De viktigaste och mest användbara resultaten

I detta projekt har en omfattande jämförelse gjorts mellan olika typer av fältdata och laboratoriedata från förorenade markområden. Dessa data har också tolkats med hjälp av ett antal olika typer av modeller. Denna typ av jämförelse har tidigare endast gjorts i begränsad omfattning i Sverige eller övriga Europa. Projektet har givit möjlighet att testa metoder och antaganden som ofta används vid riskbedöm- ningar av förorenade områden och därmed givit inblick i hur ändamålsenliga dessa antaganden är. Samtidigt har olika typer av utvärderingsmodeller testats som i många fall erhållit samstämmiga resultat, men i andra fall visat på alternativa tolk- ningar. Projektet har utmynnat i ett stort dataunderlag som även fortsättningsvis kan komma till användning för fördjupade studier. Vi vill dock betona att data insamlats endast från två förorenade områden och att vissa av de slutsatser som kan dras från materialet inte nödvändigtvis är allmänt tillämpliga.

Av allt material som kommit fram under projektet så vill vi särskilt lyfta fram följande:

• Den typ av lysimetrar som använts i projektet har visat sig vara ett använd- bart instrument för att mäta halter av oorganiska ämnen i markvatten. En tillräcklig mängd vatten kunde i de flesta fall samlas upp för att genomföra de planerade analyserna av metaller och fysikalisk-kemiska parametrar. De lysimetrar som analyserades vid två tillfällen visar på konsistenta resultat. För organiska ämnen var lysimeterförsöken som utförts inom projekt mindre lyckade, då en otillräcklig vattenmängd erhölls för att kunna detek- tera PAH i markvattnet. De låga halterna i lysimetrarna kan eventuellt även bero på att de använda lysimetrarna är gjorda av en blandning av kvarts- mjöl och teflon, vilket ger dem en svagt hydrofob karaktär. Det är möjligt att det är nödvändigt att använda lysimetrar tillverkade i rostfritt stål för provtagning av organiska ämnen.

• De lysimeterförsök som utförts gav möjlighet till att jämföra halter i mark- vatten med halter som erhålls i lakvätskan vid lakförsök. Förhållandena under lakförsök skiljer sig markant från de som råder i marken vad gäller lakvätskans sammansättning, kontakttid, flödessituation, m.m. Det finns därför skäl att ifrågasätta hur representativa lakförsök är för att beskriva föroreningshalten i vatten som är i kontakt med förorenad jord. De jämförelser som gjorts inom detta projekt visar att generellt sett är

H Å L L B A R S A N E R I N G

R a p p o r t 5 8 3 4 - F ö r o r e n i n g s s p r i d n i n g - t i l l ä m p n i n g o c h u t v ä r d e r i n g a v m e t o d e r - H u v u d r a p p o r t

överensstämmelsen god mellan de halter i markvatten som uppmätts i lysimetrarna och de halter som erhållits i lakförsök på jord som tagits på samma nivå som lysimetrarna satts. I de flesta fall överskattar lakförsöken metallhalten i markvattnet. Hur bra överensstämmelsen är varierar mellan de olika platserna och de olika ämnena och är i vissa fall inte speciellt bra, t.ex. för ämnen som påverkas av redoxförhållanden. Eftersom lakförsöken av praktiska skäl inte utförts på exakt den jord som lysimetrarna suttit i är inte heller en exakt överensstämmelse att vänta.

• De olika laktester som använts för oorganiska ämnen visar på rimligt god repeterbarhet och skillnaden mellan de olika laktesterna är i de flesta fall relativt liten. En tendens finns att lakning med kalciumklorid ger högre utlakning för vissa metaller, men motsatsen förekommer också. • Vi drar därför slutsatsen att standardiserade laktester ger viktig och

användbar information för riskbedömningar, men att resultatet från testerna för enskilda metaller bör tolkas kemiskt och även kompletteras med fält- mätningar av halter i grundvatten och i vissa fall även i markvatten. • För testning av lakbarhet av organiska föroreningar visar våra resultat att

skaktester riskerar att kraftigt överskatta lakbarheten av tyngre PAH- föreningar, men kan fungera väl för de lätta. Perkolationstester med åter- cirkulation bedöms ge en betydligt bättre uppskattning av lakbarheten av tyngre PAH. Någon möjlighet har dock inte funnits att göra en kvantitativ jämförelse med lakningen i fält.

• Ytterligare en viktig slutsats av projektet, även om det kanske inte är en nyhet, är att resultatet visar på vikten av att använda flera olika metoder för utvärdering och tolkning av resultat. Av de metoder som testats inom detta projekt har multivariat statistisk analys visat sig vara ett effektivt instru- ment för att finna mönster i data och samband mellan parametrar. Metoden kan vara ett värdefullt verktyg i projekt med stora datamängder såsom ofta är fallet i efterbehandlingsprojekt, men har än så länge dålig prediktiv förmåga.

• För att stärka tilliten till laktester och även för att prediktera effekten av framtida förändringar på området krävs en förståelse för de processer som påverkar ämnenas lakning och fastläggning i marken. Olika kemiska modeller kan rätt kalibrerade med data från laktester inte bara simulera dagens utlakning utan även förutsäga hur stor utlakningen blir om för- hållandena ändras, t.ex. om pH-värdet i jorden förändras på grund av kalk- ning eller beskogning.

• De jämförelser som gjorts mellan fältdata och modeller för förorenings- spridning i mark och grundvatten visar att den spridningsmodell som an- vänds för framtagning av riktvärden i mark med hjälp av platsspecifika data ger rimliga uppskattningar av halterna i markens porvatten, men riskerar att överskatta halterna i grundvatten. En spridningsmodell som bygger på advektion-dispersion av lösta ämnen kan med rimliga parametrar ge en hyfsat god uppskattning av spridningen av kadmium, nickel och zink, med tenderar att underskatta spridningen av koppar och bly. Vi tolkar det som

att beskrivningen av spridningen med löst organiskt material och små par- tiklar måste förbättras i dessa modeller.

7.3 Vilka målgrupper resultaten riktar sig emot