Det finns olika definitioner av jämviktsarbetslöshet.107 Valet av definition beror på vilken typ av analys den uppskattade
107 För översikter, se Richardson m.fl. (2000) och Rogerson (1997). Se även förklaring i marginalen på nästa sida.
viktsarbetslösheten ska vara ett bidrag till. Konjunkturinstitutets har valt en definition i litteraturen som bedöms vara till störst hjälp för arbetsmarknadens parter och ekonomisk-politiska be-slutsfattare. Teoriramen som valts har tagits fram av nobelprista-garna Peter A. Diamond, Dale T. Mortensen och Christopher A.
Pissarides.108
RELEVANS FÖR EKONOMISK POLITIK
Jämviktsarbetslösheten, såsom den definieras i den valda teori-ramen, bedöms kunna utgöra ett värdefullt underlag för den ekonomiska politiken, främst penning-, finans- och arbetsmark-nadspolitiken. Om exempelvis arbetslösheten prognostiseras att klart överstiga jämviktsarbetslösheten de kommande åren är det en signal om att den ekonomiska politiken bör föras i en mer expansiv riktning jämfört med om arbetslösheten är nära jäm-vikt. På samma sätt kan en hög prognostiserad jämviktsarbets-löshet signalera behov av strukturella arbetsmarknadsåtgärder i syfte att minska jämviktsarbetslösheten.
Eftersom det är en tidsfördröjning från att identifiera stabili-serings- och strukturpolitiska problem till dess åtgärder sätts i verket och till sist får effekt, är prognoser för mängden lediga resurser på arbetsmarknaden viktiga. Det gäller prognoser för både jämviktsarbetslöshetens och den faktiska arbetslöshetens utveckling. Det är naturligtvis en extra svår uppgift att progno-stisera jämviktsarbetslösheten. Uppgiften underlättas om de faktorer som bestämmer jämviktsarbetslösheten definieras så precist som möjligt. Detta är en viktigt att identifiera de indika-torer som bäst motsvarar de teoretiska bestämningsfakindika-torerna.
TEORIRAMEN PEKAR UT FAKTORER VARS EMPIRISKA UTVECKLING BEHÖVER FÖLJAS OCH ANALYSERAS
De faktorer som enligt den valda teoriramen bestämmer jäm-viktsarbetslösheten är följande:
Agerandet bland arbetsmarknadens parter – avväg-ningen mellan reallön och sysselsättning.
Reservationslön – den lägsta lön som accepteras, vil-ken påverkas av nivån på ersättningar i avsaknad av arbete, främst arbetslöshetsförsäkringen.
Separationsgrad – takten i strukturomvandlingen.
Matchningseffektivitet – hur snabbt företag med va-kanser kan hitta passande arbetssökande.
108 För en läroboksbeskrivning, se Pissarides (2000). Se även kapitel 4 i Konjunkturinstitutet (2012c).
Vad är skillnaden mellan jämviktsarbetslöshet och NAIRU?
Konjunkturinstitutet använder den definition av jämviktsarbetslöshet som baseras på Peter A. Diamond, Dale T. Mortensen och Christopher A. Pissarides forskning (se fotnot 108). Jämviktsarbetslösheten beror enligt denna definition inte på kortsiktiga variation-er i nominella variablvariation-er såsom lönvariation-er, prisvariation-er och inflationsförväntningar. Jämviktsarbets-lösheten påverkas endast av så kallade strukturella (reala) faktorer, såsom takten i strukturomvandlingen, hur effektivt företag med vakanser och arbetslösa lyckas hitta varandra, ersättningsgrad i arbetslöshetsför-säkringen och parternas agerande på lokal och central nivå. Om de strukturella fak-torerna förändras anpassas jämviktsarbets-lösheten till en ny nivå. Denna nivå ska varaktigt vara förenlig med inflationsmålet.
Djupa och långvariga lågkonjunkturer kan påverka jämviktsarbetslösheten genom att strukturella faktorer förändras. Exempelvis kan individers kompetens och sökaktivitet påverkas negativt av långvarig frånvaro från arbetsmarknaden. Det försämrar matchning-en mellan vakanser och arbetslösa när konjunkturen vänder, vilket är det samma som att jämviktsarbetslösheten har stigit.
Dessa fenomen brukar ibland benämnas
”persistenseffekter”. Se avsnitt 5.2.
Det finns flera definitioner av begreppet NAIRU. Vanligtvis avses den arbetslöshets-nivå som är förenlig med en konstant inflat-ionstakt. Utöver strukturella faktorer påver-kas denna nivå också av kortsiktiga variat-ioner i löner, priser och inflationsförvänt-ningar. Det innebär att NAIRU kan variera med konjunkturläget medan jämviktsarbets-lösheten är oberoende av normala konjunk-tursvängningar. Det innebär också att stabi-liseringspolitiken på kort sikt kan påverka NAIRU genom dess effekt på löner, priser och inflationsförväntningar. På längre sikt sammanfaller NAIRU med jämviktsarbetslös-heten.
Tillväxt i arbetskraften – hur många nya som kom-mer till arbetsmarknaden.
Vakanskostnader – hur stora kostnader som är för-knippade med rekrytering.
Produktivitet – hur snabbt reallönen anpassar sig till förändringar i produktiviteten.
Minimilön – nivå på olika avtalsområdens lägstalö-ner.
I avsnitt 5.2 analyseras hur dessa strukturella faktorer påverkar den så kallade Beveridgekurvans position och därmed jämvikts-arbetslöshetens nivå. I avsnitt 5.3 analyseras empiriska uppskatt-ningar till de strukturella faktorerna i syfte att göra en bedöm-ning av jämviktsarbetslöshetens nivå och utveckling de kom-mande åren.
DEFINITION AV JÄMVIKTSARBETSLÖSHET
Utifrån den valda teoriramen definieras jämviktsarbetslöshet ett visst år enligt följande:
”Varaktig arbetslöshetsnivå som kan nås vid de strukturella för-klaringsfaktorernas nuvarande tillstånd.”
Ett exempel illustrerar hur denna definition kan användas i prak-tiken. I Konjunkturläget, augusti 2013, prognostiserades arbets-lösheten till knappt 8,0 procent 2014. Samtidigt gjorde Konjunk-turinstitutet bedömningen att jämviktsarbetslösheten 2014 upp-går till mellan 6,5 och 7 procent.109 Det innebär att arbetslöshet-en skulle kunna minskas med mellan 1 till 1,5 procarbetslöshet-entarbetslöshet-enheter till följd av en högre efterfrågan 2014, exempelvis via en starkare utländsk konjunktur eller en mer expansiv stabiliseringspolitik.
Denna högre efterfrågenivå och lägre arbetslöshetsnivå kan se-dan bestå utan att varaktigt hota inflationsmålet.
Denna definition inbegriper att en sådan minskning av ar-betslösheten skulle kunna innebära att inflationstakten tillfälligt överstiger inflationsmålet.110 Konjunkturinstitutets bedömning innebär dock att inflationstakten på sikt skulle vara förenlig med inflationsmålet vid en arbetslöshet på 6,5–7 procent givet de strukturella faktorer – till exempel den matchningseffektivitet – som bedöms gälla 2014.
Som framgår i avsnitt 5.3 tyder data på att de strukturella fak-torerna inte har varit konstanta över tiden. Det motiverar en tidsvarierande jämviktsarbetslöshet såväl historiskt som i pro-gnos. Konjunkturinstitutet bedömer vidare att dessa faktorer
109 Se Konjunkturinstitutet (2013c).
110 Detta uppkommer vid så kallade speed-limit effects. Se Dwyer m.fl. (2010).
kommer att variera också framöver. Definitionen ovan är dock giltig för varje enskilt år i prognosen. Det vill säga den motsvarar den varaktiga nivå av arbetslösheten som skulle kunna uppnås om de strukturella faktorerna förblev konstanta vid respektive års nivå.
VILKEN ARBETSLÖSHETSNIVÅ ÄR STABILISERINGS- POLITISKT RELEVANT?
Konjunkturinstitutets bedömning av jämviktsarbetslösheten till 2022 framgår i diagram 95. Som diskuteras i avsnitt 5.3 bedöms jämviktsarbetslösheten minska från ca 6,5–7 till ca 6 procent mellan 2014 och 2022. En fråga som uppkommer är vilken ar-betslöshet stabiliseringspolitiken bör sikta på de kommande åren, 6,5–7 eller 6 procent? Frågan är svår att svara på av flera skäl.
För det första måste beslutsfattaren bilda sig en uppfattning om hur hög inflationstakten skulle bli om arbetslösheten låg under jämviktsarbetslösheten (men över 6 procent) 2014–2022.
För det andra måste beslutsfattaren väga kostnaderna för den högre inflationstakten mot vinsterna av den lägre arbetslösheten som förväntas uppnås med den mer expansiva stabiliseringspoli-tiken. Ju längre bort i tiden den lägre jämviktsarbetslösheten på ca 6 procent bedöms infalla, desto större blir risken att inflation-en och inflationsförväntningarna överstiger inflationsmålet. Att i nuläget basera stabiliseringspolitiken på en lägre jämviktsarbets-löshet många år framåt i tiden innebär svåröverblickbara konse-kvenser för inflation och inflationsförväntningar. Konjunktur-institutets uppfattning är därför att jämviktsarbetslösheten de närmaste åren, definierad enligt ovan, är ett rimligare riktmärke för stabiliseringspolitiken än en nivå långt fram i tiden.