CPTED och den fysiska miljön

De två stadsdelarna har byggts under två, för stadsbyggnadsidealets, olika tidsepoker (Örebro kommun, 2008, s. 6). Detta blev tydligt under vår observation. Från observationen och även detaljplaner för Ladugårdsängen går det att göra bedömningen att stadsdelen har planerats i enlighet med CPTEDs principer, oavsett om det är avsiktligt eller inte. Vi har i utformningen av den fysiska miljön observerat öppna ytor med fri sikt och blandad bebyggelse med låghus och flervåningshus, och där servicefunktioner har byggts in i bottenplan utmed gatorna. I och med att ingång till flera av bostäderna och affärslokalerna är riktad mot gatan och även fönster finns mot trottoarer skapas den naturliga övervakningen som är eftersträvad i CPTED (BRÅ, 2019). I detaljplanen för Södra Ladugårdsängen beskrivs en önskan om en ”stadskänsla” (Örebro kommun, 2008, ss. 6-8).

Området är fritt från klotter och växtligheten ger ett välvårdat intryck (Brå, 2020). Detta är något som också i enkäten framkom som en faktor för trivsel i området, i kombination med det lugn som stadsdelen uppfattas ha. Att området ännu är under konstruktion är något som har visat sig minska trygghetskänslan i området enligt de svar som inkommit enkäten. Belysningen är dålig kring huvudleden i området samt i anslutning till och på parkeringen. Byggandet i kombination med försämrad belysning har gett upphov till en försämrad trafiksituation för cyklister och fotgängare.

Belysningen varierar dock beroende på var i området den undersöks. I Parken Hagen är den som tidigare nämnt väldigt dålig, och vid flera punkter uppfattas totalt mörker under nattid och uppnår därför stundtals enbart 0 på skalan. Vid entréer är den istället väldigt god. Då ingångspunkter som har en naturlig övervakning är mindre utsatta för inbrott är denna aspekt i den fysiska planeringen en stark faktor för att minska brott som går under denna kategori (Amiri et.al., 2019, s. 105). Utmed gatorna uppgår den till en 3:a på vår skala, då mänsklig rörelse går att uppfattas inom 90 meter på majoriteten av gatorna. På innergårdarna varierar belysningens effektivitet, och är beroende av den sekundära belysningen (från hushållen), men är trots allt god. De boende i Norra Ladugårdsängen och till viss del i Södra Ladugårdsängen uppfattar också belysningen som god och har uppgett att det är en av faktorerna för deras upplevda trygghet.

30

Som tidigare nämns utgör Vivalla en del av miljonprojekten, en del av stadsutvecklingens historia som ses på som ett misslyckande (Tunström, 2009, s. 172). Här ser den fysiska miljön annorlunda ut, och stora delar av området är bebyggt med exakt samma huslingor. Viss variation finns dock utmed Vivallaringen, men vi valde att göra vår observation i den delen som idag är representativ av området.

Området kantas av en trafikseparering, vilket för Vivalla innebär att trafiken leds runt hela området på vägen Vivallaringen. Det finns parkering i anslutning till varje gata i Vivalla, men ingen trafik är tillåten i grönytorna mellan gårdsmiljöerna. Detta gör att området kan uppfattas som slutet, vilket är en miljö som pekats ut som försvårande för polisen att utföra sitt arbete i (Noa, 2015, s. 8). Det är också något som respondenterna i enkäten har reagerat på, då de uppfattar det som att Vivalla är väldigt anonymt och att det inte finns ett utbyte mellan gårdarna. Detta minskar också rörelsen i innerområdet och står i kontrast med CPTED.

I ett stadsmässigt byggt område är motiveringen att rörelse och aktivitet ökar då människor drar sig till trottoaren och gatan (Jacobs, 2005, s. 59, Örebro kommun, 2008, s. 14). En större grad av aktivitet och rörelse ska sedan i sin tur leda till en naturlig övervakning och högre trygghet. Stora delar av Vivalla saknar idag dessa förutsättningar, i och med den funktionsseparering som finns i området. Dock har exemplet Visgatan lyft fram att en förändring är möjlig för området. Här har tryggheten ökat till följd av de förändringar som gjort i den fysiska miljön. Dels har cykel- och gångväg dragits om för att öka rörelsen mellan huskropparna, och riktningen på fasaderna har ändrats. Utöver detta har belysningen förbättrats (Boverket, 2020). Som Kim och Park (2017, s. 240) skriver är det lättare att förbättra belysning än att ändra väderstreck på fönster och dra om vägar för att förbättra tryggheten och minska brottsligheten i ett område. Trots att Visgatan nu har förbättrad trygghet, har vi observerat liknande problematik som i övrig bebyggelse – det finns till viss del ingen naturlig övervakning av aktiveringsytorna på gårdsmiljöerna utan enbart på innergårdarna. Det blir därför viktigt att belysningen är god, vilket den dessvärre inte var under vår observation. Det finns således utrymme för förbättringar i detta avseende.

Den naturliga övervakningen blir mot innergårdarna, som är väsentligt mycket mindre än övriga öppna ytor i området. Enligt ansatsen CPTED kan dock övervakningen också vara icke- naturlig, vilket är fallet med Vivalla (BRÅ, 2019). Den polisiära närvaron var hög vid observationstillfället, och polisen gick dels runt i området men åkte även i bilar.

31

Belysningen i Vivalla visade sig under vår observation vara undermålig. Avståndet mellan belysningspunkterna var för stort för att kunna uppfatta mänsklig rörelse på 90 meter i utrymmena mellan gårdarna. De mörka punkterna blev ett särskilt stort problem i och med den vegetation som finns i Vivalla, vilka skapar potentiella platser för gärningsmän att nyttja. Växtligheten var till viss del högvuxen och oomhändertagen, vilket ytterligare försämrar sikten i området. Flera av respondenterna reagerade på att Vivalla är dåligt upplyst och uppgav detta som ett skäl för deras upplevda otrygghet. I Ladugårdsängen är det främst boende i den södra delen som har reagerat på dålig belysning på parkering och huvudled, och vi kunde observera detta i parkmiljöerna. I detta avseende står både Ladugårdsängen och Vivalla i kontrast till principerna i CPTED, där belysningen lyfts fram som väldigt viktig för minskad brottslighet och ökad trygghet (Boverket, 2019a)

Som nämns i kapitel tre är problematiken med en dålig belysning är att brott lättare kan begås obemärkt. Det är inte det totala mörkret som skapar den största risken, utan det svaga ljuset som skapar bättre förutsättningar för brott (Fennelly, 2013, s. 181). Då entréer är väl upplysta i båda områden, frånsett från de med trasig belysning i Vivalla, innebär det att sannolikheten för inbrott den vägen är låg. Detta förstärks genom kodlås i Ladugårdsängen och de nyrenoverade delarna av Vivalla. Dock kvarstår risken för inbrott genom fönster och även andra brott som sker i utomhusmiljö. Cykelstölder är något som respondenter i området reagerat på, och som kan begås obemärkt på en dåligt upplyst plats. Parker i Ladugårdsängen utlöser en rädsla hos de boende. Vi ser också att den dåliga belysningen i parkerna kan utgöra ett hot för de som rör sig i kvällstid så den undermåliga belysningen ger möjlighet till obemärkta brottsgenomföranden. Detta är även fallet i stora delar av det orenoverade Vivalla, både på gårdsmiljöer och innergårdar.