Eftersök
Vi saknar än så länge generell kunskap om hur många fåglar som dödas vid svenska vindkraftverk. Därför är det av generellt intresse att sådana uppgifter samlas in så att vi bättre kan bedöma hur dödligheten ser ut i olika miljöer, för olika arter och fågelgrupper. För vissa arter är det mer angeläget att få fram bättre data på mortalitetsnivåer vid svenska vindkraftverk. I första hand tänker vi på långlivade arter som rovfåglar och några omdiskuterade arter som tjäder och nattskärra. Det kan också finnas intresse av att göra lokala uppföljningar av fåglar med eftersök för att få svar på specifika fråge- ställningar. På platser med förekomst av örnar eller andra rovfåglar har det ibland förekommit krav på att studera rovfåglarnas flygrörelser, dels för att anpassa vindkraftverkens placering och dels som före-efter studier vid en eta- blering av vindkraft. Om det finns funderingar kring vindkraftens påverkan på rovfåglar i ett område är det enligt vår bedömning ofta bättre att lägga fokus på eftersök vid verken än att göra observationer av flygande rovfåglar.
För att det ska vara meningsfullt att göra eftersöksstudier är det viktigt att dessa görs ordentligt. Helst bör eftersök göras minst en gång per vecka, åtminstone under viktiga perioder på året, och i områden där man vet eller misstänker att fågelkadaver försvinner snabbt då de plockas upp av asätare. Utläggning av fågelkadaver för uppskattning av hur snabbt dessa försvinner och för att bedöma sökeffektiviteten hos inventerarna eller hund är nödvändigt för att kunna beräkna den verkliga dödligheten. Notera att utläggning av andra fågeltyper än de som är målarter vid en eftersöksstudie, kanske inte ger
rättvisande resultat vid beräkningar av antalet dödsfall (Urquhart m.fl. 2015). För att effektivisera eftersök är hund ofta att föredra. I ett område med en cirkel radie av 100 m kan en hund söka av detta på 10–30 minuter medan det ofta tar 1–2 timmar för en människa att gå igenom samma områdesstorlek.
Det är lämpligt att eftersöksområdet har minst 100 m radie kring vind- kraftverket, men det kan i besvärlig terräng vara svårt att genomföra utan hund inte minst i skogsmark. Det är svårt för en människa att leta efter fågel- kadaver i hög vegetation, men i stort sett oproblematiskt för en tränad hund. När terrängen är ojämn och kuperad kan man behöva söka med hunden längs tätare linjer då fågelkadaver kan ligga i lä för vinden och då vara mer svårupptäckta för hunden.
Ju större vindkraftverken blir, med allt längre rotorblad, desto större behöver sökytorna vara för att täcka hela det område där sannolikheten är störst för att döda och/eller skadade fåglar ska hamna. Detta innebär att sökytan bör anpassas efter vindkraftverkens och rotorbladens storlek. Ett alternativ till totalt eftersök inom hela den aktuella ytan är att istället under- söka delar av ytan väl (exempelvis de delar där det är allra lättast att hitta eventuella dödsoffer) och att utifrån det man hittar i dessa delar teoretiskt kompensera för de delar som man inte undersöker.
Fågelinventeringar
En förutsättning för att kontrollprogram ska bidra till att förbättra kunskaps- läget om vindkraft och fåglar är att fågelinventeringar görs med tillräcklig arbetsinsats med erfarna inventerare och helst med standardiserad metodik. För att underlätta framtida fågelinventeringar har en allra första metodkatalog för fågelstudier i samband med vindkraft publicerats i Vattenfalls regi (Haas m.fl. 2015). Katalogen är fritt tillgänglig på https://corporate.vattenfall.se/ globalassets/sverige/hallbarhet/rapporter/metodkatalog_for_fagelinventering _2015_10_06.pdf.
Denna katalog är dels tänkt att vara ett levande dokument som utvecklas i takt med att inventeringsmetoder utvecklas, och dels att vara något av ett uppslagsverk för myndigheter, företag och andra intresserade. I katalogen föreslås ett antal olika typer av fågelinventeringar som kan utföras beroende på var i landet och i vilken biotop man befinner sig. Metoder som kan användas både i samband med studier inför ansökan och MKB så väl som i samband med kontroll- och uppföljningsprogram gås igenom. Vi rekommenderar att de metoder som ingår i metodkatalogen används inom kommande kontroll- och uppföljningsprogram som rör fåglar och vindkraft framöver.
Eftersom det sällan går att göra en statistiskt säkerställd analys av vind- kraftens påverkan på en viss plats är det viktigt att tänka på att insamlad data ska kunna ingå i ett större material för övergripande analyser. Det är därför inte av tvång att fågelinventeringar för uppföljning i vindkraftparker görs som påkostade forskningsprojekt (även om mer forskning behövs). Viktigast är att de följer en standardiserad metod som ger rättvisande resultat före och efter en vindkraftsetablering. Det är önskvärt med fler än ett års inventering innan vindkraftverken är i drift.
Det finns hittills alltför få uppföljningar av fågellivet som sträckt sig över en längre tidsperiod. För att råda bot på detta är det i första hand önskvärt med kontrollprogram som följer upp med fågelinventeringar även fem och tio år efter en vindkraftsetablering. Eftersom det, särskilt för en del långlivade arter, möjligen kan ta ännu längre tid innan påverkan från en exploatering blir synlig kan det när sådana arter är aktuella, vara rimligt med ännu längre uppföljning. Sådan uppföljning behöver inte nödvändigtvis vara årlig utan kan med fördel utföras som återkommande inventeringar, förslagsvis.