Denna delstudie består av intervjuer med fem förskollärare med erfarenhet av introduktion.
Dessa fem informanter kommer från tre olika kommuner, två storstadskommuner och en tätorts/förortskommun. Informanterna har arbetat som förskollärare mellan 35 år och nyexaminerad. De flesta av informanterna hade erfarenhet av förskoleverksamhet innan de blev förskollärare och arbetat inom barnomsorg minst 5 år innan de vidareutbildade sig. Fyra av informanterna arbetar på kommunala förskolor och en informant arbetar på ett föräldrakooperativ. Informanterna kommer att benämnas som Förskollärare A, B, C, D och E vid utsagorna.
Riktlinjer kring introduktion
Informanterna angav att de inte kände till några kommunala riktlinjer för inskolning, dock var de osäkra på om det faktiskt fanns några eller inte. Inte heller upplevde de att de fick några riktlinjer från ledningen, utan att det är upp till förskollärarna och arbetslagen att planera inskolningarna.
[…] jag upplever inte att det kommer så mycket uppifrån om hur vi ska hantera inskolningen.
Utan det läggs, även från chefen läggs det arbetet mycket, eller jag tror att det finns en tanke om att vi gör lite som vi känner (Förskollärare D).
En informant berättade att de inom enheten har dokument som underlag för inskolningssamtal, utvecklingssamtal och avslutningssamtal och en annan informant indikerade att chefen bör godkänna vilken inskolningsmetod som används.
De dokument vi har, det är vår enhets. […] Så det finns inför inskolning, inför första utvecklingssamtalet sen finns det ett dokument inför avslutning om någon slutar för att de flyttar och så finns det ett fjärde för barn som ska börja skolan. Och det är det vi har arbetat fram i vår enhet. Men nej, vi har inget, inget från förvaltningen. Vad jag vet (Förskollärare B).
De tre kommunerna som informanterna kommer ifrån har tillfrågats, via mail, om det finns några kommunala riktlinjer för inskolning. Jag har fått svar från två av kommunerna. De svarade båda att det inte finns några kommunala riktlinjer utan att varje enhet och förskola själva bestämmer.
Analys
Den riktlinjen som finns för inskolning till förskolan är att det i läroplanen för förskolan står att det är rektorns ansvar att se till att barn med familj får en bra introduktion (2018, s. 19).
Utifrån svaren från informanterna så verkar det som att ansvaret för introduktionen ofta läggas på förskolläraren och arbetslaget, men att rektorns involvering varierar från förskola till förskola.
Att det inte finns några kommunala riktlinjer för hur introduktionen ska ske stämmer då bra överens med att det är rektorns ansvar. Det vill säga att olika förskolor inom samma
30
kommun kan genomföra inskolningar utefter deras pedagogiska inriktning utan att behöva förhålla sig till kommunala regler eller förhållningssätt.
Inskolningsmodell samt föräldrakontakt
Hur förskolorna gör med inskolningarna varierar. En av informanterna berättar att de använder sig av tvåveckorsmetoden medan de övriga använder någon form att tredagarsinskolning. En av informanterna berättade att de har inskolning i tre dagar och sen känner de av var barnet och föräldrarna befinner sig. Från början ber de att vårdnadshavarna avsätter två veckor för inskolning så att de kan reglera den utifrån barnets behov. Fler av informanterna verkar hålla med om att det är de tre första dagarna som gäller men att de hela tiden måste utgå från barnet och vad som fungerar bäst för det.
[…] jag och mina kollegor har gjort så att vi säger att det är tre dagar, men sen utgår vi från varje barn (Förskollärare B).
[…] är det så att vi märker att vi har tagit ett beslut som gick lite för fort så behöver vi också kunna blotta strupen och erkänna det, och säga att; ojdå, nu lät vi dig vinka lite för fort. Vi behöver ändra det här så att det blir bra för ert barn (Förskollärare A).
Det är ändå barnens behov som alltid är det grundläggande för hur man lägger upp det sen är schemat en mall (Förskollärare D).
En stor skillnad mellan de kommunala förskolorna och föräldrakooperativet är att föräldrakooperativet har valt att ställa sig utanför den kommunala kön. De kan därför själva välja att bara hålla inskolningar två gånger per år medan de kommunala förskolorna är del av platsgarantin och tar in nya barn när det finns en plats ledig.
Förarbetet innan inskolningen varierar mellan förskolorna. De använder olika sätt för att kontakta familjen, de skickar ut information, gör hembesök, kallar till informationsmöte med flera vårdnadshavare eller enskilt möte med en familj i taget. Med denna information vill förskolorna förmedla hur inskolningen kommer att gå till samt blanketter som familjen ska fylla i, framför allt för kontaktuppgifter samt schema. Några av förskolorna ber även föräldrarna att ge information om barnet, hur det är, vad de gillar att göra samt vad de har för rutiner. En av informanterna beskriver att de berättar för familjerna vilka rutiner som de har på förskolan, eftersom det är dessa rutiner barnet och familjen måste förhålla sig till då förskolan inte kan ändra sina rutiner för att passa alla barn. Denna förskola uppmanar även de nya barnen och dess föräldrar att komma och hälsa på på förskolan innan de börjar samt de äldsta barnen på förskolan ritar och skriver ett välkomstkort som de skickar till de nya barnen.
[…] de ska känna från, innan de har börjat ska de känna av vårt välkomnande, det är den signalen vi vill skicka till föräldrarna (Förskollärare E).
Flera av informanterna betonar vikten av att få en bra kontakt med föräldrarna. De menar att om föräldrarna känner sig trygga så kommer även barnen att göra det.
31
Efter inskolningen håller eller erbjuder alla av förskolorna ett uppföljningssamtal med barnets vårdnadshavare. En av förskolorna skickar även ut en utvärdering till vårdnadshavarna där de får berätta hur de upplevde inskolningen.
En informant angav att de under den gemensamma planeringstiden tillsammans i arbetslaget går igenom hur inskolningen har gått medan en annan berättade att hen delger till arbetslaget vad de diskuterat med föräldrarna på uppföljningssamtalet.
Analys
Läroplanen för förskolan beskriver att arbetslaget ansvarar för att det utvecklas en förtroendefull relation mellan förskolan och familjen, de ska även kontinuerligt föra en dialog med barnets vårdnadshavare om barnets utveckling, lärande och trivsel (2018, s. 17).
Detta börjar vid första kontakten med familjen innan introduktionen och lägger grunden för relationen mellan förskolan och vårdnadshavarna.
Enligt läroplan för förskolan så är det förskollärarens ansvar att vårdnadshavarna får möjlighet att vara involverade i utvärderingen av förskolans verksamhet (2018, s. 17). Att förskolan erbjuder och genomför uppföljningssamtal efter introduktionen ger då vårdnadshavarna en möjlighet att berätta hur de upplevt inskolningen samt hur de tycker att den kan utvecklas och förbättras. Dock upplever jag, utifrån de svar jag fått, att majoriteten av informanterna inte diskuterar och reflekterar speciellt mycket över hur inskolningarna har gått inom arbetslaget. läroplanen för förskolan beskriver att syftet med att genomföra uppföljningar och utvärderingar är för att kunna skapa bättre arbetssätt så att barn kan utvecklas, leka och känna sig trygga på förskolan (2018, s. 18). Utifrån detta perspektiv vore det bra om de inom arbetslaget fick möjlighet att diskutera tillsammans vad som gått bra och mindre bra med introduktionen vid varje inskolningstillfälle. Både Niss samt Lindgren och Torro lyfter i sina böcker om inskolning vikten av att genomföra utvärdering både med föräldrarna och inom arbetslaget för att kunna ge barnen en så bra verksamhet som möjligt (Niss, 2017, s. 116–117; Lindgren & Torro, 2017, s. 122–126).
Varför har de valt denna inskolningsmetod?
Alla informanter tycker att det finns fördelar med den inskolningsmetod de använder sig av på sina förskolor.
Fördelar med att lägga mycket tid på inskolning är att de alltid går bra. Jag har aldrig varit med om en inskolning här som inte har gått bra (Förskollärare A).
Jag tycker att det positiva med den här metoden, det som är bra med att barnen inte är på förskolan så långa stunder är att det blir ganska spännande att komma till förskolan. […] Det känns som att barnen är taggade på att vara med och upptäcka (Förskollärare D).
Jag tycker att det bara är fördelar faktiskt. Jag tycker att vi måste vara lyhörda för att föräldrarna lämnar bort det allra käraste de har till i princip okända människor. Den här modellen gör att föräldrarna får vara med under en hel dag, eller flera hela dagar, och då får de en större inblick i vad vi gör och hur vi gör och vi får en chans att prata med föräldrarna så att de lär känna oss (Förskollärare C).
32
Samtidigt uppfattade jag det som att informanterna inte ifrågasatte den inskolningsmetod som används utan att det var en rutin som bestämts innan de kom dit.
När jag kom hit så var det tredagarsinskolning och det var inget som vi ifrågasatte (Förskollärare E).
Ja, i vårt fall vet jag inte vem som har beslutat innan, jag tror att det var något som de kommit fram till; ledningen och det förra pedagogiska ledarna och så har det bara fortsatt (Förskollärare B).
En av informanterna berättade att hen försökt tala gott om en annan inskolningsmetod än den som används på förskolan men inte fått något gensvar varken från arbetslaget eller chefen. En annan informant berättade hur de på sin förskola provat tredagarsmetoden men inte tyckt att den passade dem så de använder en egen hybrid av den metoden. Ett beslut som tagits i arbetslaget tillsammans med rektorn.
Analys
Enligt läroplanen för förskolan är det rektorn som ansvarar för att barn och föräldrar får en bra introduktion till förskolan (2018, s.19). Detta anser inte jag speglas inte i svaren jag fått av informanterna. De flesta av dem ger uttryck för att de inte vet vem eller när valet av inskolningsmetod har valt utan att det görs utav rutin.
Några av mina informanter uttrycker att de tycker att tredagarsmetoden, den föräldraaktiva metoden, är bra eftersom föräldrarna då får en bra inblick hur pedagogerna arbetar samt hur verksamheten fungerar. Markström och Simonsson skriver att föräldrar som får vara med i verksamheten kan leda till att pedagogen också får en inblick i hur vårdnadshavaren och barnet interagerar och kan utifrån detta lära sig hur de ska närma sig barnen (2017, s.184). Det kan alltså vara fördelaktigt både för pedagogerna och föräldrarna att de får vara med.
Hur pedagoger arbetar för att skapa en anknytningsrelation till barnet
De olika förskollärarna är överens om att inskolningen och relationsbyggandet måste ske på barnets villkor och att det är viktigt att vara inkännande och lyhörd som pedagog. De arbetar med att bemöta barnen på deras nivå, både fysiskt och mentalt, för att locka dem att ta del av verksamheten samt bygga relationer med pedagogerna.
Använda barnets namn mycket är bra också, tycker jag, så att de känner sig sedda och bekräftade (Förskollärare D).
Två av informanterna berättar att det är viktigt att bekräfta barnens känslor och att barnet inte behöver känna sig glad och nöjd hela tiden utan de får vara ledsna. De menar att barnet måste få uppleva och lära sig att behärska sina olika känslor, men att pedagogen behöver finnas till hands för att kunna trösta.
Några av informanterna nämner att de har en person som är ansvarig för inskolningen, för att barnet och föräldrarna ska veta vem de ska vända sig till. Medan andra inte har en
33
specifik person som är ansvarig för att barnet och föräldrarna själva ska kunna bestämma vem de vill vända sig till, vem de känner mest förtroende för. Även de som utser en ansvarig lägger tyngd på att man som pedagog inte ska känna prestige över vem barnet vänder sig till.
Jag kommer ihåg när jag skulle vara inskolningsansvarig för en pojke och han ville inte. Han valde en annan kollega som han blev jätteförtjust i. Nej, vi måste läsa av barnen och se vad de vill (Förskollärare E).
En av informanterna berättar att de gör hembesök innan barnen börjar på förskolan för att de ska känna igen någon när de kommer dit. En annan informant beskriver att de ber vårdnadshavarna hålla sig i bakgrunden, men finns där som en tryggpunkt, för att pedagogen ska vara den personen som introducerar barnet till förskoleverksamheten, kollegorna och övriga barn, så att de tillsammans kan bygga en relation utan att det är föräldern som tar initiativet.
Analys
Hagström skriver att barn kan knyta an till flera olika vuxna (2010, s. 60). Niss beskriver att pedagogen och barnet kan skapa en trygg anknytning till varandra om pedagogen är lyhörd för barnets känslor och behov samt att barnet får positiva erfarenheter av att pedagogen finns där för dem (2017, s. 27–29 & 31). Så som informanterna berättar att de arbetar för att skapa en anknytningsrelation till barnen genom att vara lyhörda och närma sig barnen på deras villkor verkar spegla Niss beskrivning av hur pedagoger bör bemöta barnen för att skapa en trygg anknytning.
Månsson menar att det är viktigt att det finns en person som är ansvarig för inskolningen.
Denna person skall för barnet representera trygghet, stöd och omtanke och bli ett komplement till föräldern när barnet är på förskolan (2011, s. 13–14). Informanterna är delade i frågan om det bör vara en person som är ansvarig för varje barns inskolning eller om barnet själv ska få välja vem de trivs bäst med. Utifrån Månssons perspektiv vore det bra om alla barn fick en person som ansvarar för just dem.
Hur ansvarspedagogen och personalen på avdelningen samarbetar för att alla barn ska få en god relation till barnet?
Informanterna menar att alla pedagoger inom arbetslaget och förskolan arbetar aktivt med att söka kontakt med barnet, men att det inte gör något om barnet i början tyr sig mer till en pedagog. Alla i arbetslaget bemöter barnet på dess nivå och är tillgängliga och finns där för det. När barnet har landat i verksamheten så arbetar den pedagogen som barnet knutit an till för att uppmuntra barnet att även söka kontakt med de andra pedagogerna genom att bland annat tala gott om dem och dela upp barngruppen i mindre grupper.
[…] att man bjuder in barn och visar att vi alla, ja, att alla pedagoger är tillgängliga och finns där för barnet (Förskollärare D).
34
De jobbar medvetet med, kanske inte de första dagarna, men sen att ta kontakt. För vi tycker att det är viktigt att, vi är inte så stor förskola, att alla barn ska kunna bli trygga med oss alla, men det behöver ju ta några veckor (Förskollärare A).
En av informanterna från en större förskola berättar att de har en stor gård där de olika avdelningarna är ute tillsammans. Där får barnen möjlighet att träffa både pedagoger och barn från andra avdelningar. Informanten menar även att de försöker hjälpa varandra inom enheten och lånar in personal eller barn från andra avdelningar om det behövs och på så sätt får barnen träffa flera olika pedagoger.
[…] om det saknas personal på någon avdelning, antingen lånar vi barn eller så lånar vi personal och då får de träffa andra vuxna än bara deras pedagoger (Förskollärare B).
Analys
Så som informanterna har svarat på hur de arbetar för att barnet ska känna sig trygga med fler än en pedagog på förskolan stämmer väl med det Niss skriver, även här, om att barnet och pedagoger på förskolan kan skapa en trygg anknytning om pedagogen är lyhörd i sitt förhållningssätt till barnet (2017, s. 27–29 & 31).
Hur påverkar introduktionen verksamheten, pedagogerna och den redan befintliga barngruppen?
Två av informanterna tryckte på vikten av att verksamheten fortgår som vanligt under inskolningen. Dels för att det nya barnet ska känna igen sig i verksamheten när inskolningen är över och inte mötas av något helt nytt, dels för att det skapar stabilitet för de barn som redan finns i barngruppen. Dock kan det ibland vara så att om det är många barn som skolas in samtidigt eller om det är barn som blir väldigt ledsna så kan det ta tid och arbetslaget hinner inte göra allt de tänkt sig.
[…] när jag började jobba då tillrätta la vi inskolningen. Bara inskolningsbarnen inne samtidigt och bara under två timmar och då gjorde vi ingenting av det som vi brukar göra och det blir jättemärkligt. Så här ser det ut nu men det är en helt annan verksamhet senare. Så jag föredrar det här att man kan fortsätta på samma sätt och göra det vi brukar göra och visa upp för föräldrarna vad det är vi brukar göra (Förskollärare C).
Några av informanterna berättar att de kan känna sig trötta när de barn som skolas in går hem eftersom föräldrarna är med hela dagen så vill de som pedagoger göra sitt bästa hela tiden och det kan vara påfrestande när man känner sig bevakad, även om de är nöjda med och stolta över sin verksamhet. Några av dem nämnde även att de ibland oroar sig för att inte räcka till när de nya barnen tar mycket tid och kraft och barnen i den befintliga barngruppen inte får den tid och uppmärksamhet de behöver.
[…] det är skönt när inskolningsperioden är över. Främst för att man slipper ha föräldrarna här hela tiden. För jag tycker att det är lite, det är klart att de måste se hur vi är, hur det fungerar, men man är alltid lite mer spänd (Förskollärare B).
35
[…] då finns det en oro över att de andra barnen som redan är trygga inte får samma bemötande, eller inte bemötande men samma, att vi inte är lika tillgängliga som vi brukar vara för dem (Förskollärare D).
En av informanterna delgav att hen tyckte att det är viktigt att barnen i den befintliga gruppen får uttrycka att de tycker att de nya barnen är jobbiga och tar tid med pedagogerna ifrån dem.
Andra informanter menar att vissa barn går tillbaka lite när det kommer nya barn. De kan visa på känslor av avundsjuka över att andra föräldrar finns på förskolan eller att deras pedagoger är upptagna. Dock påpekade en av informanterna att det är svårt att veta om sådant beteende faktiskt kan tillskrivas inskolningen eller om flera olika faktorer spelar in.
[…] det är väldigt tydligt också eftersom vi tillåter dem, de gamla barnen, att det är okej att tycka att det är lite jobbigt med de här nya. […] sen går det några veckor och så tycker de att de här är ju okej, men de kan tycka att det är lite jobbiga i början (Förskollärare A).
Barnen blir lite känsligare när det är ny inskolning, och så är det alltid. Vissa barn blir mer känsliga än andra. De går tillbaka lite, speciellt de äldsta barnen, de blir lite små igen, har vi märkt (Förskollärare B).
En av förskollärarna menar att det är viktigt att hela tiden arbeta inom arbetslaget och i verksamheten tillsammans barnen med värdegrunden och förhållningssätt för att det i barngruppen ska finnas en glädje i att det kommer nya barn. Denna informant berättar också att hen tycker att det är viktigt att som pedagog ha en positiv inställning till inskolning och själv tycka att det är roligt.
Det är det här jag tjatar om värdegrunden och förhållningsättet, det måste ju in i alla projekt. Att förstå, det här blir din arbetsmiljö, så därför är inskolningen när du välkomnar en familj, välkomnar barnen så är det hela vägen (Förskollärare E).
Analys
Öhman menar att för barn är relationen till andra barn viktig för dem för att de ska känna tillhörighet och gemenskap samt att det utvecklar barnen socialt (2008, s. 165–166). För de förskolor där verksamheten kan fortgå som vanligt under inskolningen kan det då underlätta för barnen att skapa relationer till de övriga barnen i gruppen.
Om en pedagog inte känner att hen räcker till när det är många barn som ska introduceras till förskolan kan det leda till, som Niss beskriver, att barn med trygg anknytning till sina vårdnadshavare inte får en trygg anknytning till pedagogerna på förskolan. Om pedagogen inte har tid att ge barnet det gensvar de behöver när de söker kontakt för att den är upptagen med ett annat barn (2017, s. 27).
Öhman skriver även att barns sociala samvaro bygger på att alla individer omfattas av de normer och värden som finns inom förskolans verksamhet. Om barnen har en positiv
Öhman skriver även att barns sociala samvaro bygger på att alla individer omfattas av de normer och värden som finns inom förskolans verksamhet. Om barnen har en positiv