Angående frågeställningen kring undervisning och social fostran tyckte mina kollegor att den sociala samvaron i skolan och klassen var mycket viktig. Att skapa en social samvaro där alla är delaktiga, oavsett kunskapsnivå, är väldigt viktigt, att sträva mot att få klassen att gemensamt arbeta mot samma mål
Denna fråga tyckte yrkeslärarna var väldigt viktig, att gruppen skall sträva efter mål med gemensamma krafter. Vikten av att lära sig att arbeta i grupp tyckte alla yrkeslärar- na var mycket viktig, att lära eleverna att fungera i grupp för kommande arbetsuppgifter var av betydelse för skolarbetet och senare för arbetslivet.
Yrkeslärarna var mer benägna att framhålla gruppens arbete som viktig i det dagliga arbetet. Ämneslärarna tänkte i lite annorlunda banor. Det kan jag förstå, för deras upp- gift är ju att lära en mängd olika individer att t.ex. läsa och skriva svenska. Det är inte lika uppenbart med gruppsamverkan i klassrumsundervisning som det är i ett restau- rangkök.
5.5 Individuella programmet
Frågan om individuella programmets existens i den svenska skolan, väckte en hel del olika känslor. Jag blev personligen förvånad över att resultaten var så långt ifrån var- andra, allt från ”skrota eländet” till ”bygg ut och vidareutveckla programmet”. Här är det ingen skillnad på svaren från yrkeslärarna och ämneslärarna, men alla hade en per- sonlig åsikt i frågan.
En del av mina kollegor tyckte att IV- programmet borde reformeras, men att det har en stor betydelse i vårt demokratiska samhälle. Det bör finnas kvar och förbättras så att fler får möjlighet till denna form av undervisning. Några tyckte att det var vårt samhälles skyldighet att ge alla samma chans till studier och att IV programmet var ett bra led i detta arbete.
De som var mest negativa tog fram argument som att programmet inte utvecklade ele- verna utan tvärtemot gjorde de svagare eleverna ännu mer försvagade. ”Förödande för vårt konkurrensutsatta samhälle att skolan medvetet skapar en grupp människor som inte klarar av de sociala kraven på kunskap.”
I dag är kraven på kunskap betydligt större än för 20 år sedan. Då fanns en stor mängd arbeten som inte krävde någon större skolning. Det svenska samhället går mot mer bild- ning och specialutbildade människor, idag och i framtiden efterfrågas välutbildade, formbara arbetare och tjänstemän. Människor som efter en kort introduktion kan sättas in i produktionen och bli lönsamma medarbetare, arbeten som med låg utbildningsnivå har exporterats till låglöneländer.
Är det demokratiskt att inte ställa högre krav och som nu utbilda människor till arbets- löshet? Svaret vet vi först om ett par år. Men det verkar svårt för lågutbildade människor att få ett bra arbete i dagens svenska samhälle.
Är det riktigt att låta 7-8 % av befolkningen stå utanför arbetsmarknaden? Kommer vi att skapa ett samhälle med överklass, medelklass och en underklass? En underklass som har svårt att komma in på arbetsmarknaden och som bäst där få de lägst betalda arbete- na.
Håller vi i Sverige på att skapa ett odemokratiskt utbildningssystem, där vi medvetet låter de som inte orkar, ta en lättare väg? Vi låter vissa kunskapsluckor passera utan att reagera, kunskaper som varje människa behöver i det nya moderna samhälle vi befinner oss i.
Är det demokratisk att inte ställa relevanta kunskapskrav på våra elever, så att de kan få en bra utbildning och ett fungerande arbete? För i morgon krävs det mer bildning och kunnande för att kunna fungera på arbetsmarknaden.
Att inte från start försöka att ge varje individ en adekvat utbildning som leder till en bra skolning och senare ett arbete, som gör henne stolt, ser jag som ett svek från samhällets sida.
Är Sverige som ett demokratiskt föregångsland på väg att skapa ett odemokratiskt ut- bildningssystem, där vissa tillgodogör sig utbildningen och vissa släpps igenom med bristfälliga kunskaper? Varningssignalerna kommer med jämna mellanrum från vissa skolor i Malmö och övriga delar av Sverige. Våren 2007 var det 23,9% av grundskolans elever som saknade godkänt i ett eller flera ämnen enligt skolverket och andelen elever
med gymnasiebehörighet minskade. (SALSA–rapporten
http://www.skolverket.se/sb/d/1637).
En stor del av eleverna uppfyller inte kraven för godkända betyg i kärnämnena, något som är väldigt viktigt för fortsatta studier. Vad brister i vårt utbildningssystem? Är det bristande resurser eller är det brister i vår pedagogiska tolkning av eleverna.
Dewey tycker att ”det är en social nödvändighet, att skolan lyssnar på eleven och vilken
social fostran han har fått i hemmet, vilka värden barnet har med sig till skolan och vilka värderingar har grundlagts i hemmet” (a.a. sid 49)
Här tror jag att vi i Sverige kör på i gamla invanda mönster och inte lyssnar på signaler från människor som kommer från andra kulturer. Mötet med den svenska demokratiska skolan uppfattas av en del som slapp. Men den är inte slö, den kommer att med tiden ställa allt högre kunskapskrav. Det gäller för lärarna att förmedla detta till elever redan på ett tidigt stadium.
Att låta eleverna arbeta med sina egna erfarenheter och som utgångspunkt från dem försöka att lösa problemen, är en pedagogik som tilltalar en yrkeslärare. Skulle denna pedagogik fungera på låg – mellanstadiet? Jag tror det. Att aktivera eleverna till att för- söka lösa problemen själva, tror jag gagnar deras initiativförmåga.
Alla som intresserar sig för utbildning förstår nog hur viktig skolan är för den demokra- tiska utvecklingen. Det är vår skyldighet att som utbildare hylla demokratibegreppen så att det inte finns några tvivel om vad som gäller ute i samhället, där har skolan en mycket viktig uppgift.