Delanalys konflikter

I sin teori om det expansiva lärandet, utgår Engeström (2015) från att de involverade i ett aktivitetssystem försöker lösa de konflikter som uppstår i systemet. Vanligtvis börjar det expansiva lärandet genom att en eller fler i systemet ifrågasätter en befintlig praktik. Under denna rubrik analyseras vissa av de konflikter som framkom i intervjun, men också de förslag på lösningar som gavs av intervjupersonerna. Detta avsnitt kommer på så vis att handla om vilka utmaningar och möjligheter som finns då det gäller att skapa förutsättningar för ökad delaktigheten framöver.

Det blir tydligt att det finns en konflikt i systemet avseende språket som verktyg. Språket beskrivs av Vygotskij (1979) vara det absolut främsta verktyget för oss människor i alla sammanhang. Detta stämmer visserligen, men i intervjun framkommer att språket ibland visar sig vara ett verktyg som teamet inte alltid lyckas anpassa till dem som de talar med. Dåliga förutsättningar för delaktighet ges för eleven, när de professionella i skolan har ett specifikt yrkesspråk. Elevhälsoteamet beskriver i intervjun, som ett exempel på detta, att de öppna och inkluderande frågorna som de ställer till eleven för att skapa goda förutsättningar för eleven att vara delaktig, ibland är för breda och för otydliga för eleven. Att eleven tolkar de öppna frågorna angående sin situation som osäkerhet kring vad skolan egentligen kan göra för eleven. Samma problem beskriver elevhälsoteamet gällande det yrkesspecifika språket när det används i informationen kring gymnasieskolan som kan tolkas av vårdnadshavare på ett sätt som inte avses. Här beskriver elevhälsoteamet själv att de behöver nya strategier.

Detta verkar vara detsamma som Räty, Vehkaksoki och Pirttimaa (2019) kommer fram till i sin forskning avseende det skrivna språket i dokumentationen kring elever som är i behov av särskilt stöd. De upplever att det som står skrivet kring eleven är så internt och svårtolkat att

38

det måste vara att anse som avsett endast för dem som arbetar i skolan med den specifika eleven. Inte för eleven själv eller dennes vårdnadshavare. Detta försvårar för elevdelaktighet.

På samma vis menar Kerry-Henkel och Eklund (2015), att omständigheterna kring den stora mängden papper som produceras, samt de yrkesspecifika formuleringarna, gör det svårt för vårdnadshavare att fullt ut vara delaktiga i processen och dokumenterandet kring sitt barns skolgång.

Att anpassa språket efter eleven och vårdnadshavaren verkar enligt forskningen vara ett av de viktigaste råden då det gäller att skapa goda förutsättningar för delaktighet. Å andra sidan menar Szönyi (2016), att det behövs ett tydligare gemensamt professionsspråk i skolan, bland annat kring ord som delaktighet. Om delaktighet för en person innebär att tex ha inflytande och för en annan att man gör saker tillsammans, uppstår problem om det inte blir klarlagt vad som avses. Detta bekräftas av den inledande diskussionen vid intervjutillfället avseende just begreppet delaktighet. Detta bör tolkas som att verktyget språk, måste slipas. Skolan behöver sluta att använda det yrkesspecifika språket i samtalen med elever och vårdnadshavare. Samtidigt behöver skolan utveckla ett specifikt yrkesspråk där ord som till exempel delaktighet inte kan definieras på olika sätt.

Det erbjuds under intervjun ett förslag på lösning angående hur vi använder språket som verktyg när vi pratar med eleven om elevens behov av särskilt stöd. Detta förslag går ut på att använda berättelser som beskriver hur det har varit i andra fall, för att ge eleven ett litet bibliotek att lyssna in, avseende vad som är möjligt att göra för att underlätta skolvardagen för eleven. Detta kan vara ett uttryck för att man själv anser att man inte använder verktyget på ett optimalt sätt. Förslaget på lösning kan vara ett tydligt tecken på en vilja att utöka aktivitetssystemets knutpunkt, verktyg, med ytterligare innehåll för att kunna skapa bättre förutsättningar för eleven att vara delaktig.

I intervjun framkommer en tydlig konflikt rörande att det har blivit självklart att det är ekonomin som avgör vilket stöd samtliga i systemet tänker att eleven kan få. En del av frustrationen består i är att det var andra ekonomiska förutsättningar tidigare. Många i elevhälsoteamet lyfter denna konflikt, men det erbjuds även ett förslag på lösning. En diskussion som inte är fokuserad på ekonomin efterfrågas. En diskussion kring vad särskilt stöd kan vara egentligen. En diskussion där man tänker nytt, för att få nya idéer och för att inte stagnera. I denna diskussion ska alla personer i systemet få vara med anser elevhälsoteamet. Även detta är ett tydligt tecken på en vilja att skapa bättre och nya förutsättningar för större delaktighet. Detta förslag på lösning skulle kunna vara en formaliserad diskussion där alla i

39

gemenskapen samt eleven deltar. Denna diskussion kring möjliga åtgärder skulle kunna placeras under aktivitetssystemets knutpunkt, regler.

En tredje och lite mer omfattande konflikt i systemet uppstår mellan det som är skolans ramar, i form av skollagen (SFS 2010:800), gymnasieförordningen (SFS 2010:2039) , läroplaner osv och eleven som är i behov av särskilt stöd. Det upplevs av samtliga i elevhälsoteamet att det finns en stelbenthet i systemet som gör att inte alla elever får plats. Det är för snävt och för oflexibelt. Här erbjuds ingen konkret lösning, men i en uppräkning av saker som elever i behov av särskilt stöd kan behöva, sätts ljuset ändå på justeringar som man önskar kunde göras på en övergripande nivå.

Den finns en intressant konflikt som uppstår mellan knutpunkten verktyg och objekt. Denna konflikt har med en formulering i mallen som används för åtgärdsprogrammet angående elevens medverkan, att göra. I mallen finns möjlighet att kryssa ja, eller nej, avseende om eleven medverkat eller inte. Det förs en lång diskussion kring hur begreppet medverka och begreppet delaktig förhåller sig till varandra under intervjun. I diskussionen kommer man fram till att det inte är tillräckligt att medverka, att detta kan vara vad som helst. Samtidigt menar elevhälsoteamet att även om man byter ut ordet medverka mot ordet delaktig, så skulle det begreppet kunna vara lika vagt.

40