Bibliotek D, som är ett huvudbibliotek, ligger i en liten kommun i anslutning till ortens gymnasieskola. David är bibliotekschef och det var också han som drog igång
satsningen med spelfilm på biblioteket. Man har haft spelfilm sedan 2001 och har nu kommit upp i att antal av 132 filmer. I första hand har man valt att köpa in film till huvudbiblioteket för att skaffa en större volym och därefter i mån av pengar köpa in till filialerna. På biblioteket är det inte David som är inköpsansvarig men på bokmötena diskuterar han tillsammans med de andra vilka filmer som ska tas hem. När man först började köpa in film gjordes det i samråd med flera lärare på gymnasieskolan,
exempelvis från estetiska programmet.
Den mesta film som köps in kommer från Btj och målet är att köpa minst två filmer från varje lista som kommer från Btj. I slutet av år 2002 fick man en del pengar över och köpte då in barnfilm från andra inköpsställen. David menar dock att det ändå är Btj som till stor del styr utbudet.
Även om man delvis vill ha filmer som lockar en lite större publik finns det inga avsikter att konkurrera med de lokala videobutikerna. I samband med starten av
videoverksamheten talade David om i lokalpressen att biblioteket skulle fungera som ett komplement till videobutikerna. Det har inte kommit några reaktioner från dessa att biblioteket skulle ses som en konkurrent trots att bibliotekets filmer är avgiftsfria. Att filmen är gratis att låna beror på ett politiskt beslut.
På biblioteket finns det olika användargrupper som lånar film. Förutom gymnasieelever som tillsammans med andra ungdomar lånar mycket, har man en stor grupp
småbarnsföräldrar som återkommer. David menar att just föräldrarna lånar för att de inte hinner gå på bio utan istället lånar en film på biblioteket som ett substitut. Det är dock inte så många i pensionsåldern som lånar film. En särskild låntagargrupp David lagt märke till är somaliska tonåringar som bland annat frågat efter filmen Malcolm X av Spike Lee. Sedan man började med film på bibliotek D har man fått många reaktioner från låntagarna och det är många som kommenterar verksamheten i positiva ordalag. Vid filminköpen tar man hänsyn till inköpsförslag från låntagarna, även om förslagen inte är så många. De filmer som efterfrågas köps dock bara in om de passar in
kvalitetsmässigt med den inköpspolicy som finns på bibliotek D. Filmerna köps in både för att de ska passa många av låntagarna men också för att man vill ge dem chansen att upptäcka sådant de inte visste att de tyckte om. David menar att om man kommer till biblioteket för att låna en film och den inte finns inne så kanske låntagaren istället väljer en film som hon/han inte hört talas och upptäcker att den är bra. Att få låntagarna att upptäcka nya saker ses som positivt i arbetet med filmverksamheten. På bibliotek D riktar man sig till alla målgrupper. David menar dock att man med filmen, liksom med mycket av det övriga kulturutbudet, omedvetet riktar sig till en relativt bildad
medelklass eftersom biblioteket har ett något finkulturellt utbud. Detta menar han är något som inte enbart gäller för denna kommun utan generellt för hela landet.
Filmverksamheten startades för att biblioteket skulle fungera som ett alternativ till det privata utbudet på orten. David tycker det är särskilt viktigt att ha film på en mindre ort eftersom det kan kompensera det övriga utbudet. Han vill även tillgängliggöra film som inte är dagsaktuell och som annars har svårt att nå småsamhällen. En annan orsak till att
filmverksamheten startades var att David ville föra fram filmens kulturella värde som likvärdig med litteratur. Han tycker att kulturspridning och folkbildning ligger i linje med folkbibliotekstankarna och att film på bibliotek ingår i detta mål. På bibliotek D vill man därför satsa på klassiker och modern film med god kvalitet.
David tycker det är svårt att beskriva vad kvalitet är men han menar att filmerna gärna får beröra och att de ska framföra någon slags idé som diskuteras, det kan gälla olika saker som social misär, diskriminering med mera. Det är också viktigt att regissörens och skådespelarnas insatser är goda och att filmen inte är gjord i ett spekulativt syfte bara för att gå med vinst. Informanten menar att det kan vara svårt att dra en gräns för hur kommersiellt biblioteket ska vara i sitt filmutbud. Som exempel ges Alejandro Amenábars The Others och där någonstans går gränsen för hur pass populära filmer man ska köpa in. Filmer såsom Pansarkryssaren Potemkin av Sergei Eisenstein från 1920-talet har man köpt in av mer kulturpolitiska skäl då de inte blir utlånade lika ofta som nyare filmer. David menar att det är viktigt med variation i utbudet, från mer populära filmer som lockar publik till smalare filmer som ger ett bredare utbud sammanlagt i kommunen.
David upplever det som att kvalitetskraven har sänkts på senare tid vad gäller
litteraturen och så även för film. Filmerna bör inte ligga på en högre kulturell nivå än det övriga utbudet på biblioteket. På bibliotek D tittar man för jämförelsens skull på hur andra bibliotek gör men man tar också hjälp av statistik för att få vägledning. När film köps in till bibliotek D främjas gärna lite mindre filmproducerande regioner då David menar att den amerikanska dominansen inom populärkulturen ändå är så stor. Man köper gärna film från grannländerna i Norden men även från övriga Europa och världen. Det finns intresse för att köpa film från ”alternativa” regioner även om amerikanska filmer inte väljs bort ifall de är bra.
På biblioteket har det inte förekommit några större diskussioner om vilken plats filmen har bland andra medier. David menar att film inte konkurrerar med de andra medierna på biblioteket utan att det är en naturlig del av beståndet. Informanten framhåller att det är viktigt att arbeta för att film ska anses likvärdig litteratur, film ska inte ses som ”grädde på moset”. Att film ses som något extra på bibliotek är en syn David tror är vanligt bland bibliotekarier runtom i Sverige. Han menar att filmen har kommit till biblioteken för att stanna och att det ska ses som en självklarhet att huvudbiblioteken har film likväl som filialerna om de inte är för små.
Att man mer eller mindre medvetet påverkas av hur samhället ser ut när film köps in är något David reflekterat över. Även om man vill anpassa filmutbudet för att belysa samhällsaspekter låter detta sig inte göras så lätt på grund av inköpskanalernas begränsade utbud. Han framhåller att neutralitet är viktigt vid inköpen och att
personalen inte framför sina egna åsikter genom filmurvalet, utan det är upp till var och en av låntagarna att göra ett ställningstagande. David tycker också att inköpsarbetet påverkas av filmfestivaler och liknande, exempelvis har en film av Robert Guédiguian som var med på Göteborgs filmfestival 2003 köpts in.
På bibliotek D har man valt att köpa in film på VHS, trots att man är medveten om att film på DVD blir allt vanligare. Att man väljer att inte köpa DVD-film beror på att många ännu inte har DVD-spelare och i sådana fall skulle gå miste om utbudet av
formatet. Han menar vidare att det finns en skillnad i kvalitet mellan VHS och DVD. Om DVD-filmerna används på rätt sätt har de mycket längre hållbarhet men David har märkt med CD-ROM-beståndet att skivorna lätt förstörs då de är ömtåliga och
låntagarna inte alltid är varsamma i hanteringen. Någon satsning på DVD-film kommer inte ske ordentligt förrän man märker att VHS-formatet är på väg ut och användarna efterfrågar DVD-film.
I framtiden tror David att de visuella elektroniska medierna kommer att bli ännu större, även på små folkbibliotek. Han tänker sig att bibliotekets hemsida kommer att bli mer interaktiv och att låntagarna ska kunna ladda hem filmer därifrån genom att logga in med lösenord. På detta sätt tror han att användarna kommer att få tillgång till film i framtiden och att filmerna eventuellt kommer att försvinna från biblioteken i de format som finns idag.