Demokratins positiva inverkan på Nigerias implementering av barnkonventionen Att förankra barnkonventionen juridiskt i Nigeria har varit en lång process; en process som

påbörjades under militärregimen och som slutligen skulle befästas under demokratisk regi i och med att Child Rights Act antogs i maj 2003. Det är av väsentlig vikt att påpeka att barnkonventionen ratificerades under militärregimen, 1991, och borde därför fram till

makskiftet 1999 utgjort legal status i landet; det innebär som barnrättskommittén har påpekat att konventionen har varit lågt prioriterad samt att lagar kan ha stridit mot konventionens syfte. Även om barnkonventionen inte över natt fick en legal status i landet, efter

demokratiseringen, har barnkonventionen slutligen genom parlamentarisk beslutsform fått en juridisk grund för att formellt säkerställa barnets rättigheter i Nigeria. Därmed har demokratin haft en positiv inverkan på statens agerande. Men som barnrättskommittén uppgav i sin andra rapport, 2005, hade inte lagen fått stor genomslagskraft, eftersom fyra delstater enbart hade infört lagen; 2007 hade 15 delstater infört lagen enligt UNICEF. Detta kan ses som ett tecken på demokratins tröghet det vill säga att demokratiska reformer tar tid att implementeras. 6.1.1 Utbildning

Utbildning i Nigeria har utifrån de landrapporter som lämnats till barnrättskommittén, före och efter demokratiseringen, varit en formellt prioriterad artikel. Under militärregimen har barnkonventionen efterlevts till viss grad utifrån barnrättskommitténs fastställa principer; under militärregimen hade Nigeria enligt konstitutionen fastställt att alla barn mellen 6-12 år skulle gå i skolan och den primära utbildningen var kostnadsfri i sex år, medan den sekundära skolan var subventionerad. Härmed uppvisar Nigeria signaler på att upprätthålla principerna gällande utbildnings längd det vill säga nio år och barnrättskommitténs minikrav att

utbildning skall vara kostnadsfri och avse minst sex år. Nigeria bryter mot konventionen gällande att ej upprätthålla en obligatorisk skolgång, varav minikravet är sex år, men brister även i att förse att alla barn ska kunna delta i utbildning; indikationer som att Nigeria har upprättat organ för att vissa grupper ej ska diskrimineras bekräftar att barn de facto

diskrimineras. Slutligen har Nigeria under regimen infört förskolor, vilket kan ses som ett steg för att förbättra barnets utveckling i landet, något som inte är ett krav.

Efter demokratiseringen har barnkonventions artikel till hög grad formellt efterlevts, eftersom Nigeria har infört åtgärder som har lett till att flertalet av kraven som barnrättskommittén har

ställt möts. I och med åtgärden Universal Basic Education blev utbildningen obligatorisk och kostnadsfri i nio år; varav skillnaden sedan tidigare regim är att skolgången fastställs vara obligatorisk och att utbildningen blev gratis under hela skolgången. Därmed uppfylls de fastställda kraven gällande att skolgången ska vara obligatorisk och kostnadsfri i minst sex år och att utbildningens längd ska avse nio år. Detta kan avspeglas från demokratins positiva inverkan på åtgärder, eftersom man sätter medborgaren i fokus vilket resulterar i att sociala rättigheter tillmötesgås varav utbildning är en sådan rättighet. Vad avser Nigerias åtgärder för att alla barn ska kunna ta del i undervisning har man upprättat utbildningar för vissa grupper; barnrättskommittén anser att det finns stora skillnader runt om i landet i det avseende och därmed uppnår inte Nigeria fullt ut att efterleva barnkonventionen. Det här kan ses som ett tecken på att demokratiska beslut är tidskrävande och att det tar tid innan resultat nås. Slutligen har förskolor utökats och kan ses i skenet av att utveckling nås stegvis.

6.1.2 Barn i konflikt med lagen

Under militärregimen har staten ej upprätthållit en god rättssäkerhet för barn i Nigeria och Nigeria har därmed brutit mot barnkonventionen gällande artiklarna 37(a) och 40; utifrån riktlinjer som har angetts av barnrättskommittén. Gällande den 40 artikeln skall staterna fastställa en lägsta straffbarhetsålder och enligt barnrättskommitté är den absolut lägsta åldern 12 år internationellt; uppmaningen är att konventionsstater bör sträva att höja åldern till 18 år. I studien har det framkommit att den lägsta åldern för straffrättsligt ansvar under

militärregimen var sju år; Nigeria frångår tydligt kommitténs krav och bryter mot

konventionen. Gällande artikel 37 (a) skall konventionsstater garantera att inget barn under 18 år döms till dödsstraff eller livstidsfängelse. Här uttrycks ett tydligt fastställt krav i

konventionen att inget barn under 18 år får dömas. I studien framkommer det att Nigeria i lagen Children and Young Persons Law fastställer åldern 14 år som brytpunkt för när en person ej längre räknas som barn, vilket får konsekvensen att barn från 14 års ålder kan rättsligt ådömas dödsstraff och livstidsfängelse. Nigeria har därmed under militärregimen tydligt frångått konventionen. Detta är ett tydligt tecken på att auktoritära regimer till mindre grad ser till medborgarnas bästa och att kränkningar oftare förekommer i auktoritära regimer.

Efter demokratiseringen i Nigeria hade det till en början inte genomförts några juridiska åtgärder gällande rättsäkerheten för barnet; det uppges i Nigerias andra rapport att en

praxisutveckling har utvecklats där det straffrättsliga ansvaret i delar av landet har höjts till 18 år som barnrättskommittén har rekommenderat. Praxisutvecklingen kan tyda på att

demokratiska värderingar som att se till medborgarnas bästa börjar sakta avspeglas. I och med lagen Child Rigts Act antogs 2003 ändrades straffsäkerheten juridiskt för barn i Nigeria; enligt den nya lagen så ändrades åldern straffrättsligt ansvar till 18 år samt att definitionen barn avser personer under 18 år. Det innebär att barn vid sju års ålder ej längre är

straffrättsligt ansvariga och kan ej längre dömas, likväl som barn från 14 års ålder ej rättsligt kan ådömas dödsstraff eller livstidsfängelse. Därmed tog Nigeria under demokratiskt regi ett steg mot att formellt efterleva barnkonventionen och barnrättskommitténs rekommendationer. Barnrättskommittén har rest kritik mot att lagen vid andra rapporten ej hade befästs i

majoriteten av delstaterna i Nigeria och därmed inte hade en de facto verkan. Att det har skett en juridisk förändring genom parlamentarisk ordning innebär principiellt att Nigeria försöker tillgodose medborgarnas det vill säga barnets rättigheter; att lagen har en majoritetisk

substans. Att det tar tid för att lagen att implementeras kan ses som demokratin tröghet, och att fler delstater kommer inom en snar framtid infört lagen.

6.1.3 Barnarbete

Gällande den 32 artikeln som berör barnarbete skall konventionsstaterna fastställa miniålder eller miniåldrar när barn lagligt ska få arbeta och fastställandet av åldern ska ta hänsyn till internationella normer. Nigeria har under militärregimen brutit mot artikeln och konventionen utifrån de riktlinjer som barnrättskommitté har fastställt; Nigeria hade inte anslutit sig till ILO:s två konventioner som kommittén uppmanar varje konventionsstat att göra. Därmed upprätthöll inte Nigeria den minimiålder som anges av ILO det vill säga 15 år eller som absolut lägst 13 år. Det framkom i studien att Nigeria har fastställt miniåldrar för olika yrken men tillåter att barn under 14 år får arbeta, vilket direkt strider mot konventionen.

Efter demokratiseringen uppvisar Nigeria en tendens till större grad tillmötesgå

barnrättskommitténs riktlinje för att efterleva barnkonventionen. Nigeria anger i sin rapport att man har ingått avtal med ILO för arbeta effektivt mot barnarbete och att man ämnar

respekterar ILO:s konvention som reglerar miniålder för tillträde till arbete. Det uppges därför att ingen anställning får ske innan den obligatoriska utbildningen är över, vilken är 15 års ålder i Nigeria och det anges att den lägsta åldern för arbete är 16 år och enbart vid lärlingspraktik. Härmed kan tydligt urskiljas att situationen för barnarbete har förbättras, eftersom barn under 14 år ej längre ska få arbeta, vilket är i linje med internationella normer. Vidare har Nigeria sedan sin andra rapport, enligt barnrättskommittés andra rapport, ratificerat ILO:s konventioner: Konventionen om miniålder (nr 138) samt Konventionen om de värsta

formerna av barnarbete (nr 182), något som barnrättskommittén uppmanar alla

konventionsstater att ratificera. Därmed efterlever Nigeria formellt barnkonventionen, utifrån barnrättskommitténs krav på att konventionsstater ska närma sig internationella normer samt ansluta och ratificera ILO:s två konventioner. Demokratin har haft en positiv inverkan på att Nigeria stegvis har närmat sig internationella normer, för att sedan har ratificerat ILO:s konventioner och därmed till att implementera barnkonventionen formellt. I en demokrati så erkänns medborgares rätt till ekonomiska och sociala rättigheter; en demokrati kan inte förneka medborgarnas rättigheter i risk för att avsättas till skillnad mot i en diktatur där sådana möjligheter för folket inte existerar. Barnrättskommittén påpekade i sin andra rapport att barnarbete fortfarande förekommer i Nigeria trots ratificeringarna, vilket tyder på att formella beslut tar tid att förverkligas i praktiken; en konsekvens av demokratins tröghet.

6.2 Slutsatser

Studiens analys tyder på att Nigeria till avsevärt liten grad har efterlevt FN:s barnkonvention utifrån den initiala landrapporten. Resultatet baseras bland annat på att Nigeria under

militärregimen ej hade förankrat barnkonventionen i nationell lagstiftning, vilken innebär att nationella lagar möjligen stred mot konventionens syfte, det vill säga att säkerställa barnets rätt i samhället. Vidare har studien noterat att Nigeria formellt har brutit mot artiklar i

konventionen som avser att barnets rättigheter gällande utbildning, barn i konflikt med lagen och barnarbete. Studien visar att Nigeria har respekterat utbildning till större grad än övriga artiklar fast uppfyller inte barnrättskommitténs krav fullt ut; de två övriga artiklarna har Nigeria totalt kränkt, eftersom barnrättskommitténs riktlinjer inte har respekterats alls. Vidare tyder studien att Nigeria till större grad har efterlevt barnkonventionen utifrån andra

landrapporten. Den konklusionen har dragits dels med tanke på att under demokratisk regim antogs lagen Child Rights Act, vilket innebar att barnkonventionens slutligen förankrats i nationell lagstiftning och har därmed fått en juridisk grund i Nigeria. Men dels för att åtgärder har tagits att efterleva delar av de artiklarna som har varit i fokus för studien. Nigeria har successivt mött de krav som barnrättskommittén har ställt för att barnkonventionen ska efterlevas. Nigeria har från sin andra rapport till barnrättskommitténs andra rapport formellt lyckats, näst in till, helt uppfylla artiklarnas krav som har ställts. Nigeria har formellt fastställt att utbildning är obligatorisk och kostnadsfri i nio år, har höjt rättssäkerheten för barn

avseende straffrättsligt ansvar till 18 år samt att dödsstraff eller livstidsfängelse ej kan ådömas barn under 18 år och ratificerat ILO:s konventioner om barnarbete.

Studiens resultat tyder på att det kan urskiljas en skillnad gällande Nigerias implementering av FN:s barnkonvention före och efter demokratiseringen. Genom en komparativ studie, med hjälp av analysverktyget mest lika-designen, har det varit möjligt att urskönja att Nigeria till större grad har implementerat barnkonventionen under demokratisk styrning formellt, utifrån de tre artiklar som har varit i fokus i undersökningen. Det leder till konklusionen att

skillnaden kan härledas till demokrati, enligt Österuds perspektiv kan demokrati tillskrivas den bestämda faktorn och därmed kan bekräftas vara ett av de villkoren för staters efterlevnad av barnkonventionen. Därmed har resultatet lett till att hypotesen78 infrias; där demokratins styrelseform och folksuveräniteten bidrar till att främja respekten för barnets rättigheter bland konventionsstaterna, varav Nigeria är ett exempel. Beslut i en demokrati baseras på

majoritetens grund, medborgarna kan avsätta en regering och kan kräva åtgärder till skillnad i en diktatur där urartning är mer en normalitet; vilket Nigeria till stor del påvisat utifrån den initiala landrapporten då barn rättsligt kunde ådömas dödsstraff. Därmed kan idén om att demokratier tar mer hänsyn till mänskliga rättigheter än diktaturer slå rot.

Den interna validiteten i studien anses vara god utifrån den beskrivande slutsatsen, eftersom det finns en tydlig korrelation mellan Nigerias grad av implementering av barnkonventionen och demokratiskt styrelseskick på det formella planet, utifrån de delar av artiklar som har studerats. Den beskrivande slutsatsens giltighet skulle bestyrkas i större grad om fler artiklar eller artiklar i sin helhet hade kunnat studeras, men studiens omfång möjliggjorde inte fler urval. Vad avser den förklarande slutsatsen kan även anses vara giltig, eftersom studien tyder på att demokratier främjar mänskliga rättigheter i större grad än diktaturer och stater med demokratiskt styrelseskick i större grad uppvisar respekt för barnkonventionen. Den externa validiteten det vill säga att resultaten kan generaliseras till andra fall; studiens resultat visar att demokrati har en positiv inverkan på en stats efterlevnad av barnkonventionen varför studiens resultat även bör ge tyngd i andra stater vad avser staters formella åtgärder. Men en

fullständig generalisering kan ej göras baserat på ett fall.

Gällande Nigerias tendentiöshet kan Nigeria i sina rapporter överdrivit sina formella åtgärder för barnets situation i landet som ej avspeglas i praktiken. Sådan kritik har barnrättskommittén riktat mot Nigeria utifrån olika exempel, så som att det de facto är skillnad i

78 _{Hypotes som har skapats med hjälp av Hadenius tankar om demokrati är den bästa styrelseform som har} beprövats internationellt.

implementeringen gällande den nya lagen Children’s Rights Act. Samtidigt som kommittén ibland inte tar hänsyn till att vissa formella beslut kan ta tid att implementera, särskilt i nya demokratier där förvaltningen inte är lika fullt utvecklad som i en gammal demokrati. Studien har undersökt Nigerias formella implementering och ej de facto situationen gällande barnets rättigheter, därmed kan Nigerias partiskhet ej ha påverkat resultatet i den mån att det skull ge missvisande resultat; eftersom lagar och ratificeringar av konventioner ej kan vara overkligt. Sedan att det är skillnad mellan teori och praktik kan troligen vara fallet i Nigeria.

6.3 Diskussion

Barnkonventionen är utformad på ett sådant sätt att stor tolkningsram tillkommer för staterna, vilket framkom i studien och bekräftas genom att barnrättskommittén har upprättat general comments, allmänna riktlinjer, för att konventionsstaterna ska kunna implementera

konventionen. Anledningen till att konventioner i allmänhet är utformade på ett sådant sätt inom mänskliga rättighetsdiskursen är för att största möjliga antal stater ska ansluta sig. Det kan möjligtvis även förklara varför olika stater och kulturer efterlever konventionen i större utsträckning än andra. När barnkonvention tillkom så restes protester på att konventionen var västerländsk och inte tog hänsyn till andra kulturer, vilket även blir tydligt genom

biståndsklausulen i konventionen. Redan i utgångsläget förutsåg man att vissa stater

omöjligen skulle kunna efterleva konventionen. Det skulle därför vara av intresse att studera barnkonvention från ett kulturrelativiskt synsätt för att synliggöra andra villkor som möjligen kan förklara varför brott mot barnkonventionen sker.

Efterlevnaden av FN:s barnkonvention är en fråga om gradskillnad bland konventionsstater; studiens resultat tyder på att demokratier till större grad efterlever barnkonventionen formellt, men att implementeringen av konventionen i praktiken skiljer sig från det formella, varav betydelsen av demokratins konsolidering kan belysas. Nigeria är en ung demokrati och är fortfarande i konsolideringsfasen, vilket innebär att demokratin ännu inte har rotfästs sig i Nigeria. Detta kan påverka och har utifrån studiens belysning påverkat Nigerias reella implementering av barnkonventionen, då förvaltningen ej är lika utvecklad som förslagsvis i en äldre konsoliderad demokrati. Det innebär att barnkonventionen tycks efterlevas till större grad på papperet än reellt; därmed har förslagsvis unga demokratier till en början ej lika stor de facto verkan som äldre demokratier. Det skulle därför vara intressant att studera Nigeria utifrån ett förvaltningsperspektiv som belyser den enskilda tjänstemannens roll gällande

konventionens efterlevnad. Därmed kan förslagsvis demokrati till en början ha en ideologisk verkan, där idén är att förändra tillstånden för barn men som i praktiken fallerar.

Sammanfattning

I november1989 säkerställdes barnets rättigheter i FN:s konvention om barnets rättigheter och därmed fick barnet en särskild ställning internationellt, ett barnperspektiv ska vara i fokus vid beslut fattade av staten. Trots det förekommer kränkningar både i nord och syd dagligen; kritik har rests mot Sverige för statens hantering av bortförda barn, vilket aktualiserar frågan hur respekten för konventionen är bland övriga konventionsstater? Har demokrati en positiv inverkan på staters efterlevnad av barnkonventionen?

Studiens syfte är att undersöka om demokrati kan vara en relevant faktor till staters implementering av barnkonventionen formellt; fallet utgörs av Nigeria. Nigeria är ett heterogent land i tredje världen som sedan självständigheten har avlösts av olika militärregimer och stundvis civilt styre, men är sedan 1999 en demokrati. Ett land som ratificerade FN:s barnkonvention i början av 90-talet. Fokus är därför på att studera om det kan urskiljas en gradskillnad gällande statens implementering av barnkonventionen över tid och ifall det härledas till demokrati. Att Nigeria är i fokus i studien beror på att landet möjliggör den teoretiska ansatsen, eftersom Nigeria har tydliga tidsramar för statskickets status – demokrati eller diktatur och därmed när en möjlig förändring kan ha ägt rum.

Frågeställningen i studien är följande:

• I vilken grad har Nigeria efterlevt FN:s barnkonvention utifrån de landrapporter (1995 och 2003) som har lämnats till FN:s barnrättskommitté?

• Kan det urskiljas någon skillnad gällande statens implementering av FN:s barnkonvention före och efter demokratiseringen?

• Om det kan urskiljas någon skillnad av Nigerias implementering av FN:s barnkonvention har demokratin haft en positiv inverkan?

Materialet som utgör den fundamentala grunden för studien är dels de två landrapporter som har lämnats till FN:s barnrättskommitté före och efter demokratiseringen i Nigeria, dels barnrättskommitténs rapporter som har granskat Nigerias rapporter. Barnrättskommittén är en övervakningskommitté vars uppgift är att granska konventionsstaternas efterlevnad av

konventionen. Dessa dokument utgör grunden för analysen av Nigerias förhållning till konventionen. Rapporterna har möjliggjort en komparativ studie av Nigerias förhållning till

barnkonventionen före och efter demokratiseringen; analysverktyget som har använts är en mest-lika design som ämnar mäta till vilken grad Nigeria har implementerat konventionen.

Den teoretiska utgångspunkten är demokrati och specifikt idén om att demokratin är den mest fördelaktiga styrelseformen som är beprövad. Tanken är att demokratier tenderar att ta mer hänsyn till mänskliga rättigheter än diktaturer. Vid analysen har därför en hypotes använts: Demokratiska regimer tenderar historiskt sett att ta mer hänsyn till mänskliga rättigheter; i demokratier är medborgarna i fokus och det är medborgarna som innehar makten att avsätta de ansvariga till skillnad mot en diktatur som styrs med en järnhand. Den demokratiska styrelseformen, dess tröghet, bidrar till att förändringar sker stegvis och kontrollerat, vilket minimerar risken för kränkningar. Genom en parlamentarisk ordning får besluten mer substans, eftersom beslut och åtgärder vilar på en majoritetisk grund till skillnad mot i en diktatur där en sådan princip saknas. Därmed kan demokrati som styrelseform ha en positiv inverkan på staters implementering av FN:s barnkonvention; Nigeria bör formellt uppvisa större grad av implementering av FN:s barnkonvention efter demokratiseringen 1999 än under militärregimen.

Resultaten som har framkommit under studien tyder på att Nigeria formellt har till större grad implementerat barnkonventionen under demokratisk regi, än under militärregimen. Detta har synliggjorts genom den komparativa studien. Det är tydligt genom de tre artiklar (utbildning, barn i konflikt med lagen och barnarbete) som har undersökts i de olika rapporterna; i den initiala landrapporten har enbart artikeln gällande utbildning till större grad respekteras och de två andra har kränkts av Nigeria. Vid den andra rapporten har alla tre artiklarna till större grad efterlevts formellt av Nigeria. Därmed har hypotesen infriats och demokrati är därmed av betydelse för staters efterlevnad av barnkonventionen.

Referenslista