Utöver att analysera resultatet från kartläggningen innebar uppdraget från SKL att HI också skulle ge sin principiella syn på vad som inne fattas i grundutrusning, pedagogiska hjälpmedel respektive personliga hjälpmedel samt ge exempel på dessa.
Det finns inte någon fastställd definition i lag eller annan författning av begreppet hjälpmedel till personer med funktionsnedsättning. I förarbe tet till handikappreformen8 framgår att sjukvårdshuvudmännens skyl dighet enligt HSL omfattar hjälpmedel som fordras för att den enskilde själv eller med hjälp av annan bl.a. ska kunna tillgodose grundläggande personliga behov, förflytta sig, fungera i hemmet och närmiljön, orientera sig, gå i skolan, delta i normala fritids- och rekreationsaktiviteter samt hjälpmedel för vård och behandling.
Hjälpmedelsutredningens9 definitioner i kapitel 7, Hjälpmedel inom utbildningsområdet, ska enligt uppdraget vara utgångspunkten för den principiella syn på definitioner av hjälpmedel som HI ska ge. Hjälp medelsutredningen har inte lett till några beslut men det är ändå i princip Hjälpmedelsutredningens definitioner som används i de överens kommelser som vi tagit del av. Enkätsvaren har ringat in problemområ dena idag, men har inte nämnvärt kunnat bidra till en principiell syn. Personliga hjälpmedel
Personliga hjälpmedel till personer med funktionsnedsättningar är sjukvårdshuvudmännens ansvar. För vuxna är ansvaret delat mellan landsting och kommun. Landstingen ansvarar dock huvudsakligen för personliga hjälpmedel till barn.
Förskrivning av personliga hjälpmedel
Landstingen förskriver personliga hjälpmedel med utgångspunkt från Hälso- och sjukvårdslagen. Varje landsting utarbetar riktlinjer/regel verk med anvisningar som förskrivaren ska följa. En grundläggande princip i många landsting är att de produkter som kan förskrivas som hjälpmedel är sådana som kräver hälso- och sjukvårdens kompetens för att provas ut och förskrivas. En annan princip är att produkter som är vanligt förekommande i ett hem och som kan köpas i allmän handel inte kan förskrivas som personliga hjälpmedel. I förskrivarens ansvar ingår, förutom att prova ut rätt hjälpmedel utifrån brukarens behov, att träna och instruera brukaren så att brukaren kan använda och hantera sitt hjälpmedel på avsett sätt, samt att följa upp och utvärdera att hjälpmedlet fyller sitt behov.
Hjälpmedel som förskrivs är till mycket stor del medicintekniska pro dukter. Det finns ett medicintekniskt direktiv som är regelverket för produkterna där Läkemedelsverket ger ut föreskrifter. Det finns också reglerat vad som sker om medicintekniska produkter används på annat sätt än vad tillverkaren har avsett eller om de specialanpassas. Social styrelsen ger ut föreskrifter om hur medicintekniska produkter ska hanteras inom hälso- och sjukvården.
Landstingens riktlinjer/regelverk ligger till grund för vilka produkter som kan förskrivas. I vissa landsting är t.ex. dator ett hjälpmedel som inte eller endast i undantagsfall kan förskrivas, vilket gör att elever som har behov av dator som personligt hjälpmedel i skolan inte kan erhålla detta som personligt hjälpmedel.
Gemensamt för personliga hjälpmedel på en generell nivå är att: • de förskrivs med utgångspunkt från hälso- och sjukvårds-
lagen
• de förbättrar, vidmakthåller eller kompenserar för en funktionsnedsättning
• de är specifikt utprovade och anpassade till brukaren och dennes behov
• de i huvudsak är medicintekniska produkter
• specialanpassade medicintekniska produkter är personliga hjälpmedel
Hjälpmedelsutredningens definition av personliga hjälpmedel är: ”Personliga hjälpmedel utmärks av:
• att de är i huvudsak kompenserande, och
• att de är utprovade och särskilt anpassade till brukaren, eller • att de inte utan omfattande åtgärder kan användas av någon
annan, eller
• att de inte kan eller kommer att kunna användas av någon annan” Vi menar att definitionen är svår att tolka och att den därför inte ger tillräcklig vägledning vid gränsdragningsproblem för hjälpmedel i pedagogisk verksamhet. Vår uppfattning är att personliga hjälpmedel är kompenserande och alltid utprovade till en viss brukare. Hjälpmedlen behöver ibland anpassas eller specialanpassas utifrån brukarens behov. Att ett hjälpmedel behöver anpassas till brukaren kan dock inte vara grundläggande för distinktion mellan personliga hjälpmedel och pedago giska hjälpmedel/grundutrustning. Även pedagogiska hjälpmedel och grundutrustning kan behöva anpassas och ställas in till eleven. Vår uppfattning är att skillnaden mellan anpassning och specialanpassning inte är känd, varför det är viktigt att tydliggöra denna.
Anpassning av hjälpmedel
För att hjälpmedel ska fungera till den enskilde brukaren behöver de anpassas. En anpassning av ett hjälpmedel görs inom de ramar som tillverkaren anger, t.ex. att använda olika tillbehör eller använda inställ bara funktioner. En sådan anpassning påverkar inte möjligheten att hjälpmedlet används av andra. Man kan också anpassa ett hjälpmedel genom att kombinera det med befintliga produkter på marknaden om tillverkaren/tillverkarna har godkänt kombinationen.
Specialanpassning
När det inte är tillräckligt att anpassa ett hjälpmedel som förskrivs för att passa brukarens behov, kan det specialanpassas. En specialanpass
ning är när ett hjälpmedel och/eller tillbehör kombineras på annat sätt än vad tillverkaren avsett, när konstruktionsmässiga ingrepp görs, när ett tillägg görs på en färdig produkt, om en ny produkt konstrueras och tillverkas eller när produkten används på ett nytt sätt eller inom ett nytt användningsområde.
En specialanpassad medicinteknisk produkt är avsedd för en namngiven brukare och innebär dessutom att den som utför specialanpassningen tar över produktsäkerhetsansvaret. En specialanpassad medicinteknisk produkt kan i princip inte återställas till ursprungligt skick och kan därmed inte, eller kommer inte att kunna användas av någon annan person.
Vår uppfattning är att specialanpassade hjälpmedel alltid är personliga hjälpmedel, bl.a. därför att de enligt Hjälpmedelsutredningens definition inte kan, och förmodligen inte kommer att kunna användas av någon annan då specialanpassade hjälpmedel i princip inte går att återställa. Omfattande åtgärder
Hjälpmedelsutredningen skriver i sin definition att hjälpmedel som inte utan omfattande åtgärder kan användas av någon annan, eller att de inte kan eller kommer att kunna användas av annan, är personliga hjälpmedel.
Vår uppfattning är att med omfattande åtgärder avses att en teknisk kompetens behövs för att göra individanpassningar på hjälpmedlet. Omfattande åtgärder är inte åtgärder på produkter som enkelt kan justeras med rattar och vred, eller särskilda verktyg för att t.ex. ändra höjd- eller vinkelinställning av bl.a. stol eller bord. En dator som förses med olika programvaror kan inte heller anses kräva omfattande åtgär der för att kunna användas av annan.
Vår uppfattning om personliga hjälpmedel är att:
• Personliga hjälpmedel är kompenserande och alltid utprovade till en viss brukare.
• Hjälpmedel som anpassats med omfattande åtgärder är personliga hjälpmedel.
• Specialanpassade hjälpmedel alltid är personliga hjälpmedel.
Utrustning=
Gemensamt för läromedel, pedagogiska hjälpmedel och utrustning är att det är skolans/kommunens ansvar att bekosta. Svårigheten är dock gränsdragningen mellan personliga hjälpmedel på ena sidan och pedagogiska hjälpmedel och grundutrustning på andra sidan. Enligt skollagen och skolformsförordningar ska lokaler vara ändamålsenliga och den utrustning som behövs för en tidsenlig utbildning finnas. Enligt Hjälpmedelsutredningen ska personliga hjälpmedel inte bidra till att höja den allmänna tillgängligheten på en skola.
I skolor eller undervisningsgrupper som vänder sig till barn/elever med särskilda behov beroende på liknande funktionsnedsättning, kan hjälpmedel som flertalet elever behöver för att kunna delta i undervis ningen anses vara utrustning och således skolhuvudmannens ansvar. Ett exempel på detta är särskolan där kravet på grundutrustning, enligt vår kartläggning, tolkas olika av landstingen och skolan och gränsdrag ningsproblem därför ofta uppstår. Landstingen ställer högre krav på grundutrustning än vad skolan gör.
Hjälpmedelsutredningens definition för utrustning är:
”Sådan utrustning som behövs för att tillgodose behovet för fler än en enskild studerande och som inte kräver någon mer omfattande individuell anpassning.”
Enligt kartläggningen är definitionen inte helt tydlig men vår uppfatt ning är att definitionen är bra och att skollagen och skolformsförord ningar stödjer definitionen.
Vår uppfattning är att grundutrustningen ska vara anpassad till den elevgrupp skolan tar emot. I skolor där man regelbundet undervisar elever med funktionsnedsättningar bör såväl miljö som utrustning vara anpassad till elevgruppen. Skolan bör möjliggöra för eleven att genom anpassad miljö och bra utrustning, t.ex. enkelt inställbara bord och sto lar, kunna sitta vid ett bord, man ska kunna använda toaletten och kunna tillgodogöra sig undervisningen genom att via hörslinga höra etc. Vår uppfattning är att behovet av grundutrustning inom bl.a. särskolan är högre än i andra skolformer. I Specialpedagogiska institutets rapport om Begåvningsstöd och begåvningsstödjande hjälpmedel lyfts också betydelsen av tillgång till hjälpmedel som utrustning, pedagogiska hjälp medel och läromedel.
Hjälpmedelsutredningen poängterar att i särskolan finns barn/elever med mycket omfattande funktionsnedsättningar och att behovet av specialanpassade hjälpmedel som landstinget bekostar, är stort, vilket vi instämmer i.
Vår uppfattning om grundutrustning är:
• att det är sådan utrustning som behövs för att till godose behovet för fler än en enskild studerande • att det är sådan utrustning som inte kräver någon
omfattande åtgärd
• att grundutrustningen bör möjliggöra för barn/elever att kunna sitta vid ett bord, kunna använda toaletten, kunna höra etc.
• att behovet av grundutrustning inom bl.a. särskolan är högre än i andra skolformer
Pedagogiska hjälpmedel och läromedel
Pedagogiska hjälpmedel och läromedel är skolhuvudmannens ansvar. Gränsdragningen mellan läromedel och pedagogiska hjälpmedel är ibland något diffus och ibland är det samma sak som avses. Vad som är läromedel är landsting och skola relativt överens om och vårt upp drag är att ge vår principiella syn på pedagogiska hjälpmedel.
Hjälpmedelsutredningens definition av pedagogiska hjälpmedel är:
”Pedagogiska hjälpmedel utmärks av:
• att de är i huvudsak kunskapsbärande, eller • att de kan användas av flera elever, eller
• att de inte behöver omfattande individuell anpassning, eller • att de utan svårigheter kan anpassas till andra brukare”
Enligt Hjälpmedelsutredningen förmedlar pedagogiska hjälpmedel på ett eller annat sätt kunskap. Ansvaret för att målet med en utbildning nås, oavsett om eleven har funktionsnedsättning eller inte, är skolhuvud mannens. För att nå målet kan pedagogiska hjälpmedel och läromedel behövas. Sådana hjälpmedel som behövs för att tillgodose behovet hos flera elever, oavsett om eleven har funktionsnedsättning eller inte, är skolhuvudmannens. Hjälpmedelsutredningen betonar att barn/elever med stora problem och behov av omfattande anpassningar som trots tillgång till pedagogiska insatser och pedagogiska hjälpmedel inte har möjlighet att tillgodogöra sig undervisningen, måste ha möjlighet att få personliga hjälpmedel. Inom särskolan föreslås ett liknande resonemang. Särskolan ska svara för de hjälpmedel och läromedel, som används i undervisningen. Om eleven lär sig hantera ett hjälpmedel som han/hon har behov av i det dagliga livet bör det kunna förskrivas som personligt hjälpmedel.
Vår uppfattning är, liksom Hjälpmedelsutredningen, att för vanliga funktionsnedsättningar som läs- och skrivsvårigheter/dyslexi måste sko lan bygga upp en beredskap med kompetens och resurser som kan möta behoven. Eleven bör kunna få tillgång till ett hjälpmedel utan att gå genom hälso- och sjukvården. Skoldatateken har här en viktig uppgift.
Vår uppfattning om pedagogiska hjälpmedel och läromedel är: • att de i huvudsak är kunskapsbärande
• att för vanliga funktionsnedsättningar som läs- och skrivsvårigheter/dyslexi måste skolan bygga upp en beredskap med kompetens och resurser som kan möta behoven
Specifika hjälpmedel
Det hjälpmedel som ger mest anledning till oenighet i dag är datorn och datorprogram. I skriften Hjälpmedel i skolan som gavs ut 1987 av HI, i samband med att landstingen fick ansvar för personliga hjälpmedel i skolan, beskrivs att en dator kan ha flera syften och att den kunde vara såväl en grundutrustning i skolan i klasser med barn med särskilda behov, t.ex. barn med rörelsehinder eller utvecklingsstörning, men att det också kunde vara ett personligt hjälpmedel. En speciell programvara beskrevs också kunna vara av undervisande och kunskapsinhämtande karaktär men också ha karaktären av hjälpmedel.
Det vi kan konstatera är att dessa frågor fortfarande är aktuella men att förutsättningarna har förändrats sedan skriften skrevs. Datorn finns idag i skolan som en naturlig del i undervisningen på ett helt annat sätt än 1987. Det finns idag också betydligt fler programvaror som kan vara såväl kompenserande som pedagogiska. En annan förändring är också att datorn i flera landsting inte längre är möjlig att förskriva.
Att diskussioner om kostnadsansvar för dator och datorprogram är van liga kan bero på att användning av dator kan ha många syften. Den kan vara avsedd:
• som stöd vid inlärning,
• för att söka och hämta information, för flera elever
• för att kompensera en funktionsnedsättning, t.ex. förmågan att kommunicera
Beroende på vilket syfte användningen av datorn har för barnet/eleven, bör det avgöras vem som ska bekosta hjälpmedlet, vilket beskrivs i bild 1.
En dator och/eller tillbehör till dator med syfte att kompensera t.ex. funktionsnedsättningen att kommunicera via tal, är personligt hjälp medel under förutsättning att dator är möjlig att förskriva. Det finns programvaror som ger synskadade möjligheter att läsa samt hjälp- medel som inte är traditionella datorer, men med samma syfte, t.ex. Daisyspelare eller CCTV som förstorar text. Dessa hjälpmedel är enligt vår uppfattning personliga hjälpmedel.
Bild 1, Syfte med dator och datortillbehör i pedagogisk verksamhet
Om det är en kognitiv funktionsnedsättning som leder till svårigheter att läsa eller skriva uppstår det en gränsdragning mellan personligt hjälpmedel och pedagogiskt hjälpmedel/läromedel. Hjälpmedelsutred ningen och vår uppfattning är att eftersom antalet barn med läs- och skrivsvårigheter/dyslexi och DAMP/ADHD är så många till antalet måste skolan ha en beredskap att hantera detta. Med den tolkningen är hjälpmedel i detta syfte pedagogiskt hjälpmedel alternativt läro medel. Det är endast de barn/elever som har mycket svåra funktions nedsättningar som kan vara berättigade till personliga hjälpmedel. Gränsdragning mellan personliga hjälpmedel och läromedel är inte heller alltid enkel att göra. Problemen är enligt vår kartläggning störst i särskolan. Ett och samma hjälpmedel kan vara såväl ett läro medel/pedagogiskt hjälpmedel/utrustning som ett personligt hjälp medel. Hjälpmedel som kan vara aktuella i detta sammanhang är t.ex. planeringshjälpmedel såsom speciella almanackor eller tidshjälp-
medel. Almanackan och tidshjälpmedlet kan vara såväl ett pedagogiskt hjälpmedel eller läromedel som ett personligt hjälpmedel, se bild 2.
Bild 2, Syfte med planeringshjälpmedel i pedagogisk verksamhet
I särskolan har troligen flera elever behov av sådana hjälpmedel i under visningen. Eleverna tränar på och lär sig hantera och använda hjälp medlen och förstå t.ex. tidsbegreppet för att klara av aktiviteter i det dagliga livet. Enligt Hjälpmedelsutredningen bör dessa hjälpmedel anses vara läromedel. Om eller när eleven lärt sig hantera hjälpmedlet och eventuellt har behov av det i det dagliga livet kan landstinget förskriva det som ett personligt hjälpmedel.
Övriga hjälpmedel som diskussioner uppstår omkring är anpassade toastolar. Ett problem kan vara att skillnaden mellan anpassning och specialanpassning inte är känd. När man inte har kunskap om den stora skillnaden mellan dessa begrepp är det lätt att anta att det är det samma som avses.
Vår uppfattning och principiella syn på personliga hjälpmedel, utrust ning och pedagogiska hjälpmedel beskrivs i bilaga 2, Lathund för defini tioner av hjälpmedel i skolan.
Avslutning=
Utifrån gällande författningar har både skolhuvudman och sjukvårds huvudman ett ansvar för att skolsituationen ska fungera för barn och elever med funktionsnedsättning med behov av hjälpmedel. I denna utredning har vi försökt att förtydliga ansvarsfördelningen och defini tionerna av personliga och pedagogiska hjälpmedel, läromedel och utrustning. Vi har konstaterat att det inte finns någon entydig gräns mellan dessa. En och samma produkt kommer även fortsättningsvis, beroende på pedagogisk verksamhet, barn/elev och syfte med produkten, att kunna vara antingen sjukvårdshuvudmannens eller skolhuvud mannens ansvar. Dessutom utvecklas ständigt nya produkter som kan leda till nya gränsdragningar. Med denna rapport hoppas vi att några frågetecken rätats ut och att resultatet ska utgöra ett stöd i arbetet för huvudmännen att tillsammans skapa ett gemensamt synsätt omkring hjälpmedel i pedagogisk verksamhet, som kan underlätta gränsdrag ningsdiskussioner.
I denna utredning har hjälpmedel i skolan kartlagts på en övergripande nivå. Det ingick inte i uppdraget att undersöka hur det fungerar för enskilda elever. Inte heller hur generella tillgänglighetskrav i skolan är tillgodosedda och hur det påverkar inkludering av enskilda elever. Sär vux och Komvux omfattades inte heller av utredningens uppdrag men det kan ändock finnas intresse att undersöka hur tillgången till hjälp medel ser ut inom dessa skolformer. Det finns också behov av kompe tensutveckling bl.a. inom kognitionsområdet. Det är uppgifter som fort satta utredningar skulle kunna arbeta vidare med.
Författningar och andra dokument av betydelse för hjälpmedel i skolan
Lagar och förordningar kan läsas i sin helhet på bl.a. denna länk: http://www.riksdagen.se/webbnav/index.aspx?nid=3910
- Skollag, SFS 1985:1100
- Hälso- och sjukvårdslag, SFS 1982:763
- Lag om offentlig upphandling, SFS 2007:1091 - Lag om medicintekniska produkter, SFS 1993:584 - Lag (2006:67) om förbud mot diskriminering och annan
kränkande behandling av barn och elever i kraft, SFS 2006:67. - Socialstyrelsen, Samordning av insatser för habilitering och
rehabilitering, SOSFS 2007:10
- FN: s konvention om barnets rättigheter, Barnkonventionen. Finns på Barnombudsmannens webbplats, www.bo.se
- Salamankadeklarationen och handlingsram för undervisning av elever med behov av särskilt stöd, Svenska Unescorådets skriftserie nr 4, 1996
Referensmaterial och hänvisning till länkar
Betänkande av LSS- och hjälpmedelsutredningen, Hjälpmedel, SOU 2004:83, http://www.regeringen.se/sb/d/108
FUNKIS - funktionshindrade elever i skolan, SOU 1998:66, http://www.regeringen.se/sb/d/108/a/22905
För oss tillsammans - Carlbeckkommitténs betänkande, SOU 2004:98, http://www.sweden.gov.se/sb/d/220/a/30554;jsessionid=alnKjGXv4xD Utbildnings- och kulturdepartementet, Kvalitet och samverkan
– om utbildning för barn, unga och vuxna med utvecklingsstörning, SKR 2005/06:151
Kategorisering av elever med funktionshinder i Skolverkets arbete, http://www.skolverket.se/content/1/c4/20/53/KategoriseringP.pdf Begåvningsstöd och begåvningsstödjande hjälpmedel – en beskrivning från särskolan, http://www.sit.se
Handlingsplan för arbete med de handikappolitiska målen inom skolsektorn för åren 2002 - 2010 (Skolverket Dnr 2002:01884) På andras villkor - skolans möte med elever med funktionshinder, Skolverket best.nr 06:946
Claes Nilholm, Inkludering av elever i behov av särskilt stöd – vad betyder det och vad vet vi?" Forskning i fokus ner 28, Myndigheten för skolutveckling
Propositionen Stöd och service till vissa funktionshindrade, SOU 1992/93:159
Förskrivningsprocessen för hjälpmedel till personer med funktions hinder, HI best nr, 07313. Pdf
http://www.hi.se/Global/pdf/2007/07313_forskrivningsprocessen.pdf Specialanpassade medicintekniska produkter, HI best nr, 06339
Definitioner
Förskrivare
Enligt HIs skrift Förskrivningsprocessen för hjälpmedel till personer med funktionshinder, 2007
”Förskrivare är den hälso- och sjukvårdspersonal som mot bakgrund av genomförd behovsbedömning väljer lämplig specifik produkt till en namngiven patient.”
I förskrivarens ansvar ingår, förutom att prova ut rätt hjälpmedel uti från brukarens behov, att träna och instruera brukaren så att brukaren kan använda och hantera sitt hjälpmedel på avsett sätt, samt att följa upp och utvärdera att hjälpmedlet fyller sitt behov.
Anpassning
Enligt HIs skrift Specialanpassade medicintekniska produkter, 2007 ”Med anpassning menas att en produkt justeras för att passa den aktu ella användaren och att detta sker inom de ramar som tillverkaren anger. En anpassning kan uppnås genom att hjälpmedlet förses med tillbehör som anvisas av tillverkaren eller genom justering av inställ bara funktioner.”
Specialanpassning
Enligt HIs skrift Specialanpassade medicintekniska produkter, 2007 ”Då användarens behov inte kan tillgodoses genom anpassning av befintliga produkter finns möjligheten att ta fram en produkt som