Det nya gränssnittet mellan Socialstyrelsen och

Mot bakgrund av regeringens tidigare beslutade förändringar av-seende myndighetsstrukturen finns det nu förutsättningar att genomföra ändringar i syfte att uppnå en mer tydlig och verksam-hetslogisk ansvarsfördelning. Den principiella utgångspunkten för förslagen är som anges ovan att åtgärder som huvudsakligen syftar till vård och behandling av eller insatser till individer är Social-styrelsens ansvar. Folkhälsomyndigheten ska ansvara för åtgärder som i huvudsak syftar till att skydda befolkningen mot smittsamma sjukdomar och andra allvarliga hälsohot.

Smittskyddslagen har ett huvudsakligt befolkningsskydds-perspektiv. Det föreslås därför att de uppgifter Socialstyrelsen i dag svarar för enligt smittskyddslagen och smittskyddsförordningen samlas på Folkhälsomyndighetens som blir förvaltningsmyndighet för smittskyddet. Detta innebär att Folkhälsomyndigheten får an-svar för de förvaltningsuppgifter som följer av smittskyddslagen och smittskyddsförordningen och i princip motsvarande före-skriftsrätt som Socialstyrelsen har i dag (se närmare om föreskrifter i avsnitt 6.5.6) samt ansvar för smittskyddets krisberedskap.

Eftersom Folkhälsomyndigheten blir förvaltningsmyndighet för smittskyddet finns inte längre samma behov av att utpeka en myndighet som ansvarig för samordning av smittskyddet, den upp-giften i smittskyddslagen bör därför tas bort.

Vad gäller vaccinationsprogrammen har dessa ett huvudsakligt befolkningsskyddsperspektiv varför de bör falla under

Folkhälso-myndighetens ansvar.32 Hur själva vaccinationerna ska utföras av vårdpersonal bör dock även fortsättningsvis vara Socialstyrelsens ansvar såsom individrelaterade åtgärder.

Det föreslås inga förändringar vad gäller ansvaret för hälso- och sjukvårdens krisberedskap, katastrofmedicin eller den fysiska be-redskapen inom hälso- och sjukvård utan ansvaret ligger kvar på Socialstyrelsen. Katastrofmedicinen och den fysiska beredskapen inom hälso- och sjukvård hänger ihop med Socialstyrelsens kris-beredskapsansvar. Även om beredskapslagren huvudsakligen inne-håller antiviraler och på så sätt har nära koppling till smittskydds-frågor används de lagrade läkemedlen inom hälso- och sjukvården i en behandlingssituation som ett led i att hantera effekterna av ett smittutbrott, vilket faller under Socialstyrelsens ansvar.

Vad gäller områden som gränsar till smittskyddet såsom blod-säkerhet, sprututbytesverksamhet, donationsfrågor, hälso-undersökningar av asylsökande och infektionsscreening av gravida görs inte heller några förändringar utan ansvaret för dessa områden ligger kvar på Socialstyrelsen. Visserligen aktualiseras smitt-skyddsfrågor inom dessa områden men de åtgärder som vidtas har ett huvudsakligt individperspektiv. Åtgärderna vidtas inte för att utreda en smittskyddsfråga eller hindra att smitta sprids bland befolkningen i stort utan det är den enskildes skydd som är i fokus, även om åtgärderna i förlängningen kan bidra till att minska smittspridning bland befolkningen. Socialstyrelsen ska därför fortsätta att vara ansvarig myndighet för dessa områden.

Smittskyddsfrågor har även nära koppling till vårdhygien och antibiotikaresistens. Ansvaret för dessa områden är i dag delat mellan Folkhälsomyndigheten och Socialstyrelsen. Eftersom dessa frågor både har tydliga befolkningsskydds- och individrelaterade sidor finns det skäl att låta ansvaret vara delat mellan myndig-heterna, nuvarande ansvarsfördelning mellan myndigheterna följer ovan nämnda principiella grund och det föreslås därför inga föränd-ringar.

I lagen (2006:1570) om skydd mot internationella hot mot människors hälsa anges att Socialstyrelsen är nationell kontakt-punkt enligt Världshälsoorganisationens internationella hälso-reglemente som antogs i Genève den 23 maj 2005. Som en 32 Prop. 2011/12:123 Ny ordning för nationella vaccinationsprogram, s. 32.

kvens av att denna reglering har ett tydligt befolkningsskyddssyfte bör Folkhälsomyndigheten överta ansvaret att vara nationell kon-taktpunkt. Av detta följer att Folkhälsomyndigheten ansvarar för kontakter med WHO vad gäller internationella hot mot männi-skors hälsa och för förvaltningsuppgifter såsom att fatta beslut om karantänshamnar och karantänsflygplatser. Som en konsekvens av detta bör Folkhälsomyndigheten få ansvar för de uppgifter som Socialstyrelsen har i dag enligt förordningen (2007:156) om skydd mot internationella hot mot människors hälsa inklusive föreskrifts-rätt. Närmare överväganden rörande bemyndiganden att meddela föreskrifter med stöd av denna reglering och smittskyddslagen redovisas i avsnitt 6.5.6.

Som en konsekvens av den ändrade ansvarsfördelningen förut-sätts regeringen ha för avsikt att genomföra ändringar i berörda förordningar såsom Socialstyrelsens och Folkhälsomyndighetens instruktioner, kungörelsen (1942:725) med närmare föreskrifter angående tillämpning av lagen den 18 juli 1942 (nr 723) om skyddsympning inom försvarsväsendet samt förordningen (1998:58) om anmälan av vissa allvarliga sjukdomar.

Bedömningen är att den föreslagna ansvarsfördelningen bättre avspeglar de roller myndigheterna har i dag och att den medför färre gränsytor mellan myndigheterna. Ansvarsfördelningen blir tydligare gentemot de olika professioner som redan i dag har kon-takt med Folkhälsomyndigheten i samband med att anmälningar om fall av anmälningspliktig sjukdom görs. Kunskapsstyrningen rörande smittskyddsfrågorna får en tydlig hemhörighet vilket ökar tydligheten. En sådan organisatorisk lösning överensstämmer också med utvecklingen inom det internationella smittskyddsarbetet där kopplingen alltmer görs till annat folkhälsoarbete och inte bara hälso- och sjukvård, jfr exempelvis Europaparlamentets och rådets beslut nr 1082/2013/EU av den 22 oktober 2013 om allvarliga gränsöverskridande hot mot människors hälsa och om upphävande av beslut nr 2119/98/EG.

Smittskyddsområdet är sektorsöverskridande vilket innebär att det oavsett vald ansvarsfördelning uppstår gränsytor. Smittskydds-frågorna kräver därför att både myndigheter och andra aktörer samverkar. Eftersom förslagen innebär att Socialstyrelsens och Folkhälsomyndighetens uppdrag renodlas och förtydligas, ökar förutsättningarna för en väl fungerande samverkan. Myndigheterna

måste dock ha tillgång till tydliga regelverk och processer för att gränsdragningsproblematik och otydligheter ska kunna undvikas. Genom inrättandet av Kunskapsstyrningsrådet ges förutsättningar för att i mer strukturerad form än i dag hantera myndighets-gemensamma frågor. Myndigheterna i rådet kommer kunna dra nytta av varandras kompetenser vilket medför att den statliga kun-skapsstyrningen blir mer enhetlig, särskilt på områden där myndig-heternas ansvar tangerar varandra. I och med att myndigheterna måste samverka kring den gemensamma författningssamlingen kommer även regelgivningen att stramas upp.

6.5.6 Särskilt om bemyndigande att meddela föreskrifter