Institutionen för pedagogik, didaktik och utbildningsstudier, Självständigt arbete, 15 hp
Barnet ville inte, det valde en annan kollega
Introduktion i förskolan; metoder och anknytning
Tove Ekholm och Elin Hagfeldt
Handledare: Pia-Maria Ivarsson
Examinator: Gabriella Gejard
1
Sammanfattning
Denna studie syftar till att undersöka om det finns några riktlinjer för introduktion till förskolan, vilka metoder som används, varför de används, hur förskollärare arbetar för att få barnen att knyta an till dem vid introduktionen samt hur introduktionen påverkar pedagogerna, verksamheten och gruppen. För att undersöka detta har vi valt att göra kvalitativa intervjuer med 10 förskollärare som har erfarenhet av inskolning. Vi har utgått från ett anknytningsteoretiskt perspektiv i denna undersökning.
Resultatet indikerar att den enda nationella riktlinjen för inskolning som finns är det som står i läroplanen för förskolan. Det vill säga att det är rektorn som ansvarar för att barn och vårdnadshavare får en god introduktion till förskolan.
Både tvåveckorsmodellen och tredagarsmodellen används vid inskolning, men förskolorna gör sina egna tolkningar av dem. Det varierar mellan förskolor hur aktiva de vill att föräldrarna ska vara. Alla informanter anger att det försöker vara flexibla och anpassa introduktionen efter varje barns behov.
De flesta informanterna menar att det finns fördelar med den introduktionsmodell de använder på sin förskola men dock verkar få av dem ha varit med och beslutat vilken metod som används. Den modellen har funnits på förskolan och informanterna har inte ifrågasatt detta.
Informanterna beskriver att de försöker möta barnet med lyhördhet, positivitet och finnas där för det. Detta indikerar att barnet bör kunna knyta an till pedagogen oavsett vad de har för anknytning till sin vårdnadshavare.
De flesta informanterna berättar att de som pedagoger, verksamheten samt gruppen påverkas av inskolningsperioderna. Detta är ett avseende som vi anser att de borde utvärdera sin verksamhet utifrån.
Nyckelord: inskolning, introduktion, anknytningsteori, kvalitativintervju, förskollärare
2
Innehållsförteckning
Inledning 4
Arbetsfördelning 4
Bakgrund 5
Introduktion utifrån läroplanen för förskola samt barnkonventionen 5
Relationskompetens 6
Barnens relationsarbete i förskolan 6
Introduktionsmodeller 6
Syfte och frågeställningar 10
Forskningsöversikt 11
Presentation av författare, syfte, metod och fokus 11
Samarbete mellan hem och förskola 11
Relationsskapande och implementering av normer 12
Teoretisk utgångspunkt 14
Anknytningsteorins ursprung 14
Anknytningsmönster 14
Kompletterande anknytningsperson 16
Anknytning i förskolan 16
Användning av anknytningsteorin i denna studie 17
Metod 18
Kvalitativa intervjuer 18
Urval 18
Genomförande 18
Reliabilitet och validitet 19
Etik 20
Resultat och analys 21
Delstudie 1; Tove Ekholm 21
Riktlinjer kring introduktion från ledning och förvaltning 21
Introduktionsmodell samt föräldrakontakt 23
Hur pedagoger arbetar för att skapa en anknytningsrelation till barnet 24 Hur ansvarspedagogen och personalen på avdelningen samarbetar för att alla ska få en
god relation till barnet 26
Hur påverkar introduktionen verksamheten, pedagogerna och den redan befintliga
barngruppen? 27
Delstudie 2; Elin Hagfeldt 29
Riktlinjer kring introduktion 29
Inskolningsmodell samt föräldrakontakt 30
3
Varför har de valt denna inskolningsmetod? 31
Hur pedagoger arbetar för att skapa en anknytningsrelation till barnet 32 Hur ansvarspedagogen och personalen på avdelningen samarbetar för att alla barn ska
få en god relation till barnet? 33
Hur påverkar introduktionen verksamheten, pedagogerna och den redan befintliga
barngruppen? 34
Diskussion 36
Jämförelse av resultat 36
Är det barnen eller föräldrarna som introduceras till förskolan? 38
Introduktion under COVID19 39
Förslag till vidare forskning 39
Slutsats 39
Referenser 41
Bilaga 1; Intervjuguide 43
Bilaga 2; Informationsbrev 44
Bilaga 3; Medgivandeblankett 45
4
Inledning
Enligt statistik från Skolverkets hemsida, från de senaste 10 åren (2009–2019), har det varje år funnits mellan 52 068 och 59 094 1-åringar inskrivna i förskolans verksamhet (Skolverket, 2020-11-19). Det är många barn som ska introduceras för att sedan kunna spendera fyra roliga och lärorika år på förskolan.
Elin berättade för Tove om hur hon vid ett seminarium hört en annan kurskamrat berättat om en inskolning som inte gick som det var tänkt. Elin beskrev att detta väckte många tankar;
finns det några riktlinjer för introduktion till förskolan? Vad står i läroplanen? Vad står det i skollagen? Finns det några andra nationella dokument och rekommendationer kring introduktionen? Vad finns det för introduktionsmetoder och varför används just de? Vem bestämmer vilken introduktionsmetod som ska användas och vilket stöd får pedagogerna i detta arbete? Hur påverkas barnen av introduktionen? Vem ser till att det blir bra? Ligger allt ansvar på pedagogerna?
Tove som själv har småbarn som introducerats till förskolan höll med om att detta var ett intressant område och var själv nyfiken på hur barn och pedagoger skapar relationer till varandra. Därför har vi valt att fördjupa oss i ämnet introduktion till förskolan.
Arbetsfördelning
Tove har skrivit; medgivandeblankett, informationsbrev, introduktion utifrån läroplanen för förskola samt barnkonventionen, relationskompetens, barns relationsarbete i förskolan, introduktionsmodeller, traditionell introduktion, föräldraaktiv introduktion, gruppintroduktion, forskningsöversikt, teoretiska utgångspunkter, kompletterande anknytningsperson, anknytning i förskolan samt delstudie 1.
Elin har skrivit; sammanfattning, innehållsförteckning, före introduktion, efter introduktion, anknytningsteorins ursprung, anknytningsmönster, användning av anknytningsteorin i denna studie, metod, delstudie 2 och format.
Vi har skrivit intervjuguide, inledning, syfte och frågeställning samt diskussion
tillsammans. Vi har även sökt och hittat artiklar samt litteratur till detta arbete gemensamt.
5
Bakgrund
Introduktion utifrån läroplanen för förskola samt barnkonventionen
I läroplanen för förskolan står det att vårdnadshavare och barn ska få en positiv introduktion i förskolan och att detta ansvar ligger på rektorn (2018, s. 19). Detta innebär att rektorn ska se till att personalen på introduktionsavdelningen ska ha den kompetens som krävs för att ge barn och vårdnadshavare en god introduktion. Om personalen inte har kompetens i att introducera barn till förskolans verksamhet så ligger det på rektorns ansvar att de får vidare kompetens, genom fortbildningar eller kollegialt lärande (Lindgren & Torro, 2017, s. 28). I läroplanen står det även att arbetslaget ska etablera tillitsfulla relationer med vårdnadshavarna och barnen, samt att det är viktigt att samtliga i arbetslaget kan kommunicera och förstå barnen. Detta för att förskoletiden ska vara en positiv upplevelse (2018, s. 8).
Både förskolans läroplan och skollagen utgår från barnkonventionen som innehåller 54 artiklar, fyra av dessa kallas för grundartiklar (Lindgren & Torro, 2017, s 14). Dessa grundartiklar är artikel 2: ”Alla barn har samma rättigheter och lika värde”, artikel 3:
”barnets bästa ska beaktas vid varje beslut som rör barnet”, artikel 6: ”Alla barn har rätt till liv och utveckling” samt artikel 12: ”Alla barn har rätt att uttrycka sin mening och få den respekterad”. Barnkonventionens artiklar bygger på barnets egna rättigheter, så att barnet inte längre kan ses som en ägodel utan som en egen och självständig individ. Dessa artiklar blev även svensk lag den 1 januari 2020 och måste efterföljas av vårdnadshavare samt olika verksamheter som arbetar med barn (Barnkonventionen, 2020-11-20).
När man tittar på de olika grundartiklarna i barnkonventionen och ser dem ur ett introduktionsperspektiv så ser man att artikel två syftar till att alla barn ska få samma rättigheter och möjligheter. Barnet ska skyddas mot diskriminering genom att olikheter och mångfald lyfts som något positivt inom verksamheten och introduktionsprocessen. Artikel tre i barnkonventionen belyser att barnets bästa ska stå i fokus i alla beslut som rör barnet.
Enligt detta så måste föräldrar och förskollärare se och lyssna på barnet under introduktionen
för att få syn på vad som är bäst för barnet. Barnet har rättighet att vistas i en säker miljö där
det känner sig tryggt. Artikel sex belyser barnets rätt till liv och utveckling, under
inskolningen är det därför viktigt att barnet känner sig tryggt och tycker att förskolan är en
rolig plats att vistas på så denne kan utvecklas och lära. Artikel tolv belyser att varje enskilt
barn har rättigheten att göra sin röst hörd när det gäller frågor som berör dennes person samt
att vårdnadshavare och förskollärare måste ta barnets tankar och åsikter i beaktande innan
ett beslut tas i frågan. Under inskolningen är det alltså viktigt att höra och se på barnet hur
de upplever introduktionsprocessen, för att kunna anpassa efter det enskilda barnet. Inom
förskolans verksamhet är det viktigt att barnen får vara med och styra hur verksamheten
planeras och genomförs (Lindgren &Torro, 2017, s. 15).
6
Relationskompetens
Det är viktigt att pedagogen har en professionell relationskompetens då detta leder till att de kan etablera en god och varaktig relation till varje barn och förälder (Öhman, 2008, s. 165).
I den professionella relationskompetensen ingår det både en naturlig och etisk omsorg. Den naturliga omsorgen kommer av sig själv och man handlar utan att tänka. Till exempel om ett barn ramlar och slår sig så tar man upp barnet för att trösta och krama. Den etiska omsorgen inkluderar ett tänkande om vad som är rätt och riktigt att göra i en viss situation innan pedagogen går till handling. Det kan vara svårt för en förskollärare att etablera en naturlig omsorg om barnen då hen i sin yrkesroll måste ta hänsyn till många olika aspekter innan hen handlar i omsorgssituationer, till exempel barnens rätt till kroppslig och personlig integritet.
Detta gör att den pedagogiska relationskompetensen i huvudsak inkluderar en etisk omsorg.
Där man tar hänsyn till de olika aspekter som krävs för att skapa ett socialt band till barnet som bygger på ömsesidighet och omsorg (Hjälmeskog, et al., 2020, s. 184).
Barnens relationsarbete i förskolan
Förskolan är en social arena där barnen ständigt bygger upp och avslutar olika relationer, detta kan vara relationen barn-barn eller barn-vuxen. Det krävs stort engagemang och uppfinningsrikedom samt mycket tid för att skapa relationer till de andra barnen inom verksamheten. Dessa relationer är en viktig del för att barnet ska känna en tillhörighet och gemenskap. Barnets relation mellan pedagog och vårdnadshavare bygger på ett slags beroende. Men det är framför allt i relationen med andra barn som leder till utveckling och ett lärande i social samvaro (Öhman, 2008, s. 165–166). För att personalen ska kunna lägga upp verksamhetens mål och utbildning utifrån en helhetssyn på barnet och dess behov, så gäller det att personalen och barnet känner en trygghet och tillit till varandra. Barnet måste få känna att de vuxna vill väl så barnet vågar utforska sin omgivning inom verksamheten och skapa nya relationer. När tilliten och tryggheten etablerats så kan personalen börja lägga upp mål och undervisningssituationer som inkluderar omsorg, utbildning och lärande som bildar en helhet. Om undervisningen och tiden på förskolan fortlöper med ett lekfullt lärande så lägger detta grund för en fortsatt vilja till utveckling och lärande samt en lyckad skolgång (Björck-Åkesson, 2014, s. 24).
Introduktionsmodeller
Lindgren och Torro menar att det finns tre olika introduktionsmodeller: traditionell introduktion, föräldraaktiv introduktion samt gruppintroduktion, de modeller som främst används i förskolan är de två förstnämnda. Dessa modeller är förändringsbara och varje förskola gör om modellen efter hur de vill arbeta och verksamhetens förutsättningar. Det är även viktigt att förskolorna tar hänsyn till varje barns och familjs behov och anpassar efter detta (2017, s. 18).
I Skolverkets allmänna råd nämns det att ansvaret ligger på förskolläraren att introducera
förskolan och dess miljö för barnet och vårdnadshavarna. Detta ska göras på ett sätt så de
7
inblandade parterna känner trygghet och tillit till varandra. En introduktion kan ta längre eller kortare tid än vad personalen på avdelningen planerat, allt beror på barnets behov. Som förskollärare är det viktigt att dokumentera och följa barnets behov och utveckling genom processen. För att se vad som fungerar bra och mindre bra, detta för att skapa en trygg och tillitsfull relation. Personalen på avdelningen måste vara tydliga mot vårdnadshavarna från början med vad som förväntas av dem under just den introduktionsmodell som är aktuell.
Detta för att vårdnadshavaren ska kunna vara tydlig mot barnet och ha en säkerhet kring sitt agerande i verksamheten (Skolverket, 2017, s. 25–26). Då det är barnet, familjen och personalen som ska skapa en god relation för fortsatt samarbete. Det kan tillexempel vara så att ett yngre barn blir sjukt under inskolningsperioden, då måste man som pedagog ta hänsyn till detta och anpassa inskolningen när barnet kommer tillbaka. Det kanske även är så att man måste börja om inskolningen om barnet blir sjukt under en längre tid (Lindgren & Torro, 2017, s. 18).
Traditionell introduktion
Denna modell är upplagd på en tvåveckorsperiod där en pedagog ansvarar för introduktionen av barnet. Pedagogen ska finnas där för att ta kontakt med barnet och locka till lek och utforskande för att skapa en god relation till barnet. Föräldrarna ska vara passiva och finnas där som en trygg bas för barnet att återvända till om de känner att någonting känns otäckt eller obehagligt.
I början av introduktionen är barnet och föräldern på förskolan kortare stunder för att få syn på verksamheten och individerna som befinner sig där. Tiden utökas successivt under hela perioden så att barnet och föräldrarna får se mer och mer av verksamheten, olika rutiner och aktiviteter. När barnet och pedagogen har fått en god kontakt är det dags för föräldrarna att lämna barnet för första gången under en kortare tid för att sedan komma tillbaka. Om lämnandet går bra och barnet visar trygghet och trivsel under tiden föräldern är borta så fortsätter man att förlänga tiden som barnet är själv på förskolan. Under slutet av introduktionsperioden är föräldrarna borta under barnets hela vistelse (Lindgren & Torro, 2017, s. 19).
Föräldraaktiv introduktion
I denna introduktionsmodell ska föräldrarna vara aktiva och tillsammans med barnet få ta del av och utforska förskolans miljö, verksamhet, rutiner och aktiviteter. Pedagogerna ska aktivt arbeta med att ta kontakt med barnet och föräldrarna för att skapa en relation. Under dagen träffar barnen och föräldrarna många olika pedagoger och barn att skapa relationer till. Detta kan kräva mycket energi och tankeverksamhet hos barnet (Lindgren & Torro, 2017, s. 21). Föräldrar kan känna sig lite vilsna i sin roll under introduktionsfasen. Detta kan leda till att de är otydliga mot barnet, vilket i sin tur leder till att barnet känner sig vilsen och otrygg under inskolningsprocessen (Lindgren & Torro, 2017, s. 22).
Ibland kallas denna modell för tredagarsintroduktion då det syftar på föräldrarnas vistelsetid tillsammans med barnet på förskolan. Ibland kan den också kallas för
”föräldraaktiv introduktion som tar två veckor i anspråk.” Detta är kanske en mer riktig
formulering, då föräldrarna är aktiva i förskolans verksamhet under tre dagar men ska finnas
tillgängliga under minst två veckor. Detta för att personalen ska kunna ringa och be föräldern
8
komma till förskolan om det är något som inte fungerar, till exempel vilan (Lindgren &
Torro, 2017, s. 20).
Gruppintroduktion
När barnet ska börja förskolan så kan det hända att det inte finns någon befintlig grupp, utan barnet får börja i en helt ny grupp. Att starta en ny grupp kräver mycket tid och tålamod från pedagogernas sida för att lära de nya barnen rutiner inom verksamheten. Introduktionen kan då ta längre tid än om det hade funnits jämnåriga som kunnat visa hur allt går till. Det är oftast många barn under en termin som man introducerar och måste skapar goda relationer till (Lindgren & Torro, 2017, s. 37–38). Det är viktigt att den sociala samvaron bygger på normer och värden som inkluderar alla individer inom verksamheten. Här har pedagogen en viktig roll då det krävs att denne vid introduktion och uppstarten av nya grupper skapar ett inkluderande klimat som leder till en god lärandemiljö. Pedagogen sätter även upp regler och rutiner tillsammans med gruppen för att skapa en positiv samvaro så alla individer känner sig inkluderade och vågar göra sin röst hörd i olika sammanhang. Detta är ett arbetssätt som leder till att barnen sedan kan samlära och samarbeta i gruppen, vilket är en mycket stark och motiverande lärandeprocess (Öhman, 2008, s. 172).
Det är därför viktigt att ha en introduktionsplan som är flexibel och går att justera efter hur många barn som ska börja i barngruppen under varje termin då detta kan variera. Man måste kunna använda introduktionsplanen både när introduktionen måste ske i grupp eller med enstaka individer åt gången. Om en gruppintroduktion ska ske så är det viktigt att pedagogerna på avdelningen har gjort upp i förväg vem som håller i inskolningen och vem som ska ta ansvar för den redan befintliga barngruppen. Det är även viktigt att man informerar och inkluderar föräldrarna i planeringar för att lämningar ska ske i omgångar.
Detta för att pedagogen ska få tid att trösta och finnas där för det barnet som blivit lämnat för att sedan kunna ta nästa barn. Om pedagogen får denna tid med barnet så kan det bli en början på ett anknytningsband mellan barn och pedagog (Lindgren & Torro, 2017, s. 40–
41).
Före introduktion
Arbetet med introduktionen börjar redan innan barnet kommer till förskolan för sin första introduktionsdag. För det första bör arbetslaget tillsammans planera hur introduktionen ska gå till, vem ska ansvara för introduktionen? vem har ansvar för att information kommer ut?
osv. (Niss, 2017, s. 48; Lindgren & Torro, 2017, s. 51–52). Sedan bör föräldrar/
vårdnadshavare ha fått information om förskolan och dess verksamhet. Niss tipsar om att skicka ut ett välkomstbrev till föräldrar/vårdnadshavare med bilder på förskolans pedagoger (2017, s. 50–51). Medan Lindgren och Torro tipsar om att förskoleavdelningen kan hålla föräldramöte, om det är många barn som ska skolas in samtidigt (2017, s. 54–55). Denna information ska förbereda föräldrarna på hur introduktionen kommer att ske, vilken pedagog som ska ta emot dem samt hur verksamheten på förskolan ser ut (Niss, 2017, s. 50–51;
Lindgren & Torro, 2017, s. 54–55).
Niss skriver att första mötet med både barn och föräldrar/vårdnadshavare är viktigt. Det
första mötet bör ske innan introduktionen börjar och kan ske i hemmet eller på förskolan,
helst bara någon/några dagar innan första introduktionsdagen. Niss menar att hur
9
föräldern/vårdnadshavaren upplever pedagogen påverkar hur introduktionen kommer att gå eftersom barnet läser av dem. Därför kan det vara viktigt att när barn från familjer med andra hemspråk än svenska kan få tillgång till en tolk vid första mötet med pedagogen och förskolan (Niss, 2017, s. 52 & 57).
För att kunna genomföra en bra introduktion är det viktigt att få information om barnet från föräldrarna/vårdnadshavarna. Allt från kontaktuppgifter, barnets vistelsetider, tidigare erfarenheter av förskola, allergier eller specialkost, mat- och sovvanor till barnets intressen;
vad gillar de och vad ogillar de? Med denna information kan pedagogerna förbereda vad som behövs från förskolans sida innan inskolningen börjar (Lindgren & Torro, 2017, s. 53–
54, 57; Niss, 2017, s. 48 & 53).
Efter introduktion
När introduktionsperioden är över, är introduktionen ändå inte helt klar. Barnet behöver fortfarande stöd i förskoleverksamheten av både pedagoger och föräldrar/vårdnadshavare.
Pedagogen och föräldern/vårdnadshavaren bör tillsammans hjälpa barnet att hitta bra rutiner för både hämtning och lämning. Det är viktigt att barnen blir överlämnade på morgonen när de kommer och inte bara lämnade. Helst ska den pedagogen som ansvarat för introduktionen vara den som tar emot barnet. Barn behöver även en hämtningsrutin. Där vissa barn kan behöva en förvarning när de ska bli hämtade så att de får tid att avsluta och andra barn vill gå på en gång (Niss, 2017, s. 109–111; Lindgren & Torro, 2017, s. 70–75).
Efter genomförd introduktionsperiod behöver pedagogen ha ett uppföljningssamtal med föräldrar/vårdnadshavare för att stämma av hur de har upplevt introduktionen. Informationen från detta samtal samt hur introduktionsperioden gick bör användas av arbetslaget för att utvärdera och utveckla sina arbetssätt (Niss, 2017, 116–117; Lindgren & Torro, 2017, s. 80
& 122).
10
Syfte och frågeställningar
Vi vill ta reda på om det finns några riktlinjer kring introduktion, på nationell- och kommunnivå samt ta reda på hur dessa implementeras i verksamheten. Dessutom vill vi undersöka varför just dessa riktlinjer/metoder för inskolning valts. Vi vill även försöka få syn på hur dessa metoder påverkar barn ur ett anknytningsteoretiskt perspektiv.
● Finns det några riktlinjer för inskolning?
● Hur gör förskolor med inskolning?
● Varför har de valt att göra så?
● Hur beskriver förskollärare att de arbetar för att skapa en anknytning till barnen vid inskolning?
● Hur beskriver förskollärare att inskolningen påverkar verksamheten, pedagogerna
och barnen?
11
Forskningsöversikt
När vi sökte efter artiklar så gick vi in på universitetets bibliotekstjänst ”Sök och skrivguider” gick sedan till ”Utbildningsvetenskap och pedagogik” där vi valde artiklar i menyn. Där hittades database NB-ECEC: Nordic Base of Early Childhood Education and Care. Sökte där på inskolning och fick fyra träffar där tre av artiklarna behandlade ämnet inskolning. Dessa tre artiklar tar upp introduktion ur olika perspektiv. Från varje artikel har vi valt att presentera det som är relevant för vår studie under rubriker som passar till studiens syfte, frågeställningar och teori.
Presentation av författare, syfte, metod och fokus
Ann-Marie Markström och Marie Simonsson har genomfört en studie som syftar till att undersöka hur förskollärare ser på samarbetet mellan hem och institution i förhållande till barnets inskolning på förskolan. Denna studie bygger på fokusgruppsintervjuer med sju förskollärareteam som har gått från traditionell introduktion till en föräldraaktiv introduktion. Fokus ligger på förskollärarnas samtal kring hur de brukar hantera klyftan mellan hem och förskola under introduktionsfasen (2017, s. 179). Annika Månsson har genomfört en observationsstudie som syftar till att bidra med kunskap om barns introduktion till förskolan ur ett könsperspektiv. Studien är gjord i en strategiskt vald förskolegrupp.
Denna studie fokuserar på interaktionen mellan lärare-barn och barn-social praxis (2011, s.
7). Maria Simonsson har genomfört en observationsstudie som syftar till att undersöka hur yngre barn skapar institutionella relationer med de andra barnen i barngruppen med hjälp av olika artefakter. Studien syftar även till att undersöka hur barn hanterar introduktionsperioden, det vill säga klyftan som uppstår när de ska lämna hemmet som representerar trygghet och övergå till förskolans verksamhet. Fokuset i studien ligger på att se introduktionsprocessen ur barnets perspektiv och deras medverkan (2015, s. 14).
Samarbete mellan hem och förskola
I Markström och Simonssons studie framhålls det att den diskurs som dominerar inom
förskolans verksamhet är att föräldrarna och personalen ska ha ett nära samarbete för barnets
bästa, vilket de medverkande förskollärarna tyckte att den föräldraaktiva introduktionen
bidragit till att uppnå. Då föräldrarna är mer aktiva och medverkande i verksamhetens olika
aktiviteter och rutiner, leder detta till att föräldrarna får en introduktion till verksamheten
tillsammans med sitt barn. De får då en verklighetsbild av hur vardagen ser ut inom
verksamheten. Att föräldrarna deltar mer aktivt i introduktionen leder till att pedagogerna
12
kan tillhandahålla sig viktig information av föräldern. Detta är information som till exempel hur föräldrarna tillmötesgår barnets behov av närhet och tröst eller hur barnets mat och sovrutiner ser ut. Detta är information som pedagogerna behöver i senare interaktion med barnet (2017, s. 181–182). Resultat visar att fördelarna genom bytet av introduktionsmodell för förskollärarna och annan personal är att de kan vara sig själva under introduktionsprocessen. En annan fördel är att de kan vara med i den befintliga barngruppen samtidigt och hålla i regelbundna aktiviteter vilket är deras normala arbete och inte enbart fokusera på det nya barnet och föräldern. Föräldrar, barn och pedagoger har möjlighet att mötas i ett realistiskt sammanhang, vilket leder till en inblick i hur aktiviteter, rutiner och bemötande ser ut i vardagen inom institutionens verksamhet (Markström & Simonsson, 2017, s. 182–183). Att introducera sitt barn på förskolan och lämna barnet där för första gången kan vara känslomässigt krävande för alla parter. Därför måste förskolläraren och föräldern skapa och förhandla om rutiner för att underlätta övergången. Det är viktigt att barnet kan observera en god relation och ett gott samarbete mellan föräldrar och förskolläraren, för att själv kunna och vilja acceptera förskolläraren som tillräckligt bra för att komplettera förälderns roll under tiden de vistas på förskolan (Markström & Simonsson, 2017, s. 184–185). Resultatet i Månssons studie visar att lämningen kan vara känslomässig för barn och förälder. Där hemmet som representerar trygghet och vård ska ersättas av personalen på förskolan. Föräldern och förskolläraren möts i ett gemensamt ansvarstagande för barnet, och här spelar tamburen en stor roll då det är här alla överlämningar sker. Här är det viktigt att någon i personalen från början av introduktionsperioden har tagit på sig ansvaret över det aktuella barnet och blivit en nyckelperson, som kan komplettera förälderns roll under tiden barnet vistas inom verksamheten. Denna nyckelperson ska för barnet representera trygghet, omtanke och stöd (2011, s. 13–14).
Relationsskapande och implementering av normer
Simonsson menar att barn får möta en helt ny miljö med nya individer att interagera med och skapa relationer till. Förskolans verksamhet innehåller olika normer, värden och förväntningar på barnet, som det nya barnet kanske inte känner till sedan tidigare. Det nya barnet måste få tid på sig att få syn på dessa normer och värden, undersöka och implementera dessa, innan man börjar ställa för stora krav och förväntningar på barnet (2015, s. 18–19).
Medan det i Månssons studie uttalas av många lärare att barnen måste lära sig rutiner i
verksamheten snabbt för att allt ska återgå till det normala igen för alla. Att barnen måste
lära sig att sova utan någon bredvid sig tas upp som ett exempel (2011, s. 15–16). Det
framgår även från Simonssons studie att artefakter inom verksamheten ses som viktiga och
används på olika sätt i interaktionen barn-barn. Barn undersöker tillsammans det materiella
och leder till att de känner en tillhörighet och en gemenskap. Olika artefakter kan hjälpa
barnet att känna sig tryggt genom att det finns en igenkänningsfaktor från hemmet. Med
hjälp av artefakter kan barnet även få syn på olika normer som råder inom verksamheten till
exempel turtagning (2015, s. 21). Simonssons studie visar att barn är kompetenta att själva
kunna skapa relationer till andra barn. Det nya barnet börjar interagera med de andra barnen
13
från första stund de kommer till verksamheten tillsammans med sina föräldrar. Interaktioner
och relationer med andra barn inom förskolans verksamhet är av största vikt, då det är genom
dessa relationer man delar kulturen man vistas i (2015, s. 20).
14
Teoretisk utgångspunkt
I studien kommer vi att ta utgångspunkt från ett anknytningsteoretiskt perspektiv.
Anknytningsteorin fokuserar på relationen mellan omsorgsindivider det vill säga den vuxne och barnet. Om den vuxne tillgodoser och bemöter barnets behov av omsorg och trygghet kommer detta leda till att barnet känner trygghet och vågar utforska sin omvärld. När barnet skapar nya nära omsorgsrelationer till exempel när det börjar förskolan så utgår det ofta från det omsorgsperspektiv som det mött tidigare. Anknytningsteorin kan här komma till användning för att förstå hur barnet söker tröst och stöd (Hellberg, 2017, s. 55).
Nedan följer en översikt över Bowlbys och Ainsworth anknytningsteori samt hur den kan användas inom förskolan. Syftet med översikten är att få en djupare förståelse för vad anknytningsteori är samt hur den har utvecklats.
Anknytningsteorins ursprung
John Bowlby och Mary Ainsworth har tillsammans utvecklat anknytningsteorin. John Bowlby la grunden till teorin och Mary Ainsworth testade den i studier och byggde på den.
Bowlbys intresse för relationen mellan spädbarn och mödrar började redan på 30-talet och på 50- och 60-talet introducerade han anknytningsteori till fältet barnpsykologi. Teorin bygger på idéer från både utvecklingspsykologi och etologi (Bretherton, 1992, s. 759 &
762). Bland annat inspirerades han av Harry Harlows experiment med småapor.
Experimentet visade på att apungarna hellre sökte sig till tygmamma än till stålmamman som hade mat (Hwang & Nilsson, 2011, s. 171–172). Utifrån detta menade Bowlby att kontaktsökande var en del av ett system för överlevnad hos spädbarn. Han delade upp kontaktsökandet i fyra stadier; 0–2 månader sociala relationer oberoende av person, 2–7 månader sociala relationer till vissa personer, 7 månader – 2 år aktivt kontaktbeteende gentemot utvalda personer samt 2 år och upp målinriktade relationer (Hwang & Nilsson, 2011, 60–61 & 173).
Ainsworth genomförde två studier på 50- och 60-talet som undersökte relationen mellan spädbarn och mödrar, en i Uganda och en i Baltimore. I dessa studier kunde hon observera att de barn som hade lyhörda mödrar hade en tryggare relation mor-barn. I och med studien i Baltimore utvecklade Ainsworth testet The Strange Situation, Främmande situation, utifrån det testet upptäckte de olika anknytningsmönster. Idag används testet för att avgöra vad barnet har för anknytning till sin vårdnadshavare (Bretherton, 1992, 760 & 764–765).
Anknytningsmönster
Anknytningsmönstren kan delas upp i trygg och otrygg anknytning. De barn som har en
trygg anknytning har en vårdnadshavare som är lyhörd och flexibel efter barnets behov och
signaler. Detta leder till att barnet vet, att om det behöver hjälp eller tröst så kan de ty sig till
15
sin vårdnadshavare. Utifrån detta kan barnet använda den vuxne som en trygg bas när det undersöker nya platser eller påträffar nya situationer. Av barn i Sverige har cirka 60–70%
av dem en trygg anknytning till minst en av sina vårdnadshavare (Hwang & Nilsson, 2011, s. 181).
Otrygg anknytning kan delas upp i tre kategorier; undvikande, ambivalent och desorganiserad. En undvikande anknytning betyder att barnet inte visar något behov av att använda sin vårdnadshavare som en trygg bas vid ovana situationer. Den karaktäriseras av att föräldern varken visar barnet positiva känslor, har kroppskontakt eller är lyhörda. Barnet lär sig att det inte lönar sig att söka den vuxnes uppmärksamhet för att få skydd eller tröst.
De försöker istället klara sig själva. Ungefär 20% av barn i västvärlden har en undvikande anknytning till sina vårdnadshavare (Hwang & Nilsson, 2011, s. 181; Niss, 2017, s. 28 &
31).
Barn med en ambivalent anknytning till sina vårdnadshavare är inte konsekventa i sitt kontaktsökande med den vuxne. Ibland tyr barnet sig till föräldern för tröst eller skydd och ibland avvisar det dem. Vårdnadshavare till barn med ambivalent anknytning är inte lika lyhörda för sitt barns signaler och de låter sig inte styras av dem. Den vuxne respekterar inte barnets känslor. Detta leder till att barnet har svårt att läsa av sin förälder och det vet inte om det kommer att få tröst om det söker sig till den vuxna. Barnet lär sig att samspelet mellan dem hela tiden styrs av vårdnadshavaren. Cirka 10% av barn i västvärlden har en ambivalent anknytning till sina föräldrar (Hwang & Nilsson, 2011, s. 181–182; Niss, 2017, s. 29 & 31).
Väldigt få barn har en desorganiserad anknytning. Inom den desorganiserade anknytningen bygger samspelet mellan barn och vårdnadshavare på rädsla. Den vuxne kan inte läsa av barnets signaler eller tolkar signalerna på fel sätt. Detta leder till att föräldern inte kan tillgodose barnets behov av skydd, tröst eller närhet utan istället själv kan reagera med aggressivitet eller rädsla. Oftast beror dessa tolkningsfel på att den vuxne själv genomgått någon form av trauma. Barnet upplever förälderns beteende som obegripligt men försöker ändå söka kontakt med den. Barn med desorganiserad anknytning kan vara utåtagerande och få problem med att skapa vänskapsrelationer. (Hwang & Nilsson, 2011, s.
182; Niss, 2017, s. 31).
Gunilla Niss menar att oavsett vilken sorts anknytning barnet har till sina vårdnadshavare så kan de skapa en trygg anknytning till en eller fler pedagoger på förskolan. För att uppnå en god anknytning mellan pedagog och barn behöver pedagogen vara lyhörd för barnets känslor och behov samt ge dem erfarenheter av att vuxna kan ge trygghet och tröst. Barn med otrygg anknytning kan behöva få dessa erfarenheter under en lång tid innan de kan skapa en trygg anknytning, barn med en desorganiserad anknytning och dess familj kan dessutom behöva hjälp från psykiatrin och socialtjänsten (2017, s. 27–29 & 31).
Att barn kan skapa en trygg anknytning till pedagogerna på förskolan oavsett anknytning
till vårdnadshavarna betyder också att tvärtom kan ske. Barn med trygg anknytning till sina
föräldrar kan skapa en otrygg anknytning till pedagogerna om de inte är lyhörda eller
tillgodoser barnens behov och känslor (Niss, 2017, s. 27).
16
Kompletterande anknytningsperson
Barn har möjlighet och bildar ofta anknytningsrelationer till flera vuxna samtidigt. Dessa anknytningsrelationer placerar barnen i en hierarkisk ordning, det vill säga alla relationer ter sig olika och är olika viktiga för barnen. De relationer som redan är etablerade är påverkningsbara åt båda håll. Om inte någon av föräldrarna har haft möjlighet att etablera en stabil anknytningsrelation med barnet, finns det hjälp att få av en kompletterande anknytningsperson (Hagström, 2010, s. 60). Om barnet vistas många dagar och timmar i förskolans verksamhet varje vecka, så är det ett ypperligt tillfälle att ta tillvara för pedagogerna att etablera stabila anknytningsrelationer till barnet. För att bli en kompletterande anknytningsperson utanför familjen så krävs det att denne visar fysisk och känslomässig omsorg, sörjer för kontinuitet och konsekvens i barnets vardag och har ett positivt känslomässigt engagemang i barnet (a.a. 2010, s. 61). Det är viktigt att man organiserar arbetet i arbetslaget på den aktuella avdelningen så det alltid finns en eller två pedagoger som finns tillhands för det nya barnet i början. Detta för att det skapas en trygghet för barnet och en möjlighet till att det skapas en anknytningsrelation. Det är inte alltid som barnet knyter an till den pedagog som man utsett till ansvarig över introduktionen, man får då vara flexibel och skifta plats med varandra inom personalen. Det är barnets behov man måste utgå ifrån i detta avseende (Brandtzæg, Torsteinson, & Øiestad, 2016, s. 155).
Birthe Hagström nämner även att det i tidigare studier visats på att förskolan har en positiv inverkan på barn som är i behov av extra stöd. Omsorgsbrist kan påverka barnets sociala och kognitiva utveckling och har därför behov av extra stöd i förskolan. Det blir även en plats där de känner sig trygga och får en trygg, omsorgsfull miljö samt olika individer att ty sig till (2010, s.15). Om barnet får möjlighet att bygga olika relationer så utvecklas denna kompetens, och barnet får nya och bättre anpassade sätt att skapa relationer i framtiden (a.a.
s. 61). För att bli en kompletterande anknytningsperson så krävs det att pedagogen har en relationskompetens. Detta är en kompetens som genomsyrar allt arbete med människor samt i vardagliga relationer (a.a. s. 72).
Anknytning i förskolan
Att barnet känner trygghet på förskolan är viktigt för dess utveckling och lärande. Utan trygghet kommer barnet inte att kunna socialisera med resterande barngrupp eller medverka i olika styrda aktiviteter och rutiner inom verksamheten. Därför är det viktigt att en eller flera pedagoger tar på sig en omsorgsroll för barnet under vistelsetiden. Pedagogen måste få syn på barnets sätt att söka tröst och stöd för att kunna bemöta detta och tillgodose dess behov (Hellberg, 2017, s. 55). För barn som kommer från ogynnsamma hemförhållanden är det en stor vinst att komma till förskolan för att få känna trygghet och skapa hälsosamma relationer (a.a. s. 56). Det handlar inte om att pedagogen ska ta föräldrarnas plats utan komplettera.
Om en anknytningsrelation ska uppstå så krävs det lyhördhet från den vuxna för att tyda och tillgodose barnets behov av närhet och skapa trygghet. Det beror också på hur frekvent kontakten mellan den vuxne och barnet äger rum (a.a. s. 59).
En stark anknytningsrelation lägger grund för barnets fortsatta utveckling och lärande, då
en trygg punkt gör att barnet vågar börja utforska sin omgivning. Detta leder senare i livet
17
till att barnet utvecklar en vilja till att kunna ta hand om sig själv. När barnet känner sig tryggt så tar utforskandesystemet över och barnet kan utforska omgivningen på egen hand.
Men händer det något oväntat som leder till att barnet blir oroligt, stressat eller otryggt söker barnet upp sin anknytningsperson för att känna lugn och trygghet (Hellberg, 2017, s. 62).
Anknytningsbeteenden följer med människan genom hela livet men behovet avtar efterhand.
Då barnet utvecklar en kognitiv förmåga som leder till perspektivtagande och en tro på sig själv och sina förmågor. Detta gör att färre situationer i barnets vardag känns obehagliga och skrämmande och behovet av en trygg punkt minskar i omfattning (a.a. s. 74).
Användning av anknytningsteorin i denna studie
I denna studie utgår vi från anknytningsteorin för att belysa relationen mellan barnet och förskolläraren. Informanternas svar har speglats mot anknytningsteorin för att synliggöra hur de anser att de arbetar med relationsbyggandet mellan sig själva och barnet. Vad relationsarbetet skapar för möjligheter utifrån ett anknytningsteoretiskt perspektiv.
I resultatet, analysen och diskussionen har framför allt begreppen anknytningsrelation och
anknytning använts. Dessutom har begreppen anknytningsperson, anknytningspedagog samt
anknytningserfarenheter använts.
18
Metod
Detta kapitel beskriver vilken metod som använts för att undersöka inskolning i förskolan, urvalet av informanter samt hur vi har genomfört denna studie. Studiens reliabilitet och validitet diskuteras och studien belyses ur ett forskningsetiskt perspektiv.
Kvalitativa intervjuer
I vår undersökning har vi använt oss av kvalitativa intervjuer. Vi har valt att göra semistrukturerade intervjuer och har för detta ändamål skapat en intervjuguide [se bilaga 1 ] . Line Christoffersen och Asbjørn Johannessen menar att det passar att använda sig av intervju som metod när forskaren vill undersöka människors erfarenheter och uppfattningar.
Semistrukturerade intervjuer kan användas för att få fylligare svar av informanten, än om förbestämda svarsalternativ används, då informanten själv får formulera sina svar utan att behöva förhålla sig till de förbestämda svarsalternativen. De skriver också att det är en fördel att använda sig av semistrukturerade intervjuer och en intervjuguide om det är flera olika personer som ska genomföra intervjuerna. Samt att det underlättar för forskaren att analysera sitt material om alla informanter får samma frågor (2015, s. 85).
Vi utformade intervjuguiden utifrån de råd som både Christoffersen och Johannessen samt Trost beskriver. Vi har försökt formulera korta och enkla frågor, inga varför frågor och utan påståenden eller förslag (Christoffersen & Johannessen, 2015, s. 90; Trost, 2010, s.
102–105). Vi har även tittat på hur andra studenter har formulerat sina frågor till intervjuguider i deras kandidatuppsatser om inskolning samt konsulterat vår handledare, något som Esaiasson et al. rekommenderar att forskare ska göra vid utformandet av frågor (2017, s. 250).
Urval
Våra informanter består av förskollärare med erfarenhet av inskolning. Detta kallar Christoffersen och Johannessen för ett kriteriebaserat urval (2015, s. 56). Våra kriterier är då att informanten ska vara förskollärare samt ha erfarenhet av inskolning. Vi har hittat våra informanter genom personliga kontakter; tidigare VFU platser, tidigare kollegor samt via kurskamrater. Vi har även nått informanter via ett inlägg i en Facebookgrupp för förskollärare.
Genomförande
När vi hittat våra informanter tog vi kontakt med dem via mail eller Messenger. Vi var i
kontakt med 13 förskollärare men har intervjuat 10 av dem då en tackade nej och två återkom
inte efter initial kontakt. Informanterna har fått information om vår studie via ett
19
informationsbrev [se bilaga 2]. Vi har även skickat ut en medgivandeblankett [se bilaga 3].
Elins informanter har gett samtycke att delta muntligt och Toves informanter har gett samtycke muntligt och skriftligt.
Alla intervjuer utom en har skett via zoom. Tove intervjuade en informant på dennes förskola. Tove har spelat in alla sina intervjuer via mobilen och Elin har använt sig av zooms inspelningsfunktion. De inspelade intervjuerna har sedan transkriberats. Bell och Waters menar att den data man samlat in är meningslös innan man har kunnat gruppera informationen och då kan man börja förstå vad datan betyder (2016, s. 253). Därför har det transkriberade materialet lästs igenom flera gånger och vi har valt ut delar som svarar på eller korrelerar med våra frågeställningar. Dessa delar har sedan används som underlag för resultatet och analysen. Alla utsagor som förekommer i resultaten är omskrivna från talspråk till skriftspråk. Detta utifrån Trosts rekommendation för att informantens personliga integritet inte ska kränkas (2010, s. 129).
Vi har även grupperat delar av transkriberingarna där informanterna har lyft eller berört andra intressanta vinklar på ämnet introduktion. Denna information lyfter vi i diskussionen.
För att undersöka vad det finns för riktlinjer kring inskolning i förskolan på nationell- och kommunalnivå har vi läst igenom läroplanen för förskola samt skollagen. Vi har mailat kommunerna, som informanterna arbetar inom, och frågat om den har några riktlinjer eller material för inskolning som gäller i hela kommunen. Fyra utav fem kommuner har svarat.
Utav dessa svarade två att det inte finns några kommunala riktlinjer. De två andra kommunerna delade med sig av material som förskolorna har tillgång till vid inskolning.
Reliabilitet och validitet
Enligt Trost kommer begreppen reliabilitet och validitet från den kvantitativa forskningsmetodiken och därför blir det svårt att överföra dem på kvalitativa forskningsmetoder (2010, s. 133). Med reliabilitet menas forskningens tillförlitlighet, hur stabil, noggrann och exakt de insamlade datan är (Trost, 2010, s. 131; Christoffersen &
Johannessen, 2015, s. 21). Enligt Christoffersen och Johannessen kan reliabiliteten testas på två sätt. Antingen att samma undersökning sker vid fler tillfällen, med ca två veckors mellanrum, eller att fler forskare genomför samma undersökning och får samma resultat (2015, s. 22). Utifrån dessa kriterier så har vår data inte så hög reliabilitet då vi undersökt erfarenheter och upplevelser av fenomenet inskolning. Dessa varierar mellan informanterna och över tid.
Utifrån validitets begreppet undersöker man en studies giltighet, om de data man samlat in svara på forskarens frågeställningar, om rätt instrument används för att mäta (Trost, 2010, s. 133). Christoffersen och Johannessen beskriver begreppsvaliditet som relationen mellan fenomenet som ska undersökas och den insamlade data (2015, s. 22).
Vi har valt att undersöka fenomenet introduktion till förskolan och de data vi samlat från
våra informanter innehåller deras erfarenheter och upplevelser av introduktionen. Detta kan
indikera att det finns validitet i denna studie.
20
Etik
I Vetenskapsrådets text, Forskningsetiska principer inom humanistisk-samhällsvetenskaplig forskning, från 2002 lyfts fyra huvudkrav; Informationskravet, Samtyckeskravet, Konfidentialitetskravet samt Nyttjande-kravet, som forskare bör förhålla sig till när de genomför studier. Informationskravet innebär att alla som deltar i studien ska få information om studiens syfte. Samtyckeskravet innebär att de som deltar i studien själva har rätten att avgöra om de vill delta i studien eller inte. Konfidentialitetskravet innebär att forskare ska hålla alla deltagare anonyma, det ska inte gå att identifiera dem när man läser rapporten samt att forskaren skall förvara personuppgifter på ett säkert sätt så att de inte kan upptäckas eller spridas. Nyttjandekravet innebär att det material och uppgifter som samlas in, om enskilda personer, under studiens gång endast får användas till forskningssyfte (2002, s. 7, 9, 12 och 14).
Utifrån dessa kriterier så har vi informerat våra informanter om studiens syfte samt att de medverkar frivilligt och de har möjlighet att avsluta sitt informantskap när de vill. Vi har även varit noga med att inte uppge eller avslöja identiteterna på våra informanter. Därför har vi inte valt att uppge i vilken kommun de arbetar. Dessutom är alla utsagor som förekommer i resultaten omskrivna från talspråk till skriftspråk. De inspelade intervjuerna kommer att raderas när uppsatsen är godkänd. Det insamlade materialet kommer endast att användas till denna undersökning.
21
Resultat och analys
I detta avsnitt presenteras de resultat som kan utläsas från de kvalitativa intervjuerna.
Resultatet och analysen kommer att vara tätt förknippad med våra frågeställningar som är:
●
Finns det några riktlinjer för introduktion?
●
Hur gör förskolor med introduktion?
●
Varför har de valt att göra så?
●
Hur beskriver förskollärare att de arbetar för att skapa en anknytning till barnen vid inskolning?
●
Hur beskriver förskollärare att inskolningen påverkar verksamheten, pedagogerna och barnen?
Delstudie 1; Tove Ekholm
Denna delstudie bygger på kvalitativa intervjuer där informanterna består av fem förskollärare som samtliga arbetar på olika förskolor inom två olika kommuner. Alla har erfarenhet av att introducera barn till förskolans verksamhet, de har alltifrån ett till tio års erfarenhet som utbildad förskollärare. De har även erfarenhet sedan tidigare då de arbetat inom förskola innan de började på sin utbildning. I resultatet kommer det att förekomma utsagor från informanterna där de benämns som förskollärare 1, 2, 3, 4 och 5.
Riktlinjer kring introduktion från ledning och förvaltning
I intervjuerna var det en fråga som var riktad till att få svar på om de medverkande förskollärarna hade vetskap om det fanns några kommunala riktlinjer kring hur en introduktion ska utföras inom förskolans verksamhet. Resultatet visar att det utkristalliserades två mönster kring denna fråga.
Två av fem förskollärare nämner att förvaltningen inte stöttar dem med några specifika riktlinjer kring hur en introduktion ska utföras. Det dessa två informanter menar är att förvaltningen stöttar dem med är färdigskrivet material som består av blanketter och foldrar som de kan lämna ut till föräldrarna innan, under och efter introduktionen. Detta material nämner dessa två informanter ska vara kommunövergripande, det vill säga samtliga förskolor inom kommunen använder detta material.
Det skickas ut material från oss som är färdigt och kommer från kommunen bara det att vi anpassar det mera med information om vår förskola och lite så. Och sen går det ju ut allmän information som är samma för alla förskolor (Förskollärare 1).
Tre av fem förskollärare nämner att de ser det som att tvåveckorsintroduktionen ska vara
kommunövergripande. Informanterna kopplar det till det färdiga materialet som de får från
kommunerna för att ge till föräldrarna. Två informanter arbetar inom samma kommun och
22
de säger att det står i materialet att en introduktion ska kunna ta upp till 14 dagar att utföra på verksamheten.
Det är väl det att kommunen försöker få fram så att alla förskolor ska arbeta med samma modell och ha samma planer. Alla förskolor inom kommunen har ju samma material och redskap att använda inom verksamheten och introduktionen. Jag tror att de försöker hålla det så lika som möjligt (Förskollärare 4).
Alla informanter yttrar att kommunen och ledningen inte har några riktlinjer kring hur en introduktion konkret ska utföras. Utan att det är upp till personalen på introduktionsavdelningen att avgöra hur de vill lägga upp introduktionen under dessa 14 dagar. De nämner även att introduktionens upplägg ska diskuteras med vårdnadshavarna för att kunna anpassa den till det aktuella barnet. En av informanterna sitter i en utvecklingsgrupp på den förskola där denne är verksam:
Ja precis, rektorns ansvarar för att varje barn tillsammans med vårdnadshavaren får en god introduktion i förskolan. Men nej jag skulle inte säga att hon är aktiv, utan ger oss utvecklingspedagoger mandat att ta fram bra material inför för att det ska bli likvärdigt. Jag kan ju tycka att hon kanske ska hålla i föräldramöten eller liknande möten inför inskolningen, då man samlar alla vårdnadshavare samt personal. Detta kan jag tycka att rektorn ska hålla i och informera om olika riktlinjer eller vad det nu kan vara och berätta vad som gäller. Men nej jag skulle inte säga att hon gör mer än att hon ger oss mandat att ta fram goda introduktionsmaterial (Förskollärare 2).
Här nedan följer en utsaga från en annan informant som upplevt en viss frustration över att inte få information från rektorn i tid för introduktion för att kunna göra ett gott intryck och vara förberedd på att ett barn ska komma för introduktion:
Mycket av förberedelsen handlade om att vi förhoppningsvis fick reda på att vi skulle ta emot barn. Det har tyvärr inte alltid varit en förutsättning. Ibland kan det också bli så att man dagen innan får reda på att det kommer ett barn dagen efter som ska skolas in. Då är det ju svårare att förbereda. Det har hänt ganska många gånger på den förskola där jag jobbade senast (Förskollärare 5).
I studien är det fler informanter som har nämnt att det kan vara bra med en slags fortbildning för nya medarbetare på en introduktionsavdelning. Detta för att de ska veta vad som förväntas av dem och hur de ska agera under en introduktion. I nuläget är det mer kollegialt lärande som står i fokus inför introduktioner, och de nämner att detta tar mycket tid från barngruppen. Men att man även kan ta upp det på APT:n som äger rum före introduktionen.
Några informanter nämner att ämnet introduktion inte får ta den plats som det förtjänar inom diskussion med kollegor. Nedan följer ett citat från en informant som förklarar att denne anser att förskollärare behöver fortbildas inom introduktion och hur hen tänker kring hur detta ska genomföras:
Men jag känner att jag och vi överlag inom förskolan behöver fortbilda oss i introduktionsmetoder eller i att det inte behöver se lika ut, utan att vi måste tänka relationer och anknytning snarare än så här gör vi och så här kommer det att gå till. Det kanske inte är sagt, utan att vi kanske måste se till barnets behov istället för att; så här gör vi här, det här är en metod som vi brukar använda. Så tänker jag mer att vi borde tänka (Förskollärare 2).
23
Analys
Jag har även vänt mig till kommunerna där informanterna är verksamma för att få svar på om de har några specifika riktlinjer kring introduktion i förskolan. Fick svar från dessa två kommuner. Jag har gått igenom materialet och kommit fram till att det som står nämnt är just det att en introduktion kan ta upp till 14 dagar, som då vårdnadshavaren skall finnas tillgänglig för barnet. Samt att upplägget inför introduktionen skall göras i samråd med vårdnadshavaren för barnets bästa. Det är egentligen det som står om hur introduktionen ska te sig, inga direkta direktiv kring vem som skall utföra introduktionen eller hur denne skall utföras står nämnda. Jag uppfattar resultat som att alla informanter tolkar denna folder olika.
Några ser det som en folder som en riktlinje som är ämnade för dem och vårdnadshavarna, medan andra ser det mer som en informationsfolder som är ämnad enbart för vårdnadshavarna.
I förskolans läroplan står det att det är rektorns ansvar att se till att vårdnadshavare och barn får en god introduktion i förskolan (Lpfö18, 2018, s. 19). Det jag kan läsa ut av resultatet är att rektorerna inom de förskolor som jag har gjort min studie inte är involverade i planering, utförande eller efterarbete. Informanterna verkar eniga om att rektorn ger ett mandat till personalen på avdelningarna och utvecklingsgrupperna för att ta fram bra material och utförande av introduktioner. Det jag kan läsa av hos informanterna är en vilja att rektorerna ska engagera sig mer i deras arbete med introduktion, samt att de eftersöker ett engagemang till att ta del av ändringar i olika dokument eller utförande av introduktion.
I förskolans läroplan står det även att rektorn ska ansvara för att ge personalen den kompetensutveckling som de behöver för att utföra sitt arbete professionellt, samt att de inom personalen ska ges tillfällen att dela med sig av sina kunskaper (Lpfö, 2018, s. 20). I studien är det många av informanterna som efterfrågar fortbildningar inom introduktion för att vidga sin kompetens. Men att det oftast handlar om ett kollegialt lärande, det vill säga att de lär av varandra.
Introduktionsmodell samt föräldrakontakt
Alla förskollärare i delstudien arbetar på förskolor som har en tvåveckorsintroduktion, det som skiljer är att två verksamheter tillämpar en föräldraaktiv introduktion, där föräldrarna ska vara aktiva i introduktionen för att få en inblick i verksamheten samt lära känna barn och pedagoger. Medan de andra tre har en introduktion där föräldrarna får en mer passiv roll när de är närvarande. Dessa tre informanter är överens om att de vill ha chansen att få kontakt med barnet medan föräldern är kvar, för att skapa trygghet både hos föräldern och barnet.
Föräldern ska endast finnas där som en trygg bas att återvända till om något blir obehagligt.
Pedagogerna försöker vara roliga och få med sig barnet in i ett annat rum och medverka i olika aktiviteter.
Alla informanter nämner att tvåveckorsintroduktionen är väldigt anpassningsbar efter varje barns och vårdnadshavares behov. När pedagogerna har träffat barnet första gången så lägger de upp en plan för introduktionen. Det är väldigt individuellt hur en introduktion ser ut och vad ett barn behöver för att anpassa sig. Hur mycket tid tror vi att barnet behöver?
För föräldrar är ju väldigt olika vissa går på väldigt mycket och ska veta allting in i minsta detalj.
Medan det finns dom som; aja här har du ungen vi ses nästa vecka. Då brukar det ofta gå snabbare
24
med introduktionen. Har barnet varit hos någon annan tidigare eller har det bara varit med föräldrarna? Då brukar det oftast ta lite längre tid (Förskollärare 3).
Allting handlar ju i slutändan om att vi ska ha trygga barn och trygga vårdnadshavare, och vi måste se över hur vi gör det. Är föräldrarna oroliga så känner barnen av det och då spelar det ingen roll hur duktig man är som pedagog, barnen kommer att bli otrygga. Så att det är det som är så viktigt att man går efter: okej vad behöver det här barnet? Behöver det ta fyra veckor så får det ta fyra veckor (Förskollärare 1).
Analys
Förskollärarna nämner i intervjuerna att det är viktigt att skapa relationer till vårdnadshavarna under de första dagarna, för att det ska skapas en trygghet hos dem och en tillit till förskolläraren. Informanterna nämner även att tvåveckorsintroduktionen gör att de kan vara flexibla i sitt upplägg av introduktionen för varje barns behov. Detta kan förstås i relation till det som Hellberg lyfter att introduktionen handlar om att starta upp ett relationsarbete mellan pedagoger, vårdnadshavare och barn för att skapa en trygghet. För föräldrarna är introduktionen till för att de ska känner trygghet inför verksamheten och dess personal inför lämning. För barnen är introduktionen ett sätt att få utforska miljön och dess aktörer i en lugn och trygg takt tillsammans med sina vårdnadshavare, samt att etablera kontakt med dess aktörer. Förhoppningen är att barnet under introduktionen ska hitta en anknytningsperson i personalen. Denna person blir då ett komplement för tryggheten som barnet känner hos sina vårdnadshavare (2017, s. 92).
Hur pedagoger arbetar för att skapa en anknytningsrelation till barnet
En majoritet av informanterna uttalar i intervjuerna att de har en ansvarspedagog som har ansvaret att skapa en relation till barnet och vårdnadshavarna under deras första tid på förskolan. Men att de är lyhörda för barnet, om barnet känner att det är någon annan i personalen som de knyter an till bättre så är inte personalen nitiska i det utan låter det vara så. En av informanterna särskiljer sig från de andra då denna säger att hela arbetslaget på dennes avdelning är ansvariga för att barnet har möjlighet att skapa en anknytningsrelation.
På frågan om vad de tycker är viktigast att tänka på för att hjälpa barnet att skapa en trygg anknytning till någon i personalen så belyser alla informanter samma förhållningssätt att utgå från. De tycker att det viktigaste är att man närmar sig barnet sakta men säkert under de första dagarna genom att gå fram och säga någon fras till barnet och vårdnadshavaren, och sedan backa undan och hålla sig nära men ändå inte vara för påträngande. De uttalar också att det är viktigt att få syn på vad barnet tycker om att göra:
Om barnet tycker om att sparka boll så sparkar vi boll. Då möter man barnet någonstans där det känner sig bekvämt (Förskollärare 1).
Några av informanterna nämner i intervjuerna att det är viktigt att föräldrarna finns där och
tröstar barnet om det blir ledset under de första dagarna. Men att man ändå finns där och
visar att barnet kan vända sig till ansvarspedagogen också.
25
Så föräldrarna får en chans att visa för barnet att denne person kan du lita på, så att barnet kan imitera den känslan hos föräldern (Förskollärare 4).
En informant nämner att det är viktigt att det byggs upp en relation som bygger på äkthet, att man är äkta i sitt sätt mot vårdnadshavare och barn, och att man bemöter barnet i de positiva stunderna tillsammans med föräldern och inte enbart i de stunder där det krävs till exempel vid lämning då barnet är ledset. Informanten menar att det då kan skapas en negativ cirkel kring relationen mellan den pedagogen och barnet.
Analys
Resultatet i studien visar att majoriteten av de tillfrågade förskollärarna organiserar arbetet så att de har en ansvarspedagog som är ansvarig att skapa relationer med det nya barnet och vårdnadshavaren. Men att de är flexibla om barnet väljer att knyta an till någon av de andra i personalen. Detta kan förstås i relation till det som Brandtzæg, Torsteinson och Øiestad lyfter att det är viktigt att man lägger upp arbetet med introduktionen så att det säkerställs att det finns tillgängliga personer i verksamheten att skapa anknytningsrelationer till. Den tid det tar för barn att acklimatisera sig i förskolan är varierande, men det som är en förutsättning för trivsel och lärande är att de har en trygg bas inom verksamheten som kan komplettera den trygghet som vårdnadshavarna och hemmet annars står för. Det är lättare för barnet att skapa en anknytningsrelation om man i förväg har valt ut en ansvarspedagog, som har ansvaret att skapa en relation till vårdnadshavare och barn. Men det är inte alltid den pedagogen som barnet väljer att knyta an till, utan det kan vara en helt annan i personalstyrkan. Här gäller det att vara lyhörd för barnets behov och följa det om möjlighet finns (2016, s. 154–155).
På en av verksamheterna som jag intervjuat en förskollärare från arbetar de med att hela arbetslaget har ett gemensamt uppdrag att skapa relationer till barnet men att det finns en ansvarig pedagog som har ansvaret att förmedla information och kommunicera med vårdnadshavaren. Detta kan förstås i relation till det som Brandtzæg, Torsteinson och Øiestad belyser att det kan vara en fördel för både barn och pedagoger att det finns två ansvarspedagoger under introduktionen, detta för att inte barnet ska vara beroende av en i personalen. Om det bara finns en pedagog som barnet knutit an till kan det vara svårt och jobbigt för barnet att vara på förskolan under de dagar som pedagogen är sjuk eller borta av annan anledning (2016, s. 155).
Hur förskollärarna bemöter barnet för att skapa en anknytningsrelation är något som alla
informanter har givit liknande svar kring. Det informanterna svarar är att man ska närma sig
sakta men säkert och i barnets takt, låta barnet ta en första kontakt med pedagogen samt att
det är viktigt att få med sig föräldrarna, för då får man oftast med sig barnet. I intervjuerna
nämns det även att det är viktigt att bemöta barnen på deras nivå och i deras intressen. Detta
kan tolkas i relation till det som Lindgren och Torro belyser att det i början av en introduktion
är viktigt att barnet, vårdnadshavaren och ansvarspedagogen får en bra kontakt. Kontakten
byggs upp genom att pedagogen lär sig läsa av barnets mimik, inviter och väntar ut till barnet
själv tar kontakt. Detta gör att barnet och föräldrarna börjar känna en tillit och trygghet för
den ansvariga pedagogen (2017, s. 44).
26
Hur ansvarspedagogen och personalen på avdelningen samarbetar för att alla ska få en god relation till barnet
En majoritet av informanterna nämner att det oftast inte brukar vara några problem för de övriga i personalen att skapa en relation med barnet efterhand. Men att relationsbyggandet hänger på personalen och att man inte kan lägga över ansvaret på barnet samt att man inte kan tvinga på barnet relationer.
Man kan ju inte pracka på ett barn relationer, utan har ju generellt kanske då knutit an till ansvarspedagogen. Man kan ju aldrig lägga över det ansvaret på barnet, utan det hänger ju jättemycket på de resterande pedagogerna (Förskollärare 2).
I intervjuerna nämns det att de övriga i personalen måste närma sig barnet på samma sätt som ansvarspedagogen gjort i början av introduktionen, på barnets nivå och genom dess intresse. Men att det även är viktigt att ansvarspedagogen då backar och ger plats till de övriga pedagogerna, samt att denne utstrålar till barnet att den här personen kan du lita på.
Det som de också nämner är viktigt att tänka på som ansvarspedagog, är att man inte knyter an för hårt till barnet.
Dels så ligger det ju mycket på personen själv att möta barnet på samma sätt som jag gjorde från början. Att de pratar med mig om vad barnet tycker om, var möter jag barnet någonstans? Men också att jag då som ansvarade för inskolningen backar (Förskollärare 1).
Några av informanterna nämner att det kan förekomma att ett barn blir väldigt fäst vid den pedagog som ansvarat för introduktionen, och inte är intresserad eller väldigt oroligt för att skapa nya relationer med de övriga inom verksamheten. Men att man då som arbetslag för komma på olika strategier för att hjälpa barnet och de andra i personalstyrkan att skapa en relation.
Vi provade många olika varianter för att vända detta. Barnet blev helt hysteriskt när jag gick därifrån. Det som funkade var att jag gjorde mig upptagen så till vida att man har många olika saker som man ska klippa eller man har massa saker som ska skrivas. När man blir tråkig så kommer barnet tillslut att söka sig någon annanstans (Förskollärare 5).
