Det psykiska välbefinnandet hos soldater efter utsatta missioner

Den sista frågeställningen som detta kapitel skall besvara rör hur soldaterna reagerat på strids- liknande förhållanden. För att besvara frågan skulle en registerstudie behöva genomföras på soldater som särskilt befunnit sig i sådana situationer, vilka sedan jämföras med sådana som inte varit det. De resurser som skulle krävas för att genomföras en sådan studie står emellertid inte till förfogande för denna undersökning. Det som istället står till buds är resultaten från en under- sökning som genomförts på veteraner som varit delaktiga i ett antal missioner som anses ha varit särskilt krävande. Fördelen med tillvägagångssätet är att det utifrån den ställda frågan är missioner med ”rätt” profil som undersöks. Nackdelen är att det inte enbart är de soldater som varit involverade i strid som inkluderas (däremot bör rimligen de flesta ha varit det i en indirekt       

6 _{Peter Larsson, 2013, ”Första svenska bosnienbataljonen. BA01” (film), Mirakel Film & TV AB. Uppgifterna}

presenteras mellan 45:07 och 45:30. Uppgifterna ligger för övrigt i paritet med de förhållanden som rått vid BA02 som var utsatt för beskjutning vid 148 tillfällen. För detta se, Molin och Salomonsson, 2013, s. 32.

7 _{En anledning till försiktighet är att förband med mer statiska uppgifter bör ha haft tillgång till värn och andra}

befästningsanläggningar som reducerar vapenverkan utan att för den sakens skull vara mekaniserade. Ett annat skäl till försiktighet med sådana bedömningar är att i de fall ett bepansrat fordon faktiskt träffas av ett pansarbry- tande vapen eller kör på en mina, är sannolikheten hög att flera soldater skadas och/eller dödas på en och samma gång. Skadeutfallet kan då bli betydligt högre än en skadad soldat per incident.

8 _{I denna uppskattning ingår emellertid inte specialförbandens verksamhet, något som möjligen skulle kunna}

    38  

mening). I den här använda undersökningen som publicerades 2014, undersöks särskilt vetera- ner med erfarenheter från forna Jugoslavien och Afghanistan. Närmare bestämt rör studien bosnienveteraner ur förbanden BA01–BA06 samt veteraner från Afghanistan (FS17–FS19). Dessa kontingenter anses i hög utsträckning ha varit utsatta för stridsliknande förhållanden. Som mått på psykisk ohälsa användes självmord, självmordsförsök, uttag av psykofarmaka och sjukvårdsbesök med psykiatrisk diagnos som indikatorer. Gruppen veteraner jämfördes sedan genom körningar i olika hälso- och mönstringsregister med den övriga befolkningen.

Resultatet pekar på att veteranerna från Bosnien inte skilde sig från den övriga befolkningen. Ut- taget av psykofarmaka var 15 år efter hemkomst till och med lägre än i befolkningen generellt. Afghanistanveteranerna hade färre sjukdomsbesök med efterföljande psykiatrisk diagnos. Uttaget av psykofarmaka var för övrigt inte heller högre i gruppen Afghanistanveteraner. Den psykiska hälsan bland bosnien- och afghanistanveteranerna var således, med detta mått mätt, lika bra eller bättre i jämförelse med befolkningen i övrigt.9

Även vid en jämförelse med andra länders krigsmakter framstår de svenska veteranerna som förhållandevis välmående. Bland 16 318 amerikanska soldater som deltagit i ”Operation En- during Freedom" och 222 620 soldater som varit involverade i ”Operation Iraqi Freedom”, var situationen mer dyster. Omkring elva procent av de amerikanska afghanistanveteranerna och 19 procent av dem med erfarenheter från Irak uppges lida av psykisk ohälsa efter hemkomst. I ett par studier med mindre underlag från samma operationsområden uppges elva procent av afghanistanveteranerna lida av depression, allmän oro eller PTSD, något som gällde mellan 16 och 17 procent av dem med erfarenheter från Irak. Orsakerna bakom de skiftande resulta- ten menar man kan sökas dels i hur soldaterna togs ut, men givetvis också i den militära verk- samhetens karaktär. I sammanhanget påpekas att även om insatsområdet är det samma, kan uppgifterna mellan olika nationer skilja sig avsevärt åt, något som också kan förklara de stora variationerna.10 Den senare av dessa förklaringsgrunder framstår för oss som den rimligare. Att uttagningssystemet skulle spela en sådan roll ter sig paradoxalt. Detta eftersom resultaten ter sig likartade för båda de studerade missionerna, trots att insatsen i forna Jugoslavien sked- de med frivilliga före detta värnpliktiga som rekryteringsbas, medan åtminstone en andel av soldaterna i Afghanistan bör ha haft en bakgrund i det nya personalförsörjningssystemet. Li- kaså förefaller det märkligt att amerikanska soldaters ohälsotal skulle variera med var de tjänstegjort om det enbart vore på selektionsprocessen det kommer an. En mer rimlig tolkning bakom de förhållandevis sunda svenska veteranerna är alltså att de utlandsmissioner som i en svensk kontext beskrivs som särskilt högintensiva snarare ligger i det mer lågintensiva span- net i jämförelse med många andra nationers insatser.11

9 _{Martin Neovius, Kari Johansson et al., 2014, ”Mental ohälsa efter militär utlandstjänst vid missioner med hög}

stridsexponering. Fokus: BA01–BA06 & FS17–FS19”, s. 3 och 16–28.

10 _{Ibid., s. 29–30.}

11 _{Ett exempel på detta är att den svenska insatsen i Afghanistan som skördade fem svenska soldaters liv, ibland}

beskrivs som särskilt förlustbringande. I ett svenskt historiskt perspektiv är detta givetvis riktigt. Vid en internat- ionell jämförelse kan dock konstateras att Danmark – liksom Sverige ett litet land med en tradition av fredsbeva- rande verksamhet – förlorade mer än dubbelt så många soldater till följd av stridshandlingar enbart i Afghanistan som Sverige totalt förlorat under närmare 60 år i internationell tjänst. För de danska förlusterna se, ”iCasualties Operation Enduring Freedom Afghanistan”, på http://icasualties.org., besökt 2015-12-26.

Med detta sagt bör det understrykas att bilden av förhållandevis välmående svenska utlands- veteraner rör de generella mönstren. Det betyder alltså inte att det inte finns veteraner som fått problem, sådana finns nämligen visst. Resultaten indikerar inte desto mindre att gruppen med mer grava problem ändå förefaller vara ganska liten.

4.4 Sammanfattning

Syftet med detta kapitel var att undersöka i vilken grad svenska soldater i internationell tjänst direkt eller indirekt utsatts för stridsliknande handlingar, jämförbara med sådana som soldater möter under konventionella strider samt hur de har reagerat på detta. Frågorna har besvarats dels genom en närmare analys av orsakerna bakom svenska dödsfall i militär utlandsverksamhet, ge- nom antalet individer som förlänats medalj för blessyrer (såväl fysiska som psykiska) erhållna i strid samt genom en extrapolering mot bakgrund av hur ofta ett antal insatta förband rapporterats ha befunnit sig i strid. Omkring 20 procent av de svenska soldater som avlidit i utlandstjänst har gjort detta till följd av stridshandlingar (i absoluta tal rör detta strax under 20 individer), ytterli- gare ett sextiotal har medaljerats för skador erhållna till följd av stridshandlingar. I detta avse- ende finns dock ett visst mörkertal.

Extrapoleringen från ett antal stridsincidenter och antal skadade pekar på omkring 1 000 sådana incidenter under närmare 60 år av svenska utlandsmissioner. Även rörande denna uppskattning finns dock en rad osäkerheter och siffran skall snarare ses som en uppgift att fortsätta diskussion- erna utifrån. En osäkerhetsfaktor sammanhänger med att den är kraftigt beroende på vilken defi- nition av strid som används och huruvida störst vikt skall läggas vid direkta respektive indirekta stridshandlingar. Antalet sådana incidenter blir avsevärt lägre om fokus läggs på reguljära strids- uppgifter där våldsanvändning är en del av det aktiva lösandet av en uppgift (med andra ord inte av typen självförsvar vid sporadisk finkalibrig eldgivning), men rimligtvis avsevärt högre än anförda 1 000 incidenter om särskilt avseende fästs vid indirekt utsatthet för strid. Ett närmare och mer kvalificerat svar kräver att samtliga svenska utlandsförbands handlingar ingående un- dersöks på arkiv. De nödvändiga tidsresurserna för ett sådant arbete har emellertid inte funnits till förfogande för denna rapport.

En antydan om hur soldaterna reagerat psykiskt på sådana incidenter har erhållits i form av re- sultaten från en registerstudie som undersökt det psykiska välbefinnandet hos soldater som varit insatta i forna Jugoslavien och i Afghanistan, två insatsområden som kan beskrivas som mer krävande i den svenska internationella verksamhetens historia. Resultatet gav vid handen att dessa veteraner som grupp mådde lika bra och i vissa fall bättre än den svenska genomsnittsbe- folkningen i övrigt i detta avseende. I jämförelse med amerikanska veteraner insatta i Irak och Afghanistan framstod de svenska veteranerna som betydligt mer välmående. Resultatet har här förklarats med de svenska insatsernas karaktär, som trots att de kan beskrivas som krävande i en svensk historisk kontext, snarast varit av lågintensiv karaktär i jämförelse med en del andra nat- ioners utlandsverksamhet.