_____________________________________________________
Statsvetenskap 61-90 hp
_____________________________________________________FN:s barnkonvention
Demokratins positiva inverkan på staters implementering av
barnkonventionen. Fallet Nigeria.
Josephine Lindström
C-uppsats 15 hp Gunnar Hansson
Högskolan i Kalmar Humanvetenskapliga institutionen
UNIVERSITY OF KALMAR School of Human Sciences
Title: United Nations Convention on the Rights of the Child. Democracy’s positive effect on states’ implementation of the Convention. The case Nigeria.
Author: Josephine Lindström.
University Education: Political Science, 61-90 hp. Supervisor: Gunnar Hansson.
Abstract
Even though many states have ratified the UN Convention on the Rights of the Child and sworn to protect children’s rights, violations occur everyday both in developed and developing countries. United Nations gave Sweden critique for not implementing the
Convention concerning article 11, which raises the question how rescpeted the Convention is amongst other states? Does democracy contribute to a higher level of implementation of the Convention by states?
The purpose of this study has therefore been to research if the factor democracy is of
importance in relation to a higher level of implementation of the Convention by states, which is examplified by Nigeria. Nigeria has a history of being governed by military rule
(dictatorship), but is since 1999 a democracy, which makes the state intereseting case to study for measuring the correlation between democracy and level of implementation of the
Convention; to conclude if there is such a correlation.
The study indicates that there is a clear correlation between democracy and the level of implementation of the Convention shown by Nigeria. Therefore the conclusion is that democracy can have a positive effect on states’ implementation of children’s rights.
Key words: UN Convention on the Rights of the Child. UN Committee on the Rights of the Child, Nigeria, democracy, implementation, state party report, concluding observation, children’s rights.
Innehållsförteckning
1 Introduktion...1 1.1 Inledning………...1 1.2 Problemformulering……….... 2 1.3 Syfte………. 3 1.4 Frågeställningar………4 1.5 Metod………... 41.6 Material och källkritik……….. 6
1.7 Avgränsningar……….. 8
1.8 Disposition………... 9
2 Teori - Demokratins positiva inverkan på staters respekt för barnkonventionen…… 10
2.1 Universell definition av begreppet demokrati………..10
2.2 Demokratins positiva inverkan……… 11
2.3 Hypotes……… 11
3 Bakgrund – FN:s barnkonvention och kort historik om Nigeria……… 12
3.1 FN:s barnkonvention……… 12
3.1.1 Kort historik om FN:s barnkonvention………... 12
3.1.2 FN:s barnkonventions innehåll och huvudprinciper………... 12
3.1.3 FN:s barnrättskommitté – kontrollinstans………... 13
3.2 Kort historik om Nigeria………... 13
4 Nigerias landrapporter och FN:s barnrättskommittés rapporter………... 15
4.1 Nigerias initiala landrapport före demokratiseringen ………. 15
4.1.1 Nigerias implementering av enskilda artiklar från FN:s barnkonvention……….. 15
4.1.1.1 Utbildning………... 15
4.1.1.2 Barn i konflikt med lagen………... 16
4.1.1.3 Barnarbete………... 16
4.2 FN:s barnrättskommittés initiala rapport före demokratiseringen ……….. 16
4.2.1 Bristfallande implementering enligt FN:s barnrättskommitté………... 17
4.3 Nigerias andra landrapport efter demokratiseringen ………... 17
4.3.1 Nigerias implementering av enskilda artiklar från FN:s barnkonvention………... 18
4.3.1.1 Utbildning………... 18
4.3.1.2 Barn i konflikt med lagen………... 18
4.3.1.3 Barnarbete………... 18
4.4 FN:s barnrättskommittés andra rapport efter demokratiseringen ………... 19
4.4.1 Bristfallande implementering enligt FN:s barnrättskommitté………... 19
5 Nigerias implementering av FN:s barnkonvention före och efter demokratiseringen………... 21
5.1 Utvärdering av Nigerias initiala landrapport före demokratiseringen……….. 21
5.1.1 Utbildning………... 21
5.1.2 Barn i konflikt med lagen………... 22
5.1.3 Barnarbete………... 23
5.2 Utvärdering av Nigerias andra landrapport efter
demokratiseringen………. 24
5.2.1 Utbildning………... 24
5.2.2 Barn i konflikt med lagen………...25
5.2.3 Barnarbete………... 25
6 Sammanfattande analys och slutsatser………..27
6.1 Demokratins positiva inverkan på Nigerias implementering av barnkonventionen…… 27
6.1.1 Utbildning………... 27
6.1.2 Barn i konflikt med lagen………... 28
6.1.3 Barnarbete………... 29 6.2 Slutsatser……….. 30 6.3 Diskussion……… 32 Sammanfattning……….. 34 Referenslista……… 36
1 Introduktion
1.1 InledningVärlden är en sfär där idéer får uttryck och utlopp. En mötesplats för alla världens stater och medborgare. FN (Förenta Nationerna) gestaltar en institutionell mötesplats – ett
samarbetsorgan för världens stater där varje medlemsstat får göra sin röst hörd. En organisation som har arbetat för gemensamma insatser för världsfred och internationell säkerhet i över 60 år, och som konstant arbetar för att mänskliga rättigheter ska respekteras.1 Det var 1948 i FN:s generalförsamling som den första globala insatsen gjordes för mänskliga rättigheter; idén om att vi alla människor är fria och innehar rättigheter utan åtskillnad.2 I november 1989 utökades och specificerades dessa rättigheter för barnet i FN:s konvention om
barnets rättigheter3 och därmed fick barnen en särskild ställning i diskursen mänskliga rättigheter.4
Runt om i världen finns det fortfarande tillstånd som hotar barnets rättigheter; tillstånd som fattigdom, krig, diskriminering av olika former och svält för att nämna några. Detta gäller alla världens barn, från nord till syd. Dessa tillstånd ter sig olika beroende på var i världen de utspelas men barnets bästa ska alltid vara i fokus enligt FN:s barnkonvention.5 I Sverige uppmärksammades i våras fallet om bortrövade Alicia i och med Kalla faktas reportage. Enligt inslaget så finns det tydliga brister i Sveriges hantering6 av bortförda barn och kritik har riktas mot Utrikesdepartementen från FN.7
Av den orsaken skapas en undran över hur FN:s barnkonvention respekteras bland övriga konventionsstater. För om ett föregångsland8 som Sverige, en demokrati, brister i sitt ansvar
1
Eriksson, Lars red. (1995), FN globalt uppdrag: fakta historia framtid, s. 13, 17.
2<www>Svenska FN-förbundet (2008), FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna. Publicerat
15 september 2008.
3 Hädanefter FN:s barnkonvention, barnkonvention eller konvention.
4 Helleberg, Lisbet (utgivningsår saknas), Barnkonventionen Rättigheter för världens barn och ungdomar, s. 3. 5 Holm, Kristina red. (2008), Handbok om barnkonventionen, s. 47.
6 Sverige anses brista i sitt ansvar gällande den elfte artikeln från FN:s barnkonvention: Olovligt bortförande och
kvarhållande av barn i utlandet. Holm a.a. s. 119.
7 <www> Kalla fakta, tv4 (2009), Tre av tio fall blir lösta. Svårlöst när länderna inte omfattas av
Haag-konventionen. Publicerat 17 april 2009.
8 Sverige var bland de första staterna att ratificera FN:s barnkonvention och var det land som först lämnade in landrapporten till FN:s övervakningskommitté, se Helleberg a.a. s.11. Sveriges barn har det bra i en
gentemot FN:s barnkonvention, vad är då sannolikheten att en stat lyckas efterleva FN:s barnkonvention som anses ha en sämre utgångspunkt? Kan demokrati i sig ha en positiv inverkan på staters efterlevnad av FN:s barnkonvention?
1.2 Problemformulering
I och med ratifikationen av FN:s barnkonvention så erkändes det att barnet har särskilda universella rättigheter som ska tillgodoses och implementeras av konventionsstaterna runt om i världen.9
Idén om ”barnets bästa” spänner tvärs igenom hela Barnkonventionen. Barnets bästa ska alltid komma i första rummet. Det betyder att makthavare och beslutsfattare och
resursfördelare måste tänka i ett barnperspektiv. Barnets bästa ska vara vägledande vid alla beslut som tas i samhället, vid all tänkbar planering. Barnets bästa ska genomsyra vardagslivet.
FN:s konvention om barnets rättigheter slår också upprepade gånger fast att varje land som ansluter sig till konventionen ska anstränga sig till ”det yttersta av sina resurser” för att genomföra barnets rättigheter. --- Det land som inte anstränger sig att genomföra barnets rättigheter, som vägrar se att dess barn far illa eller som blundar för barnens behov bryter helt enkelt mot konventionen. 10
Att efterleva FN:s konventioner tycks vara problematiskt bland konventionsstaterna i synnerhet när det gäller mänskliga rättigheter; vilket tydligt manifesterades på
världskonferensen 1993 i Wien. Synen på mänskliga rättigheter och världssamfundets uppgift gick isär och åsikten att det borde vara upp till varje enskild stat att handha mänskliga
rättigheter framkom; varken FN eller annan part har rättighet att kränka den nationella suveräniteten genom att utvärdera dess praxis gällande mänskliga rättigheter.11
Att det skiljer sig i synen och upprätthållandet av barnets rättigheter är ett faktum i tredje världen; varje dag pågår, som Unicef benämner det, ”en tyst katastrof” – barn dör framför allt
som är fallet för de handikappade; för vidare information se ”Det ser så fint ut på papperet” av Karin Paulsson (2000).
9 Helleberg a.a. s. 3.
10 Ibid, s. 3. FN:s barnkonvention utgör ej författningsstatus och kränkningar mot konvention kan därför inte tas upp i en internationell domstol. Barnkonventionen utgör en universell norm för barnets rätt i samhället; se Holm red. a.a. s. 13.
för att basala behov inte uppnås, som exempelvis brist på rent vatten. 12 Afrika har ofta mediebevakats och det har rapporterats om flera brott mot mänskligheten. Den stat som har flest invånare i Afrika är Nigeria. Nigeria är ett heterogent land, både gällande etnicitet och religion, som har en historia av kolonisering, militärkupper som har ersatt varandra och däremellan civilt styre. Ett land som hamnade i världsfokus i och med inbördeskriget Biafra på 60-talet som tog många människors liv däribland barn. Det är även ett land som i slutet på 90-talet blev demokratiskt,13 och ett land som har ratificerat FN:s barnkonvention i början av 90-talet.14
Frågan är vad det är som gör att så stora kränkningar sker dagligen i syd och inte i nord? Finns förklaringen i att demokratiska regeringar tenderar att ta mer hänsyn till mänskliga rättigheter och har därmed större respekt för FN:s barnkonvention än vad regeringar med auktoritärt styre har? Hur har situationen sett ut för barn i Nigeria över tid; har beslutsfattarna respekterat FN:s barnkonvention och gjort sitt yttersta för att se till barnets bästa? Har
demokratin främjat respekten för FN:s barnkonvention i Nigeria?
1.3 Syfte
Studiens primära syfte är att undersöka om faktorn demokrati har en positiv inverkan på staters efterlevnad av barnkonventionen formellt15; varav Nigeria utgör ett fall. Jag skall därför beskriva och förklara hur staten Nigeria efterlevt FN:s barnkonvention över tid. För att syftet ska kunna nås är ett underliggande och nödvändigt syfte att fastställa Nigerias
implementering16 av barnkonventionen, utifrån de landrapporter som staten har lämnat till FN:s barnrättskommitté17 samt kommitténs synpunkter på rapporterna. Därefter är syftet att studera om det har skett en förändring över tid, vilket nås genom en komparativ studie av rapporterna, för att kunna fastställa om Nigerias grad av efterlevnad av barnkonventionen kan härledas utifrån faktorn demokrati.
12 <www> UNICEF Sverige (2009), Barns överlevnad.. Uppdaterad 2009-01-19. 13 Utrikespolitiska Institutet (2008), Länder i fickformat nr 303 Nigeria, s. 4-6 19-22.
14 <www> United Nations, Convention on the Rights of the Child CRC/C/8/Add.26, s 2. Nigeria ratificerade FN:s barnkonvention 1991 i mars. Hämtat 2009-04-22.
15 I den här studien är det formella beslut som ska undersökas det vill säga de beslut som Nigeria anger på papperet, det är således ingen de facto studie som undersöker hur det praktiskt är.
16 I den här studien åsyftas begreppet implementering de formella åtgärder som staten Nigeria har tagit för att respektera barnets fastställda rättigheter; såsom lagar och ratificeringar av internationella konventioner. Synonymt med begreppet implementering kommer begreppet efterlevnad att användas i studien. 17 Hädanefter FN:s barnrättskommitté, barnrättskommitté eller kommittén.
Intentionen med studien är att resultaten ska leda till en större förståelse i diskursen kring barnets rättigheter, speciellt är förhoppningen att studien ska leda till att bekräfta ett av de villkor som kan antas vara av betydelse varför vissa stater tenderar att efterleva FN:s
barnkonvention till större utsträckning än andra. Naturligtvis kan inte ett fall, en studie, leda till en generalisering, men det kan förhoppningsvis indikera om faktorn demokrati är av relevant betydelse för staters efterlevnad av FN:s barnkonvention.
1.4 Frågeställningar
• I vilken grad har Nigeria efterlevt FN:s barnkonvention utifrån de landrapporter (1995 och 2003) som har lämnats till FN:s barnrättskommitté?
• Kan det urskiljas någon skillnad gällande statens implementering av FN:s barnkonvention före och efter demokratiseringen?
• Om det kan urskiljas någon skillnad av Nigerias implementering av FN:s barnkonvention har demokratin haft en positiv inverkan?
1.5 Metod
Uppsatsen är en fallstudie där fallet utgörs av statens Nigerias förhållning till FN:s
barnkonvention över tid. Enligt Robert K Yin konstituerar en sådan studie longitudinal case study det vill säga att ett fall studeras två eller fler gånger för att notera förändringar över tid. Tidsramarna väljs utifrån när en tänkbar förändring kan ha ägt rum, det vill säga på teoretisk grund. 18
Valet att studera Nigeria beror på att det är ett land i tredje världen som har avlösts av olika militärregimer men som från 1999 har övergått till ett demokratiskt styrelseskick. Nigeria har därmed tydliga tidsramar för statsskickets status – demokrati eller diktatur. Därmed så finns en tydlig tidsram för när en förändring i Nigerias förhållning till FN:s barnkonvention möjligen kan ha skett. Tidsramen möjliggör den teoretiska ansatsen att pröva om faktorn
demokrati kan vara av betydelse för Nigerias implementering av barnkonventionen. Detta är först möjligt att fastställa efter en komparativ studie av Nigerias implementering av
barnkonventionen innan och efter demokratiseringen.
Analysdesignen som kommer att användas vid jämförelsen är mest lika-designen. Metoden innebär att lika fall väljs för att utvärdera den beroende variabelns värde. I den här studien utgörs analysenheterna det vill säga fallen av Nigerias landrapporter och FN:s
barnrättskommittés rapporter. Beroende variabeln, som ska förklaras, i studien är Nigerias implementering av barnkonventionen och demokratins eventuella positiva inverkan på statens efterlevnad av barnkonventionen. Intentionen är därför att mäta graden av Nigerias
implementering av barnkonventionen i rapporterna och barnrättskommitténs synpunkter för att uttyda vilken grad Nigeria har implementerat barnkonventionen. Om det visar sig att graden av implementering skiljer sig mellan första och andra landrapporten tyder det på att demokratin har haft en positiv inverkan på Nigerias efterlevnad av barnkonventionen. Om ingen skillnad kan uttydas så har demokratin inte haft en positiv inverkan på Nigerias implementering av barnkonventionen.19 Utifrån en sådan komparativ metod kan Österuds
redogörelse om en bestämd faktor få relevans. Österud menar att då en bestämd faktor (som endast existerar i ett avseende) visar sig förklara en företeelse (som endast existerar i ett avseende med en bestämd faktor) vid en jämförelse kan faktorn sägas vara signifikant för företeelsen. I detta fall är den bestämda faktorn i så fall demokrati.20
Fokus för studien kommer att vara de texter, landrapporterna, som Nigeria har lämnat till FN:s barnrättskommitté samt kommitténs svar på dessa rapporter och därför kommer
analysverktyget kvalitativ textanalys att användas. En sådan metod används för att belysa det essentiella i texterna för att urskilja tankestrukturerna i de undersökta dokumenten; för att kritiskt granska Nigerias förhållning till barnkonventionen och säga vad Nigeria formellt anger att man gör för barnens rätt.21 Anledning till valet av metoden kvalitativ textanalys är för att den dels underlättar en komparativ studie av Nigerias implementering av
barnkonventionen över tid, men samt dels för den möjliggör studiens syfte att undersöka om Nigeria har efterlevt barnkonventionen och underlättar teoriprövningen om faktorn demokrati har haft en positiv inverkan på Nigerias implementering av barnkonventionen. En kvalitativ
19 Esaiasson, Peter m.fl. (2007), Metodpraktikan: konsten att studera samhälle, individ och marknad, s.113-114. 20 Österud, Öyvind (2002), Statsvetenskap: Introduktion i politisk analys, s. 23.
metod har därför valts istället för en kvantitativ textanalys, eftersom syftet med uppsatsen är ej att räkna hur ofta ett ord förekommer i rapporterna eller i kommentarerna; eller utgå från statistik utan urskilja de tankar som istället präglar dokumenten.22 Tankar som skall uttryckas explicit.
Urvalet att genomföra en fallstudie och studera ett land är för att undersöka om faktorn demokrati möjligen påverkar en stats implementering av barnkonventionen. Då det har visat sig att barnkonventionen inte har realiserats fullt ut i stater där demokrati är en gammal tradition väcks frågan om demokrati är eller inte är en faktor av betydelse för
implementeringen av barnkonventionen. Att Nigeria blev det land som är utgångspunkt för studien beror dels på att landet har genomgått en förvandling från militärregim till demokrati, dels för att landet har lämnat in två rapporter som förfaller inom tidsramen före och efter demokratiseringen. Kriterier som var nödvändiga för att den här studien skulle kunna genomföras. En avgränsning som har gjorts är att enbart studera ett land för att uppsatsen omfång möjliggör inte fler studier.
I studien och utvärderingen av Nigerias implementering av barnkonventionen kommer FN:s barnrättskommittés rapporter, rekommendationer och allmänna riktlinjer utgöra normen för fastställandet av Nigerias förhållning till barnkonventionen. Orsaken till det beror på att det är FN:s barnrättskommitté som innehar den signifikanta rollen i utvärderingen och
övervakningen av barnkonventionen bland konventionsstaterna. Därmed har FN, kommittén, en dömande roll gällande staters respekt för barnets rättigheter.
1.6 Material och källkritik
Huvudmaterialet i den här uppsatsen utgörs av de landrapporterna som Nigeria har lämnat till FN:s barnrättskommitté: CRC/C/8/Add.26 och CRC/C/70/Add.24; samt FN:s
barnrättskommittés ”concluding observations”: CRC/C/15/Add.61 och CRC/C/15/Add.257.
22 Bergström, Göran & Boréus, Kristina (2005), Textens mening och makt. Metodbok i samhällsvetenskaplig
Anledningen till att dessa rapporter utgör den fundamentala grunden till undersökningen beror på att det är landrapporterna23 som ligger till grund för utvärderingen av hur barnkonvention respekteras i varje stat. Det är övervakningskommitténs, det vill säga FN:s barnrättskommitté, uppgift att värdera rapporterna. Det är således den officiella rutinen för att avgöra och
fastställa staternas respekt för konventionen. Av den orsaken styrks materialets reliabilitet i tillägg med att dokumenten utgör primära källor och anses därför ha större grad av
trovärdighet24. Materialet styrker även validiteten, eftersom rapporterna är till för att värdera om staten Nigeria har formellt implementerat barnkonventionen, utifrån Nigerias egen utvärdering samt utifrån kommitténs slutsatser av de inlämnade rapporterna, samt för uttyda om det har skett en skillnad och om detta kan härledas från faktorn demokrati.
Naturligtvis kan de rapporter som lämnats av Nigeria och kommentarerna från FN:s barnrättskommitté vara tendentiösa i den aspekten att de inte är helt fria från påverkan av aktörernas egna intressen.25 I Nigerias fall kan det partiska ligga i att staten framhäver att de gör mer för barnets rättigheter på papperet än vad de gör i praktiken. Det partiska gällande barnrättskommittén är helt enkelt att de kan anses vara nitiska domare, vilket förslagsvis är kommitténs uppgift, gällande barnets rättigheter och ser därför bara att stater kan förbättra sina insatser. Men det är, som nämnt ovan, genom den här proceduren som barnkonventionen utvärderas och därmed är rapporterna relevanta för studien. Samtidigt bör parternas
tendentiöshet beaktas vid läsning av rapporterna och synpunkter kommer att ges i samband med sammanfattande analys och slutsats.
Vidare har även sekundära källor, internetkällor, använts i uppsatsen för att ge en inblick i FN:s barnkonventions uppkomst, innehåll och samt det organ som kontrollerar konventionens efterlevnad. Internetkällor ska brukas med varsamhet då informationen har genomgått flera led och kan därmed ha förlorat reliabilitet.26 Fast då information har hämtats från
organisationer (UNICEF, Svenska FN-förbundet, Rädda barnen) som har mänskliga rättigheter som arbetsfält och ibland specifikt barnets rättigheter så har det ingett större trovärdighet och pålitlighet. Det ska även påpekas att dessa organisationer inte har några
23 Alla konventionsstater är skyldiga att lämna in periodiska rapporter om lägessituationen för barnets rättigheter i landet, åtgärder som har tagits.
24Thurén, Torsten (2005), Källkritik. Liber. Andra upplagan.
25
Ibid, s. 13. 26 Ibid, s. 53.
enskilda intressen i förhållande till konventionsstaterna i FN. Källorna har även verifierats av tryckta källor som även har använts i uppsatsen.
1.7 Avgränsningar
En avgränsning som har gjorts är att enbart studera de rapporter som har lämnats av Nigeria till FN:s barnrättskommitté samt de observationer som har gjorts av barnrättskommittén. Därmed har valet gjorts att ej studera andra aktörers synpunkter eller så kallade
”skuggrapporter” om Nigerias förverkligande av barnkonventionen över tid. Anledningen till det är för det är staten Nigerias och barnrättskommitténs reflektion och bedömning över barnets situation inom landets gränser som är av intresse och inte vad andra aktörer anser, eftersom syftet med studien är att undersöka beslutsfattarnas formella åtgärder och huruvida dessa kan förklaras utifrån faktorn demokrati. Dessutom står barnrättskommittén för eventuell kritik om Nigeria har brustit i sina insatser för barnets rättigheter. Rapporterna har valts utifrån tidsramar då styrelseskicket har varit en diktatur (initiala landrapporten) samt demokrati (andra landrapporten).27
En annan betydande avgränsning som har genomförts är att enbart studera ett fåtal artiklar från barnkonventionen, specifikt delar från artiklar som berör barns rätt till utbildning, barn i konflikt med lagen och barnarbete. Valet att studera enskilda artiklar beror på att dessa har uttryckts och varit mer tydliga i båda landrapporterna och på sätt möjliggjort en komparativ studie av Nigerias förhållning till barnkonventionen före och efter demokratiseringen. Att studera artiklarna i dess helhet har ansetts omöjligt då det inte har funnits tillräckligt med underlag för det i rapporterna, detta har dock inte påverkat studiens resultat då delarna anses ha gett tillräckligt underlag. Urvalet av artiklarna beror på att dessa är värdefulla existentiellt och för att de i viss mån korrelerar med varandra. Artiklarna kan gemensamt främja barnets rätt, men även motverka om en av dessa artiklar kränks av staten. Därmed är utbildning inte bara en rättighet i sig utan även fundamental för att andra rättigheter ska vara möjligt för barnet att uppnå; utan läs och skrivkunskaper är det svårt att utöva sina andra rättigheter exempelvis åsikts- och yttrandefrihet. Vad gäller barnarbete är det inte totalförbjudet i konventionen men restriktioner finns där korrelation till utbildning uppdagas, nämligen att arbetet aldrig får hindra barnens rätt till utbildning och obligatorisk skolgång. Gällande
27 Intresseorganisationer kan konsulteras i form av ”skuggrapporter” av barnrättskommittén i samband med granskningen av landrapporterna Helleberg, a.a. s. 62. Sådana rapporter har ej använts i studien.
rättssäkerhet för barn är det oerhört viktigt att stater upprätthåller barnrättskommitténs minimum krav, eftersom dessa barn annars godtyckligt kan berövas sin frihet och möjlighet att åtnjuta andra rättigheterna i konventionen såsom utbildning. Utifrån den här aspekten är alla tre artiklarna i högst grad relevanta indikatorer på Nigerias efterlevnad av
barnkonventionen.
1.8 Disposition
I det andra kapitlet redogörs teorin som kommer användas i studien, där demokratins positiva inverkan förklaras djupare och avslutas med en hypotes som ska förklara undersökningen. Anledningen till att teorin utgör ett eget kapitel är för att underlätta för läsaren att återkomma till teorin, men samt för att teorin ska belysas innan empiriavsnittet. I det tredje kapitel ges en kortfattad bakgrund till FN:s barnkonventions uppkomst, innehåll samt hur konventionen övervakas. Det ges även en kort inblick i Nigerias politiska historia efter självständigheten. I det fjärde kapitlet redogörs det essentiella från de landrapporter som Nigeria har lämnat till FN:s barnrättskommitté samt kommittén rapporter; fokus är på de artiklar (delar av artiklar) som undersöks i studien. I det femte kapitlet sammankopplas informationen från rapporterna med barnkonventionens artiklar och barnrättskommitténs allmänna riktlinjer för att uttyda till vilken grad Nigeria har efterlevt barnkonventionen. Separat utvärdering görs av
landrapporterna. I det sista kapitlet, det sjätte, genomförs analysen och den komparativa studien av landrapporterna för att uttyda om det har skett en gradskillnad mellan rapporterna i efterlevnaden av barnkonventionen och om det kan härledas till faktorn demokrati, varför hypotesen används. Slutligen presenteras slutsatser, samt reflektioner och sist ges en sammanfattning av studien.
2 Teori – Demokratins positiva inverkan på staters respekt för
barnkonventionen
2.1 Universell definition av begreppet demokrati
När demokrati omtalas är det ofta en självklarhet vad demokrati är utan beröra fastställda kriterier, det finns olika definitioner vad som konstituerar demokrati; Axel Hadenius ger en snäv och universell definition av begreppet demokrati i boken Demokrati: En jämförande
analys. Enligt Hadenius vilar politisk demokrati på principen folksuveränitet som betyder att
makten utgår från folket; nationella åtgärder skall grundas på och legitimeras genom
folkviljan det vill säga medborgarnas vilja. För att demokrati ska vara en möjlighet krävs det fastställda principer som möjliggör att folkets åsikter kommer till ytan. Hadenius nämner att det finns två principer som är väsentliga – politisk jämlikhet och frihet.28
Politisk jämlikhet berör rösträtten det vill säga medborgarnas lika rätt att uttrycka sin
preferens samt vara valbara utifrån de fastställda regler som existerar, och val ska vara öppna, fria och korrekta som Hadenius benämner det. Vidare tillämpas majoritetsprincipen vid val för att majoritetens vilja ska avspeglas. Politiska friheter innebär enligt Hadenius att
medborgarna ska ha möjligheten till bland annat att fritt uttrycka åsikter, upprätta föreningar, utöva sin religion och hålla demonstration, vilket är möjligt genom att staten garanterar dessa rättigheter genom fastställda principer.29
Hadenius tar även upp tecken som kan visa att demokratin sannolikt kommer att bestå i en stat – demokratins konsolidering. Ett tecken kan vara när en stat har genomfört två val efter
varandra, vilket kan ses som att demokratin har fått genomslagskraft. Ett annat tecken som mer befäster demokratins bevarande är ett regimskifte, då ett regeringsparti får lämna över makten till ett annat parti. Ett sista tecken är om samhället präglas av demokratiska tendenser som manifisteras genom partier och medborgare. Då det ej kan urskiljas odemokratiska tendenser så kan demokratins anses vara beständig.30
28 Hadenius, Axel (2001), Demokrati: En jämförande analys, s. 10. 29 Ibid, s. 10-13.
30 Ibid, s. 14-15. Nigeria har genomfört tre valomgångar i landet (1999, 2003 och 2007) och därmed kan ses som ett tecken på att demokratin har slagit rot. Nigeria har dock ännu inte genomgått regimskifte.
2.2 Demokratins positiva inverkan
Demokrati som styrelseskick är att föredra framför diktatur menar Hadenius: ” Långsiktigt har de flesta diktaturer visat på en tendens till urartning i en grad och omfattning som inte har någon motsvarighet i demokratiskt styrda länder – inte ens de mest misslyckade. De mest gigantiska övergreppen mot mänskliga rättigheter i modern tid har skett under härskare som Hitler, Stalin och Mao…”.31 Demokratier tar hänsyn till mänskliga rättigheter till större utsträckning än diktaturer; som effekt av demokratiskt styrelseskick har sociala och ekonomiska rättigheter tillkommit som ser till medborgarens bästa. Hadenius uppger exempelvis att dödsstraff inte är lika förekommande i demokratier som i diktaturer.32
Hadenius anser att demokratins styrka ligger i dess tröghet det vill säga att beslut måste vila på majoritetens tycke och att åtgärder genomförs stegvis i samhället; att det sker
meningsutbyten. Styrkan är även att det regerande partiet, politikerna, är direkt ansvariga inför sitt folk och är utbytbara vid bristande förtroende. Vidare menar Hadenius att demokratiska reformer är både tidskrävande och långsamma; fördelen med det är att möjligheten att rätta fel är stor till skillnad mot en diktatur.33
2.3 Hypotes
Utifrån Hadenius antagande om att demokratin är den mest fördelaktiga styrelseformen i världen kan en hypotes skapas. Demokratiska regimer tenderar historiskt sett att ta mer hänsyn till mänskliga rättigheter; i demokratier är medborgarna i fokus och det är
medborgarna som innehar makten att avsätta de ansvariga till skillnad mot en diktatur som styrs med en järnhand. Den demokratiska styrelseformen, dess tröghet, bidrar till att
förändringar sker stegvis och kontrollerat, vilket minimerar risken för kränkningar. Genom en parlamentarisk ordning får besluten mer substans, eftersom beslut och åtgärder vilar på en majoritetisk grund till skillnad mot i en diktatur där en sådan princip saknas. Därmed kan demokrati som styrelseform ha en positiv inverkan på staters implementering av FN:s barnkonvention; Nigeria bör formellt uppvisa större grad av implementering av FN:s barnkonvention efter demokratiseringen 1999 än under militärregimen.
31 Ibid, s. 17.
32 Ibid, s. 18. Hadenius nämner att sjukvård, pensionssystem och likande har tillkommit som en följd av demokrati, därmed har demokrati en positiv inverkan på sociala rättigheter, som rätten till utbildning. 33 Ibid, s. 19.
3 Bakgrund – FN:s barnkonvention och kort historik om Nigeria
3.1 FN:s barnkonventionFör tjugo år sen togs beslutet att säkerställa barnets rättigheter i en särskild konvention som officiellt benämns som FN:s konvention om barnets rättigheter, men som mer vanligt refereras barnkonventionen. Beslutet togs av FN:s medlemländer den 20 november 1989 i FN:s generalförsamling. Hittills har 193 stater ratificerat konventionen, USA och Somalia har valt att stå utanför.34
3.1.1 Kort historik om FN:s barnkonvention
Arbetet för barnets rättigheter tog form efter första världskriget av Rädda barnens grundare Eglantyne Jebb. Arbetet ledde till den första internationella insatsen för barnen då Nationernas Förbund antog en deklaration 1924 i Genève; 1948 utökades deklarationen till Deklarationen om Barnets Rättigheter.35
Dagens konvention om barnets rättigheter tog tio år att utforma, arbetet med att forma ett juridiskt bindande dokument började inför det internationella barnåret 1979 och initiativet togs av Polen. Den andre september 1990 blev konventionen en realitet.36
3.1.2 FN:s barnkonventions innehåll och huvudprinciper
Barnkonventionen innehåller 54 artiklar som avser barn under 18 år eller den lag som gäller för landet. Konventionen utgår från idén att alla barn är lika värda och att ingen åtskillnad får göras oavsett kön, religion, ras, språk eller handikapp. 37 Vidare innehåller konventionen huvudprinciper som genomsyrar de 41 sakartiklarna och huvudprinciperna är artiklar från konventionen:”
• artikel 2 alla rättigheter skall erkännas för varje barn inom jurisdiktionen utan åtskillnad, oavsett orsak
34 <www> Rädda barnen, Alla barn har samma rättigheter. Hämtat 2009-04-30. 35 Helleberg, a.a. s.5.
36
<www>UNICEF Sverige, Barnkonventionen – kort historik.Hämtat 2009-04-30.
• artikel 3 (1) barnets bästa skall komma i främsta rummet vid alla åtgärder som rör barn
• artikel 6 rätt till liv, överlevnad och bästa möjliga utveckling
• artikel 12 respekt för barnets åsikter i alla frågor som rör barnet, möjlighet att höras i alla domstolsärenden och administrativa förfaranden som rör barnet”38
3.1.3 FN:s barnrättskommitté – kontrollinstans
I barnkonventionen står det inskrivet att en kommitté ska kontrollera och granska
konventionsstaternas implementering av barnets rättigheter. Kommittén ska bestå av arton sakkunniga experter från konventionsstaterna och väljs för fyra år; kommittén sammanträder i Genève tre gånger om året.
Alla stater som har ratificerat konventionen har förpliktelser att lämna regelbundna rapporter om landets förverkligande av barnkonventionen, första rapporten ska lämnas in efter två år och sedan vart femte år. Då ett land har avgett grundlig information i första rapporten är det inte nödvändigt att återigen ta upp samma information i nästkommande rapport.39
Återkommande rapporter ska dock informera om åtgärder som har gjorts sedan förra rapporten, utifrån kommitténs slutsatser, samt behandla vad staten gör för att förverkliga konventionen och eventuell problematik med att säkerställa barnets rättigheter.40
FN:s barnrättkommitté innehar uppgiften att utifrån landsrapporterna lämna förslag och rekommendationer till länderna, så att dessa bättre kan förverkliga barnkonventionen.41
3.2 Kort historik om Nigeria
Nigeria blev självständigt 1960 från Storbritannien och blev 1963 en federal republik. Från början utgjordes staten av tre delstater men utgörs nu av 36 delstater samt området Abuja (huvudstaden). Nigerias president är både stats- och regeringschef samt överbefälhavare; mandattiden är fyra år och presidenten kan väljas om en gång och kan därmed högst regera i två mandatperioder. Nationalförsamlingen är det organ vars uppgift är lagstiftning och utgörs av senaten och representanthuset. Nigerias författning är influerad av USA.42
38 Holm, a.a., s. 33. 39 Ibid, s. 435-439. 40 Ibid, s. 440.
41 <www> UNICEF Sverige, FN:s kommitté för barnets rättigheter. Hämtat 2009-04-30. 42 Utrikespolitiska institutet a.a. s. 13-14, 19.
Sedan självständigheten har Nigeria regerats av militärdiktaturer under perioderna 1966-1979, 1983-1999 och har under perioderna 1960-1966, 1979-1983 och från 1999 styrts civilt. 43
Nigeria har sedan 1966 kantats av kupper från olika militärledare och har under perioder försökt återinföra och bevara demokrati. Efter att diktatorn Sani Abacha avled 1998, efter har styrt landet från 1993, blev det först möjligt att återgå till en demokratisk ordning. Antalet etablerade partier i Nigeria har varit få och inför valet 1999 fanns det tre partier
representerade: Folkets demokratiparti (People’s Democracy Party), Hela Nigerias folkparti (All Nigeria People’s Party tidigare All People’s Party) och Alliansen för demokrati (Alliance for Democracy). Det var Olusegun Obasanjo från partiet Folkets demokratiparti (People’s Democracy Party - PDP) som valdes 1999 till president och återvaldes 2003. I det senaste valet, 2007, vann Umaru Yar’ Adua presidentvalet, även från PDP. Valet 2007 var den första gången i Nigerias historia som en folkvald president överlämnade till en annan av folket vald president. Folkets demokratiparti är det parti som har innehavt regeringsmakten sedan Nigeria blev en demokrati 1999.44
43 Ibid, s. 14.
4 Nigerias landrapporter och FN:s barnrättskommittés rapporter
4.1 Nigerias initiala landrapport45 före demokratiseringenI den initiala rapporten anger Nigeria att man har översett den nationella lagstiftningen samt policy, speciellt utifrån definitionen barnet i konventionen, varav en del lagar uppges vara förenliga med artiklarna i barnkonventionen. Nigeria anger ett lagförslag som har arbetats fram, 1993, som i synnerhet ska säkerställa konventionen i landet: Children’s Decree vilken skulle enligt rapporten snart fastställas parlamentariskt.46
4.1.1 Nigerias implementering av enskilda artiklar från FN:s barnkonvention 4.1.1.1 Utbildning
Enligt den initiala rapporten är det sedan 1987 fastställt att utbildning ska implementeras på alla nivåer i landet: federal, delstatlig och lokal nivå. Konstitutionen fastställer att alla barn i Nigeria har rätt till utbildning. Det uppges att barn från 6-12 år ska genomgå sex år i primary school och därefter ytterligare tre år i secondary school.47 De statliga skolorna på primär nivå uppges vara avgiftsfria, medan de sekundära är subventionerade och därmed inte helt
avgiftsfria. Rapporten anger även att ekonomiska åtgärder har avsatts i budgeten för att säkerställa den primära skolgången; till bland annat lokaler och personal. Staten har vidare, i samarbete med bland annat UNICEF, infört förskoleundervisning och har även upprättat National Commission for Nomadic Education för att tillgodose barn till nomader ska få undervisning. Staten anger att a National Task Force on the Girl Child upprättades 1993 för att alla flickor ska kunna åtnjuta fri grundutbildning. 48
45
Enligt förpliktelserna gällande rapportering till FN:s barnrättskommitté så skulle Nigerias initiala rapport varit inlämnad 1993, men lämnades in 1995. FN:s barnkonvention ratificerades i mars 1991.
46 <www> CRC/C/8/.Add.26 a.a. s. 3-4.
47 Gällande tolkningen av huruvida skolgången i Nigeria har varit obligatorisk under militärregimen har varit problematisk att urskönja. Eftersom tydliga termer som manditory eller compulsory saknas i rapporten, däremot används termen shall undergo. Men i ljuset av barnrättskommitténs rapport, där kommittén rekommenderar staten Nigeria att införa obligatorisk utbildning för att minimera ekonomisk exploatering av barn; så antas tolkningen i studien att utbildningen i Nigeria ej var obligatorisk under militärregimen. Se s 8 CRC/C15/Add.61 punkt 41.
4.1.1.2 Barn i konflikt med lagen
Den initiala rapporten anger vidare att barn definieras i lagen, the Children and Young Persons Law, som personer under fjorton år. Det fastställs utifrån the Penal Code
(brottsbalken) att kriminella handlingar som har utförts av barn under sju år, kan ej hållas ansvariga för sitt handlande och är ej straffbara men ska höras av domstolen. Det uppges att barn mellan sju och tolv år gamla kan ej hållas ansvariga för sitt handlande och kan ej straffas förutsatt att personen ifråga inte förstod konsekvenserna av sin handling. Barn över tolv år kan hållas rättsligt ansvarigt för sitt handlande. I rapporten uppges barn under tolv år döms skyldig till brott får barnet aldrig dömas till fängelse. Barn över tolv år kan därmed dömas till att avtjäna sitt straff i ungdomshäkte eller likande institution eller skola så länge det godkänns av ansvarig minister. Barn över fjorton år kan dömas till fängelse, men endast då personen inte kan tas omhand på annat sätt och får aldrig i så fall placeras bland vuxna. Enligt konstitutionen får barn aldrig utsättas för tortyr eller annan kränkande handling; dödstraff eller livstidsfängelse ska aldrig ådömas barn som har begått brott. 49
4.1.1.3 Barnarbete
Den initiala rapporten anger att arbetsförhållanden för barn regleras i the Nigerian Labour Act från 1990. Åldersgränser utstakas i rapporten men någon minimiålder för arbete definieras inte generellt; det anges vissa minimiåldrar för vissa yrken. Barn under 15 år får ej arbeta eller anställas inom industrin, samt att barn under 16 år ej får arbeta exempelvis i gruvor; att barn under 14 år får enbart anställas dag för dag och få lön dag för dag. Vidare regleras
arbetsförhållanden att barn inte får utföra sysslor som skadar deras hälsa.50
4.2 FN:s barnrättskommitté initiala rapport före demokratiseringen
Utifrån Nigerias initiala rapport har en del faktorer uppmärksammats och har väckt en del frågetecken hos kommittén. Kommittén ansåg att det faktum att the Children’s Decree inte hade lagfästs ännu, innebar att barnkonventionen inte hade någon legal förankring i samhället. Bristen på att förankra barnets rättigheter i nationell lagstiftning väckte tvivel angående hur barnets rättigheter hade prioriterats. Vidare uttrycks även oro över huruvida lagarna fattade på de olika nivåerna var förenliga med barnkonventionen. I rapporten gav kommittén förslag till
49 Ibid, s.12-13, 15, 24-25. 50 Ibid, s. 10-11.
Nigeria att anta the Children’s Decree och att staten skulle se över regelverket och dess förenlighet med barnkonventionen. 51
4.2.1 Bristfallande implementering enligt FN:s barnrättskommitté
Även om kommittén var positiv till statens krafttag till bättre implementering av
barnkonventionen gällande utbildning för alla, speciellt för flickor, ansåg kommittén att de finansiella resurserna möjligen inte var tillräckliga för att uppnå reslutat. 52
Utifrån rapporten var kommittén väldigt oroad över den nigerianske rättssäkerheten för barn som är eller har varit i konflikt med lagen och straffpåföljder för dessa. Kommittén ansåg att lagstiftningen inte var förenlig med barnkonventionen, då lagen exempelvis tillåter dödsstraff. Kommittén rekommenderar därför att nationell lagstiftning ska vara kompatibel med
barnkonventionen. Kommittén utryckte även missnöje mot den låga ansvarsåldern för brott som 1995 var från sju års ålder.53
Kommittén ansåg vidare att Nigeria ej har har tillgodosett barnets rättigheter gällande artikeln som berör barnarbete och den ekonomiska exploateringen av barn. Staten rekommenderas att utformar nya lagar som ska säkra barn från bland annat skadligt arbete.54
4.3 Nigerias andra landrapport55 efter demokratiseringen
Nigeria uppger i den andra rapporten att lagförslaget the Children’s Decree, som efter maktskiftet refereras som Children’s Bill, hade ännu inte antagits; men troligen skulle den antas snart.56 Därmed framgår det att barnkonventionen vid rapporteringen ej hade någon reell grund (legal status) i Nigeria, eftersom konventionen ej hade förankrats i nationell lag.57
51 <www> United Nations, Convention on the Rights of the Child CRC/C/15/Add.61 Ibid, s. 2,5. Hämtat 2009-04-22.
52 Ibid, s. 4. 53 Ibid, s. 4,7. 54 Ibid, s. 5, 8.
55Enligt förpliktelserna för rapportering till FN:s barnrättskommitté skulle Nigerias andra rapport varit inlämnad 1998, men lämnades in av staten Nigeria 2003.
56 Lagförslaget antogs senare 2003 och benämns numera officiellt Children’s Rights Act (CRA). Femton delstater hade infört CRA 2007; se http://www.unicef.org/wcaro/WCARO_Nigeria_Factsheets_CRA.pdf. Hämtat 2009-05-08. Publicerat augusti 2007.
4.3.1 Nigerias implementering av enskilda artiklar från FN:s barnkonvention 4.3.1.1 Utbildning
Sedan den initiala rapporten har Nigeria infört nya åtgärder angående utbildning, 1999, med programmet Universal Basic Education (UBE). I och med UBE blev utbildningen obligatorisk för alla barn i Nigeria; grundutbildningen angavs vara kostnadsfri och inkluderade numer till och med junior secondary level.58 Den primära utbildningen avsåg sex år och den sekundära tre år. Upprättningen av förskolor har utökats från 2045 skolor (1996) till 7379 (2003). Staten ska enligt rapporten upprättat utbildningar speciellt för att tillgodose exempelvis nomadbarn och flyktingar.59
4.3.1.2 Barn i konflikt med lagen
Gällande rättssäkerhet för barn är det, som i den initiala rapporten, fortfarande lagarna the Penal Code och Young Person’s Law som utgör den juridiska grunden för bedömningen. Enligt Nigeria har det skett praxisförskjutning gällande åldern för straffrättsligt ansvar till 18 år i många delstater. Ansvarutkrävandet är dock fortfarande, i linje med lagen, låg i delar i landet; det anges att barn som är 7-12 år kan dömas om de anses skyldiga. Vidare anges att barn som blir frihetsberövande tas om hand på ett korrekt sätt; enligt rapporten döms barn ej till dödsstraff eller livstidsfängelse utan sänds till ungdomshäkte (remand homes),
ungdomsfängelse (borstal institutions) eller till skolor.60
4.3.1.3 Barnarbete
Nigeria har sedan den initiala rapporten ingått ett memorandum of understanding61 med ILO i augusti 2000; ett steg för att förbättra situationen gällande barnarbete och miniålder för
anställning och arbete. Det innebär att staten ska arbeta aktivt mot barnarbete, dessutom att arbeta mot trafficking av barn i väst- och centralafrika. Staten skulle även ta hänsyn till ILO:s lag som reglerar arbete; den generella normen för anställning anges vara 19 år och vid
58 Vid fastställandet om skolgången var obligatorisk under demokratiskt regi så har tolkningen tagits att den var det: ” The first is the UBE, requiring every child to attend school, which is free, up to junior secondary level.” s. 11. Denna tolkning bekräftas i och med 45:e punkten s. 15 i rapporten. Då fastställandet av huruvida skolgången var helt kostnadsfri på båda nivåer har varit problematisk att urskönja. Eftersom ordet up to har ingett viss tveksamhet med tolkningen; antingen är skolan kostnadsfri till och med eller upp till junior secondary level. Den första tolkningen har antagits i studien.
59 Ibid, s. 11,18, 32. 60 Ibid, s. 16, 36.
61 Memorandum of understanding kan tolkas som ett skrivet avtal där bestämmelser upprättas mellan parter, som ämnas efterlevas.
lärlingspraktik (apprenticeship) måste personen har uppnått 16 års ålder. Nigeria anger även att minimiålder för anställning är alltid högre än åldern då den obligatoriska skolgången avslutas, för att säkerställa att barn går i skolan. Den fastställda ålder då den obligatoriska skolan upphör uppges vara 15 år och 16 år är den absolut lägsta åldern för anställning enligt Nigerias andra rapport.62
4.4 FN:s barnrättskommittés andra rapport efter demokratiseringen
I barnrättskommitténs andra rapport uppger kommittén att Nigeria antog the Child Rights Act i maj 2003, vilket är ett framsteg för att det nigerianska regelverket ska vara förenlig med barnkonventionen.63 Vidare nämns även delstatslagar som har trädit i kraft som ska skydda barnets rätt. Nigeria ska 2002 ha anslutit och ratificerat ILO:s två konventioner i steg mot att förhindra barnarbete: Konventionen om miniålder (nr 138) samt Konventionen om de värsta formerna av barnarbete (nr 182).64
4.4.1 Bristfallande implementering enligt FN:s barnrättskommitté
Även om staten Nigeria antog the Child Rights Act så har den enligt barnrättskommittén inte implementerats fullt ut i landet, enbart fyra delstater har vid barnrättskommitténs andra rapport infört lagen. Kommittén menar att barnkonventionen ej respekteras; miniåldern då personer kan hållas straffrättsligt ansvariga för lagöverträdelse varierar och är alldeles för låg. Barn under 18 år döms fortfarande till dödstraff utifrån shariah lagar, Child and Young Persons Law samt the Criminal Code, vilket strider mot barnkonventionen.65
Trots att åtgärder har genomförts för att grundutbildningen ska vara en realitet för barn i Nigeria, såsom budgetanslag och uppmuntran att flickor ska gå i skolan anser kommittén att det fortfarande finns tydliga problem med skolväsendet. Det uppges att möjligheten till fri och obligatorisk utbildning skiljer sig mellan staterna; köns och regionala skillnader i antal barn som påbörjar grundutbildningen och kvalitén på utbildningen är låg. 66
62 Ibid, s.17, 37.
63 Proposition the Children’s Bill som ännu inte hade antagits av National Assembly då Nigeria lämnade in sin andra rapport; uppges av barnrättskommittén ha antagits senare under 2003 det vill säga Child Rights Act. 64<www> United Nations, Convention on the Rights of the Child CRC/C/15/Add.257, s. 1-2. Hämtat 2009-04-22.
65 Ibid,s. 3,6, 21-22. 66 Ibid, s. 15.
Kommittén är bekymrad över situationen gällande barnarbete; många barn arbetar trots att staten har ratificerat ILO:s konventioner som ska arbeta mot förekomsten av barnarbete. 67
5 Nigerias implementering av FN:s barnkonvention före och efter
demokratiseringen
5.1 Utvärdering av Nigerias initiala landrapport före demokratiseringen
I både Nigerias och FN:s barnrättskommittés initiala rapporter uppges the Children’s Decree vara ett lagförslag, där syftet är att barnkonventionen skall få en juridisk grund i Nigeria för att säkerställa barnets rättigheter. FN:s barnrättskommitté påpekar att bristen att förankra barnkonventionen i nationell lag tyder på att barnkonventionen inte har varit högt prioriterad av Nigeria; lagar inom landet kan möjligen strida mot bestämmelser i konventionen.
5.1.1 Utbildning
Enligt barnkonventionens 28 artikel stipuleras barnets rättigheter till utbildning:” 1. Konventionsstaterna erkänner barnets rätt till utbildning och i syfte att gradvis förverkliga denna rätt och på grundval av lika möjligheter skall de särskilt: a) göra grundutbildning obligatorisk och kostnadsfritt tillgänglig för alla”.68Konventionens artikel som sådan har inte fastställt någon tidsram för utbildningens längd; barnrättskommittén har fastställt att
grundutbildning bör minst vara kostnadsfri och obligatorisk i sex år och att utbildningens längd ska avse nio år. Alla barn ska ha en möjlighet att ta del av undervisning.69
I den initiala landrapporten som har lämnats till FN:s barnrättskommitté angav Nigeria att enligt konstitutionen ska alla barn från 6-12 år genomgå utbildning; utbildningens längd avser nio år, varav sex år är kostnadsfritt för alla barn i kommunala skolor. Den sekundära skolan är subventionerad, men inte helt kostnadsfri. Då det avser frågan om grundutbildningen är obligatorisk i Nigeria, som det tidigare har påpekats i studien, anges det ej ordagrant i
Nigerias rapport. Barnrättskommittén har i sin utvärdering, av Nigerias initiala rapport, angett att Nigeria borde införa obligatorisk utbildning; därmed har tolkningen antagits att
grundutbildningen ej var obligatorisk under militärregimen. Nigeria visar härmed tendenser till viss grad efterleva barnkonventionen; vad avser utbildningens längd samt att skolgången är kostnadsfri i sex år vilket är i linje med barnkonventionen och barnrättskommitténs minimum rekommendationer.
68 Holm red. a.a. s. 295. 69 Ibid, s. 295-297.
Då det avser alla barns rätt till att ta del i undervisning har Nigeria vidtagit en del åtgärder för att barn ej ska diskrimineras; upprättat organ som ämnar tillgodose att barn till nomader får undervisning och att flickor ska prioriteras vid utbildning. Detta tyder på en vilja att alla ska få möjlighet till utbildning, men visar att alla barn i nuläget inte har möjlighet till utbildning. Något barnrättskommittén även påpekade. Förskolor har inrättats för barn, vilket inte är något krav enligt artikeln, men som enligt barnrättskommittén och forskning kan främja barnets utveckling.70
5.1.2 Barn i konflikt med lagen
FN:s barnkonvention tar upp rättssäkerhet för barn som är i konflikt med lagen i framför allt två artiklar: artikel 37 och 40. Enligt konventionens 40 artikel: ”3. Konventionsstaterna skall söka främja införandet av lagar… för barn som misstänks eller åtalas för eller befinnes skyldiga att ha begått brott och skall särskilt, (a) fastställa en lägsta straffbarhetsålder; ”. 71 FN:s barnkonvention anger inte uttryckligen en lägsta ålder för straffrättsligt ansvar; barnrättskommittén anser dock att den absoluta miniåldern i världen är tolv år och
rekommenderar att gränsen höjs till arton år bland konventionsstaterna.72 Barnrättskommittén anser i sin första rapport att Nigerias lagstiftning bryter mot konventionen. Nigeria har
fastställt i sin första rapport att barn från sju års ålder är straffrättsligt ansvariga och kan dömas för ett brott om personen anses skyldig. Därmed har Nigeria angett lägsta åldern då en person ska kunna dömas till straffpåföljder. Utifrån barnrättskommitténs rekommendation brister Nigeria i sitt ansvar mot konventionen, då barn vid sju års ålder kan få straffpåföljder; en avsevärt lägre ålder än den ålder kommittén uppgett som minimikrav internationellt.
Artikel 37 stipulerar även rättssäkerhet för barn som är i konflikt med lagen:
”Konventionsstaterna skall säkerställa att (a) Inget barn får utsättas för tortyr eller annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning. Varken dödsstraff eller livstids fängelse utan möjlighet till frigivning får ådömas brott som begåtts av personer under 18 års ålder”.73I den här
artikeln fastställs det tydligt att, som barnrättskommittén även kräver, konventionsstater måste
70 Ibid, s. 301-302. 71 Ibid, s. 416. 72 Ibid, s. 419. 73 Ibid, s. 383.
fastställa i lagstiftning att det är förbjudet att döma barn under arton år till livstidfängelse, dödsstraff eller tortyr.74
Barnrättskommittén har riktat kritik mot Nigerias förhållning till artikel 37 (a) som kommittén anser att Nigeria bryter, eftersom Nigeria tillåter dödsstraff. Enligt Nigerias konstitution är det förbjudet att döma barn till livstidsfängelse, dödsstraff eller utsätta dem för tortyr. I lagen the Children and Young Persons Law definieras barn som individer under 14 år. Därmed kan personer från 14 års ålder dömas till livstidsfängelse, dödsstraff och utsättas för tortyr. Det är tydligt att Nigeria bryter mot konventionen, eftersom den nationella lagstiftningen tillåter att personer under arton år får dömas, vilket strider mot åldern som är fastställd i artikeln det vill säga arton år.
5.1.3 Barnarbete
Restriktioner kring barnarbete står formulerat i barnkonventionens 32 artikel: ”1.
Konventionsstaterna erkänner barnets rätt till skydd mot ekonomiskt utnyttjande och mot att utföra arbete som kan vara skadligt eller hindra barnets utbildning eller äventyra barnets hälsa…2… med beaktande av tillämpliga bestämmelser i andra internationella instrument skall konventionsstaterna särskilt (a) fastställa miniålder eller miniåldrar som minderåriga skall ha uppnått för tillträde till arbete;”.75 Enligt artikeln uppges ej en specifik miniålder för arbete i konventionen, men enligt barnrättskommittén så bör konventionsstaterna upprätta miniåldrar i likhet med internationella normer. Staterna ska konstant arbeta för att förbättra normerna i landet så är dessa överensstämmer med de internationella. Med internationella normer åsyftas att staterna bör ansluta sig till Internationella arbetsorganisationens (ILO) konventioner: Konventionen om miniålder (nr 138) samt Konventionen om de värsta
formerna av barnarbete (nr 182). ILO anser att den lägsta miniåldern för anställning och/eller arbete bör aldrig vara lägre än åldern då person slutar den obligatoriska utbildningen och aldrig lägre än 15 år. Undantag kan dock göras och i vissa fall kan lägsta åldern vara 14 år, exempelvis vid lärlingsarbete eller då en stats inte kan upprätthålla sitt utbildningsansvar kan 14 år godkännas som miniålder; vidare kan även nationella lagar godkänna att barn mellan 13-15 år få utföra lättare arbete förutsatt det inte påverkar individen negativt, såsom försummelse av skolan eller är skadligt.76
74 Ibid, s. 384-386. 75 Ibid, s. 337. 76 Ibid, s. 341-342.
Nigeria har i sin initiala rapport angett en del miniåldrar för när barn lagligt får arbeta; åldern och yrken varierar. Trots att Nigeria har fastställt miniåldrar, som alla stater ska göra enligt barnkonventionen, är dessa inte förenliga med de internationella normer som existerar; vilka barnrättskommittén anser att staterna ska ansluta sig till. ILO anger att den lägsta åldern för anställning och/eller arbete är 15 år eller vid undantag 14 eller 13 år förutsatt att det ej är skadligt för personen. Nigeria har angett att barn under 14 år får arbeta och eftersom det ej anges en lägsta ålder kan det antas att personer under tretton år får arbeta, vilket strider mot ILO:s och därmed även mot barnrättskommitténs rekommendationer. Barnrättskommittén ansåg att Nigeria hade brustit i sitt ansvar gällande barnarbete.
5.2 Utvärdering av Nigerias andra landrapport efter demokratiseringen
Barnkonventionen har sedan Nigerias initiala rapport fortfarande ej förankrats i nigeriansk lagstiftning, vilket framkom i Nigerias andra rapport i januari 2003. Förslaget Children’s Bill (tidigare Children’s Decree) skulle snart godkännas under demokratisk regim. Enligt
barnrättskommitténs andra rapport antogs Child Rights Act (tidigare Children’s Bill) i maj 2003 och därmed är barnkonventionen förankrad i Nigerias lagstiftning.
5.2.1 Utbildning
Åtgärder har vidtagits sedan Nigerias initiala rapport gällande utbildning i Nigeria; med åtgärden Universal Basic Education har Nigeria infört att grundutbildning, primary and secondary school, är obligatorisk och kostnadsfri för alla barn i Nigeria i nio år. Skillnaden som kan uttydas under demokratisk regim är att skolan numera är obligatorisk och kostnadsfri under alla år som barn ska gå i skolan, det vill säga nio år, till skillnad mot förut då den primära utbildningen var kostnadsfri i sex år medan den sekundära var subventionerad. Dessa åtgärder att införa obligatorisk och kostnadsfri skolgång överensstämmer med
barnkonventionens föreskrifter samt barnrättskommitténs uppsatta minimikrav. Då det gäller barns rätt till att delta i undervisningen uppgavs det i Nigerias andra rapport att staten hade inrättat utbildningar direkt för barn till nomader, vilket kan ses som ett försök till att erbjuda utbildning till alla barn. Trots försök till att förbättra möjligheten till utbildning och
utbildningens kvalitet under demokratisk styrning, menar barnrättskommittén att det
fortfarande finns betydliga skillnader i tillgången till utbildning i Nigeria och könsskillnader gällande barn som påbörjar grundutbildning. Det kan övrigt tilläggas att regeringen har
fortsatt att upprätta förskolor även om detta ej är ett krav enligt artikeln, men kan ses som ett försök att förbättra barns situation i Nigeria.
5.2.2 Barn i konflikt med lagen
Nigeria uppger i sin andra rapport att det har skett en praxisförskjutning mot generösare förhållning till barn som är i konflikt med lagen gällande åldern för straffrättsligtansvar; det uppges att åldern för kriminellt ansvar numera är arton år i flertalet delstater. Men rättsligt är det fortfarande lagarna the Penal Code och Young Person’s Law, som vid den andra
rapporten, var i kraft i Nigeria. Det uppgavs även att barn ej döms till dödsstraff eller livstidsfängelse. Härmed kan det fastställas att lite har förändrats sedan Nigerias initiala landrapport, även om praxisförskjutning kan tyda på en eftersträvning att efterleva barnkonventionen. Nigeria bryter fortfarande mot artiklarna i barnkonventionen och barnrättskommitténs rekommendationer. Barn kan fortfarande vid sju års ålder vara
straffrättsligt ansvariga, inte ens barnrättskommitténs lägsta ålder respekteras som är 12 år; barn från 14 års ålder kan fortfarande dömas till dödsstraff och livstidsfängelse i strid med konventionen som fastställt minst 18 år.
Efter Nigerias andra inlämnade rapport har det formellt skett en förändring i Nigerias
lagstiftning gällande straffsäkerheten för barn i konflikt, nämligen att Child Rights Act antogs i maj 2003. Den nya lagen, en samlad lag för barnets rättigheter, definierar barn som under 18 år, vilket får konsekvensen att barn från 14 år ej längre kan dömas till dödsstraff eller
livstidsfängelse i Nigeria. Samt att barn under 18 år ej längre är straffrättsligt ansvariga.77 Därmed har det formella steget tagits att efterleva barnkonvention av Nigeria under demokratisk regi. Men barnrättskommittén påpekar i sin andra rapport har inte lagen fått nationell genomslagkraft, eftersom lagen enbart vid tidfället hade implementerats i fyra delstater. Därmed respekteras inte barnkonventionen i praktiken, eftersom ansvarsåldern fortfarande varierar i landet och dödsstraff och livstidsfängelse samt tortyr ådöms fortfarande barn under 18 år.
5.2.3 Barnarbete
Vad avser barnarbete har Nigeria sedan den initiala rapporten genomfört åtgärder gällande miniålder för anställning och arbete. Staten uppges i augusti 2000 ingått ett avtal med ILO;
77<www> Unicef (2007), Information sheet: The Child’s Rights Act . Hämtat 2009-05-08. Publicerat augusti 2007. För övrigt hade femton stater infört lagen i augusti 2007.
avtalet innebar att Nigeria skulle arbeta aktivt mot barnarbete, trafficking av barn samt respektera ILO:s konvention som reglerar miniåldern för arbete. I Nigerias andra rapport uppges att anställning aldrig får ske innan den obligatoriska utbildningen är slut, vilket i Nigeria är 15 år. Enligt Nigeria får ingen anställning äga rum innan 19 år eller vid
lärlingspraktik 16 års ålder. Att Nigeria närmar sig att formellt efterleva barnkonventionen är ett faktum; Nigeria har närmat sig internationella normer i och med avtalet med ILO,
barnarbete ska motarbetas och miniåldern har fastställts till 16 år. Barn under 14 år får därmed ej längre utföra arbete, högre än ILO:s bestämmelse på 15 år. Därmed har Nigeria till viss del efterlevt barnrättskommitténs rekommendationer genom att eftersträva internationella normer, men fortfarande kvarstår en formell ratificering.
Barnrättskommitténs uppger i sin andra rapport att Nigeria tagit ett ytterligare steg mot att efterleva barnkonvention. Barnrättskommittén anger att Nigeria hade anslutit och ratificerat ILO:s två konventioner: Konventionen om miniålder (nr 138) samt Konventionen om de värsta formerna av barnarbete (nr 182), något som barnrättskommittén uppmanar alla konventionsstater att ratificera. Nigeria kan därmed formellt anses följa barnkonvention utifrån barnrättskommitténs rekommendationer att stater ska ansluta sig till ILO:s
konventioner. Enligt barnrättskommittén förekommer dock fortfarande barnarbete i Nigeria sedan ratificeringen, vilket tyder på att konventionerna inte har fått praktisk grund i Nigeria.
6 Sammanfattande analys och slutsatser
6.1 Demokratins positiva inverkan på Nigerias implementering av barnkonventionen Att förankra barnkonventionen juridiskt i Nigeria har varit en lång process; en process som påbörjades under militärregimen och som slutligen skulle befästas under demokratisk regi i och med att Child Rights Act antogs i maj 2003. Det är av väsentlig vikt att påpeka att barnkonventionen ratificerades under militärregimen, 1991, och borde därför fram till
makskiftet 1999 utgjort legal status i landet; det innebär som barnrättskommittén har påpekat att konventionen har varit lågt prioriterad samt att lagar kan ha stridit mot konventionens syfte. Även om barnkonventionen inte över natt fick en legal status i landet, efter
demokratiseringen, har barnkonventionen slutligen genom parlamentarisk beslutsform fått en juridisk grund för att formellt säkerställa barnets rättigheter i Nigeria. Därmed har demokratin haft en positiv inverkan på statens agerande. Men som barnrättskommittén uppgav i sin andra rapport, 2005, hade inte lagen fått stor genomslagskraft, eftersom fyra delstater enbart hade infört lagen; 2007 hade 15 delstater infört lagen enligt UNICEF. Detta kan ses som ett tecken på demokratins tröghet det vill säga att demokratiska reformer tar tid att implementeras. 6.1.1 Utbildning
Utbildning i Nigeria har utifrån de landrapporter som lämnats till barnrättskommittén, före och efter demokratiseringen, varit en formellt prioriterad artikel. Under militärregimen har barnkonventionen efterlevts till viss grad utifrån barnrättskommitténs fastställa principer; under militärregimen hade Nigeria enligt konstitutionen fastställt att alla barn mellen 6-12 år skulle gå i skolan och den primära utbildningen var kostnadsfri i sex år, medan den sekundära skolan var subventionerad. Härmed uppvisar Nigeria signaler på att upprätthålla principerna gällande utbildnings längd det vill säga nio år och barnrättskommitténs minikrav att
utbildning skall vara kostnadsfri och avse minst sex år. Nigeria bryter mot konventionen gällande att ej upprätthålla en obligatorisk skolgång, varav minikravet är sex år, men brister även i att förse att alla barn ska kunna delta i utbildning; indikationer som att Nigeria har upprättat organ för att vissa grupper ej ska diskrimineras bekräftar att barn de facto
diskrimineras. Slutligen har Nigeria under regimen infört förskolor, vilket kan ses som ett steg för att förbättra barnets utveckling i landet, något som inte är ett krav.
Efter demokratiseringen har barnkonventions artikel till hög grad formellt efterlevts, eftersom Nigeria har infört åtgärder som har lett till att flertalet av kraven som barnrättskommittén har
ställt möts. I och med åtgärden Universal Basic Education blev utbildningen obligatorisk och kostnadsfri i nio år; varav skillnaden sedan tidigare regim är att skolgången fastställs vara obligatorisk och att utbildningen blev gratis under hela skolgången. Därmed uppfylls de fastställda kraven gällande att skolgången ska vara obligatorisk och kostnadsfri i minst sex år och att utbildningens längd ska avse nio år. Detta kan avspeglas från demokratins positiva inverkan på åtgärder, eftersom man sätter medborgaren i fokus vilket resulterar i att sociala rättigheter tillmötesgås varav utbildning är en sådan rättighet. Vad avser Nigerias åtgärder för att alla barn ska kunna ta del i undervisning har man upprättat utbildningar för vissa grupper; barnrättskommittén anser att det finns stora skillnader runt om i landet i det avseende och därmed uppnår inte Nigeria fullt ut att efterleva barnkonventionen. Det här kan ses som ett tecken på att demokratiska beslut är tidskrävande och att det tar tid innan resultat nås. Slutligen har förskolor utökats och kan ses i skenet av att utveckling nås stegvis.
6.1.2 Barn i konflikt med lagen
Under militärregimen har staten ej upprätthållit en god rättssäkerhet för barn i Nigeria och Nigeria har därmed brutit mot barnkonventionen gällande artiklarna 37(a) och 40; utifrån riktlinjer som har angetts av barnrättskommittén. Gällande den 40 artikeln skall staterna fastställa en lägsta straffbarhetsålder och enligt barnrättskommitté är den absolut lägsta åldern 12 år internationellt; uppmaningen är att konventionsstater bör sträva att höja åldern till 18 år. I studien har det framkommit att den lägsta åldern för straffrättsligt ansvar under
militärregimen var sju år; Nigeria frångår tydligt kommitténs krav och bryter mot
konventionen. Gällande artikel 37 (a) skall konventionsstater garantera att inget barn under 18 år döms till dödsstraff eller livstidsfängelse. Här uttrycks ett tydligt fastställt krav i
konventionen att inget barn under 18 år får dömas. I studien framkommer det att Nigeria i lagen Children and Young Persons Law fastställer åldern 14 år som brytpunkt för när en person ej längre räknas som barn, vilket får konsekvensen att barn från 14 års ålder kan rättsligt ådömas dödsstraff och livstidsfängelse. Nigeria har därmed under militärregimen tydligt frångått konventionen. Detta är ett tydligt tecken på att auktoritära regimer till mindre grad ser till medborgarnas bästa och att kränkningar oftare förekommer i auktoritära regimer.
Efter demokratiseringen i Nigeria hade det till en början inte genomförts några juridiska åtgärder gällande rättsäkerheten för barnet; det uppges i Nigerias andra rapport att en
praxisutveckling har utvecklats där det straffrättsliga ansvaret i delar av landet har höjts till 18 år som barnrättskommittén har rekommenderat. Praxisutvecklingen kan tyda på att
