myndigheters användning av uppgifter om elektronisk
kommunikation
5.1 Nyttan med uppgifter om elektronisk
kommunikation i brottsbekämpande verksamhet Var och en som vistas i riket har rätt att göra anspråk på att staten vidtar effektiva åtgärder till skydd för deras säkerhet. I detta ligger bl.a. att staten måste anstränga sig för att se till att brott förebyggs och utreds och att gärningsmän ställs till svars för sina brottsliga handlingar. En effektiv brottsbekämpning är en förutsättning för att rättstryggheten för enskilda ska kunna upprätthållas. Som framgår av redovisningen i avsnitt 3 är det samtidigt i en rättsstat viktigt att den offentliga maktutövningen är bunden av förutsebara normer och underkastad vissa begräsningar. Staten måste respektera enskildas berättigande krav på skydd mot godtycke och respekt för de grundläggande fri- och rättigheterna.
Vid bedömningen av hur långtgående inskränkningar i enskildas fri- och rättigheter som kan tolereras i ett demokratiskt samhälle för att förebygga och utreda brott är det av vikt att klargöra vilken betydelse en åtgärd som innebär intrång i en skyddad rättighet kan ha för att uppnå målet att förhindra och lagföra brott. En proportionalitetsavvägning måste därefter göras mellan åtgärdens betydelse för det eftersträvande ändamålet (samhällsnyttan) å ena sidan och den grad av intrång i enskildas skyddade rättigheter – t.ex. rätten till yttrande- och informationsfrihet eller rätten till självbestämmande och personlig integritet – som åtgärden innebär å andra sidan.
Brottsbekämpande myndigheters tillgång till trafikuppgifter Ds 2014:23
34
Vi konstaterar i detta sammanhang att det inte längre kan råda någon som helst tvekan om att uppgifter om elektronisk kommunikation har mycket stor betydelse i nästan all verksamhet som rör utredning av allvarlig brottslighet. Beredningen för rättsväsendets utveckling (BRU) konstaterade redan 2005 i betänkandet Tillgång till elektronisk kommunikation i brottsutredningar m.m. (SOU 2005:38 s. 323 f.) att trafikuppgifter ofta utgjorde den information som var viktigast för att föra utredningar om grövre brott framåt och att sådana uppgifter också användes i princip i varje utredning rörande grova brott som t.ex.
mord, människorov, grovt rån, grov mordbrand, allmänfarlig ödeläggelse, grov våldtäkt, människohandel för sexuella ändamål, grovt barnpornografibrott och grovt narkotikabrott samt brott som faller inom Säkerhetspolisens område. Trafikuppgifterna är ofta av stor betydelse redan i utredningsarbetets inledningsskede, då en kontroll av de trafikuppgifter som har genererats i anslutning till en brottsplats och sådana uppgifter som kan knytas till ett brottsoffer eller en eventuell misstänkt person kan användas tillsammans med annan information för att föra utredningen framåt.
Trafikuppgifterna kan svara på frågor om vilka nummer som haft kontakt med varandra, hur intensiv kommunikationen har varit och var användarna av t.ex. mobiltelefoner eller annan kommunikationsutrustning har befunnit sig. Vid användning av anonyma tjänster, som t.ex. förbetalda kontantkort som saknar registrerad användare, kan informationen vara av stor betydelse i ett senare skede i utredningen då ett beslag av en mobiltelefon från en misstänkt person kan avslöja vilka kontakter den personen har haft och var han eller hon har befunnit sig vid olika tidpunkter i samband med att ett brott har begåtts. BRU konstaterade även att uppgifterna i många fall kan få till följd att personer avförs från utredningen genom att misstankarna mot dem visar sig sakna substans.
När det gäller planeringsskedet av ett brott är det genom tillgången till trafikuppgifter ofta möjligt att ta reda på t.ex. hur gärningsmännen har sammanträffat och hur de har rekognoserat vid gömställen, längs flyktvägar och vid brottsplatsen samt hur de införskaffat brottsverktyg eller stulit flyktbilar (SOU 2005:38 s. 324). Genom tillgången till historiska trafik- och
lokaliseringsuppgifter kan de brottsbekämpande myndigheterna således klarlägga händelser som anknyter såväl till själva brottstillfället som till planläggningen och flykten. Dessa uppgifter kan t.ex. leda till att gömställen upptäcks, att stulna pengar, flyktbilar eller annat gods påträffas och att bortförda personer eller döda kroppar hittas.
Vid utredningen av internetrelaterad brottslighet är trafikuppgifter ofta helt avgörande information för att möjliggöra identifiering av en misstänkt gärningsman. Möjligheten till anonymitet och begränsningen av forensisk bevisning för att utreda brott medför därför att trafikuppgifter i många fall inte kan undvaras vid utredning om internetrelaterad brottsliget, om sådan brottslighet alls ska kunna bekämpas. Från de brottsbekämpande myndigheterna har i flera sammahang också framhållits att tillgången till trafikuppgifter i brottsutredningarna fått allt större betydelse i takt med den ökade användningen av kryptering, som innebär att innehållet i meddelanden inte blir åtkomligt för myndigheterna vid hemlig avlyssning av elektronisk kommunikation.
Det bör i sammanhanget även noteras att trafikuppgifternas betydelse i brottsutredningar också hänger samman med att den information som kommer fram vid hemlig övervakning och hemlig avlyssning av elektronisk kommunikation ofta bedöms ha ett betydande bevisvärde i rättegångar som rör grov allvarlig och organiserad brottslighet.
5.2 Tillgång till uppgifter om elektronisk kommunikation
Som ovan framgått reglerar datalagringsdirektivet inte närmare frågan om de nationella myndigheternas tillgång till de uppgifter som har lagrats enligt direktivet. Tillgångsfrågan reglerades inte heller i det lagstiftningsärende som genomförde datalagringsdirektivet i Sverige. I stället behandlades frågan om de brottsbekämpande myndigheternas tillgång till uppgifter om elektronisk kommunikation i ett parallellt lagstiftningsärende (prop. 2011/12:55, bet. 2011/12:JuU8, rskr. 2011/12:212).
Brottsbekämpande myndigheters tillgång till trafikuppgifter Ds 2014:23
36
Utlämnande av uppgifter om elektronisk kommunikation till brottsbekämpande myndigheter i förundersökningar regleras främst i 27 kap. RB. Förutsättningarna för inhämtning av uppgifter enligt denna reglering redovisas mer ingående i avsnitt 7.3.6.
Regler om hemlig övervakning av elektronisk kommunikation under förundersökning finns även i 1991 års lag om särskild utlänningskontroll, när det finns misstankar om planläggning av terroristbrott i vissa fall, och i 2008 års lag om åtgärder för att utreda vissa samhällsfarliga brott. Dessa lagar tillämpas uteslutande i Säkerhetspolisens verksamhet.
Polisens och Tullverkets förutsättningar att inhämta uppgifter om elektronisk kommunikation i sin underrättelseverksamhet regleras främst i inhämtningslagen. Förutsättningarna för inhämtning enligt denna reglering redovisas mera ingående i avsnitt 7.3.7. Därutöver finns i 2007 års lag om åtgärder för att förhindra vissa särskilt allvarliga brott vissa regler som möjliggör hemlig övervakning i realtid av elektronisk kommunikation, om det bedöms vara av synnerlig vikt för att förhindra vissa i lagen angivna brott. Beslut enligt 2007 års lag fattas av domstol.
Det finns vidare i 6 kap. 22 § första stycket 2 LEK en särskild reglering avseende brottsbekämpande myndigheters tillgång till s.k.
abonnemangsuppgifter. Med detta begrepp avses främst uppgifter om namn, adress, ip-adress, och abonnentnummer (se närmare avsnitt 7.3.5).