där yrkesutövare använder olika kunskapskällor som finns till förfogande, och dels som metod (Oscarsson, 2009).
De olika kunskapskällorna i evidensbaserat arbete
Evidensbaserat arbete innebär att vetenskapliga kunskaper integreras med den professionelles förmågor och klientens önskemål (Jergeby & Sundell, 2008, s. 12ff). Vetenskaplig kunskap innebär att de metoder som används ska ha visat sig ha effekt i olika studier (Oscarsson, 2009, s. 13). Evidensbaserad forskning innefattar bland annat effektstudier, där olika behandlingsmodeller studeras och undersöks i syfte att ta reda på dess effekter. Forskaren tar reda på hur behandlingsmodellen ifråga fungerat i olika fall och resultatet jämförs med andra studier. Undersökningen kan även syfta till att jämföra hur olika behandlingsmodeller fungerar på en viss problematik (Oscarsson, 2009, s. 23). Forskaren eftersträvar att kontrollera att inget annat än själva insatsen bidragit till effekten. Om insatsen minskar problemets omfattning för gruppen som helhet tolkas det som att det ger positivt utfall, vilket ger vetenskapligt stöd för att insatsen fungerar (Sundell, 2008, s. 49f). Yrkesutövarens professionalitet innebär bland annat att kunskaper i form av erfarenheter som denne kan använda i mötet med klienter. Viss kunskap kan endast tillgodogöras genom praktiska erfarenheter eftersom varje möte är unikt. Valet av insats kan därmed inte alltid föreskrivas utifrån studier (Oscarsson, 2009, s. 14, 43). Klinisk expertis kan uppnås genom att personalgruppen systematiskt diskuterar det som leder till framgångar och motgångar. Detta för att utveckla beprövad kunskap om vad som fungerar i möte med klienten. För att yrkesutövaren ska kunna utnyttja tidigare erfarenheter som kunskapskälla bör denne besitta professionell kompetens, vilket bland annat innebär att yrkesutövaren har kunskaper om behov och problem baserade på olika faktorer, förutsättningar och villkor. Detta inkluderar bland annat kunskaper om kön, klass, etnicitet, psykologiska och sociala förhållandens inverkan på individen. Den professionella kompetensen innebär också kunskaper om hur olika insatser fungerar och förmåga att uppfatta och dokumentera relevant information. En annan aspekt avseende yrkesutövaren är kopplad till dennes person, vilket benämns som personlig kompetens, vilket innebär mognad och förmåga till empati (Oscarsson, 2009, s. 45). Den professionelle ska kunna reflektera hur just det aktuella ärendet förhåller sig till tillgänglig forskning och tidigare erfarenheter från liknande ärenden på ett kritiskt sätt. En insats som är bra för en viss person kanske inte är lika bra för en annan och socialarbetaren måste därför ta hänsyn till klientens livssituation (Jergeby & Sundell, 2008, s. 15). Den tredje kunskapskällan är klientperspektivet, klientens tilltro till en viss insats har en avgörande betydelse för huruvida utfallet blir positivt eller ej (Oscarsson, 2009, s. 19, 39). När klienten är delaktig ökar dennes motivation och känsla av att denne har makten att styra sitt liv. Klienten är också den som vet mest om sin egen situation, och den information denne ger kan användas för att effektivisera arbetet (Ekecrantz, 2008, s. 112). För att kunna använda klienten som kunskapskälla krävs det att relationen mellan klienten och den professionelle präglas av ömsesidighet och förtroende (Oscarsson, 2009, s. 41f). En integrering av de tre kunskapskällorna innebär att professionella erfarenheter, klientens önskemål och livssituation samt forskningsbaserade metoder sammanbinds för ett effektivt behandlingsarbete (Jergeby & Sundell, 2008, s. 12ff).
31
Omgivande faktorers betydelse för det sociala arbetets organisation
För implementeringen av en väl fungerande evidensbaserad praktik framhålls vissa organisatoriska villkor betydelsefulla utöver det som utgör kärnan för det evidensbaserade arbetssättet, klienten, forskning/kunskap och yrkesutövaren. Grundläggande aspekter för att en förändring ska kunna genomföras handlar om förmåga, kunskap och vilja. Detta innebär att det måste finnas tydlig information, ett intresse för och kunskap om vad syftet med arbetet eller en förändring är (Alexanderson, 2006, s. 22; Oscarsson, 2009, s. 67f). Alexanderson (2006) belyser i sin rapport, om evidensfrågor i socialt arbete, att alla aktörer eller parter (klienter, yrkesutövare, ledning och politiker) som berörs av det sociala arbetet har betydelse för att en framgångsrik implementering ska vara möjlig. Innehållet i det arbete som utförs inom ramen för socialtjänsten är i hög grad påverkat och beroende av mycket i omgivningen (Alexanderson, 2006, s. 22).
Faktorer i organisationens omgivning utgör en betydande del för utformningen av socialtjänsten som organisation och det arbete som utförs. Bland annat handlar det om lagstiftning och praxis som måste beaktas och får inflytande över hur evidens kan hanteras, och politiker som inkluderas i frågan gällande beslut av de insatser som används och resurser som tillsätts. Detta gör den politiska arenan betydelsefull för utformningen av det sociala arbetets organisation och möjligheterna gällande organisatoriska förändringar. Författaren menar att utvecklingen mot en evidensbaserad praktik kan innebära en utveckling av tydligare eller mer avgränsade roller och ansvarsområden hos de olika aktörerna. Kunskapsutvecklingen leder till att yrkesutövare i större utsträckning kan ansvara för rollen av beslutsfattande baserat på kunskap, och där politiker i högre grad behandlar övergripande ramverk och riktning för arbetet (Alexanderson, s. 22ff, 27). En implementering av evidensbaserad praktik är således beroende av att, och även hur, olika berörda aktörer förstår och har intresse av den utveckling, förändringar och effekter som det kan innebära.
Olika typer av resurser utgör förutsättningar för hur det sociala arbetet kan genomföras. Dessa handlar bland annat om ekonomi, hur personal hanteras (vid rekrytering, personalomsättning, relevant vidareutbildning, m.m.) och även tillgången till informations- och forskningskällor (Oscarsson, 2009, s. 67). Kunskap och kvalitet i en verksamhet påverkas även i hög grad av hur personalsituationen ser ut och vilka resurser och investeringar som görs för att bland annat säkra kompetens och undvika en hög personalomsättning. En viktig aspekt för att aktivt kunna integrera evidens i arbetet är just tillgången till forskningsresultat och möjligheter att använda dessa kunskaper. Alexanderson (2006) betonar att bristen på resurser kan innebära att möjligheten att införa och använda evidens och forskning i arbetet påverkas negativt (Alexanderson, 2006, s. 23ff).
Organisationens syfte och arbete behöver luta sig mot en policy som bland annat innehåller principer och förhållningssätt. I en evidensbaserad praktik kan en policy innehålla både metoder och arbetsförfarande men även också riktlinjer för uppföljning och utvärdering av verksamheten och det arbete som bedrivs. Policyn måste dock även förankras i hur arbetsprocesserna är utformade, exempelvis hur man införlivar evidens och forskning i beslutandeprocessen, eller hur nya metoder kan bedömas och användas (Alexanderson, 2006, s. 22ff). Inom socialt arbete finns ett relativt stort utrymme för praktiker att påverka hur arbetet ska utföras vilket gör att de anställdas inställning eller uppfattning om arbetet, organisationen och förändringar har stor betydelse. En aktiv och medveten ledning, chef och arbetsledare utgör en viktig faktor som kan påverka det praktiska arbetet och
32 förhållningssättet i verksamheter. Detta kan konkretiseras bland annat i arbetet med policyfrågor (Oscarsson, 2009, s. 68; Alexanderson, 2006, s. 22ff).
En organisation som arbetar med lärande och utveckling införlivar de kunskaper som arbetas fram genom bl.a. dokumentation, uppföljning och utvärdering i den egna organisationen, men söker även och håller kontakt med andra inom samma fält och de arenor som kan generera värdefull information och kunskap. Bland annat utgör brukare och forskare viktiga kunskapskällor. För implementeringen av en evidensbaserad praktik, eller organisatoriska förändringsprocesser allmänt, är också forskning som behandlar implementeringsområdet relevant (Oscarsson, 2009, s. 67; Alexanderson, 2006, s. 22). Den evidensbaserade praktiken förutsätter användningen av ett gemensamt och precist språk vilket kan betraktas möjliggöra systematik i både arbetsprocesserna och dokumentationen. Detta menar Tengvald (2008) kunna bidra till en stabilare utgångspunkt för utvecklingen av ett användbart kunskapsunderlag på vilket det sociala arbetet ska vila (Tengvald, 2008, s. 35). Kunskapsbildning utgör således en viktig aspekt för en organisations utveckling och för målet om att bedriva ett arbete baserat på kunskap.