Den egna platsen

Samtidigt som forskning talar om vikten av att vi använder oss av uterummet på ett fli- tigare sätt (Dahlgren & Szczepanski, 1991) så finns det annan forskning som poängterar att vi inte ska lägga oss i barns utevistelse för mycket, utan att barn ska kunna ha en egen plats (Mårtensson, 2004). Denna viktiga egna plats nämner barnen ett antal gånger i projektet. Det finns önskemål bland barnen om ett specifikt hus, ett hus som man kan vara själv i eller med kompis och leka. Barnen visar också några ställen som vi vid för- sta anblick tycker ser likadana ut men det visar sig att den ena kullen hyser ett bra göm- ställe medan den andra kullen har regler som gör att pedagogerna alltid måste ha upp- sikt över dem.

Tar pedagogerna för mycket anspråk på barns lek och lekmiljö när de använder utemil- jön till pedagogisk verksamhet? Barnen, i undersökning, pratar om egna platser där man kan gömma sig och vara lite för sig själv, även i dokumentanalysen upptäcker vi öns- kemål om en egen plats (Bilaga 1). Mårtensson (2004) menar att pedagogerna inte ska lägga sig i barnens utevistelse, även Knutsdotter Olofsson (1992) belyser att barns lek och aktivitet har egen värde och inte ska påverkas så mycket.

Finns det lärande perspektiv i den egna platsen? Åkerblom (2005) och Axelsson (2003) hävdar båda att det sociala samspelet utvecklas på den egna platsen. Olsson (2006) be- lyser kojans egen värde för barnets utveckling och lärande. Vi anser att pedagogisk verksamhet inte bara är pedagog styrd verksamhet, utan när något lärande sker, med- vetande görs eller tillfälle skapas. Genom pedagogiska dokumentationen kan man syn- liggöra detta lärande och på barnens villkor styra in dem på läroplanens strävansmål (Pramling Samuelsson & Asplund Carlsson, 2003). Detta kan ske när barnen är på den egna platsen, för att det är där de utvecklas och bearbetar det som tidigare har skett.

5 Diskussion och kritisk reflektion

När vi gick in i detta arbete var det med nyfikenhet på om det gick att med hjälp av barns perspektiv på sin utemiljö, skapa något som ur barnperspektiv är lärande. Det vi insåg är att själva vägen till skapandet är lärande. Vi ser, när vi gör vår dokumentanalys av empirin, att det kan vara svårt att se barnens perspektiv i hela processen trots att besluten fattas ur ett barnperspektiv. Genom att se hela processen som ett lärande och inte bara en väg till målet, skulle barnens perspektiv kunnat vara med längre i detta förskoleprojekt.

Det pratas och skrivs mycket om barns utveckling inom t.ex. motorik, men vi ser inte att det pratas och skrivs så mycket om barns demokratiska utveckling när barn är

involverade i processen. Fokus ligger oftast på resultatet eller på de samhällskrav som finns på barns delaktighet, inte på den demokratiska utvecklingen i själva processen. Vi anser att det är viktigt att lyssna på barn ur ett pedagogiskt perspektiv med fokus på etik och demokrati. Där de pedagogiska tankarna genomsyrar verksamheten lika mycket inne som ute, så inte utemiljön bara är något för landskaps arkitekter, parkförvaltning och vaktmästare utan där utemiljön och skapandet av den, också finner stöd i de

pedagogiska dokument som ska eftersträvas. Ska kanske stora projekt, som att göra om en förskolas utemiljö, drivas ”över barnens huvud” och endast små projekt involvera barnen? Eller kan det stora brytas ner i mindre delar så att pedagogerna fortlöpande informerar och delger barnen och driver projektet som en pedagogisk verksamhet? Vi har sett i detta arbete, hur viktigt det är att synliggöra barnens delaktighet om det ska bli lärandesituationer, annars blir delaktigheten endast en hjälp vid framtagandet av idéer. Genom att vara ute, tycker vi, bryts de mönster och traditioner som är fast förankrade i förskolan, vilket gör att det är lättare att tillmötesgå barns önskemål och därmed jobba barndemokratiskt. När det nämns lärandemiljö i forskningsunderlag så är det oftast innemiljön som belyses. Vi tycker det är viktigt att både innemiljö och utemiljö lyfts fram i lika hög grad samt att dessa miljöer inte bara ses som lärande miljöer, utan även som barnens arbetsmiljöer, vilka de med all rätt ska ha möjlighet att påverka och förändra.

börjat lyssna mer på barnens idéer. Det blev en inkörsport till lyssnandets pedagogik. Vi hoppas på så vis att detta arbete kan stötta, och få upp ögonen för, det demokratiska arbetssättet och lärandesituationer som inte alltid är lika synliga, d.v.s. ett arbetssätt där barn får vara med och forma sin arbetsmiljö och medverka till vilka lärandesituationer som kan uppkomma.

Vi är medvetna om att vi själva är positiva till att ta in barnens tankar och idéer, som ett pedagogiskt arbetssätt. Detta färgar givetvis vårt arbete. Enligt Sommer (2005) är det viktigt att läsaren är medveten om vilken inställning källan har och det har vi härmed deklarerat.

Att det finns svårigheter med barnintervjuer visste vi. Under våra intervjuer visade det sig då ordet önskning förknippades med önskelista och inte önskeutemiljö. Varför det var så fick vi svar på då de nyligen utskickade leksakskatalogerna inför julen, var po- pulär läsning på avdelningen och barnen var i full gång med att göra önskelistor inför julen. Med facit i hand skulle vi ha haft med oss något som påminde barnen om det diskuterade utemiljöprojektet. Även vårt val av ordet bestämma vid barnintervjun var lite olyckligt, då de inte kommit så långt i processen, inget är ju bestämt utan de har varit med och fått tycka. I barnintervjuerna tyckte nämligen inga barn att de fått vara med och bestämma. ”Formuleras frågorna fel blir svaren inte användbara, eller mycket svårtolkade.” (Olsson, 2006, s.181) Diktafonen som dokumentationsverktyg var bra vid barnintervjuerna, för att vi kunde koncentrera oss på barnen och deras svar. Vi valde bort diktafonen vid pedagogintervjuerna, eftersom den kan verka hämmande för

intervjupersonen och dess svar (Ejvegård, 2003). Detta var något vi även uppfattade hos vissa barn som knappt pratade när diktafonen slogs på.

Vårt val att intervjua två pedagoger från två olika avdelningar men endast barn från den ena pedagogens avdelning gjorde att svaren från barnen endast var påverkade av denna pedagogs tankar. Då de båda pedagogerna svarade något olika på demokratifrågorna skulle det ha varit intressant att höra om barn på andra avdelningar hade avvikande åsikter om delaktighet och hur de var insatta i projektet. Exempelvis undrar vi om stapeldiagrammet som P1 nämner som ett sätt att synliggöra projektet gjorts på olika sätt, då barnen vi intervjuade inte hade några minnesbilder av detta. När det gäller rundturen så uppstår samma fundering då vi i detta fall endast har barnens åsikter. En

rundtur med pedagogerna hade gjort att vi fått en annan syn på hindren och reglerna. Rundturen som beskrivs i arbetet som en metod att få in barns tankar upplever vi som mycket lyckad. Det blir väldigt tydligt att barn lättare ger uttryck för sina åsikter under rundtur än då de tidigare på dagen blivit intervjuade. Barnen ger en mycket mer detalje- rad och utförlig beskrivning av sin önskemiljö. Det som delvis skulle kunna förklara detta och även i viss mån de mer återhållsamma svaren under de inspelade intervjuerna är vikten av relation till barnen man ska intervjua. Intervjuerna som bandades skedde nästan omgående när vi kom till förskolan. Rundturen skedde senare alltså när vi skapat någon form av relation till barnen. Doverborg & Pramling Samuelsson (2006) hävdar att det är vilket förtroende och vilka sociala kontrakt vi lyckats skapa som är avgörande för hur mycket barnen kommer att delge sina tankar.

På det sätt som vi genomfört undersökningen och genom de metoder vi använt har vi fått svar på våra frågor. Detta har lett till att vi uppfyllt syftet att synliggöra barns rätt och möjlighet att påverka sin närmsta miljö och hur deras perspektiv kan användas för att skapa demokratiskt lärandet. Detta genom att undersöka en process där förskolebarn är delaktiga i planeringen av sin utemiljö.

En intressant fortsättning på detta arbete hade varit att komma tillbaka till förskolan när den nya utemiljön är färdig, för att se resultatet av processen och för att se hur delaktiga barnen upplevt de varit i projektet. Även för att se hur förskolan arbetat vidare med barndemokrati som arbetssätt, då vi sett att projektet utvecklat deras tankar kring det barndemokratiska arbetssättet.

Referenslista

Axelsson, Monica (2003). Barn och ungdomars behov i den fysiska miljön. Tillgänglig 2008-05-28, http://www.uppsatser.se/uppsats/4b50829575/

Barnbra (2008). Tillgänglig 2008-10-27, http://www.barnbra.se/

Bell, Judith (2000). Introduktion till forskningsmetodik. Lund: Studentlitteratur.

Berglund, Ulla & Nordin, Kerstin (2007). Barnkartor i GIS. Gröna fakta, (4), Movium. Bergem, Trygve (2000). Läraren i etikens motljus. Lund: Studentlitteratur.

Cele, Sofia (2007). Platser för barn. Locus, (4), 15-25.

Dahlgren, Lars Owe & Szczepanski, Anders (1991). Utomhuspedagogik. Linköping: Skapande vetande.

Doverborg, Elisabet & Pramling Samuelsson, Ingrid (2006). Att förstå barns tankar. Stockholm: Liber AB.

Ejvegård, Rolf (2003). Vetenskaplig metod. Lund: Studentlitteratur.

Halldén, Gunilla (2003). Barnperspektiv som ideologiskt och/eller metodologiskt begrepp. Pedagogisk forskning i Sverige. (1-2), 12-23.

Halvars-Franzén, Bodil (2007). Platsens kopplingar. Locus, (4), 26-36.

Hasselgren Biörn (red) (2003) Pedagogisk forskning i Sverige. nr1-2. Stockholm: HLS Förlag.

Holm, Kristina (red) (2008). Handbok om barnkonventionen. Stockholm: Unicef Hur blir uteplatsen en bra lärmiljö? (2008) Förskolan (2), 6.

Johansson, Eva (2003). Att närma sig barns perspektiv. Pedagogisk forskning i Sverige. (1-2), 42-57.

Johansson, Eva & Pramling Samuelsson, Ingrid (2007). "Att lära är nästan som att leka": lek och lärande i förskola och skola. 1. uppl. Stockholm: Liber.

Lindgren, Anne-Li & Sparrman, Anna (2003). Om att bli dokumenterad: Etiska aspekter på förskolans arbete med dokumentation. Pedagogisk forskning i Sverige. (1- 2), 58-69.

Lundegård, Iann. Wickman, Per-Olof & Wohlin, Ammi (Red). (2004). Utomhusdidaktik. Lund: Studentlitteratur.

fallstudie angående utvecklingsbedömningar av yngre barn. Malmö: Holmbergs. Maltén, Arne (2003). Att undervisa. Lund: Studentlitteratur.

Movium (2008). Tillgänglig 2008-10-27, http://www.movium.slu.se/forskning/index.cfm

Mårtensson, Fredrika (2004). Landskapet i leken. Alnarp: Institutionen för landskaps- planering, Sveriges Lantbruksuniversitet.

Nilsson, Nic (2002). Barnens stad. Karlstad: IPA.

Olofsson Knutsdotter, Birgitta (1992). I lekens värld. Falköping: Almqvist & Wiksell. Olsson, Titti (1995). Skolgården det gränslösa uterummet. Stockholm: Liber.

Olsson, Titti (2006). Lek äger rum. Planering för barn och ungdomar. Stockholm: Formas.

Pramling Samuelsson, Ingrid & Asplund Carlsson, Maj (2003). Det lekande lärande barnet: i en utvecklingspedagogisk teori. 1. uppl. Stockholm: Liber.

Pramling Samuelsson, Ingrid & Sheridan, Sonja (2003). Delaktighet som värdering och pedagogik. Pedagogisk forskning i Sverige. (1-2), 70-84.

Qvarsell, Birgitta (2003). Barns perspektiv och mänskliga rättigheter:

Godhetsmaximering eller kunskapsbildning? Pedagogisk forskning i Sverige. (1-2), 101-113.

Repstad, Pål (1993). Närhet och distans. Kvalitativa metoder i samhällsvetenskap. Lund: Studentlitteratur.

Sommer, Dion (2003). Børnesyn i udviklingspsykologien: Er et børneperspektiv muligt? Pedagogisk forskning i Sverige. (1-2), 85-100.

Sommer, Dion (2005). Barndomspsykologi. Utveckling i en förändrad värld. Andra reviderade upplagan. Stockholm: Runa förlag.

SOU 2003:127 (2004-02-09) Från barnolycksfall till barns rätt till säkerhet och utveckling. kap 9. Tillgänglig 2008-10-30, http://www.regeringen.se/sb/d/108/a/2584 Strandberg, Leif (2006). Vygotskij i praktiken: bland plugghästar och fusklappar. Stockholm: Norstedts akademiska förlag.

Utbildningsdepartementet (1985-12-12) Skollagen. Tillgänglig 2008-01-25,

http://www.riksdagen.se/webbnav/index.aspx?nid=3911&dok_id=SFS1985:1100&rm= 1985&bet=1985:1100

Utbildningsdeparementet (1998). Läroplan för förskolan: Lpfö 98. Stockholm: Regeringskansliet.

Vygotskij, Lev Semenovič (1995). Fantasi och kreativitet i barndomen. Göteborg: Daidalos.

Wallén, Göran (1996). Vetenskapsteori och forskningsmetodik. Lund: Studentlitteratur. Wehner-Godèe, Christina (2000). Att fånga lärandet: Pedagogiskdokumentation med hjälp av olika medier. Stockholm: Liber.

Vetenskapsrådet (2002). Forskningsetiska principer. Tillgänglig 2008-12-02,

http://vr.siteseeker.se/?charset=UTF-8&q=forskningsetiska+principer&x=26&y=6

Widerberg, Karin (2002). Kvalitativ forskning i praktiken. Lund: Studentlitteratur. Åberg, Ann & Taguchi Lenz, Hillevi (2005). Lyssnandets pedagogik. Stockholm: Liber. Åkerblom, Petter (2005). Lära av trädgård. Uppsala: SLU.

Åkerblom, Petter (2006). Ut och lek! Kreativa utemiljöer för barn och unga. Tillgänglig 2008-10-27, http://www.movium.slu.se/publikationer/pdf/06%20nr%202.pdf

Bilaga 3

Frågeområde

Personal

• Berätta om projektet

• Vilka vinningar/svårigheter?

• Tankar om att involvera barnen (barndemokrati) (lyssnande pedagogik)

Barnen

• Har ni fått vara med och önska vad som ska finnas på er nya utemiljö? • Vad fick ni göra? Och vad önskade ni er?

• Har ni sett någon förändring ute?

Bilaga 4

Hej!

Vi är två lärarstudenter, från Lärarutbildningen i Malmö, som skriver vårt

examensarbete ang. hur barn kan vara med och bestämma om sin utemiljö. I en artikel i tidningen Förskolan fick vi reda på att Ert barns förskola håller på med ett projekt där man involverat barnen i utformandet av den nya utemiljön.

Därför skulle vi vilja intervjua Ert barn, för att undersöka hur barnen känner sig delaktiga i projektet och en del av detta material kommer vi att använda i vårt examensarbete. För att kunna göra detta måste vi ha Ert godkännande, därför lämnar vi ut denna förfrågan.

Tack på förhand!!!!

Carina Thomsen och Patrik Karlsson

Ja, det får ni gärna göra.

Nej, det ställer vi inte upp på.