Skyddsavstånd, eller buffertzoner, kring känsliga fågelförekomster föreslogs för vissa arter och artgrupper den första syntesrapporten (Rydell m.fl. 2011), och har sedan dess använts för att minska risker för negativ påverkan från vindkraft. De skyddsavstånd som vi föreslog i (Rydell m.fl. 2011) togs i sin ursprungsform fram som rekommendationer från Sveriges Ornitologiska Förening – BirdLife Sverige (SOF-BirdLife). Några av de förslagna avstånden förändrades från förslagen från SOF-BirdLife till den första syntesrapporten. Exempelvis föreslog SOF-BirdLife tre km skyddsavstånd för örnbon, medan syntesrapporten föreslog 2–3 km (Rydell m.fl. 2011). Två år senare (hösten 2013 reviderades föreningens vindkraftspolicy (http://birdlife.se/sveriges- ornitologiska-forening/fagelskydd/vindkraft/sof-birdlifes-vindkraftspolicy/) och i samband med detta gjordes vissa tillägg.
Det finns därmed vissa avvikelser mellan de skyddsavstånd som föreslogs i Rydell m.fl. (2011) och de som idag föreslås av SOF-BirdLife. I de fall där skyddsavstånd bakats in i juridiska beslut har det så här långt i stort endast handlat om boplatser för örnar eller andra större rovfåglar. En vedertagen praxis har blivit att vindkraftverk inte får byggas inom två km från kända örnbon. Enstaka undantag finns dock från denna praxis under senare år.
I det följande går vi igenom tidigare föreslagna skyddsavstånd (både de aktuella från SOF-BirdLife och de från förra syntesrapporten), tittar på vilken ny kunskap som har tillkommit sedan 2011 och ger våra förslag på justerade skyddsavstånd. Vi redogör också för vilken kunskap som finns och som saknas för att man ska kunna ta beslut om mera vetenskapligt grundade skydds- avstånd, samt vilka andra överväganden som man kan göra istället för att använda skyddsavstånd i enskilda tillståndsärenden. I den här rapporten har vi inte nödvändigtvis följt SOF-BirdLifes rekommendationer i våra bedöm- ningar av när och i vilka situationer skyddsavstånd kan vara lämpligt, och när avvikelser förekommer framgår detta nedan.
Vi är också väl medvetna om att användandet av skyddsavstånd inte är ett perfekt redskap som erbjuder fullständigt skydd för de fåglar de används för. Däremot är det ett praktiskt möjligt och många gånger rimligt sätt att förhålla sig till Artskyddsförordningen i enskilda tillståndsärenden. Genom
att använda skyddsavstånd följer hanteringen helt enkelt de lagar och förord- ningar som gäller i nuläget. Samtidigt vill vi sätta fingret på att enbart följa nu gällande lagar och förordningar inte på något vis behöver vara en garanti för att tagna beslut (om skyddsavstånd eller annat) garanterar livskraftiga populationer av de arter där skyddsavstånd kan komma ifråga eller används. Vi menar att målsättningen bör och måste vara att upprätthålla gynnsam bevarandestatus och livskraftiga bestånd av i landet naturligt förekommande (här: fågel)arter, samtidigt som en demokratiskt beslutad samhällsutveckling kan fortgå. Vi diskuterar därför alternativa angreppssätt till artskyddsfrågor samtidigt som vi givetvis inser att det ibland krävs ändringar av lagar och förordningar, eller i alla fall nya tolkningar av dessa, innan man kan använda sig rent praktiskt av en del av de tankar som vi redogör för här.
Innan vi går in på en mer detaljerad diskussion kring föreslagna skydds- zoner för olika arter och grupper av arter är det först viktigt att klargöra något kring bakgrunden till de skyddsavstånd som redan föreslagits och använts och/eller som föreslås nedan. Kring dessa finns tyvärr flera mycket vanliga och väl spridda oklarheter och i vissa fall rena felaktigheter.
Skyddszoner är ett sätt att minska risker för något (här för fåglar i för- hållande till vindkraft), ingenting annat. Logiken bakom det hela är helt enkelt att ”ju längre bort, desto mindre risk”. De idag använda och nedan föreslagna skyddszonerna är inte avsedda att plocka bort alla risker. Det är helt enkelt inte praktiskt möjligt. Detta innebär exempelvis att det aldrig har varit tanken eller syftet att skyddszoner för exempelvis örnar ska täcka in hela de områden som ett enskilt örnpar rör sig inom, vare sig under enbart häckningssäsongen eller under hela årscykeln.
Det finns väldigt sällan någon strikt vetenskaplig grund bakom storleken på de skyddszoner som används och föreslås. Att det har blivit exakt de avstånd det har blivit är en kompromiss mellan de önskemål som funnits från de som vill skydda fåglarna och de som vill bygga något som innebär en potentiell påverkan (här vindkraft). Skyddsavstånd kan absolut vila på vetenskaplig grund, men då måste man också vara klar över exakt vad är det man vill ha en vetenskaplig grund för. Ofta uttrycks detta enbart i den något oklara termen ”påverkan”, vilken man vill undvika, minska eller minimera. Men vilken typ och grad av påverkan är det rimligt att man kan ta hänsyn till genom ett skyddsavstånd? Detta är inte alls enkelt att ge ett klart och tydligt svar på. Vi tar nedan upp några exempel på vad som skulle kunna användas som vetenskaplig grund för skyddsavstånd i samband med de båda örnarna. Med detta menar vi inget annat än att just ge exempel på hur man skulle kunna använda sig av vetenskapliga resultat för att komma fram till hur stora skyddszoner ska vara. Hur man sen i praktiken väljer att göra är en annan sak.
Det finns ofta önskemål om att skyddszoner ska anpassas till den faktiska verkligheten i form av observationer eller mätningar av hur de i det aktuella fallet intressanta fågelindividerna har rört sig i ett område, istället för att använda sig av generella cirkelformade zoner (som vi har gjort hittills). Vi menar att detta i grunden givetvis är en god tankegång, men att den tanken i
regel inte ger fåglarna ett bättre skydd, helt enkelt för att det är ytterst ovan- ligt att vi kan förutsäga hur rörelserna kommer att se ut i framtiden. Naturen är näst intill aldrig statisk och stabil, annat än över relativt korta perioder. Födo tillgång och andra förhållanden varierar mellan år och därmed kommer också fåglars rörelsemönster att variera och förändras mellan åren. I sådana lägen ger sannolikt generella och schablonartade (oftast cirkelformade) skydds- zoner ett bättre genomsnittligt skydd, med mindre risker, jämfört med zoner som anpassats efter hur förhållandena såg ut för ett eller flera år sedan.
I allmänhet rekommenderar vi att skyddszoner, när sådana används, bör vara generella, och då oftast cirkulära, även fortsättningsvis och att mät- ningar och observationer av rörelsemönster förvisso kan ge intressant infor- mation men i stort är onödiga när det gäller utformning av skyddszoner.
Sedan kommer vi allt oftare, i takt med att vi fått och får alltmer vindkraft och annan påverkan på vår natur, att hamna i lägen där skyddszoner inte är det enda svaret på hur man bäst tar hänsyn till skyddsvärda fågelförekomster. Mer om det i det avslutande i genomgången i kommande avsnitt.