sig fördelar i striden, exempelvis genom att anfalla i tid och/eller rum där
14 Collins. s.22-23
15 Lind, William (1985) Maneuver Warfare Handbook. Westview. s.5-6 16 Lind. s.20
17 Lind. s.6
18 Leonhard, Robert (1994) The Art of Maneuver: Maneuver-Warfare Theory and Airland Battle. Presidio Press
OP 18–21
Sida 7 av 41 motståndaren inte förväntar sig det. Eller genom ett högt anfallstempo i syfte att undvika mot-ståndarens farligaste enheter.19 Dislocation kan genomföras på två sätt, antingen genom vilse-ledning för att motståndaren ska kraftsamla på fel plats eller tillfälle, eller genom utmanövrering för att slå motståndaren där denne är som svagast, exempelvis mot bakre stödjande förband.20
Disruption innebär att slå mot motståndarens tyngdpunkt. Tyngdpunkten enligt Leonhard
skil-jer sig från det Clausewitz beskrev som ”Schwerpunkt”. Clausewitz beskrev tyngdpunkten som ett fenomen av fysisk karaktär som rör båda parterna i striden; ”Tyngdpunkten befinner sig alltid där den största massan är samlad”21. Leonhard definierar tyngdpunkten som något som enbart kopplas till motståndaren och dennes kritiska sårbarheter. Enligt Leonhard är principen mer av psykologisk karaktär, genom att angripa motståndarens sårbarheter generar det sönder-fall av motståndarens vilja och moral.22
Leonhards tre principer har likheter med argumenten Lind presenterar. Skillnaden mellan de två handlar om vart respektive fokus lagts. Leonhards principer kan tolkas som en vägledning i planering inför strid, emedan Lind betonar ledarskapet och den mentala inställningens påver-kan av striden. Båda betonar begrepp som flexibilitet, försätta motståndaren för dilemman och utnyttjade av motståndarens svagheter.
Jim Storr argumenterar för att strid ska förstås utifrån människan och att själva striden är ett anfall på motståndarens vilja och sammanhållning.23 Storr presenterar faktorerna överraskning, chock och nedhållande eld som tillsammans med rörelse och vapenverkan har ett avgörande samband i påverkandet av motståndarens vilja att strida.24 I The Human Face of War presenter Storr en grafisk modell för taktisk framgång i strid. Modellen består av rörelse och
vapenver-kan, vilket leder till att individer förlamas och demoraliseras. Detta i sin tur reducerar individens
delaktighet i striden, det kan tillika generera panik och flykt. Samtidigt kan rörelse och vapen-verkan leda till chock hos motståndaren vilket exempelvis visas genom oförmåga att koordinera enheter, irrationella beslut, och/eller en långsam ineffektiv organisation. I mitten av modellen återfinns nedhållande eld, detta eftersom Storr anser det vara underförstått att eldgivning redu-cerar individers deltagande i striden, antingen för att de aktivt väljer att ta skydd eller som en
19 Leonhard. s.62 20 Leonhard. s.66
21 Widén, Jerker, & Ångström, Jan (2005). Militärteorins grunder. Försvarsmakten. s.94 22 Leonhard. s.74–74
23 Storr. s.83 24 Storr. s.83
OP 18–21
Sida 8 av 41 följd av rädsla.25 Målet med striden är att orsaka en lokal kollaps hos motståndarens enheter. Om kollapsen kan exploateras leder det till ytterligare kollapser hos närliggande enheter vilket slutligen genererar organisatorisk kollaps hos motståndarens förband.
Likt Lind resonerar Storr om att taktiker och strukturer måste vara decentraliserade och flexibla för att kunna förvalta uppkomna situationer i linje med stridens syfte.26 Storr kritiserar emeller-tid OODA-loopens integrerande i västligt militärt tänkande. Storr anser att tanken ”komma in-nanför motståndarens beslutscykel” är bristfällig eftersom varje del av loopen behöver invol-vera en interaktion mellan styrkor och blir därmed en form av utnötningskrigföring, något som västerländsk doktrin till varje pris vill undvika.27 Storr ifrågasätter också krigföringsprinciperna och deras införlivande i doktrin och reglementen. Han frågar sig hur principer, faktorer och metoder relaterar till varandra samt varifrån principerna, vilka ofta ses som sanningar, härstam-mar ifrån.28
B.A Friedman anser det som olyckligt att taktik ses i ett sammanhang av tekniker och metoder. Tekniker och metoder är enligt Friedman specifika beroende på den individuella militära en-heten, deras utrustning och beväpning. Taktik hävdar Friedman är oberoende nämnda delar.29 Friedmans ambition är att skapa ett taktiskt system vilket kan tjäna som vägledning åt chefer i genomförandet av strid. Friedman hävdar vidare att utövare av taktik enbart vill ha ett svar från taktiska teorier, en vägledning till seger.30 Friedman har genom att undersöka hur vanligt före-kommande krigföringsprinciperna varit i tidigare militärteoretikers texter valt ut nio. Urvalet avgränsades till taktiska principer och principerna som var nästintill identiska kombinerades till en. Krigföringsprinciperna organiserades därefter utifrån J.F.C Fullers tre kategorier: fysiska, mentala och moraliska. Friedman poängterar att hans system ska ses som faktorer snarare än principer, eftersom principer är dogmatiska och omutbara, vilket faktorer inte är.31 Friedman presenterar fyra fysiska faktorer; manövrering, kraftsamling, eldkraft och tempo. Fyra mentala; vilseledning, överraskning, förvirring och chock. I tredje kategorin återfinns moralisk samman-hållning. De fyra fysiska faktorerna beskriver hur en taktiker kan nyttja sina enheter i och inför
25 Storr. s.91 26 Storr. s.90 27 Storr. s.12–13 28 Storr. s.14–15 29 Friedman. s.15–16 30 Friedman. s.23 31 Friedman. s.21–22
OP 18–21
Sida 9 av 41 striden. Effektivt nyttjande av varje faktor ökar chansen till vinst i striden. De mentala torerna står i direkt beroende av hur de fysiska faktorerna påverkar motståndaren. Mentala fak-torernas samlade effekt påverkar den moraliska sammanhållningen.32
Friedman tillskillnad från Leonhard och Lind tar ett steg tillbaka på så vis att han enbart intres-serar sig för den direkta taktiska nivån. Lind och Leonhard berör visserligen också taktik men på en avsevärt högre nivå än Friedman.
Lars Henåker har genomfört en studie där utfallen av taktiska beslut tagna i krigsspel analyse-rats. Henåker studerade 48 deltagares taktiska agerande, vilka mekanismer de använde och om det resulterade i framgång eller förlust satt i relation till samtida teorier om markstrid och taktik. I samtida teorier, avseende taktisk framgång, framhålls ofta faktorerna gruppering, spaning, manövrering, genombrott, tempo, överraskning, utnyttjande och chock, vilka är tänkta att ge-nerera motståndarens organisatoriska kollaps och därmed seger.33 För att göra resultaten av faktorerna mätbara definierar Henåker begreppet seger utifrån Bartholomees sjugradiga skala om framgång som presenteras i artikeln Theory of Victory.34 Resultatet av Henåkers studie visar att vid 14 av 15 tillfällen som identifierades som seger hade ovannämnda faktorer en hög före-komst under genomförandet. Vid sex av 15 förluster förekom faktorerna inte alls. Den faktor som var tydligast förekommande i fallen som definierades som distinkta segrar var organisato-risk kollaps.35 Det stödjer bland annat Storrs och Collins resonemang om att motståndarens organisatoriska kollaps är en avgörande framgångsfaktor i strid och krigföring.
I artikeln A tentative model on effective army combat tactics ställer Peter Thunholm och Lars Henåker frågan vad effektiva taktiska teorier avseende markoperationer är för en part som inte kan förlita sig på överlägsna materiella resurser.36 Thunholm och Henåker skapar en modell genom att ta utgångspunkt i fem tidigare forskares alster avseende taktisk framgång. De flesta av verken artikeln tar utgångspunkt i har redogjorts för ovan. Collins, Storr, Friedman och Leonhards idéer återfinns i Thunholm och Henåkers modell. Det verk som ej återgivits för i forskningsöversikten är Stephen Biddles Military Power – Explaining Victory and Defeat in
32 Friedman. s.23–24
33 Henåker, Lars (2020) Exploring Military Victory in Battle: a Qualitative Study on Contemporary Tactics.
De-fence Studies, vol. 20, no. 2, Routledge, pp. 163-181. s.164–165
34 Henåker. s.170 35 Henåker. s.179
OP 18–21
Sida 10 av 41
Modern Battle. 37 Thunholm och Henåkers modell kallas för idealisk sekvensmodell (Ideal Mo-del sequence). Den är i det närmsta en sekvensbaserad moMo-dell av manöverkrigföring syftandes att uppnå taktisk framgång.38 Analysen påvisar betydelsen av överraskning med intentionen att försätta motståndaren i chock, snabbt utnyttja chocktillståndet i syfte att orsaka organisatorisk kollaps. Det huvudsakliga skälet är att nederlag är mentalt snarare än ett fysiskt tillstånd.39
Sammanfattning tidigare forskning
Samtliga redovisade verk ovan påvisar konsensus rörande manöverkrigföring som den efter-strävansvärda modellen får att nå framgång i krigföring. Samtidigt påvisar den tidigare forsk-ningen brister avseende hur en resursmässigt underlägsen part kan besegra en överlägsen, trots att flertalet sådana fall återfinns genom historien. Teorier om manöverkrigföring beskriver im-plicit hur ett sådant scenario kan fungera, men ingen teoretiker har fram tills Thunholm och Henåker, uttryckligen fokuserat på hur liten kan besegra ett större motstånd i konventionell, reguljär krigföring.
1.3 Syfte och frågeställning
Syftet med studien är att pröva Thunholm och Henåkers sekvenserade modell av manöver-krigföring mot ett historiskt fall för undersöka om modellen kan bidra till en ökad förståelse i hur en resursmässigt underlägsen part kan nå taktisk framgång i strid.
I vilken utsträckning kan Thunholm och Henåkers ”Ideal Model Sequence” förklara de tyska framgångarna vid slaget om Sedan den 12–14 maj 1940?
1.4 Centrala begrepp
Taktik
- Begreppet taktik definieras i Operativ doktrin 2014: ”Taktik är en sammanfattande
be-nämning på de över tiden varierande medel och metoder som används för att i varje situation nå ett bestämt syfte med striden och övrig verksamhet."40
37 Thunholm & Henåker. s.492 38 Thunholm & Henåker. s.494 39 Thunholm & Henåker. s.501
OP 18–21
Sida 11 av 41
Taktisknivå
- Begreppet beskrivs i Operativ doktrin 2014: ”Taktiken innehåller manövrerande av
förband, samordning av eld och rörelse samt samordning av taktiska funktioner för att nå fördelar.”41
- Robert Leonhard definierar taktisk nivå som nivån som behandlar slag och strider (batt-les and engagements). Enligt Leonhard innefattar den taktiska nivån armékårer, divis-ioner och brigader.42
Taktisk nivå i studien kommer utefter ovanstående beskrivningar definieras som enheter vilka planerar och genomför strid, där den högsta nivån är armékår.
1.5 Avgränsningar
Studien avgränsas till händelserna som ägde rum den 12–14 maj 1940 i närheten av den franska orten Sedan. Vidare avgränsas studien till att enbart behandla striderna som den tyska XIX armékåren, med understödjande enheter, var involverade i under nämnda tidsram. Studien av-gränsas vidare utefter Thunholm och Henåkers teoretiska ramverk. Mer om teorins specifika avgränsningar finns att läsa i avsnitt 2.1 Teori och avsnitt 3.3 Val av fall.
1.6 Disposition
Studien är disponerad utifrån fem kapitel samt en litteraturförteckning i slutet. I det första ka-pitlet presenteras studiens identifierade forskningsproblem, tidigare forskning avseende manö-verkrigföring, studiens syfte och frågeställning samt avgränsningar. I kapitel två presenteras Thunholm och Henåkers modell, vilken utgör studiens teoretiska grund. I det tredje kapitlet redogörs för de metodologiska val och överväganden studien vilar på, motiv till valt fall, forsk-ningsetiska överväganden, en redogörelse för studiens empiriska material och källkritik samt operationalisering av Thunholm och Henåkers modell. Det fjärde kapitlet innehåller studiens analysdel. I kapitlet presenteras det sammanfattade och insamlade empiriska materialet, varvid studiens analysverktyg nyttjas. I studiens femte och sista kapitel besvaras studiens frågeställ-ning, en diskussion avseende studiens genomförande presenteras, förslag på vidare forskning och en kort argumentation för studiens relevans kopplat till professionen.
41 Försvarsmakten (2014). s.14 42 Leonhard. s. 9–10
OP 18–21
Sida 12 av 41
2. Teori
2.1 Teori
I artikeln A Tentative Model on Effective Army Combat Tactics intresserar sig Thunholm och Henåker för preskriptiva teorier avseende effektiva taktiker för markoperationer, specifikt teorier som kan appliceras på mindre men moderna mekaniserade styrkor som inte kan förlita sig på överlägsna materiella resurser.43 De militärteoretiker vars texter nyttjas för studiens genomförande är B.A Friedman, Jim Storr, Randall Collins, Robert Leonhard och Stephen Biddles. Med utgångspunkt i ett genomförandeperspektiv resonerar Thunholm och Henåker logiskt fram sex frågeställningar utifrån ovannämnda författares texter.44 Utifrån frågeställningarna formulerares en modell vilken benämns ”Ideal Model Sequence”. Det är i stort en sekvensbaserad modell av manöverkrigföring i syfte att nå taktisk framgång. De sex frågeställningarna lyder enligt följande, (1) Hur ska enheter och styrkor initialt
utgångsgruppera? (2) Hur sker manövrering? (3) Hur kan ett högt tempo åstadkommas? (4) Hur kan överraskning åstadkommas? (5) Hur kan chock skapas hos motståndaren? och (6) Hur kan motståndarens organisatoriska kollaps uppnås?45 Genom kvalitativ textanalys har
författarna analyserat fem texter av respektive tidigare nämnda militärteoretiker. Utifrån de formulerade sekvenserna i modellen letar Thunholm och Henåker efter påståenden, värdeord och meningar i texterna som kan placeras i modellens respektive sekvenser. De argumenterar även för att om modellen följs i given ordning ökar chanserna för att vinna striden, om motståndaren inte följer sekvenserna ökar chanserna än mer.46 Thunholm och Henåker avgränsar modellen till förutsättningar för en mindre men modern mekaniserad styrka som möter en motståndare som har mer resurser. Modellen avgränsas även till den taktiska nivån.47 Avgörande faktorer i krigföring så som ledarskap, motivation, utrustning och soldaters utbildningsståndpunkt har ej inkluderats i modellen.48
43 Thunholm & Henåker. s.490 44 Thunholm & Henåker. s.491–492 45 Thunholm & Henåker. s.494 46 Thunholm & Henåker. s.491 47 Thunholm & Henåker. s.491 48 Thunholm & Henåker. s.491
OP 18–21
Sida 13 av 41
2.2 Idealisk sekvensmodell
Ideal Model Sequence.49
Modern system deployment of the force and use of maneuver warfare. Aggressive ground reconnaissance and counter-reconaissance.
Maneuver and out-pacing the opponent by focus on timing and by a short decision-action loop. Breakthrough by deep and fast maneuver in enemy gaps.
High tempo and surprise attacks on enemy rear/unprepared units. Exploit successful surprise attack to create shock.
Enemy organizational breakdown
Modern utgruppering av system och enheter samt nyttjande av manöverkrigföring
Den initiala utgångsgrupperingen ska eftersträva att på bästa sätt förbereda egna enheter för den kommande striden.50 Enheter bör utplaceras på ett sätt som möjliggör att anfalla motståndaren på flera platser samtidigt, i konstellationer vilka möjliggör nyttjandet av kombinerade vapen. Enheterna bör samtidigt kunna detektera och undvika motståndarens anfallsberedda enheter i syfte att undvika en frontal sammandrabbning. Egenskyddet för enheterna består huvudsakligen i dolt uppträdande, spridning och skyl. I defensiva operationer är motattacker och taktiskt djup effektivare än fasta positionsförsvar.51 Den initiala utgrupperingen syftar till att kunna genom-föra anfall på djupet, överraskningsattacker och samtidigt förhindra att motståndaren bryter igenom egna försvarslinjer.52
Aggressiv rekognoscering och motrekognoscering
Skedet i sekvensen har en stark koppling till utgrupperingsfasen i avseendet att planering och utgruppering är avgörande för att tidigt kunna ta initiativet i striden.53 För att framgångsrikt genomföra ovannämnda krävs underrättelseinhämtning och spaning i ett så tidigt skede som möjligt. Syftet är att undvika en frontal konfrontation och därmed utnötning från motståndarens vapensystem. Vidare syftar spaningen till att genomföra överraskningsattacker, söka efter mot-ståndarens flanker, bakre (ej stridsberedda) enheter samt störa och skapa förvirring.54 I fasen genomförs aggressiv spaning med ambitionen att söka efter luckor i motståndarens gruppering, undvika att överraskas av motståndarens anfall och genombrott samt neka motståndaren egen
49 Thunholm & Henåker. s.492 50 Thunholm & Henåker. s.495 51 Thunholm & Henåker. s.496 52 Thunholm & Henåker. s.491 53 Thunholm & Henåker. s.496 54 Thunholm & Henåker. s.496–497
OP 18–21
Sida 14 av 41 underrättelseinhämtning.55. Spaning bör ske på flera platser samtidigt, luckor i försvaret skall exploateras skyndsamt genom infiltration och genombrott på djupet.56
Manövrera, snabbare än motståndaren genom fokus på timing och kortare beslutscykel
Sekvensen handlar om manövrering och förståelse för egna och motståndarens förmågor, styr-kor och svagheter i interaktion med varandra. Oväntad timing kan uppnås genom att anfalla i högre tempo, röra sig snabbare eller längre än vad motståndaren förväntat sig.57 Tempo defi-nieras som förmågan att genomföra åtgärder snabbare än motståndaren58 En kortare beslutscy-kel skapas genom att nyttja decentraliserad ledning, uppdragstaktiska ordrar, låta chefer på lägre nivåer ta initiativ och ha en hög grad av frihet i uppgiftlösandet. Stridens lösande bör ske genom att handla i högre chefs vilja och uppnå målbilden snarare än fullföljandet av en viss uppgift.59 Ett högre tempo kan också uppnås genom en förplanerad huvudinsats i anfallet, för-beredda inbrytningspunkter och succesiva anfallsmål.60
Genombrott, genom djup och snabb manövrering i motståndarens luckor
Genombrott i motståndarens identifierade luckor och exploateringen av uppkomna möjligheter i syftar till att genomföra anfall på djupet av motståndarens gruppering. För att uppnå detta krävs flexibilitet för att maximera effekten av uppkomna möjligheter.61 De infiltrerande enhet-erna bör ha omedelbar tillgång till understöd vilka kan avge nedhållande eld i syfte att fixera motståndaren. Högre chefer bör noga övervaka infiltrationen och förstärka framgångsrika ge-nombrott främst med eldunderstöd men även med ytterligare enheter för att möjliggöra djupare infiltration och vidare anfall.62 En lyckad infiltration bör även förstärkas med aggressiv spaning i bepansrade fordon samt stridsvagnar.63
Högt tempo, överraskningsattacker på motståndarens bakre eller oförberedda enheter
Femte sekvensen är högt tempo och överraskning genom anfall på djupet. Anfall bör riktas mot motståndarens oförberedda enheter företrädesvis från oväntade riktningar, enheter som har låg
55 Thunholm & Henåker. s.491 56 Thunholm & Henåker. s.496–497 57 Thunholm & Henåker. s.499 58 Thunholm & Henåker. s.491 59 Thunholm & Henåker. s.497–498 60 Thunholm & Henåker. s.498 61 Thunholm & Henåker. s.491 62 Thunholm & Henåker. s.496–497 63 Thunholm & Henåker. s.497
OP 18–21
Sida 15 av 41 beredskap, nyckelenheter så som ledningsförmågor, logistikresurser etcetera.64 Tempo ses som förmågan att gå från beslut till genomförda åtgärder. Intentionen är att hålla högre takt än mot-ståndaren för att på så vis generera motmot-ståndarens handlingar otillräckliga och irrelevanta.65 Överraskningsattacker kan uppnås genom anfall som är oväntade i tid, riktning, medel och me-toder eller kapacitet.66 För att ytterligare framkalla överraskning kan anfallshastigheten priori-teras på bekostnad av kraftsamling vilket gör det omöjligt att använda kombinerade vapen.67 Skenåtgärder, underrättelser, hastighet, dolt uppträdande intill stridskontakt och originalitet är faktorer för att uppnå överraskning.68
Utnyttja lyckade överraskningsattacker i syfte att försätta motståndaren i chock
Sjätte sekvensen är genererandet av chock genom överraskningsattacker men också att undvika en förtida kulminationspunkt för att fortsatt kunna bekämpa motståndarens enheter som flyr eller tillbakarycker.69 Chock kan, förutom genom överraskning, uppnås via plötslig indirekt bekämpning, hastiga anfall, nyttjandet av pansar eller särskilda typer av vapensystem. Anfall under mörker och dåliga siktförhållanden kan också frammana chock hos motståndaren.70 För att uppnå chock i framgångsrika genombrott bör den infiltrerande enheten undvika frontala strider med motståndaren, vara beredda att hastigt anfalla, med tung direktriktad eld och tilläg-nas eldunderstöd.71 Chockens effekter visar sig genom att individer kan verka till synes livlösa, okontaktbara eller uppträda irrationellt. På mindre enheter kan chock ta sig uttryck som redu-cerad stridseffektivitet när en stor andel av soldaterna inte längre deltar i striden eftersom de gömmer sig i värn, drabbas av panik eller flyr slagfältet. Chefer tappar helhetsuppfattning och kan inte längre delge relevanta ordrar i relation till situationens utveckling.72
Motståndarens organisatoriska kollaps
Överraskning och chock splittrar motståndarens vilja och sammanhållning, paralyserar mot-ståndet vilket leder till organisatorisk kollaps. 73 När motståndarens vilja och sammanhållning sönderfaller leder det till minskat deltagande i striden. Vilket i sin tur leder till att ett organiserat
64 Thunholm & Henåker. s.491 65 Thunholm & Henåker. s.498 66 Thunholm & Henåker. s.499 67 Thunholm & Henåker. s.499 68 Thunholm & Henåker. s.500 69 Thunholm & Henåker. s.491 70 Thunholm & Henåker. s.500 71 Thunholm & Henåker. s.500 72 Thunholm & Henåker. s.500 73 Thunholm & Henåker. s.491
OP 18–21
Sida 16 av 41 försvar blir svårare att upprätthålla. Om anfallaren exploaterar motståndarens chocktillstånd, förhindrar motanfall genom nedhållande eld och följer upp med ytterligare anfall finns en hög sannolikheten att motståndaren tar stora förluster, ger upp eller flyr vilket generar en lokal kol-laps. Om fler lyckade genombrott exploateras på liknande vis finns en stor chans att viljan och sammanhållningen bryter samman på högre nivåer vilket renderar en organisatorisk kollaps.74
2.3 Teoridiskussion
Thunholm och Henåker för själva fram att som vid all form av subjektiv analys föreligger en risk att det ursprungliga materialet misstolkats eller på annat vis förvrängts, dels som en följd av deras egen förförståelse beträffande taktik, dels till följd av språkliga förbistringar. Artikeln har emellertid genomgått en oberoende granskning. När Thunholm och Henåker skapar mo-dellen är det inte tydligt vad av respektive fem teoretikers tankar de faktiskt placerar i respektive sekvens. Det kan upplevas som godtyckligt att föra fram fem militärteoretiker, vars tankar och idéer inte nämnvärt skiljer sig från de som svenska officerare fostras till. Modellen kan upplevas som intuitivt tilltalande för den påläste i ämnet, men svår att ta till sig för den som inte är insatt. Detta på grund av modellens otydliga utformning.
Militärteoretikerna Jim Storr och B.A Friedman påpekar och påvisar att vad som leder till tak-tisk framgång är fortsatt outforskat. Thunholm och Henåkers sekvensbaserade modell av ma-növerkrigföring är intressant utifrån minst två perspektiv som delvis hänger ihop. För det första så tar Försvarsmakten utgångspunkt i manöverkrigföring som den stipulerade krigföringsmet-oden. För det andra så riktar sig modellen till förutsättningar liknande de Försvarsmakten och Sverige har till förfogande. En tredje aspekt som väcker intresse är frågan Thunholm och Henåker presenterar i artikelns slutsatser. Frågan baseras på resultatet av den genomförda stu-dien i relation till ett budskap som återfinns i Arméreglemente Taktik 2013. I reglementet före-språkas ”lokal överlägsenhet” genom ett bättre styrkeförhållande, alltså fysisk överlägsenhet. Resultatet av studien indikerar emellertid att påverkan på det psykiska planet verkar vara effek-tivare. Thunholm och Henåker ställer sig följaktligen frågan; ”kan det vara så att kärnan av manöverkrigföring ännu inte helt förståtts?”75 Frågeställningen väcker ytterligare skäl att em-piriskt pröva modellen.
74 Thunholm & Henåker. s.500–501 75 Thunholm & Henåker. s.502
OP 18–21
Sida 17 av 41
3. Metod
3.1 Forskningsdesign
Forskningsdesignen för studien är en teoriprövande enfallsstudie där Thunholm och Henåkers idealiska sekvensmodell prövas mot ett historiskt fall. Teorin är således central i undersök-ningen och det är teorins förklaringskraft som prövas gentemot det valda fallet. Att teorin står i centrum innebär att studien antar en deduktiv ansats, vilket innebär att något generellt övergår till konkret. I studien innebär det att Thunholm och Henåkers modell konkretiseras till mätbara indikatorer som testas mot empiriska data, det valda fallet.76 Framkomna slutsatser kommer följaktligen stärka eller försvaga modellens förklaringskraft.77 Viss försiktighet bör vidtas när det empiriska materialet teorin prövas mot ska utses. Grunden till försiktigheten är att om teorin misslyckas förklara utfallet är det inte uppenbart om det är på grund av kontexten i det enskilda fallet eller något i teorins interna logik som är felaktigt.78 Fallstudien som forskningsstrategi är enligt boken Fallstudier lämplig att använda när en företeelse är komplex.79 Strategin lämpar sig därav väl för att studera krigföring och taktik, vilket är ämnen som kan sägas vara både komplexa och dynamiska i sin natur. Vanligt förekommande kritik riktad mot fallstudier är frågan om generaliserbarheten eller extern validitet.80 Vanliga kritiska invändningar som vad kan ett eller fåtal fall egentligen säga om den breda massan.81 Vidare förstärker
Metodprakti-kans yttrande, ”Forskning har i princip generaliserbara ambitioner” kritiken.82 Forskning är emellertid kumulativ i meningen att pusselbiten studien bidrar med läggs till existerande kun-skap som därefter kan kompletteras och utvidgas.83
I boken Case Studies and Theory Development in the Social Sciences återfinns kritik riktad mot enfallsstudier. Bland annat hävdas att enstaka fall och observationer kan leda till feltolkningar och därmed felaktiga slutsatser.84 Även Jensen och Sandström påpekar att fler fall är bättre än
76 Johannessen, Asbjørn, Tufte, Per Arne, Christoffersen, Line & Nilsson, Björn. (2020) Introduktion till
sam-hällsvetenskaplig metod. Andra upplagan. Liber. s.37
Esaiasson, Peter, Gilljam, Mikael, Oscarsson, Henrik, Towns, Ann E. & Wängnerud, Lena (2017) Metodprakti-kan: konsten att studera samhälle, individ och marknad. Femte upplagan. Wolters Kluwer. s.41
78 George, Alexander & Bennet, Andrew (2005) Case Studies and Theory Development in the Social Sciences.
Cambridge, Mass; MIT. s.115–116
79 Jensen, Tommy & Sandström, Johan (2016) Fallstudier. Studentlitteratur. s.42 80 Johannessen m.fl. s.222–223
81 Jensen & Sandström s.65 82 Esaiasson m.fl. s.28 83 Esaiasson m.fl. s.20-21 84 George & Bennet. s.32
OP 18–21
Sida 18 av 41 få eftersom man genom replikationslogik kan stärka studiens reliabilitet.85 De framhärdar dock att enfallsstudier kan ha ett värde i sig då denna utmanar en teori.86 Målet med en teoriprövande studie är sällan eller aldrig att helt omkullkasta en teoris förklaringskraft. Det handlar snarare om att, satt i relation, identifiera huruvida konkurrerande teorier bör vidgas eller avsmalnas i sina respektive försök att fånga verkligheten.87 Trots kritiken redovisad ovan har valet att nyttja en enfallsstudie tagits. Motivet grundar sig huvudsakligen i två argument. För det första har modellen tidigare aldrig prövats mot ett empiriskt underlag. Det andra argumentet grundar sig i modellens komplexitet och tidsramen för studiens genomförande. Hade en flerfallsstudie ge-nomförts, finns risken att det empiriska materialet blivit gränssättande och en djupare förståelse för Thunholm och Henåkers modell förlorats.
3.2 Metod för datainsamling
Då studiens valda fall är en väldokumenterad historisk händelse är kvalitativ textanalys ett lämpligt metodologiskt angreppsätt. Enligt Metodpraktikan lämpar sig kvalitativ textanalys som metod när studien söker svar på frågor som hur, vad eller vilka. 88 Det gör att metoden är passande utifrån studiens frågeställning. Metoden möjliggör även praktiska fördelar genom att det empiriska materialet inledningsvis kan läsas översiktligt och därefter på djupet. Metoden bidrar på så vis till att kunna urskilja det essentiella i det empiriska materialet samtidigt som det möjliggör att skapa ordning i och bland texterna.89 Med hjälp av det framtagna analysverk-tyget kan materialet studeras noggrant och systematiskt. Det bidrar till att onödiga slarvfel kan undvikas och att studien på så vis kan uppnå en högre grad av tillförlitlighet, det vill säga reli-abilitet.90
När kvalitativ textanalys används som metod förekommer alltid en risk att författarens förför-ståelse och tolkning av det empiriska materialet kan leda till misstolkningar eller rena felaktig-heter. Ett steg i att eliminera sådana misstolkningar är att nyttja tidigare nämnda analysverktyg. Ett annat är att tolka texterna generöst i meningen att innehållet som återges i texterna tas på
85 Jensen & Sandström. s.51–52 86 Jensen & Sandström. s.51 87 George & Bennet. s.115 88 Esaiasson m.fl. s.212 89 Johannessen m.fl. s.154 90 Esaiasson m.fl. s.64
OP 18–21
Sida 19 av 41 allvar, det vill säga att det som står faktiskt är sant.91 För det tredje gäller att analysen genom-syras av transparens och hederlighet. Detta eftersträvas genom att citat och referat ur materialet är korrekt återgivet samtidigt som utdragen ur det empiriska materialet ska stödja resone-mangen och slutsatserna som presenteras utifrån studiens analysverktyg.92
3.3 Val av fall
För att möjliggöra en undersökning av Thunholm och Henåkers modell behöver fallet väljas med hänsyn tagen till modellens avgränsningar. Den första avgränsningen är att fallet behöver innehålla ”en mindre men modern mekaniserad styrka, som strider mot en motståndare med överlägsna resurser”. Den andra avgränsningen är den taktiska nivån.93 Vidare behöver fallet resulterat i taktisk framgång för den underlägsna parten då modellen tydligt är inriktad mot det. Till sist är modellen framtagen för reguljära styrkor vilket genererar ytterligare en avgränsning. Eftersom studiens ambition är att pröva en teori är det av vikt att fallet har en kontextuell an-knytning till teorin. Valet av fall kommer därav väljas utifrån ett så kallt strategiskt urval. Det strategiska urvalet möjliggör att välja fall som är ändamålsenligt för studiens genomförande.94 Utifrån avgränsningarna Thunholm och Henåker presenterar kan urvalet även anses vara ett
kriteriebaserat urval.95 Det vill säga att fallet måste uppfylla ett antal ställda kriterier, i detta fall modellens snäva avgränsningar. Urvalet har emellertid gjorts, som framhållits innan, genom att säkerställa att teorin har kontextuell anknytning till det valda fallet. Därav anses valet vara strategiskt.
Utefter modellens avgränsningar, har ett fåtal valbara fall identifierats; Oktoberkriget (Jom Kippur), ett fåtal slag vid östfronten 1940–1944 och slaget om Frankrike 1940 (Fall Gelb). Fallet som valts ut för studiens genomförande är slaget vid Sedan 1940. Fallet är ett fall av det som Metodpraktikan beskriver som typiskt fall. I hänseendet att det är strid och krigföring som undersöks vilket alltid kommer uppvisa variation till följd av dess specifika dynamik och för-änderliga natur, återfinns likväl återkommande fenomen. Givet att andra fall innefattar likartade förutsättningar bör utfallet i denna studie även kunna sägas gälla andra fall.96
91 Esaiasson m.fl. s.228 92 Esaiasson m.fl. s.228–229 93 Thunholm & Henåker. s.491 94 Johannessen m.fl. s.104 95 Johannessen m.fl. s.107 96 Esaiasson m.fl. s.164–165
OP 18–21
Sida 20 av 41 Slaget vid Sedan utspelade sig i det inledande skedet av Fall Gelb, den tyska invasionsplanen av Västeuropa 1940. Sedan ligger intill Maginotlinjen, en linje av fortifikationer som löpte längs gränsen mot Tyskland. Genombrottet vid Sedan ses som en avgörande del i besegrandet av de allierade styrkorna i Västeuropa och gav upphov till en ny form av krigföring ”Blitzkrieg”, vilket anses vara manöverkrigföringens föregångare.
Argument för hur fallet kunnat väljas presenteras som korta frågeställningar utifrån de avgräns-ningar och förutsättavgräns-ningar modellen innefattar.
• En mindre men modern mekaniserad styrka? Strider mot en motståndare med
över-lägsna resurser?
Vid krigsutbrottet var Storbritannien världens mäktigaste sjömakt. Huvuddelen av militära be-dömare ansåg att Frankrike hade världens bästa armé.97 För tiden var den tyska armén, i relation till sina motståndare, likvärdigt modern. I totala numerär var Tyskland den mindre parten i kriget, både sett till antalet soldater och tung materiell. Vid anfallets påbörjan den 10 maj 1940 förfogade Tyskland teoretisk över 3 000 000 soldater inklusive ej operativa förbandsreserver. Den franska armén hade på våren 1940 mobiliserat 5,5 miljoner man, varav nära häften base-rades på västfronten för att möta ett eventuellt angrepp. De brittiska förstärkningarna som ba-serades i Frankrike var omkring 500 000 man. Till detta kan Holland och Belgiens styrkor rä-knas, som vid invasionens inledning bestod av 400 000 respektive 650 000. Den tyska invas-ionsstyrkan mötte alltså inledningsvis ett försvar på cirka 4 000 000 man. Den 10 maj hade Tyskland tillgång till 135 divisioner, varav 42 reserver. Den västallierade styrkan förfogade över 151 divisioner.98 Rörande artilleri hade tyskarna tillgång till knappt häften av de västalli-erades 14 000. Vidare förfogade Tyskland över 2439 stridsvagnar emedan enbart Frankrike hade tillgång till 3254. 99 De franska stridsvagnarna ansågs även generellt vara bättre.100
97 Frieser, Karl-Heinz (2013) The Blitzkrieg Legend. Naval Institute Press. s.13; Clark, Lloyd (2016) Blitzkrieg:
Myth, Reality, and Hitler’s Lighting War – France, 1940. Atlantic Monthly Press. s.9
98 Frieser. s.34–36 99 Frieser. s.36–38
OP 18–21
Sida 21 av 41 • Taktisk framgång?
Tysklands anfall på västfronten 1940 ses som en av tidernas mest briljanta och storskaligt fram-gångsrika militära operationer. Detta kunde ske genom en rad snabba och beslutsamma taktiska segrar vilka var anmärkningsvärda. Framgångarna skapade en myt om det nya ostoppbara ”blixtkriget”.101
• Brigad?
Den idealiska sekvensmodellen är enligt Thunholm och Henåker framtagen för att passa en styrka bestående av brigader eller mindre enheter.102 I syfte att möjliggöra en prövning av Thun-holm och Henåkers modell har den här studien förlitat sig på publicerade böcker. I nämnda böcker tenderar skeenden och förlopp beskrivas i större sammanhang av divisioner eller armé-kårer. Av olika anledningar, exempelvis språkbarriärer, kunskap och tidsfaktorn har det ej varit möjligt att söka i militära arkiv efter rapporter avseende händelserna i maj 1940. Om modellen, trots denna empiri, kan förklara utfallet stärks förklaringskraften och generaliseringsmöjlighet-erna. Det som är intressant är om modellen kan påvisa något om manöverkrigföring och dess eventuellt outnyttjade möjligheter. Därav har valet att genomföra undersökningen med det till-gängliga empiriska materialet likväl tagits.
3.4 Forskningsetik
Inhämtningen av studiens empiriska material har inte gjorts i samverkan med andra människor. Därav har Vetenskapsrådets riktlinjer, framförda i Metodpraktikan, ej varit applicerbara under studiens genomförande.103 De etiska valen i studien handlar snarare om att uppnå transparens och hederlighet.104 Transparens i meningen att den inhämtade informationen som presenteras är tillförlitligt och korrekt källhänvisad för att läsaren ska kunna särskilja ursprungskällan och vad som är författarens tankar eller slutsatser.105 Hederlighet genom strävan efter systematik i studien utan att något resultat ska gynnas på förhand.106
101 Clark. s.3
102 Thunholm & Henåker. s.490 103 Esaiasson m.fl. s.354 104 Esaiasson m.fl. s.24–26
105 Ekengren, Ann-Marie & Hinnfors, Jonas (2012) Uppsatshandbok: [hur du lyckas med din uppsats]. Andra
[rev]upplagan. Studentlitteratur. s.109
OP 18–21
Sida 22 av 41 Krigsvetenskaplig forskning kan direkt eller indirekt innebära utvecklande och förfining av me-toder som ytterst genererar våld. Med det i beaktande har etiska överväganden varit att studien i förlängningen inte ska generera skada för tredje part, inte heller på något sätt försköna hän-delserna som återges i det empiriska materialet.
3.5 Empiri och källkritik
Det empiriska materialet ingående i studien är samtliga tryckta och publicerade verk vilka di-rekt eller indidi-rekt behandlar det valda fallet. Verken vilar i varierande grad på både primär- och sekundärkällor. Vid bedömning och granskning av empirin har de fyra källkritiska kriterierna äkthet, oberoende, samtidighet och tendens använts.107 För studiens genomförande har fem lit-terära verk valts ut, mängden empiriskt material har nyttjats för att genom jämförelser säker-ställa innehållet i själva texterna, det vill säga kriterierna oberoende, samtidighet och tendens.108 Samtliga verk är publicerade och utgivna av erkända och seriösa förlag, bland annat Naval Institute Press, Stackpole Books och Macmillan & co. ltd. Med detta i beaktande bedöms risken för att det empiriska materialet inte är äkta som mycket låg.109 Oberoendekriteriet i studien anses som uppfyllt då påståenden i texterna kunnat jämföras med vad flera andra verk anför. 110 En tendensiös källa har av egenintresse motiv att återge en felaktig, tillrättalagd eller snedvriden redogörelse.111 Ingen av författarna har påvisat något som skulle ge sken av att försköna hän-delserna, vissa av författarna rentutav stred mot Nazityskland. I det empiriska materialet åter-finns ett åldersspann från första utgivna boken 1968 till sista 2016. Stora delar av källmaterialet utgörs av primärkällor i form av rapporter och stridsdagböcker varför kriteriet samtidighet anses relativt gott. 112 Fördelar med verken utgivna 1990 eller senare är att de haft tillgång till de franska militära rapporter som ditintills varit hemligstämplade. Det gör att en mer nyanserad och detaljrik bild av händelserna kunnat återges.
107 Esaiasson m.fl. s.288 108 Esaiasson m.fl. s.292 109 Esaiasson m.fl. s.291 110 Esaiasson m.fl. s.292–293 111 Esaiasson m.fl. s.294–295 112 Esaiasson m.fl. s.294
OP 18–21
Sida 23 av 41
3.6 Operationalisering
I syfte att pröva Thunholm och Henåkers modell mot empirin behöver modellen operational-iseras. Operationaliseringsprocessen kan beskrivas som att det teoretiska ramverket konkreti-seras.113 I studien görs det genom att respektive sekvens tilldelats varierande antal operationella indikatorer. För att studien ska erhålla hög validitet krävs en god överensstämmelse mellan teoretiska begrepp och operationella indikatorer.114
För att nå hög begreppsvaliditet är det inte ovanligt att forskare använder en vedertagen eller tidigare använd operationalisering. Tillvägagångssättet benämns i Metodpraktikan som
resone-mangsvaliditet.115 För den här studiens genomförande har detta ej varit möjligt då Thunholm och Henåkers modell är såpass ny att någon publicerad prövning mot empiriskt material inte påträffats. För studien har detta medfört att respektive sekvens i modellen tilldelats indikatorer baserade i resonemangen Thunholm och Henåker redogör för i samband med framtagandet av modellen. Tillvägagångssättet har alltså varit att identifiera och välja ut de meningar och vär-deord (vilka redovisades i kapitel 2 teori) som bäst beskriver respektive sekvens i modellen. Det är således dessa som utgör studiens operationella indikatorer. Förfarandet beskrivs i metod-litteraturen som en vädjan att se till det omedelbart uppenbara, vilket benämnas omedelbar
va-liditet.116
Idealisk sekvensmodell.117
Utgruppering av system och enheter samt nyttjande av manöverkrigföring. Aggressiv rekognoscering och motrekognoscering.
Manövrera, snabbare än motståndaren genom att fokusera på timing och en kortare beslutscykel. Genombrott, genom djup och snabb manövrering i motståndarens luckor.
Högt tempo och överraskningsattacker på motståndarens bakre eller oförberedda enheter. Utnyttja lyckade överraskningsattacker i syfte att försätta motståndaren i chock.
Motståndarens organisatoriska kollaps
113 Johannessen m.fl. s.49–50 114 Ekengren & Hinnfors. s.75 115 Esaiasson m.fl. s.61 116 Esaiasson m.fl. s.62
OP 18–21
Sida 24 av 41
3.6.1 Analysverktyg
Sekvens Operationella indikatorer Utgruppering av system och
enheter samt nyttjande av manöverkrigföring
- Möjliggjordes anfall på flera platser samtidigt? - Möjliggjordes nyttjandet av kombinerade vapen? - Var uppträdandet dolt, tillämpades spridning, nyttjades
skyl? Aggressiv rekognoscering
och motrekognoscering.
- Genomfördes underrättelseinhämtning/spaning tidigt? - Undveks frontal konfrontation och nednötning från
mot-ståndarens vapensystem?
- Genomfördes överraskningsattacker? - Söktes luckor i motståndarens gruppering? Manövrera, snabbare än
motståndaren genom att fo-kusera på timing och en kor-tare beslutscykel.
- Rörde sig enheter snabbare eller längre än motståndaren förväntat sig?
- Nyttjades en decentraliserad ledning och uppdragstak-tiska ordrar?
- Tilläts chefer på lägre nivåer ta initiativ och gavs hög frihet i uppgiftslösandet?
- Fanns en förberedd huvudinsats, inbrytningspunkt och succesiva anfallsmål?
Genombrott, genom djup och snabb manövrering i motståndarens luckor.
- Exploaterades uppkomna möjligheter?
- Genomfördes anfall på djupet i identifierade luckor? - Förstärktes genombrott med nedhållande eld,
eldunder-stöd och ytterligare enheter? Högt tempo och
överrask-ningsattacker på motstånda-rens bakre eller oförberedda enheter.
- Nyttjade anfallaren ett högt tempo?
- Anfölls motståndarens oförberedda enheter, enheter med låg beredskap, eller nyckelförmågor?
- Anfall oväntade i tid, riktning, medel eller metoder? - Genomfördes skenåtgärder?
Utnyttja lyckade överrask-ningsattacker i syfte att för-sätta motståndaren i chock.
- Nyttjades specifika vapensystem (inklusive pansar)? - Genomfördes indirekt bekämpning?
Chockeffekter
Individnivå
- Uppträder till synes livlöst, okontaktbart eller irration-ellt?
Enhetsnivå
- Uppvisar försvararen reducerad stridseffektivitet? - Soldater deltar inte i striden eftersom de gömmer sig i
värn, drabbas av panik eller flyr slagfältet?
Chefsnivå
- Tappad helhetsuppfattning
- Delger inte relevanta ordrar i relation till situationens ut-veckling
Motståndarens organisato-riska kollaps
- Ger motståndaren upp eller flyr?
OP 18–21
Sida 25 av 41
Svarsalternativ
Eftersom studien antar en kvalitativ ansats och på grund av de operationella indikatorernas ut-formning kommer analysen inte kunna besvaras genom enkla svarsalternativ. Indikatorerna kan komma att kräva ett utförligare svar, vilket genom diskussion och/eller argumentation ska på-visa om varför en indikator anses återfinnas i det empiriska materialet eller inte. Samtidigt kan det finnas indikatorer som enkelt kan identifieras utan att en argumentation är nödvändig. Däri kommer ingen skillnad göras i att vikta de olika svarens betydelse för studiens slutgiltiga resul-tat.
OP 18–21
Sida 26 av 41
4. Analys
Nedan presenteras studiens empiriska material, slaget vid Sedan. Redogörelsen av materialet har delats upp efter sekvenserna i modellen. Efter redogjorda händelseförlopp redovisas ett re-sonemang utefter analysverktygets operationella indikatorer, vilket ska påvisa eller avfärda fö-rekomsten av dessa i empirin. De operationella indikatorerna kursiveras i respektive analysdel för att tydliggöra vilken indikator som avses i resonemanget. Analysen antar det tyska perspek-tivet, därav kommer fransmännen att benämnas såsom motståndare.
Kontext
Den 10 maj 1940 påbörjades det tyska anfallet västerut genom Belgien, Holland och Luxem-burg. Huvuddelen av de franska och brittiska styrkorna påbörjade en rörelse norrut för att möta det kommande tyska anfallet in i Frankrike.118 För sent insåg det franska försvaret att angreppet i norr var en skenmanöver och att det tyska huvudanfallet skulle riktas längre söderut. Under tiden armégrupp B stred i Holland och Belgien trängde armégrupp A fram genom det svårfor-cerade Ardennerna. Härifrån skulle det tyska huvudanfallet riktas mellan Dinant och Sedan. I täten på armégrupp A framryckte XIX armékåren under befäl av Heinz Guderian.119 Kåren var organiserad i 1., 2. och 10. Pansardivisionerna understödda med delar ur infanteriregementet Grossdeutschland.120 På kvällen den 12 maj 1940 intog Guderians armékår den östra delen av staden Sedan belägen vid floden Meuse.121
Utgruppering
Klockan 0715 den 13 maj delgav Guderian den slutgiltiga ordern, anfallet över Meuse skulle inledas 1500 samma dag. 2. Pansardivisionens uppgift var att anfalla vid Donchery, väster om Sedan och utgöra armékårens högra flankskydd. 1. Pansardivisionen utgjorde anfallets huvud-insats under det att 10. Pansardivisionen anföll söder om Sedan i syfte att besätta den höglänta terrängen och utgöra kårens vänstra flankskydd.122 Anfallsbredden för hela armékåren var knappa åtta kilometer.123
118Shepperd, Alan (1990) France 1940: Blitzkrieg in the West. Osprey. s.31–34 119 Sheppard. s.30
120 Doughty. s.54
121 Horne, Alistair (1969) To Lose a Battle: France 1940. Macmillan. s.217 122 Horne. s.241
OP 18–21
Sida 27 av 41 Bara timmar innan anfallet skulle påbörjas inväntades nervöst de sista enheterna från Arden-nerna, däribland artilleripjäserna vilka var avgörande för att möjliggöra anfallet över Meuse.124 Vid platser där floden skulle korsas förstärktes eldkraften med direktriktade vapensystem, ex-empelvis genom infanterikanonvagnar bestyckade med 7,5 cm kanoner.125 Tidigt i maj hade Guderian, tillsammans med chefen för II. Flygkåren utvecklat ett koncept där mindre attack-formationer skulle genomföra återupprepade flygräder under långa tidsintervall. Syftet var att skapa oordning, hindra motståndaren att nyttja artilleriet och skapa sådant kaos att motstånda-ren förlorar stridsviljan.126
De sista anfallsförberedelserna var besvärliga på grund av den öppna terrängen öster om Meuse. Från den västra sidan om floden, där det franska försvarslinjerna var belägna, var terrängen högre vilket möjliggjorde en observation upp till åtta kilometer. Tyskarna utnyttjade emellertid terrängen skickligt genom att framrycka i låglinjerna för att dölja truppförflyttningarna.127 Stridsvagns- och fordonsbesättningar bröt av trädgrenar för att maskera fordonen. I varje ravin, håla och de många fruktträdgårdar belägna utanför Sedan trängdes stridsvagnar, lastbilar och soldater.128
Analys
Divisionerna utgångsgrupperades på bredd med uppgiften att vid samma tidpunkt anfalla re-spektive tilldelade anfallsmål på andra sidan Meuse. Förfarandet möjliggjorde anfall på flera
platser samtidigt. Bredden för anfallsrörelsen var emellertid i minsta laget, motståndaren hade
haft möjlighet att utnyttja detta till egen fördel om kraftsamlade flyganfall och kraftig indirekt eld nyttjats. Utgångsgrupperingen möjliggjorde nyttjandet av kombinerade vapen genom kon-stellationen av direktriktade vapensystem, däribland stridsvagnar, infanterikanonvagnar, solda-ters personliga eldhandvapen. Den indirekta elden genom artilleripjäser, granatkastare och fly-ganfall. 124 Clark. s.171 125 Frieser. s.161 126 Clark. s.171 127 Doughty. s.142–143 128 Horne. s.242–243
OP 18–21
Sida 28 av 41 De tyska styrkorna ansträngde sig för att uppträda dolt och sökte aktivt skydd och skyl. Ter-rängens beskaffenhet försvårade emellertid detta. Skyl nyttjades där möjlighet gavs, exempel-vis genom maskering, framryckning i låglinjer och betäckt terräng. Till följd av terrängens ka-raktär tvingades enheter emellertid samgruppera i det skydd och skyl som erbjöds. Det smala anfallsområdet gjorde det dock svårt att sprida trupperna för att undgå indirekt bekämpning.
Aggressiv rekognoscering
Inkommande underrättelserapporter till det tyska överkommandot inför anfallet den 13 maj in-dikerade att franska reserver ännu inte förflyttats mot Sedan.129 Fransmännen förväntade sig inte ett anfall vid Sedan den 13 maj, utan först flera dagar senare eftersom det antogs att tys-karna behövde föra fram tung materiell inför ett sådant anfall.130 En tysk ingenjörssoldat be-skrev situationen, ”Det var som om motståndaren inte hade förväntat sig vår ankomst.
”…ingenting föreslog att motståndaren var redo för oss.”131 Vid 1. Pansardivisionens inbryt-ningspunkt, precis intill området vid Glaire omedelbart norr om Sedan, återfanns en cirka 1,5 kilometer lucka i det franska försvaret. Tyskarna utnyttjade luckan för att föra fram vital mate-riell för det fortsatta anfallet och korsandet av Meuse.132
Analys
I empirin återfinns exempel på tidig flygspaning och underrättelseinhämtning av motståndarens försvarspositioner. Huvudsyftet med spaningen var emellertid att säkerställa att motståndaren inte förflyttat förbandsreserver till Sedan. Någon specifik markbunden spaning för att identifi-era luckor i motståndarens gruppering identifiidentifi-erades inte. Likväl lyckades anfallarna identifiidentifi-era
luckan i försvarslinjen vid Glaire, vilket fick avgörande konsekvenser i slaget.
Det tyska anfallet genomfördes som ett frontalanfall mot en försvarsgrupperad motståndare ut-grupperad i bunkrar, värn och skyttegravar. Därmed var det svårt att undvika frontal
konfron-tation och nednötning från motståndarens vapensystem. Trots frontalanfallet överraskades det
franska försvaret, vilka inte alls var förberedda på hastigheten och kraften i de tyska styrkornas ohejdade offensiv som genomfördes på eftermiddagen.
129 Horne. s.228 130 Clark. s.160–161 131 Clark s.160 132 Frieser s.148–149
OP 18–21
Sida 29 av 41
Manövrering, kortare beslutscykel
Den tyska doktrinen, inför och under kriget, betonade decentralisering och initiativ genom nytt-jandet av auftragstaktik. Den tyska ledningsfilosofin utgick från att chefer på lägre nivåer ovill-korligen behövde flexibilitet och frihet att exploatera uppkomna möjligheter i syfte att nå de högre målsättningarna med striden.133 Friheten och träningen i att ta initiativ, ända ner på sol-datnivån, var vid flera tillfällen direkt avgörande för det framgångsrika anfallet. Som när infan-teriregementet Grossdeutschland korsade Meuse i gummibåtar men trycktes tillbaka av kraftig nedhållande eld från franska posteringar. Inledningsvis tog sig enbart två plutoner över floden. För att övergången för resterande enheter skulle vara görbar tog kompanichefen snabbt initiati-vet. Genom att anfalla de närmst belägna förskansningarna med hjälp av nedhållande eld från kulsprutor kunde soldaterna rensa bunkrarna med handgranater. Anfallet lyckades, resterande enheter anslöt och kunde samlat fortsätta anfallet.134
Terrängen kring 1. Pansardivisionens inledande anfallsmål, i armékårens center, ansågs särskilt gynnsam. Anfallsrörelsen antogs minst kunna ta ett första brohuvud vilket skulle möjliggöra en flankering åt höger eller vänster för att understödja 2. och 10. pansardivisionernas anfall över Meuse. 135 När samtliga divisioner korsat floden och tagit nästa anfallsmål skulle armékåren slutligen svänga av västerut, och i samlad formation framrycka vänster om berget Mont Dieu.136
Analys
Inför anfallet hade en tydlig huvudinsats förberetts med inbrytningspunkter och succesiva
an-fallsmål för samtliga enheter. Anfallet hade även förövats genom krigsspel innan operationen
påbörjades.137 Det franska försvaret förväntade sig inte ett anfall så tidigt och de insåg också alldeles för sent att anfallet vid Sedan utgjorde det tyska huvudanfallet. Den franska soldaten på plats som hade möjlighet att observera den tyska styrkeansamlingen på andra sidan Meuse uppfattade antagligen inte tyskarna röra sig snabbare eller längre än förväntat. Den franska ledningens bristande åtgärder genererade emellertid konsekvensen och upplevelsen av att mot-ståndaren rörde sig både snabbare och längre än förväntat. Resultatet av fransmännens oför-måga att anpassa skapade en situation där de hamnar i efterhand och förlorar initiativet i striden.
133 Doughty. s.26-27 134 Doughty. s.152-154 135 Frieser. s.157 136 Clark. s.171 137 Frieser s.156
OP 18–21
Sida 30 av 41 Det är alltså den franska oförmågan att adekvat bedöma situationen snarare än aktivt utnyttjande av manövrering från tyskarnas sida som genererar situationen.
Decentraliserad ledning och uppdragstaktiska ordrar var en del av den tyska doktrinen och
ledningsfilosofin. Initiativ och frihet i uppgiftslösandet återfanns i en hög grad i det empiriska materialet. Exemplet med Grossdeutschland redovisat ovan är en av flera identifierade händel-ser där soldater och officerare tog initiativ, vilket många gånger var helt avgörande för den tyska framgången vid Sedan. Vid tiden för kompanichefens beslut om att anfalla befästningarna med två plutoner hade kompanichefen inte samband med någon överordnad. I stället handlade han utefter högre chefs delgivna order och målbild. ”Andra bataljonen ska korsa floden
Meuse… anfalla igenom Maginotlinjen och ta Kulle 247”.138
Genombrott i luckor
Det inledande anfallet vid Glaire var framgångsrikt och därmed hade det första brohuvudet tagits redan klockan 1700. De tre första bataljonerna vid brohuvudet fortsatte omedelbart an-fallet i den franska luckan.139 ”Tyskarna fortsatte skoningslöst anfallet, för att bibehålla tempot, initiativet och övertaget de tillskansat sig genom förberedelserna inför striden.”140 Tagandet av brohuvudet möjliggjorde konstruerandet av pontonbroar. Den första bron färdigställdes klockan 1910, strax efter midnatt framryckte de första enstaka stridsvagnarna över floden.141
När mörkret började lägga sig hade tyskarna tagit betydande terrängavsnitt och förstärkt de initiala brohuvudena i syfte att möjliggöra vidare framgångar. Trötta av dagens strider hade enheter ur 1. Infanteriregementet redan påbörjat att gräva värn för att få några timmarnas åter-hämtning innan den förväntade franska motattacken skulle äga rum. Chefer på olika nivåer förstod att anfallet var inne i ett kritiskt skede och insåg att det franska tillbakadragandet borde utnyttjas. I syfte att förhindra försvaret från att etablera nya starka försvarspositioner och för-svåra en effektiv motattack behövde frontlinjen pressas så långt bort från Meuse som möjligt. Officerarna motiverade sina soldater till att genomföra en sista kraftansträngning. Resultatet av
138 Frieser. s.164 139 Clark. s.178–179 140 Clark. s.179 141 Frieser. s.174
