Crisher & Souva har byggt ett dataset med marina data från 1865 till 2011. Datasetet innehåller förutom tonnage och fartyg per land och år även variabler som till exempel fartygstyp och för- måga. De menar att deras dataset kan användas inom krigsvetenskap och argumenterar för att de har skapat ett fruktbart sätt att mäta sjömakt.100
Enligt Crisher & Souva är sjömakt i huvudsak något fysiskt. Vidare skriver de att deras kvan- titativa databas med fartyg är ”our measure of naval power”.101 I deras artikel för de resonemang som implicit sätter ett likhetstecken mellan ”naval strength” och ”naval power”.102 Det är mät- bart, kroppsligt och befinner sig på ett fysiskt plan i form av fartyg och tonnage.103 Däremot menar de samtidigt att sjömakt inte kan mätas endast i absoluta tal utan är relativt i förhållande till andra. I det avseendet ser de sjömakt snarare som något mentalt än fysiskt.
Det instrumentella i författarnas syn på sjömakt tar sig uttryck i följande:
”Naval power affects international interactions. Naval power made establishing and maintaining colonial possessions possible for major powers. Naval power left its mark in the first half of the twentieth century with famous battles such as Jutland, Atlantic, Midway, Pearl Harbor, and Leyte Gulf. More recently, naval power al- lowed the British to reclaim the Falkland Islands in 1982. Naval power also allowed the United States to send and support large invasion forces to Iraq in 1990 and 2003. Countries seeking to project influence and protect their interests across the world’s waterways need a powerful navy”.
100 Crisher & Souva. ”Power at Sea”, 602–629. 101 Ibid., 604-608.
102 Ibid., 604. 103 Ibid., 608.
Sida 31 av 45 Det är inte självförsvar utan offensiva delar av marin diplomat som är fokus i deras syn på hur sjömakt används, vilket är instrumentellt. Havet ses och används som ett medel för att uppnå ett mål och projicera inflytande och makt för skydda egna intressen.
På ett metodologiskt plan är Crisher & Souvas forskning primärt kvantitativ i sina metodval. Både insamling och analys sker kvantitativt. De undersöker sjömakt genom att kvantitativt mäta länders tonnage av örlogsfartyg.104 Dessutom säger de sig vilja mäta ännu fler variabler vilket talar ytterligare talar för att deras sätt att se på sjömakt är kvantitativt:
”Ideally, a measure of state naval power would count all ships and have a perfect assessment of each ship’s ability to inflict damage on an adversary’s territory or weapons systems as well as operate in conjunction with other ships for these pur- poses.”105
De poängterar också att sjömakt inte bara kan mätas som tonnage utan att variabler som tek- nologi måste vara med, annars kan det framstå som att sjömakt sjunker när det de facto ökar. De belyser ett exempel på hur tidigare metoder att mäta sjömakt blir felaktiga, till exempel att USA:s tonnage, och därmed sjömakt sjunker under kalla kriget, vilket är orealistiskt. Genom att använda deras metod blir resultatet istället att den ökar.106 Samtidigt lyfter författaren upp svårigheter med att mäta sjömakt och att det är alltför många variabler för att mäta exakt:
”The variation among the many warships traversing the world’s waterways both past and present is too great, and the multidimensionality of this ideal power meas- ure is too great for an analyst to reduce it to a single number.”107
Crisher & Souvas forskning är både deskriptiv och preskriptiv till sin karaktär. För det första använder de sin forskning för att beskriva hur förklara hur maktbalanser av sjömakt förändras genom tiderna vilket exemplifierades tidigare med USA under kalla kriget. Det preskriptiva i deras forskning ger sig uttryck när de argumenterar att för att deras forskning kan bidra till att bättre förstå förhållandet mellan sjömakt och politiska fenomen. Dessutom menar Crisher i en 104 Crisher & Souva. ”Power at Sea”, 608.
105 Ibid., 608. 106 Ibid., 622. 107 Ibid., 608.
Sida 32 av 45 senare artikel, som använder datasetet, att en ökning av sjömakt också ökar sannolikheten för en väpnad konflikt:
”Does an increase in naval power increase the likelihood of interstate disputes? […] Utilizing a new dataset of naval power and employing an instrumental variable analysis, I present one of the first large cross-national studies showing a significant link between naval power and a specific type of interstate conflict - non-contiguous disputes. The findings have implications for the future actions of states whose naval strength is growing.”108
Sammanfattningsvis ser Crisher & Souva sjömakt ontologiskt främst som något fysiskt och att det används instrumentellt. Epistemologiskt ser de sjömakt som något som undersöks kvanti- tativt. Dessa undersökningar karaktäriseras av både deskriptiva och preskriptiva sådana. Av- slutningsvis visar analysen att Crisher & Souvas syn på sjömakt har ett tydligt fysikaliskt per- spektiv (Se figur 3), även om vissa sociala element inkluderas, som till exempel det instrumen- tella.
108 Crisher, Brian B. ”Naval Power, Endogeneity, and Long-Distance Disputes”. Research &
Sida 33 av 45
4.2 Till – ett socialt perspektiv på sjömakt
”Seapower is clearly a larger concept than landpower or airpower, neither of which encompasses the geo-economic dimensions of human acitivty to the extent that sea- power does. […] Seapower can be seen as a a tight and inseperable system in which naval power protects the maritime assets that are the ultimate sourve o fits prosper- ity and military effectivness”109
För att förtydliga vad Till menar med synen på sjömakt lyfter han fram ett citat av Dixon: ”Cease to think of Britain’s naval power in terms of battleships and cruisers and you begin to understand it”.110 Det är tydligt att Till ser sjömakt som ett system av något större och mer än bara de fysiska fartygen, även de är en del av det och inte kan bortses. Andra fysiska delar som ingår i systemet är manskap, fysiska flottor, handelsflottor, stödjande mark- och flygstyrkor och civil och militär produktionskapacitet.111 Dessa fysiska delar tillsammans med mentala delar som teknologi och politik, är enligt Till inputs och den första av de två delar som systemet sjömakt består av. Den andra delen av sjömakt är outputs och ses som kapaciteten att, från havet, tvinga och påverka andra att göra något.112 Det handlar alltså inte direkt om hur sjömakt används utan istället om att sjömakt är en kapacitet. Denna kapaciteten befinner sig på ett in- tellektuell och icke-kroppsligt plan vilket tillhör den mentala synen på sjömakt. Åter till input så kan de olika delarna av input, var och en för sig, ses som kroppsligt på ett fysiskt plan och som ett uttryck för en fysisk syn på sjömakt. Däremot tillsammans blir de något mer än summan av delarna och ju större systemet blir desto mer flyttar det sig från det fysiska till det mentala.
Om sjömaktens relativitet skriver Till i boken ”Seapower: a guide for the twenty-first century” följande:
”The emphasis on the relative nature of seapower has important consequences. It follows that the strategic effectiveness of seapower depends importantly on the strenths and weaknesses of who it is exerted against. Seapower is therefore often best recognised in the eye of the beholder.”113
109 Till. Seapower, 17. 110 Ibid., 20.
111 Ibid., 23ff, 87ff. 112 Ibid., 23ff, 87ff. 113 Ibid., 26.
Sida 34 av 45 Till ser sjömakt som något relativt som måste ses i förhållande till andras styrkor och svagheter. Däremot, att påstå att sjömakt är mätbart bara för att Till jämför det i förhållande till andra, är inte korrekt. För att illustrera detta kan ett exempel göras med två boxare som ska jämföras. Man kan mäta exakt vem som är starkast eller snabbast i ett fysiskt test. Men det går inte mäta exakt vem som är den bättre boxare utan att låta de båda slåss, däremot kan de själva och andra ha en uppfattat om vem som är den bättre. På samma sätt är det en upplevelse av sjömakt i förhållande till andra som gör den är relativ men inte mätbar. I detta avseende befinner sig sjömakten på ett intellektuellt plan och mentalt i dimensionen
I inledningen till det vetenskapliga kompendiet ”Seapower: Theory and practice” slår Till fast att ”Power at sea is only relevant to the security and prosperity of nations when it has an effect developments ashore”.114 Just detta resonemang om relationen mellan sjömakt och havet ut- vecklar Till i en senare bok där han skriver att sjömakt alltmer bör ses som makt från havet än makt till havs.115 Dessutom menar Till att sjömakt får sin makt från havet.116 Detta däremot inte att havet i sig är makten. Att se havet som ett medel för att användas och projicera makt ifrån snarare än på är förknippat med det instrumentella i den andra av de ontologiska dimensionerna.
Som tidigare nämndes menar Till att den andra delen av sjömakt som system är output. Till skriver att output handlar om hur sjömakt kan användas för att påverka andra och uppnå egna mål.117 Detta kan ske både indirekt genom att andra upplever något som ett hot eller mer direkt genom att använda sjömakt. Dessa instrumentella formerna i hur sjömakt används ger sig ut- tryck i Tills teori som till exempel maritim maktprojicering, marin diplomati och expeditionära operationer.118 Huvudfokus i Tills teorier är just det instrumentella, även om en mindre del handlar om bestridande av sjökontroll och sjöherravälde vilket kan kopplas till självförsvaret, det existentiella.119
Till undersöker sjömakt i stort sätt uteslutande med kvalitativa ansatser. Både insamling och analyser är kvalitativa. Modeller och tankar presenteras både tematiskt och systematiskt, men
114 Till, Geoffrey. Seapower:Theory and Practice. London: Frank Cass, 1994, 1. 115 Till. Seapower, 25.
116 Ibid., 26. 117 Ibid.,, 88. 118 Ibid., 184-281. 119 Ibid., 144-154.
Sida 35 av 45 det kan göras även i kvalitativa undersökningar. Det återfinns inga större uträkningar, kvanti- tativa insamlingar av data eller andra kvantitativa ansatser i teorin. Visserligen görs det i den fallstudie som Till genomför om det Sydkinesiska havet, några enklare kvantitativa uträkningar och analyser för att beskriva konflikten i termer av resurser.120 Till beskriver även sjömakt vid några tillfällen i termer av hur mycket pengar som spenderas.121 Epistemologiskt undersöker dock Till sjömakt huvudsakligen kvalitativt.
Till största del är Tills analyser deskriptiva till sin karaktär, även om vissa slutsatser kan ha en preskriptiv karaktär i den mening att den förutsäger något:
”China, like the rest of the Asia-pacific region has little choice but to become more maritime in its orientation. […] [China] will challenge the strategic primacy of the United States in a geographic are hitherto dominated by American naval power.”
Tills analyser är inte bara nära verkligheten utan går längre och drar även förklarande slutsatser. Till exempel varför och hur sjömakt används som marin diplomati.122 I ett visst avseende kan det tolkas som normativt, även om det inte direkt handlar om doktriner eller principer att följa.
Sammanfattningsvis ser Till sjömakt som ett system och därför ontologiskt primärt som något mentalt, även om han ser de enskilda delarna av systemet som fysiskt. Till ser sjömakt som något som framförallt används instrumentellt för att uppnå andra mål. Epistemologiskt närmar sig Till sjömakt främst med kvalita-
tivt. Hans undersökningar präglas till största del av deskriptiva analyser. Avslutningsvis visar analysen att Tills syn på sjömakt i störst utsträckning liknar ett socialt perspektiv och kan därmed kategoriseras som ett sådant (Se figur 4).
120 Till. Seapower, 319f.. 121 Ibid., 340.
Sida 36 av 45
4.3 Børresen – ett människocentrerat perspektiv på sjömakt
Børresen skriver i artikeln ”The seapower of the coastal state” om den lilla kuststatens sjömakt och hur den skiljer från större staters sjömakt.123 Han menar att dessa skillnader är stora och att de sträcker sig från allt till vad sjömakt är, hur det används och till hur det bör användas. I sin artikel och teori avgränsar han sig genom att fokusera på sjömakt i förhållande till den lilla kuststaten.
”The seapower of the Coastal State has acquired or will acquire a new and greater significance in world affairs. […] To the extent that seapower of the Naval Powers declines, the seapower of the Coastal States gets increased room for manoeuvre.”124
Børresen beskriver sjömakten som föränderlig och menar att betydelsen av sjömakt förändras med omvärlden. Han menar att i takt med att stora sjöstatsmakter får minskad sjömakt, ökar den lilla statens sjömakt. Med hänsyn till det kan en tolkning göras att han ser sjömakten som något relativt, inte absolut. Detta innebär att hans syn på sjömakt tillhör det mentala i dimens- ionen mental-instrumentell. Vidare argumentera Børresen att förändring av sjömakt också sker på grund av geoekonomiska, geopolitiska och teknologiska faktorer. 125 Vissa av dessa kan vara fysiska och mätbara, såsom en utökad territotalhavsgräns, men sammanlagt kan de tolkas mer som ett system och som en del av en upplevd sjömakt, vilket sker på ett intellektuellt plan och därmed mentalt.
Synen på hur sjömakt används beror, enligt Børresen, på om man utgår från en stat med lite eller mycket sjömakt.126 För den lilla staten är havet som medium begränsat till kustvattnet, vilket är en av anledningarna till att möjligheten att utöva och använda sjömakt är begränsad.127 Sjömakten för en liten kuststat används främst för att upprätthålla och hävda territoriell integri- tet i fred och i krig endast för försvar.128
123 Børresen. “The Seapower of the Coastal State.”. 148–175. 124 Ibid., 148.
125 Ibid., 148f. 126 Ibid., 148ff. 127 Ibid., 150. 128 Ibid., 149f.
Sida 37 av 45
”The purpose of the armed forces of a small state is not to wage war, but to avert it. […] The armed forces of the small state contribute to averting war first by main- taining the sovereignty of the state and by enforcing national jurisdiction in peace- time.”129
Syftet med de väpnade styrkorna är alltså inte att föra krig utan att försvara sig. Børresen menar till och med att syftet inte ens är att vinna utan bara att inte förlora. 130 Genom den kontext som Børresen för detta resonemang, går det att tolka de väpnade styrkorna och de marina styrkorna som en del av sjömakten. Därmed är även försvaret av landet en del av användandet av sjömakt. En möjlig tolkning är att detta är ett uttryck för en existentiell syn på hur sjömakt används. Att upprätthålla och hävda den territoriella integriteten kan också tolkas som att behärska havet vilket är ytterligare ett möjligt uttryck för det existentiella.
En av de geopolitiska förändringar som tidigare nämndes, kopplat till förändringar av sjömakt, var ett utökande av territorialgränsen i havet till tolv nautiska mil.131 Implicit kan det tolkas som att sjömakten är knutet till havet på ett sätt som gör att havet inte endast är ett medel eller medium, utan istället ett mål i sig och därmed förknippat med det existentiella.
Visserligen finns det vissa delar av Børresens teori som kan tolkas som instrumentella. Ett ex- empel är att avskräckningen som uppnås med sjömakt är ett högre mål och därmed instrumen- tell.132 Utöver det beskriver också Børresen syftet som väpnade styrkor har i en stat: ”The armed forces of the state are also a concrete expression of its will and ability actively to pursue its interests and protect its assets.”133 Trots dessa instrumentella inslag tolkas den huvudsakliga synen på sjömakt som existentiell och nära förknippad med självförsvar.
Metodval, insamling och analys som Børresen använder för att undersöka sjömakt är i stor utsträckning kvalitativa och inga kvantitativa ansatser kan identifieras.
129 Børresen. “The Seapower of the Coastal State.”, 151. 130 Ibid., 151.
131 Ibid., 148f. 132 Ibid., 152. 133 Ibid., 173.
Sida 38 av 45 Børresen använder främst deskriptiva beskrivningar och analyser som ligger nära verklig- heten.134 Stor del av hans undersökning är normativ till sin karaktär och beskriver vilka roller olika delar av marinen bör ha och hur de ska användas i försvaret, både i fred och krig.135
Sammanfattningsvis ser Børresen sjömakt på ett ontologiskt plan som något mentalt, även om vissa fysiska inslag är närvarande. Sjömakten används primärt existentiellt och ses som ett mål i sig. Epistemologiskt undersöker Børresen sjömakt kvalitativt och hans undersökningar har en deskriptiv, och till viss del, normativ karaktär. Analysen visar att Børresen syn på sjömakt i störst utsträckning liknar det människocentrerade perspektivet (Se figur 5).
134 Børresen. “The Seapower of the Coastal State.”, 150. 135 Ibid., 154-173.
Sida 39 av 45
4.4 Sammanställning av resultat
Sida 40 av 45