Delstudie 2: Pedagogens didaktiska val för att stödja tystlåtna barn

Här redogörs för pedagogers uppfattningar om vad de anser är viktigt att tänka på i arbetet för att lyfta fram och stödja tystlåtna barn i förskolans verksamhet.

7.2.1 Närvarande pedagoger kan skapa gynnsamma situationer

Majoriteten av pedagogerna uttryckte sin egen yrkesroll som ytterst relevant för att kunna skapa gynnsamma förutsättningar för de barn som är mer tystlåtna. Det handlar enligt dem om att vara närvarande och lyhörda för barnets behov. Att vara en närvarande pedagog handlar enligt 10 av 10 pedagoger om en trygghetsaspekt samt att barnet får känna att pedagogen är en trygg bas. Hälften av pedagogerna visade också på en faktor kring att barnet ska få göra sin röst hörd genom en närvarande pedagog (Pedagog 3, 4, 5, 6, och 8). 4 av 10 pedagoger förklarade en aspekt av att som pedagog vara närvarande för att det tystlåtna barnet i spontana aktiviteter, till exempel i fri lek, inte ska riskera bli överkörd av mer pratsamma barn (Pedagog 3, 4, 8 och 9). Pedagog 3 sade att vuxna behöver fånga upp de barn som hamnar utanför en lek på grund av att den är tystlåten, eftersom det annars kan riskera att dra sig undan ännu mer. Denna pekade vidare på att pedagogen kan vägleda ett tystlåtet barn in i leken samt finnas tillgänglig så att dess röst görs hörd. Pedagogen sade även att hen tror att mer pratsamma barn lätt kan ta över det tystlåtna barnet.

[...] att där är det ju viktigt att vi är med och stöttar dom här barnen, i leken, alltså att man kanske fångar upp och tar med ett barn in i rummet där det leker andra barn […] (Pedagog 8).

Pedagog 8 uttryckte att hen tror att tystlåtenhet ibland kan få barn att undvika att skapa sociala kontakter eller i övrigt kan känna en osäkerhet inför det sociala samspelet. Denna pedagog talade om att man som pedagog behöver finnas till hands eftersom tystlåtna barn enligt pedagogen kanske inte själv tar initiativ till socialt samspel, vilket denna nämnde är pedagogens roll att stödja de tystlåtna barnen i. Samma pedagog sade även att det i samhället idag riktas stort fokus till att kunna uttrycka sina önskemål och att det är viktigt att ha denna förmåga.

För att synliggöra och aktivt kunna arbeta främjande för de barn som är tystlåtna påtalade pedagogerna att det är viktigt att ta upp detta i arbetslaget för att skapa en medvetenhet och samförstånd i syfte att hinna se barnet. 8 av 10 pedagoger sade att de ständigt i arbetslaget samtalar kring hur de ska kunna skapa situationer för de tystlåtna barnen att komma fram i verksamheten, samt få dem att börja våga mer och prata.

[…] och bara man provar olika lösningar så kanske man kommer på att i den här situationen, då sken barnet, det var ju barnets grej […] (Pedagog 5).

I detta citat belyser Pedagog 5 relevansen av att prova olika lösningar för att finna strategier som fungerar för det enskilda barnet. Även Pedagog 1 uttryckte hur samtalen om tystlåtna barn förs inom arbetslaget samt samtal om hur de kan skapa situationer för det tystlåtna barnet att komma fram i verksamheten, vilket även majoriteten av övriga pedagoger lyft

29

fram. Här påpekades relevansen av att kartlägga vilka kamrater och pedagoger barnet fungerar bäst med samt relevansen av ett förebyggande arbete.

Man måste ju börja i det sammanhanget, för att liksom kunna tro att det här barnet kanske vågar [...] ta för sig (Pedagog 1).

Här beskrevs hur viktigt det är att förstå att det är pedagogernas arbete att skapa situationer för att kunna ta fasta på hur arbetslaget på bästa sätt kan skapa gynnsamma situationer för barnet. Detta citat har valts ut eftersom det är i pedagogens aktiva val som arbetet för att stödja ett tystlåtet barn har sin utgångspunkt, vilket majoriteten av pedagogerna även har påtalat. Pedagog 9 beskrev en risk ifall pedagoger förbiser tystlåtna och menade att detta kan påverka barnets utveckling:

[…] hämmande för det barnets personliga utveckling, att bara vara, ja men de kanske har jättemycket att erbjuda men att det inte syns, eller att den inte vågar (Pedagog 9).

Man behöver se de här barnen och man behöver ha strategier för att jobba med dem och förstå vikten

av att jobba med dem (Pedagog 3).

Att man ska vara medveten om barnens förutsättningar, att man ska ha en vilja, vilja att skapa och vilja att hjälpa alla barn till att nå sin bästa kapacitet [...] man ska hjälpa varje enskilt barn, och då behövs det ju hjälp på olika sätt, eftersom alla är olika (Pedagog 5).

Sammanfattningsvis har dessa citat valts eftersom de kan sammanfatta det som övergripande del av intervjuade pedagoger uttryckt. Ovan nämnda citat synliggör relevansen av att pedagogen aktivt är medveten om det tystlåtna barnet, ger barnet sin uppmärksamhet och tid, för att barnet ska få bli sedd och delaktig i verksamheten. Att balansera mellan att inkludera och synliggöra men samtidigt inte pressa barnet upplevde hälften av de pedagoger som intervjuats som en utmaning (Pedagog 1, 2, 3, 5, och 8).

Det är jättesvårt [...] det är ett väldigt avvägande, att vilja lyfta dem men att samtidigt inte ställa för

höga krav så att det blir en jobbig situation (Pedagog 3).

Detta citat kan sammanfatta vikten av att aldrig pressa ett tystlåtet barn till att behöva svara, att inte tvinga barnet. Detta menade hälften av pedagogerna är viktigt för inte skapa situationer där barnet känner sig utsatt i verksamheten.

En lyhörd, närvarande pedagog och samtal med arbetslaget kan sammanfattas vara av största vikt för att upptäcka det tystlåtna barnet men även för att kunna skapa gynnsamma förutsättningar för barnet. Däremot har framkommit en aspekt av att det handlar om en fin avvägning mellan att inkludera ett tystlåtet barn men samtidigt undvika att tvinga barnet till något som barnet kan känna sig obekväm med.

7.2.2 ”Ett tystlåtet barn har ju lättare att komma till tals i mindre grupper”

Samtliga pedagoger sade att de upplevt mindre grupper som gynnsamma för tystlåtna barn att komma till tals. Här poängterades av pedagogerna även att aktivt göra val kring placering av barn under olika rutinsituationer som kan gynna de tystlåtna barnen i verksamheten.

Jag tänker så att det man får tänka på som pedagog är just gruppindelningar och att de ska få tid att ta

plats. Och att de ska få vara med. Vi kan ju påverka och styra valet av de närmaste kamraterna och det

30

Samtliga pedagoger har upplevt att barn som är mer tystlåtna bättre kommer fram i mindre konstellationer av barn snarare än i hela gruppen. Indelning i mindre grupper gynnar alltså tystlåtna barn i högre grad än i den stora barngruppen enligt samtliga pedagoger. Dock är det viktigt enligt hälften av pedagogerna att förstå att mindre grupper automatiskt inte gynnar ett tystlåtet barn, utan att pedagogen behöver välja en konstellation av grupp där barnet får bästa möjligheter att komma till tals.

Om man tar ett blygt och tillbakadraget barn med fem andra som bara kör över, då blir det ingen bra konstellation, för då blir det att barnet som är tystlåtet kommer fortsätta vara tystlåtet. Men om det istället får vara i en grupp där den kan höjas, då kommer det ju att boosta självförtroendet och självkänslan och sen kommer ju det att visa sig i verksamheten (Pedagog 5).

I citatet ovan beskrivs hur Pedagog 5 lyfte fram vikten av hur man kombinerar barn tillsammans med det tystlåtna barnet och att mindre grupper kan gynna ifall det är en god konstellation som pedagogen aktivt valt för att lyfta fram det tystlåtna barnet. Att dela in tystlåtna, lugnare barn i kombination med barn som pedagogerna observerat har god relation eller påverkan på ett tystlåtet barn kan också vara ett alternativ (Pedagog 1, 3 och 6). Pedagogerna har då nämnt att de för att skapa gynnsamma förhållanden för tystlåtna delar in dem i små grupper tillsammans med de barn som gör att de tystlåtna kan våga ta för sig mer. Övergripande del av pedagogerna har motiverat att det är viktigt att få syn på vad som fungerar för det enskilda tystlåtna barnet i syfte att kunna skapa goda förutsättningar för dessa i verksamheten. Här har kunnat urskiljas faktorer som att exempelvis se vilka kamrater som har en god påverkan på det tystlåtna barnet samt att lyfta fram det som kan bidra till positiva upplevelser för barnet. 7 av 10 pedagoger poängterade att det är viktigt att tänka på att fånga upp barnets intressen och att pedagogen aktivt arbetar med att hitta lösningar som fungerar för att det tystlåtna barnet ska få ingå i för det givande sammanhang i förskolan (Pedagog 3, 4, 5, 6, 7, 8 och 10).

Som redovisats i denna del har det kommit fram att indelningar i grupper och placeringar av barnen kan skapa goda situationer för det tystlåtna barnet. Mindre grupper och en aktiv placering av barnen i verksamheten har alltså stor betydelse för hur barnet vågar ta för sig samt komma till tals. Det har även framträtt en aspekt kring att få barnet att känna trygghet samt utgå från barnets intressen för att därmed skapa möjligheter för denna att våga ta för sig allt mer.

7.2.3 Tid till att se och bekräfta det tystlåtna barnet

Övervägande del av pedagogerna talade i intervjuerna om vikten av att se barnet trots att ett tystlåtet barn kanske inte kommunicerar tillbaka med ord eller tar kontakt själv. Många pedagoger benämnde tiden som en viktig faktor för att först bygga en relation med barnet i fråga.

Det finns inga hinder, men det är en stor utmaning. För det är ganska tidskrävande, det ligger mycket tid bakom att få barnet att våga, för det är ju det som det handlar om, att den ska våga (Pedagog 1).

31

Det kan ju ta tid att bygga upp det förtroendet, det kan ta väldigt lång tid, men det man märker när man närmar sig dem är att de inte ryggar tillbaka, utan att det är okej att man sätter sig bredvid dem (Pedagog 3).

[…] man måste ge det tid, man måste jobba igenom det flera gånger […] men då att man inte liksom

ger upp utan provar andra olika vinklar, och att man hela tiden förutsätter att de ska få så bra villkor

som möjligt (Pedagog 5).

[…] att vara mycket lyhörd för deras små subtila signaler, alltså de får mindre uppmärksamhet, och om man då inte är lyhörd för deras ordlösa kommunikation så kan det ju också bli missar där, att dom inte får sina behov tillgodosedda helt enkelt […] bekräfta det de vill [...] och sätta ord på det [...] (Pedagog 8).

Dessa uttalanden kan sammanfatta övergripande uttalanden i intervjuerna. Pedagogerna menade att det krävs mycket tid för att skapa en god och trygg relation med barnet, så att barnet stegvis vågar ta för sig mer. Att som pedagog vara lyhörd och rikta sin blick mot det tystlåtna barnet trots att barnet kanske inte verbalt talar eller ger uttryck för sina behov är viktigt för att inte riskera att barnets behov förbises. Att som pedagog sätta ord på barnets ibland ordlösa kommunikation är viktigt för att bekräfta att man ser barnet. Majoriteten pedagoger har yttrat att det är viktigt att inte ge upp trots att detta arbete kan ta tid.

Pedagogerna pekade på relevansen av att se och bekräfta de barn som är tystlåtna. Däremot har framkommit att 8 av 10 pedagoger uttrycker en osäkerhet kring att veta vad barnet känner och tänker, samt hur den förstått undervisningen.

[…] de visar sällan vad de gillar och inte gillar om man säger så [...] Man kan tyda lite på kroppsspråk och sådär men det är svårt när de själva inte uttrycker […] Det kan vara svårt att fånga var de är någonstans, du kanske tror att de inte är med på noterna men egentligen är de det (Pedagog 3). På detta sätt uttryckte Pedagog 3 de problematiska aspekterna som kan finnas i att förstå ett tystlåtet barn. Så som Pedagog 3 upplever sju av övriga pedagoger i denna studie att det kan vara svårt att tolka det tystlåtna barnets upplevelser och känslor samt huruvida barnet förstått undervisningsmoment (Pedagog 1, 2, 3, 5, 7, 8, 9 och 10). Detta upplevdes hos pedagogerna som en frustration. Pedagog 1 tog upp observationer som ett tillvägagångssätt i att bättre kunna förstå barnet och utifrån detta kunna skapa gynnsamma strukturer. Däremot påpekades observationer av pedagogen som problematiska då dessa utgår från pedagogens värderingar och uppfattningar om hur barnet känner, snarare än tar fasta på barnets egna upplevelser.

Att lyfta fram de barn som är mer tystlåtna och deras egenskaper ansåg Pedagog 1 som relevant, och motiverade det genom att inte bara synliggöra pratglada utan även lyssnande individer.

[…] ”Wow, vad ni som hejar på här, eller som står här och tittar och lyssnar, vad bra ni gör det!”, vi kan ju välja att lägga vårt fokus på sådana sidor och att liksom lyfta att det är viktigt med sådana sidor (Pedagog 1).

Detta uttalande är unikt bland pedagogerna. Ovan visas på att pedagogen inte behöver lägga fokus på de som tar plats och aktivt deltar i en lek utan fokusera och synliggöra de barn som inte tar en aktiv och pratsam roll. En aspekt som framkommit är pedagogens medvetenhet och förmåga att se det tystlåtna barnet och dess handlingar. Detta antydde Pedagog 5 att pedagoger kan göra i syfte att även synliggöra ett tystlåtet barn i barngruppen. Därmed kan pedagogen skapa möjligheter för det tystlåtna barnet att stå i centrum och känna sig sedd av

32

kamrater. Pedagogen kan härmed skapa utrymme för en interaktion barn emellan där den tystlåtna får ta plats och bli lyssnad på, vilket även främjar dess relation till övriga i barngruppen. En majoritet av pedagogerna har också nämnt en god gruppdynamik som en gynnsam faktor för tystlåtna barn.

För att hinna se och stödja ett tystlåtet barn krävs det samtal om detta inom arbetslaget. Vidare har observationer och en samstämmighet i arbetslaget nämnts i syfte att skapa goda stödjande åtgärder:

Jag kan tycka att det kan vara rätt så bra att bestämma sig för någon som har ett speciellt öga på det här barnet för att se så den verkligen får den här uppmärksamheten och hjälpen den behöver (Pedagog 3). Pedagog 3 sade här hur relevant det är med kommunikationen i arbetslaget för att ha tid att se och skapa gynnsamma situationer för det tystlåtna barnet. 8 av 10 pedagoger har påpekat att det är viktigt att ha en dialog tillsammans med kollegor för att inte riskera att barnet förbises i verksamheten. Att kommunicera med kollegor kan även, enligt pedagogerna skapa tillfällen för dessa att samtala om hur arbetslaget kan stödja barnet. Vidare nämnde Pedagog 9 ett användbart sätt för att få syn på samt därmed kunna skapa stödjande åtgärder för tystlåtna barn. Verktyget Relationsanalys kan göra att pedagoger kan upptäcka vilken relation de har till barnen. Dialogen kan visa sig resultera i att arbetslaget upptäcker vilka barn de inte har en djupare relation till. Därmed är detta ett sätt att få syn på ett tystlåtet barn. Även detta visar på att samtal kollegor emellan är en relevant del i stödjandet av tystlåtna barn.

Arbetet för att stödja tystlåtna barn är enligt majoriteten av pedagoger tidskrävande men samtidigt har uppkommit att detta arbete är av största relevans. Att bygga en god relation till barnet och att finna strategier för barnet i fråga är här centrala faktorer. För att kunna skapa goda situationer för barnet krävs även samtal mellan kollegor och en förmåga hos pedagogen att se vilka situationer som är gynnsamma för det enskilda tystlåtna barnet.

7.2.4 Tystlåtna barn i dagens förskola

Pedagogernas uppfattning om de tystlåtna barnen i förskoleverksamheten vittnar om en allmänt samstämmig inställning till att stora barngrupper i dagens förskola inte gynnar mer tystlåtna barn. Samtliga pedagoger indikerade att mer utåtagerande barn tar mycket tid av pedagogen. Samtidigt yttrades att det är utåtagerande barn som även tar tid från de tystlåtna barnen eftersom pedagogen då får mindre tid för dessa. Strukturer som pedagog-antal, barngruppens storlek och tid har framförts i intervjuerna som faktorer som spelar roll för hur pedagogen kan fördela sin tid mellan olika barn.

Om man har en väldigt stökig grupp med barn som slår sina kompisar [...] det måste ju gå före på en gång […] Och tyvärr blir ju de här tystlåtna som inte gör så mycket väsen av sig, dom kommer i kläm då […] när det väl är lugnt, då kan man sätta sig nära det här tystlåtna barnet, och försöka jobba på kontakten […] Även fastän de kanske inte tar den tiden så måste ju vi försöka ge dem den tiden (Pedagog 1).

Utifrån detta uttalande kan urskiljas att utåtagerande barn behöver få pedagogens tid och att pedagogen därför ofta måste lägga sina resurser i akuta situationer snarare än hos tystlåtna

33

barn. Pedagogen påpekade även att de tystlåtna barnen får pedagogens tid och uppmärksamhet först när det är mer lugnt på förskolan. I större barngrupper har framkommit av pedagogernas uppfattningar att tystlåtna barn kan ha en tendens att få mindre tid av pedagogen.

Och att man som pedagog kanske inte riktigt har tid att bemöta dem på det viset som de behöver för att du har tusen andra barn som håller på att riva stället […] att de glöms bort för att pedagoger inte tycker att de är något problem, det är en ganska vanlig syn tror jag (Pedagog 2).

Uppfattningen som Pedagog 2 hade kring dilemmat att utåtagerande beteenden kan anses vara ett större problem i dagens förskola bekräftade Pedagog 4:

[...] det är ett förhållandevis litet problem i förskolan i jämförelse med många andra svårigheter som finns för barn och i arbetet med barn, det måste jag nog faktiskt säga (Pedagog 4).

Pedagog 4 ansåg därmed att denna tycker att tystlåtenhet i förskolan är ett ”enklare arbete” än att arbeta med mer utåtagerande barn. Hen tyckte även att det kan vara svårare att bromsa de utåtagerande barnen som tar plats snarare än att stödja tystlåtna barn. Pedagog 3 skiljde sig från de andra och framhävde att hen tror att det ibland kan vara lätt att använda tystlåtna barn i syfte att lugna ner utåtagerande.

[...] typ placera dem mellan de här vilda barnen, de fungerar som en skyddande liten avgränsning [...] man kan placera dem vid t.ex. lunch-bordet, bredvid någon speciell som behöver lugnas ner lite, och den rollen är väldigt svår för ett tystlåtet barn att axla (Pedagog 3).

Hen menade att detta kan bero på att det i dagens förskola med större barngrupper och på grund av arbetssituationen ibland kan vara en enkel åtgärd att placera tystlåtna barn för att ”lugna ner” barn som är i behov av det. Pedagogen menade att detta inte var gynnsamt för tystlåtna barn, utan att en sådan typ av situation snarare kunde få barnet att bli mer osäkert. Sammanfattningsvis har samtliga pedagoger benämnt att utåtagerande barn och stora barngrupper i dagens svenska förskola inte är gynnsamma för tystlåtna barn, och att dessa får mindre tid av pedagogen av ovan nämnda anledningar.

7.2.5 Risk att tystlåtna barn glöms bort

Trots att stora barngrupper förefaller vara ett stort problem enligt samtliga pedagoger för att hinna uppmärksamma tystlåtna barn är det viktigt enligt pedagogerna att man inte glömmer att arbeta med detta på grund av arbetssituationen.

[...] när arbetet på avdelningen rullar på, dag efter dag, och alla gör sitt kan man rätt som det är komma på att ”Oj, när pratade jag senast med honom?” (Pedagog 3).

Detta citat är talande för de flesta av pedagogernas uppfattningar och visar vidare på att en stor arbetsbörda, för stora barngrupper och stressiga sammanhang i dagens svenska förskola kan göra att tystlåtna barn blir osynliga i sammanhanget. Enligt samtliga pedagoger behövs, för att undvika scenarion som dessa, en samklang i arbetslaget och samtalet mellan kollegor benämns som viktigt. De har även påpekat att detta är relevant för att dels hålla koll på barnet men även skapa en dialog för att aktivt kunna följa barnet och dess utveckling i