Delanalys: Pedagogisk miljö

Nordin-Hultman (2004) skriver att det mest beforskade området inom pedagogisk miljö är materialets betydelse. I intervjuerna återkommer pedagogerna ofta till just detta ämne. Materialet på förskolan ska utveckla och utmana barnen i dess lärande. Materialet ska även vara olikt det som finns i hemmen. Oliktänkande bland pedagoger nämns som ett hinder för att utforma den pedagogiska miljön. Det kan vara en möjlig förklaring till att det trots dessa tankar ofta finns material i förskolorna som många barn även har hemma och begränsar till en viss sorts lek istället för att utmana och väcka nya idéer.

Skolverket (2013) lyfter betydelsen av att skapa en stimulerande och mångsidig miljö. Ett flertal av pedagogerna belyser att miljön på förskolan ska utgå ifrån barnen intresse och därifrån skapa nya utmaningar och möjligheter. Ett systemteoretiskt perspektiv visar på samband mellan

32

förändringar i en del av systemet som skapar förändringar i en annan del av systemet. Det blir tydligt här när man genom att förändra, tillsätta eller plocka bort i materialet framkallar nya aktiviteter och möten.

Skolverket (2013) pekar även på riskerna med en otrygg och understimulerande miljö för barnen. Informanterna pratar mycket om att ha material som utmanar och utvecklar barn. Björklid (2005) bekräftar pedagogernas reflektioner över betydelsen av att låta barnen vara delaktiga i utformandet av den fysiska miljön i förskolan. Ett flertal av informanterna upplever spring och aktiviteter som inte tycks leda till någonting som frustrerande och svåra att bryta. Ett sätt att minimera detta och skapa en uppskattad miljö, skulle enligt en av de intervjuade pedagogerna vara att bjuda in barnen i planeringen. Här kan det uppstå en utmaning för pedagogerna. Barn väljer ofta det som är känt för dem. Samtidigt är det pedagogernas uppgift att presentera nytt och utmanande material.

Enligt Persson (2008) strävar barnen på förskolan efter att få känna tillhörighet och gemenskap. Informanterna är samstämmiga om att förskolan är en social arena där olika relationer formas och vilken betydelse det har. Samspelet mellan barnen är det som verkar uppta flest tankar och funderingar hos pedagogerna. Detta är en spegling av vad Lillvist (2014) nämner. Samspelet är en förutsättning för barns utveckling av sin självkännedom och sina sociala relationer. I det sociokulturella perspektivet kännetecknas detta som en social aktivitet där lärandet först sker tillsammans med andra och därefter kan göras själv.

Endast en pedagog nämner den vuxna och dess betydelse för barnen. Samma pedagog oroas också över frånvarande personal och hur det kan påverka. Varför det endast är en som lyfter detta som ett problem kan förvåna. Funderingar som ovilja hos pedagoger att analysera sin egen roll väcks. Samtidigt upplevs det som att pedagogerna är väl medvetna om att den sociala miljön påverkar barnen. Hestenes, Cassidy, Shim och Hegde (2008) har undersökt kvaliteten i förskolor. De visar på tydliga samband mellan interaktionen pedagog/barn och hur hög kvalitet det är. Liknande resultat kommer Sheridan, Pramling Samuelsson och Johansson (2010) fram till i sin studie. De förskolor som visar hög kvalitet präglas av interaktion, kommunikation och utmaningar mellan pedagoger och barn.

Den pedagogiska miljön innefattar enligt Björklid (2005) allt som påverkar barns lärande och utveckling. Den består dels av den fysiska och dels av den sociala miljön. Den inledande frågan

33

under intervjuerna var just vad pedagogisk miljö är för pedagogerna. Svaren pekar på utvecklande och stimulerande lärandemiljöer. Senare i samtalen läggs ett stort fokus av den fysiska miljön i förskolan med tonvikt på materialet. Det kan ses som en bekräftelse av Nordin- Hultmans (2004) påstående om att det är just detta som är mest utforskat av olika aspekter av miljön. Vad som gör att pedagogerna kopplar material till pedagogisk miljö i så stor utsträckning kan funderas på. Materialet kan lätt bytas ut, det kan förändras och flyttas med enkla handgrepp. Det upptar stor del av barnens sysselsättning i förskolan och det kräver inte så stor förändring av det egna agerandet. Dessa kan vara möjliga förklaringar. Pedagogerna nämner även lokalerna i den fysiska miljön. De tittar på hur de utformas och används av barnen i olika situationer. Även i dessa är det relativt enkelt att förändra och resultatet syns ofta snabbt.

När samtalet styrs in på den sociala miljön handlar det till stor del om samspelet med andra barn, främst i relation med material eller lokaler. Skolverket (2013) nämner vikten av medveten planering av dagen och grupperingar i förskolan. Dessa tankar lyfts väldigt lite av pedagogerna. Det finns en tradition i förskolan att dela upp barnen i olika grupper under dagen samt att ha en viss struktur på verksamheten. Det kan vara en anledning till att inget av detta nämndes i intervjuerna, det uppfattas som något som är självklart. Det funderas inte på varför man gör det och om det skulle kunna göras annorlunda.

Ingenstans i det empiriska materialet nämns pedagogernas syn på sig själv eller de andra vuxna i förskolan. Det konstateras att den vuxna är viktig för barnens utveckling och lärande samt som hjälp i relationsskapandet. Tvärtemot den fysiska miljön är förändringar av sociala miljön något som tar tid och resultatet syns kanske inte omedelbart. Att se vad man själv gör är inte alltid så enkelt och det krävs en god kommunikation och öppenhet i arbetslaget för att lyfta eventuella frågor om bemötande och handlingar.

6.2 Barn i behov av särskilt stöd i förskolan

En av pedagogerna säger spontant att alla barn i förskolan periodvis kan ha behov av extra stöd. Anna berättar om ett barn som för tillfället har det kämpigt hemma där föräldrarna har sina problem att tampas med. Det som återkommer hos många är de barn som har svårt med lek och det sociala samspelet. Donna säger:

34

kompisar.

Eva är inne på samma tankar:

Man kan ha behov av extra stöd om man inte klarar det sociala samspelet i gruppen. Barn som inte passar in riktigt i gruppen, som inte vet var gränser går.

Bodil berättar om ett barn:

Han vill va först alltid, får han inte det så bryter han ihop, han är ju jättesmart men han har inte det här sociala. Han springer för att va först där, han springer för att va först där. Får han inte det blir det total kollaps.

Christel benämner dessa barn som de som behöver hjälp att hitta rätt. Andra barn som det skapas funderingar kring är de utagerande barnen och de barn som upplevs ha koncentrationssvårigheter. Anna funderar kring begreppet barn i behov av särskilt stöd:

Sen är det ju ett barn som har svårt att koncentrerar sig och sitta när man har samling, sen finns det ju de barnen med fysiska handikapp och så finns det ju dom här barnen som har andra, ja dom här adhd- barnen. Ja vi har ju sällan barn med adhd i förskolan känns det som. Vi har dom men dom har ju inte fått en diagnos men man kan ju tänka sej…

Frida uttrycker:

Det är väl att vi ser dom barn som behöver stöd i hela vistelsen på förskolan med rutiner och aktiviteter och övergångar. Det kan vara barn som både behöver hjälp att hålla fokus, koncentrationssvårigheter, det kan vara utåtagerande barn, kan vara barn som är överaktiva, som behöver hjälp med att dela in dagen i en kanske annorlunda gång än vad de andra barnen har.

En annan grupp av barn som nämns ofta är de barn med svårigheter i tal och språk. Bodil berättar om ett barn med hörselproblem där konsekvensen har blivit ett sent utvecklat språk. Donna pratar om de barn som behöver mer stöd i språkutvecklingen än normalbarn. Även Christel har funderingar om dessa barn:

Ja, vi har ju vissa med talsvårigheter till exempel som är i behov av extra stöd. Och dom får ju kanske det fast dom inte märker det på nåt vis…

Frida berättar om en pedagog hon har varit i kontakt med som benämner barn i behov av särskilt stöd på ett annat sätt:

Där har man formulerat sig istället, barn med särskilda rättigheter. Det är nånting jag har funderat rätt så mycket på och tycker det är ett bra uttryck för det. Istället att barn har rätten till stöd för en lekfull

35

och utvecklande vistelse på förskolan.

Pedagogernas betydelse för hur barnens vistelse på förskolan blir är något som lyfts av många. Christel säger:

Det är vi i förskolan som måste se till så barnen har det bra, det är vi som behöver stöd först och främst för att skapa tryggt, en bra miljö och bra verksamhet.

Det är den vuxne som ska leda och skapa förtroende. Många gånger är det viktigt med en person bredvid barnet som förklarar och stöttar i svåra situationer. Donna berättar hur det kan se ut på hennes förskola:

Att man kanske är med som ett redskap bredvid utan att vara med och störa och lägga sig i leken, utan att mot dom andra att: hör ni nu att han försöker, så att man hjälper honom in och synliggör honom lite också… och sen har han ju ett språkproblem också så då får man ju: nu är det nån som försöker säga nåt, men han kan kanske inte göra det så solklart som ni är vana vid men ni hör att hans röst kommer så då kan man ju bemöda sej med att lyssna lite…

Fridas tankar går åt samma håll:

Det är väldigt märkbart när det inte finns en person som kan ge stöd i övergångar och rutiner och då märks det både för det enskilda barnet och den övriga barngruppen naturligtvis.

Många pedagoger har funderingar kring miljöns betydelse för barn i behov av särskilt stöd. Det som nämns är hur barngruppen fördelas under dagen, hur barnet placeras vid matbordet och i hallen samt hur rummen används. Eva och Frida pratar om materialets betydelse, hur intressant material kan få barn som har svårt att koncentrera sig att sitta en liten stund längre. Christel berättar om ett barn som har svårt att sitta still i samlingen:

En studsig pojke kom fram till att under samlingen vill han sitta på en sån liten barnstol till dockis, då funkar det jättebra.

Anna nämner ett annat barn som har svårt med samlingar:

Som det här barnet som har svårt att sitta stilla får oftast sitta i mitt knä när vi har samlingar till exempel för då kan han sitta stilla, eller sitta nära så att jag håller lite i honom.

Två pedagoger uttrycker även att många förändringar som görs och hjälpmedel som används faktiskt är till nytta för alla barn i förskolan, inte endast de barn som räknas till barn i behov av särskilt stöd. Anna nämner piktogram i hallen, Donna berättar om bilder på tecken som finns uppsatt och används till alla barn. Christel menar att förändringar i miljön för att skapa lugn är

36

bra för alla barn, och inte bara för barn med viss problematik. Även Bodil pratar om klimatets betydelse:

Dom måste ha en lugnare miljö dom här barnen, har dom en diagnos eller även om dom inte har en diagnos så måste dom få sitta i en lugn miljö, lugnare rum. Förskolan ska ju va väldigt rogivande, man ska inte ha för mycket saker, då är det bättre att byta material. Man kan inte bara tjoffa fram allt vad man har på en gång för då blir dom ju helt speedade barnen.