Ur ett genusperspektiv skulle man kunna säga att den antisemitiska kampanjen var helt och hållet manligt dominerad. Utav alla de namn som nämndes i samtliga, undersökta, tidningar på de människor som har blivit avskedade från sina poster så har endast manliga namn kunnat utläsas; det vill säga att det var, enligt tidningarna, endast män som befann sig på högt uppsatta poster runt om i landet. Tidningarna rapporterade även om uteslutningar ur kommunistpartiet och utifrån dessa framgick endast manliga namn, på så vis fick man aldrig veta om kvinnor var tillåtna att vara medlemmar av det kommunistiska partiet eller inte. Även då Dagens Nyheter publicerade intervjun som de hade gjort med en person i Polen så fick läsarna veta att det var en man som intervjuades och i innehållet i intervjun sägs det då att när en student med judiska föräldrar fick veta att deras tillvaro var hotad så undrade denna varför den skulle minnas att dennes farfarsfar trodde på Moses114; ännu en gång var det den manliga karaktären som drogs upp. Utifrån detta ser man att tidningarna förmedlade en starkt dominerad manlig bild och detta kan bero på att kvinnorna i slutet av 1960-talet inte fick inneha några höga eller ledande poster i Polen. I artiklarna går det heller inte att utläsa om kvinnor var studenter vid universiteten och de syns heller inte på någon av de få bilder som är publicerade i samband med artiklarna.
Min tanke då jag ville analysera det som rapporterades inom min undersökningsperiod ur ett genusperspektiv var även att analysera om manliga eller kvinnliga journalister skriver olika om de händelser som har skett. Eftersom det under tiden för min undersökning i tidningarna inte publicerades vem som hade skrivit artiklarna så blev det omöjligt för mig att analysera artiklarna utifrån detta perspektiv.
114
37 7.4 De polsk-judiska flyktingarnas ankomst till Sverige
Som jag tidigare nämnde, under min resultatdel, så fanns det under året 1969 inga artiklar tryckta om de polsk-judiska flyktingarnas ankomst till Sverige. En orsak till detta skulle kunna vara, anser jag, att om man inte rapporterade om de polsk-judiska flyktingarnas ankomst till Sverige så var det mindre risk för att antisemitiska känslor i Sverige skulle bildas. Att det var liten risk att partiet skulle lyckas med sin propagandakampanj eftersom antisemitismen inte var lika utbredd bland den yngre generationen som den där partiledarna i Polen hörde hemma rapporterades det om i Sydsvenska Dagbladet.115 Med facit i hand ser vi idag att de hade helt fel i sina resonemang, därför anser jag det vara högst troligt att det även skulle kunna hända i Sverige om man hade rapporterat om de polsk-judiska flyktingarna som anlände till Sverige.
En annan anledning till varför man kan ha utelämnat en rapportering om de polsk-judiska flyktingarna som kom till Sverige är för att det, som tidigare nämnts, uppstod diskussioner mellan de nyanlända polska judarna och de judar som redan bodde i Sverige om vem som verkligen var jude. De judar som redan bodde i Sverige ansåg att de nyanlända judarna inte var riktiga judar för att de hade vuxit upp i en kommunistisk regim och följde därmed inte de judiska traditionerna, eftersom de som redan bodde i Sverige. Som det skrevs i Dagens Nyheter så utgjordes den judiska församlingen till majoriteten av ”trogna medborgare i folkets Polen”.116 Utifrån detta poängteras att majoriteten av de polska judarna som kom till Sverige var främst trogna polska medborgare och en del av den kommunistiska regimen, och höll därför inte fast vid sin judiska identitet lika hårt som judar i Sverige gjorde. Det kanske var en anledning till varför tidningarna inte rapporterade om de polska judarnas ankomst; för att inte öka spänningen mellan dessa två grupper.
Ännu en orsak till varför det inte publicerades artiklar om de polska judarnas invandring till Sverige kan vara för att pressen bevakades noga både från den polska och den svenska sidan och den Mosaiska Församlingen i Stockholm ansåg att nyhetsjournalistiken skulle kunna försvåra utvandringen från Polen.117 Därmed är det möjligt att man gjorde allt för att inte belysa de polska judarnas invandring till Sverige, och det resulterade i att inga artiklar, om detta ämne, publicerades under året 1969.
115
Sydsvenska Dagbladet, 20 mars 1968
116
Dagens Nyheter, 3 april 1968
117
38
8. Diskussion
Enligt min metod, den beskrivande idéanalysen, är det viktigt att belysa vad det är som står i det material som jag har valt att undersöka. Vad de olika tidningarna har rapporterat har jag framfört under min empiriska genomgång och det empiriska materialet har jag även analyserat och tolkat i föregående kapitel. I detta kapitel ska jag diskutera mitt empiriska material och min analys och sammanväva den med tidigare forskning och mina teoretiska perspektiv; genus och etnicitet.
I min diskussion kommer jag att utgå från två punkter; Den antisemitiska kampanjen som fördes i Polen med början i mars 1968 och de polskjudiska flyktingarnas mottagning i Sverige.
8.1 Den antisemitiska kampanjen
De olika tidningarnas rapporteringar om den antisemitiska kampanjen varierade både i omfång och i detaljrikedom. Dagens Nyheter var den tidning som publicerade flest artiklar i samband med den antisemitiska kampanjen inom ramen för min undersökningsperiod. En anledning till varför just Dagens Nyheter var den tidning som publicerade flest artiklar och hade det mest detaljerade innehållet kan bero på att trots att Dagens Nyheter är en Stockholmscentrerad tidning så är den även rikstäckande och läses av människor över hela landet; det kan då vara viktigare för dem att rapportera med så många detaljer som möjligt, till skillnad från Göteborgs-Posten och Sydsvenska Dagbladet som främst läses av göteborgare respektive människor som bor i Sydsverige.
I en artikel som Dagens Nyheter publicerade visade svenskarna avsky för de judeförföljelser som pågick i Polen. Motståndet till de pågående händelserna var så stor att folkpartiet övervägde om de skulle åka till Warszawa eller inte.118 Denna artikel visade indirekt på ett etnicitets-tänkande där en del av det svenska folket tog avstånd från antisemitismen och polackerna genomförde en antisemitisk kampanj; detta är det grundläggande tänkandet inom etnicitet det vill säga ett ”Oss” och ”Dem” tänkande.119 I detta avseende blev en del av det svenska folket [”Oss”] då de ansåg att den antisemitiska kampanjen och judeförföljelserna i Polen var fel och polackerna [”Dem”] som genomförde den antisemitiska kampanjen och
118
Dagens Nyheter, 30 maj 1968
119
39 förföljde judarna i Polen gjorde rätt. Detta stämmer, indirekt, även väl överens med Brunes forskning där hon menar att det oftast är det odefinierade ”svenska” som utgör normen.120 Detta påvisas här då en del av det svenska folket visade avsky för de judeförföljelser som pågick, och därmed hade polackerna som drev den antisemitiska kampanjen fel, eftersom de inte innefattade det svenska tänkandet.
Lykke skrev i sin bok att den antirasistiska feminismens uppgörelse med kulturressentialismen betonades av maktskillnader och olikheter mellan kvinnor och sammanvävningar av processer som ”gör” kön, ras och etnicitet. Med tanke på att kvinnorna, i samband med den antisemitiska kampanjen, inte fick något utrymme i de svenska tidningarna så kan man tänka på vad det är som gör kön, och varför kvinnorna uteslöts; precis som Lykke säger bör man tänka efter vad det är som ”gör” kön, och därför bör man tänka över varför kvinnorna är exkluderade i artiklarna. Som tidigare nämnt kan det var så att kvinnorna inte var tillåtna att inneha några höga poster eller positioner i Polen i slutet av 1960-talet och därmed inte kom att rapporteras om i pressen.
I alla tidningars rapporteringar gick det att utläsa att det inte endast var sionisterna som hade fått skulden för de studentoroligheterna som pågick. Den polska pressen anklagade även liberalister, stalinister och imperialister för att ha varit delaktiga och även de blev avskedade från sina poster och uteslutna ur kommunistpartiet. Trots detta valde de svenska tidningarna att främst belysa den dåliga behandlingen av judarna som skedde i Polen, och på så sätt hamnade liberalisterna, stalinisterna och imperialisterna i skymundan. De svenska tidningarna visade på så sätt sympati för judarna och framförde dem som oskyldiga offer i artiklarna. Dock kan en anledning till varför judarna belystes i tidningarna mest vara för att det bedrevs just en antisemitisk kampanj i Polen som uppfattades som en antijudisk kampanj och därmed hamnade just denna ”grupp” i fokus. I det svenska språket användes ordet sionist, som tidigare nämnt, som en beteckning för människor som hade en politisk strävan att åstadkomma judarnas återvändande till Israel. I de polska tidningarna användes dock ordet sionist för att förklara människor som ett främmande element i den polska nationen.121 Därmed vill jag belysa denna källkritiska aspekt och påpeka att det är viktigt att förstå att samma ord inte nödvändigtvis behöver ha samma betydelse i olika länder och att ordens betydelse även kan förändras över tid.
120
Brune, 2004, 357
121
40 8.2 De polskjudiska flyktingarnas mottagning i Sverige
Eftersom den polska och den svenska pressen var ständigt bevakad från båda sidorna så trodde den Mosaiska Församlingen i Stockholm att om det hade rapporteras om de nyanlända flyktingarna så hade det blivit svårare för polska judar att utvandra från Polen. Enligt Dahl försökte den Mosaiska Församlingen undvika all form av publicitet angående de polska judars ankomst till Sverige, och gjorde detta bland annat genom att uppmana alla nyanlända flyktingar att inte göra några uttalanden i pressen.122 Eftersom det då inte fanns några människor som ville ställa upp på intervjuer med tidningar och tala om sina erfarenheter och om vad det var som pågick i Polen så fanns det heller ingen möjlighet för tidningarna att skaffa information till artiklar som de skulle publicera. Därmed kan det vara en anledning till varför invandringen av de polskjudiska flyktingarna blev osynliga i den svenska pressen.
En annan orsak till varför det är möjligt är att rapportering om de polskjudiska flyktingarna hade utelämnats kan bero på att det eventuellt skulle kunna uppstå konflikter mellan de nyanlända polska judarna och de judar som redan bodde i Sverige. De judar som bodde i Sverige ansåg att de polskjudiska flyktingarna inte var riktiga judar eftersom de hade vuxit upp under en kommunistisk regim och därför inte följde traditionerna som de som gjorde i Sverige. I Polen var judarna främst polska medborgare och kommunister, och på så vis var de judar i ”andra hand”. Detta påpekar även Ilicki i sin avhandling, att innan den antisemitiska kampanjen påbörjades i Polen så var de polska judarna självupplevda nationella identitet varje polsk eller judisk, utan var snarare både och.123 Men Ilicki påpekar även att trots att judiskheten i de flesta fall var låg och obefintlig i Polen så har de polskjudiska flyktingarna känsla av att tillhöra det judiska folket vuxit avsevärt sedan de kom till Sverige, samtidigt har den polska tillhörighetskänslan minskat i motsvarande grad.124 I detta syns även ett tydligt exempel av att Hylland Eriksen har rätt då ha säger att etnicitet inte endast bygger på en gemensam härkomst utan kan istället definieras av en gemensam kultur.125 Då de polskjudiska flyktingarnas judiska identitet blev starkare efter att de hade bott i Sverige ett tag och den polska identiteten minskade lika mycket så påvisas det att deras identitet byggdes upp av deras kultur och inte av deras härkomst.
122 Dahl, 2010, s. 15 123 Ilicki, 1988, s. 239 124 Ilicki, 1988, s. 243 125 Hylland Eriksen, 2007, s. 48
41 Avslutningsvis vill jag åter igen påpeka att jag har försökt att vara neutral då jag har gjort denna undersökning men torts detta är jag medveten om att mina erfarenheter, värderingar och mitt kulturella bagage kan styra sättet som jag tänker på och därmed kan ha påverkat denna undersöknings resultat, eftersom det är just ovanstående faktorer som kan ha påverkat vad i artiklarna som blev synligt för mig och i vilken riktning mina tolkningar har gått.
9. Avslutning
Avslutningsvis kan man säga att slutsatserna av min undersökning inte skiljer sig från den forskning som tidigare hade gjorts inom ramen för detta ämne. Dahl har påpekat att det verkade vara viktigt att tillåta invandringen av de polskjudiska flyktingarna till Sverige, men inte att synliggöra den. Den slutsatsen har jag också kommit fram till eftersom det inte publicerade några artiklar om de polskjudiska flyktingarna under året 1969. På så vis menar, även jag, att det var viktigt att inte synliggöra invandringen av de polskjudiska flyktingarna till Sverige.
Utifrån det etniska perspektivet förstås det att det fanns ett indirekt vi- och de tänkande i Sverige då folkpartiet övervägde att inte åka till Polen på grund av de judeförföljelser som pågick där.
Från ett genusperspektiv poängterar jag att avsaknaden av kvinnorna i denna undersökning är total eftersom det aldrig nämndes ett kvinnligt namn eller någon information om kvinnor överhuvudtaget i rapporteringarna.
Eftersom de polskjudiska flyktingarna ankom till Sverige mellan åren 1968-1972 så kan det eventuellt finnas rapporteringar om dessa flyktingar under andra år eller i andra tidningar än de som jag har undersökt. Det är förslag på framtida forskning.
42