De resultat som framkom visade på att det är ovanligt att böckernas huvudkaraktär och hans två bästa vänner använder sig av neutralisationstekniker för att (bort)förklara sina regelbrott, trotts detta är Sykes och Matzas teori inte oanvändbar. Även om Harry, Ron och Hermione inte använde sig av neutralisation i så stor utsträckning visade de på andra egenskaper som Sykes och Matza beskrev som grund till sin teori - nämligen skuld, passande och icke passande offer samt konsekvenstänkande.
I både HP1 och HP5 beskrivs Harry uppleva känslor av skuld71;
”It was a bit late to repair the damage, but Harry swore to himself not to meddle in things that weren’t his business from now on. He’d had it with sneaking around and spying. He felt so ashamed of himself that he went to Wood and offered to resign from the Quidditch team.”72
70 Heyman 2004, s.8ff
71 Jfr Skyes och Matza 1957, s.274
72 Rowling 2004, s.179
27
Det står även skrivet att Ron låter skuldmedveten när de möter Professor Lockhart på St Mungos sjukhus eftersom det var hans icke-fungerande trollstav som gav Lockhart hans bestående men. Som nämnt ovan står det i texten att Harrys sympati var begränsad och det tolkar jag som att han mycket väl kan tycka synd om Lockhart, men att han egentligen inte ser honom som ett offer i bemärkelsen oskyldigt utsatt. Historien med Lockhart tyder även på passande och icke-passande offer73, om än det är mer tydligt i den situation när Hermione hindrar Harry från att förhäxa en Death Eater, vars huvud efter att ha varit i en behållare med tid har återgått till att bli ett barns, under deras tid på Department of Mysteries;
”His [the Death Eater] appearance was utterly bizarre, his tiny baby’s head bawling loudly while his thick arms flailed dangerously in all directions, narrowly missing Harry, who had ducked. Harry rised his wand but to his amazement Hermione seized his arm.
‘You can’t hurt a baby!’”74
Något annat de visar på i samband med sina brott är att de är medvetna om att deras handlingar har konsekvenser, vilket de även väger in som faktorer för om de ska fortskrida eller inte. Som i citatet jag visade tidigare från HP1 (se ovan, s.16), när Hermione påpekar att det finns en risk för att Harry blir utslängd från skolan om han sätter sin plan i verket. Även Ron uppmärksammar eventuella konsekvenser i HP5;
”’Well, you’re just going to have to break your promise, that’s all,’ said Ron firmly. ‘I mean, come on … we’ve got exams and we’re about that far –‘ he held up his hand to show thumb and forefinger almost touching ‘– from being chucked out as it is. And anyway … remember Norbert? Remember Aragog? Have we ever come off better for mixing with any of Hagrid’s monster mates?’”75
Som det står ovan nämner Sykes och Matza att länken mellan konsekvens och handling kan brytas av förnekandet av skada.76 Kan Harry, Ron och Hermiones medvetenhet om konsekvenser då har något att göra med att neutralisationen förnekande av skada används så lite? Eftersom de alla tre upplevs som relativt medvetna om de konsekvenser som kan komma att drabba både de själva och andra finns det måhända inget behov/utrymme för just den neutralisationen. Med tanke på att mitt material är uppbyggt som (och i syfte att vara) en skönlitterär text, är det må hända inte så stor chans att en minskad användning av uttalade
73 Sykes och Matza 1957, s.275
74 Rowling 2004, s.679
75 Ibid., s.622
76 Sykes och Matza 1957, s.278
28
konsekvensövervägande skulle ha lett till större förnekande av skada. Jag låter det vara osagt, men vill ändå väcka frågan. En till fråga angående avsaknaden av neutralisationstekniker är varför den enda tekniken som inte används är förnekande av ansvar. Jag har inte funnit något stöd för det, och vill därför påpeka att det är min egen fundering, men det skulle kunna bero på att böckerna är tänkta som barnböcker. Som nämnt ovan tror jag att barns föreställningsvärld påverkas av bland annat litteratur77, och det kan då anses som opassande att skriva en berättelse om personer som begår brott och inte tar ansvar för sina handlingar (de bör åtminstone lära sig detta i slutet av historien). Om barn bildar sig en uppfattning av rätt och fel ses det av mig som ganska givet att man därigenom också förmedlar att man ska ta ansvar för sina handlingar.
En annan faktor som jag vill ta upp i samband med neutralisationsteknikerna är det faktum att de används oftare i HP5 än i HP1. Det begås även fler regelbrott i HP5. Jag har tidigare sagt att deras regelbrott ändrar karaktär, blir allvarligare. Det skulle kunna vara så att allvarligare regelbrott för med sig ett större behov av att neutralisera, att det är därför man kan se denna ökning. Jag skulle vilja kalla ökningen för markant, eftersom antalet gånger de använder sig av neutralisationstekniker gemensamt är mer än fördubblad.
Något annat som Sykes och Matza tar upp är mala in se och mala prohibita varav det första är handlingar som är fel i sig själva, medan det andra är handlingar som inte är lagliga utan att för den delen vara omoraliska. De nämner även George Orwell som påpekar att den typ av brottsling som fångar allmänhetens intresse har ändrats och är idag en (hård) detektiv som söker rättvisa utanför lagens ramar.78 Det är under just denna typ av karaktär jag vill placera Harry Potter, och hans två vänner, för det är egentligen just detta de gör. Deras högre lojalitet har inte alltid med en socialgruppstillhörighet att göra, det handlar lika ofta om något som jag vill kalla the Greater Good. De kämpar för att skapa ett bättre samhälle för alla, bekämpa ondskan i godhetens namn. Och på det sätt som jag upplever böckerna är det just resultatet av deras handlingar som har betydelse i slutändan. Visst finns det de som inte stödjer deras beteende, men i det stora hela blir de hyllade för det de åstadkommer. Som till exempel i slutet av HP1 när Harry ligger i sjukhusavdelningen, och i HP5 när han fick tillbaka sin titel som the Boy Who Lived. Detta gör att jag återigen vill kalla honom för just en god normbrytare, eftersom han inte har rena metoder men goda intentioner likt mala prohibita.
En faktor som bör påpekas är att författarens avsikt med boken är att skriva en skönlitterär bok, en underhållande text som ska säljas. Detta påverkar givetvis hur materialet
77 Jfr Alvfén-Eriksson 1986, s. 15, 16
78 Sykes och Matza., s.277f
29
är utformat och även hur det är uppbyggt med förklaringar. Som exempel på detta är det svårt att avgöra ifall Harry, Ron och Hermione hade använt sig av neutralisationer i samma utsträckning ifall alla tre hade kommit till talan lika mycket i böckerna. Om man hade kunnat se alla tre ur samma ingående perspektiv hade det kanske även varit möjligt att kunna undersöka ifall det finns någon egentlig skillnad på hur olika grupper använder sig av neutralisationstekniker. Dessvärre kan jag (när jag ser tillbaka på mitt material med anteckningar) inte finna någon grupp-/genusbaserad skillnad. Visserligen var det inte en utgångspunkt när undersökningen genomfördes och det ska erkännas att det finns en skillnad på Harry och Hermiones användande av neutralisationer - Harry använder sig oftare av dem.
Men i detta fall måste nämnas att det även skiljer sig mellan Harry och Ron på samma sätt som mellan Harry och Hermione. I detta fall är det däremot svårt att uttala sig om detta eftersom men enbart kan mäta de tillfällen Ron och Hermione säger dem, medan man även kan följa Harrys tankar om dem. Eftersom neutralisationstekniker används i en sådan relativt liten utsträckning (i förhållande till regelbrott) även av Harry tror jag däremot inte att det skulle ha gått att läsa av några skillnader baserade på vare sig kön, klass eller uppväxtvärld.
Av det drar jag slutsatsen att det inte ligger någon skillnad i hur olika grupper använder neutralisation i dessa böcker, utan att det till störst del beror på karaktärerna (med berättarperspektivet inkluderat). Om jag istället hade formulerat frågeställningar för att undersöka detta område är det möjligt att jag hade sett andra resultat, men grund problemet med karaktärsfokusering hade kvarstått. Desamma gäller om jag hade haft för avsikt att undersöka magiska/icke-magiska människor eller klassfrågan baserad ekonomiska grunder.
Detta är givetvis en nackdel med studier av detta slag.