I observationerna framkom det att de yngsta barnen kommunicerar genom hela kroppen och att vissa av barnen är tydliga genom att de pekar och visar. Vi kan även se hur barnen gör sig hörda genom att ge ifrån sig ljud som uppmärksammades av
förskolläraren. Resultatet visade att de barnen som inte hade ett verbalt språk ändå kunde kommunicera genom gester, ljud samt att de pekade. Medan andra barn i observationen inte är lika tydliga och hur förskollärarna då försöker få barnen att utvidga sin dialog eller att de hjälper dem att finna andra vägar i dialogen.
I analysen av observationerna upplever vi att både Eva och Sara hela tiden tittar på barnen för att få syn på om de behöver något. I observationer uppmärksammar Erik Sara på att han inte är nöjd, hon försöker förstå varför. Sara får lirka och försöka lista ut vad han vill genom att som Johansson och Pramling Samuelsson (2001) beskriver sätta sig in i hans livsvärld. Vi kan i resultatet se att Sara uppmärksammar barnens olikheter när det kommer till kommunikation och att hon utifrån varje barns utvecklingsnivå ger dem samma förutsättningar att få berätta vad de vill. Förskollärarna visar som vi ser det engagemang och ett genuint intresse för det barnet uttrycker och hjälper dem att utveckla sin fulla potential. Det vi upplever utifrån resultatet är att det inte finns någon reglerande språklig handling hos förskollärarna samt att de flesta av barnens försökt till kommunikation följs upp av dem. Förskollärarna visar att de i sitt förhållningsätt agerar så att barnen “ [...] stimuleras och utmanas i sin språk- och kommunikations
utveckling”(Lpfö 98 2010:11).
7 Diskussion
7.1 Metoddiskussion
Det resultat som vi har fått kan som vi ser det ha påverkats av pristige-bias. Vi väger in i vårt resultat att Sara och Eva under intervjuerna och observationerna kan ha upplevt ett tryck att svara samt agera utifrån syftet och frågeställningarna i studien . Den slutsatsen grundar vi på att förskollärarna innan intervjun och observationer fick ta del studiens forskningsfråga. Vi kunde som vi ser det eventuellt fått ett annat resultat om vi enbart upplyst om att vi ville filma en matsituation och om vi inte delgivit förskollärarna intervjufrågorna i förväg. Deltagande förskollärare är kollegor till oss vilket också kan ha inverkan på resultatet då intervjuaren kan ha en förutfattad förväntning på hur de kommer svara och att de även svarar utifrån det de tror att intervjuaren vill höra. Vi är medvetna om att det finns en risk att vi som intervjuare påverkat respondenten och att vårt tonfall eller uppsyn kan ha haft en viss påverkan. Men den vetskapen bar vi med oss under intervjun och vi försökte vara så neutrala som möjligt för att inte påverka respondenterna.
Syftet med observationerna var från början främst att de skulle ge oss data så att vi skulle kunna se barnens strategier. Men under resultat och analys processen insåg vi att den data som vi fick från observationerna även skapade ett underlag där vi kunde upptäcka förskollärarens metoder och strategier. I analysen har vi sedan med hjälp av detta kunnat ställa empirin från intervjun och observationerna emot varandra för att få fram likheter och avvikelser i resultatet från de olika metoderna.
Vi valde att använda Ipad när vi dokumenterade observationerna då Ipad är ett vanligt inslag i den för studien aktuella verksamheten då de dagligen används för att
dokumentera verksamheten. Förskolläraren visste att de filmades vilket också kan ha påverkat hur de interagerade med barnen. Dock upplevde vi inte att barnen påverkades av att ha blivit filmande vilket som vi ser det kan beror på deras erfarenhet av att bli dokumenterade.
7.2 Resultatdiskussion
Resultatet av vår studie visar att kommunikationen mellan förskollärare och barnen vid matsituationen är ett ömsesidigt samspel där förutsättningar för de yngsta barnens kommunikation vid måltidssituationen är som vi bedömmer relativt stora. När vi utförde observationen var det få barn närvarande vilket kan ha inneburit att förutsättningarna för en bra dialog blev större samt att det kan ha givits möjligheter för förskollärarna att utvidga kommunikationen men barnen. Vi upplever att Eva och Sara är kompetenta i sin roll som förskollärare och att de innehar kunskaper hur de kan kommunicera med de yngsta barnen på ett sådant sätt som ger ett lärande. Dock upplever vi att de har olika syn på hur de upplever situationen då det är många barn vid bordet. Eva upplever det som att då finns det möjlighet för de barn som har ett verbalt språk att interagera med varandra samt att interagera med de yngsta barnen. Sara upplever det som att det blir fler barn för henne att interagera med. Här har som vi ser det professionella
förhållningssättet en viktig roll då det handlar om hur förskolläraren ser på det
kompetenta barnet det vill säga barnets förmåga att stötta och vägleda de barn som ännu inte har de verbala språket.
Det som i studien har förvånat och väckt tankar hos oss är hur förskollärarna i studien oftast hänvisar till och beskriver de barn som inte har ett verbalt språk. Som vi tolkar det uttrycker förskollärarna genom detta att deras roll främst är att stötta och vägleda dessa
barn under kommunikationen. De uttrycker att de hela tiden kommunicerar med alla barn. Samtidigt visar resultatet från observationerna i likhet med den Danska studie vi tidigare presenterade att den riktade och vuxeninitierade kommunikationen från förskolläraren mest berör de barn som har ett verbalt språk. Detta ser vi då
kommunikationen mellan förskolläraren och de yngsta i vår studie i de flesta fall inleds av barnet. Det vi tar med oss av detta i vårt framtida yrke är att vara medvetna om vårt egna förhållningssätt så att vi även skapar förutsättningar för de barn som inte har ett verbalt språk att få ingå i en dialog.
Vi är medvetna om att vår studie inte är generaliserbar då den är väldigt liten och består av empiri från endast två intervjuer och observationer. Samtidigt kan vi se att de resultat och den analys som vi gör kopplat till teori och tidigare forskning i vår studie kan få professionsrelevanta konsekvenser. Vi ser förskolans kontext som en arena där vi alla som professionella förskollärare lyder under gemensamma styrdokument och har samma uppdrag enligt läroplanen. Genom denna tolkning menar vi att vårt resultat kan överföras av andra förskollärare eller läsare till den egna praktiken eftersom vi i media och aktuell debatt kan utläsa att problemformulering i vår studie inte är unik utan är som vi ser det riksomfattande.
En effekt av vår studie har vi redan sett då en av respondenterna berättat att hon efter deltagande i vår studie blivit mer medveten om hur hon kommunicerar med de yngsta barnen och hur det har fått henne att reflektera mer omkring de yngsta barnens
möjligheter till kommunikation i förskolan. Att förskolläraren börjar reflekterar mer över de yngsta barnens möjligheter till kommunikation samt att hon själv blivit mer medveten om hur hon kommunicerar med de yngsta barnen menar vi att en del av vårt syfte med studien är uppnått, då vi kan se att medvetenheten hos förskolläraren är ett viktigt steg barns förutsättningar till kommunikation.
En annan aspekt av vår studie är konsekvensen som stora barngrupper innebär för de enskilda barnets utveckling och lärande samt de konsekvenser som de får på
förskollärarens didaktiskaval. Den slutsats som vi genom vårt resultat kan göra är att det optimala för varje barns lärande och utveckling är mindre barngrupper. Men samtidigt inser vi att de faktum att barngrupperna är stora så får det inte hindra eller begränsa oss i vår framtida yrkesproffession. Det vi tar med oss är det som Pramling Samuelsson, Williams och Sheridan (2015) skriver, att vi som förskollärare ska stävar emot
läroplanens intentioner med utgångspunkt i aktuell barngrupp och arbetslagets aktuella förutsättningar. Det betyder som vi tolkar det med utgångspunkt i de
utvecklingsekologiska perspektivet att vi som förskollärare i den pedagogiska kontexten inte kan påverka barngruppens storlek (exosystemet) på den enskilda förskolan
(microsystemet). Men som Pramling Samuelsson, Williams och Sheridan (2015) påpekar kan vi som förskollärare tillsammans innom microsystemet i arbetslaget skapa förutsättningar för barnens lärande och utveckling enligt läroplanens mål genom omorganisation, kompetensutveckling och planering utifrån det faktiska
förutsättningarna det vill säga barngruppens storlek sammansättning samt arbetslagets personaltäthet.