Försvarsmaktens medalj för sårade i strid

Antalet stupade soldater är emellertid ett mycket snävt mått på konventionella stridslikande förhållanden. Ett förband kan befinna sig i strid utan att för den sakens skull lida sådana förlus- ter. För att vidga perspektivet måste också sådana soldater som sårats i strid också inkluderas. År 2011 fattades beslut om att införa ”Försvarsmaktens medalj för sårade i strid”. Belönings- medaljen tilldelas Försvarsmaktens personal som fysiskt eller psykiskt skadats till följd av stridshandlingar vid en internationell insats. Medaljen kan tilldelas personal retroaktivt, det vill säga till personer som tjänstgjort innan medaljen instiftades.4 Ett kompletterande mått på solda- ternas utsatthet för stridsliknande förhållanden skulle således också Försvarsmaktens förlänande av denna utmärkelse vara. Måttet exkluderar andra typer av skador i samband med utlandsin- sats, såsom arbetsolyckor. Som en indikation på mer allvarliga stridskontakter har det därför sina uppenbara förtjänster, medan de stridsmoment som inte resulterat i fysiska eller psykiska skador däremot går spårlösa förbi. Medaljen finns i två valörer, silver och guld. Guldmedaljen tilldelas postumt till dem som stupat. I skrivandes stund (tidigt 2015) har utmärkelsen delats ut vid fem olika tillfällen, nämligen vid Veterandagarna 2011, 2012, 2013 och 2014 samt vid Sve- riges nationaldag 2012.5

Hur många anser då Försvarsmakten gjort sig förtjänta av denna medalj och hur ser fördel- ningen ut med hänsyn tagen till insatsområde? Detta visas i diagram 3 nedan.

3 _{Undantag från detta generella mönster saknas givetvis inte. Men det bör ändå påpekas att Kongomissionen på}

1960-talet eller insatsen i Afghanistan (i synnerhet efter 2009) inte är typiska för periodens närmare 60 år av svensk internationell verksamhet.

4 _{”Beslut om Försvarsmaktens medalj för sårade i strid”, Försvarsmakten, 2011-03-25, s. 1-2.}

5 _{Wikipedia, ”Försvarsmaktens medalj för sårade i strid”, besökt 2015-02-13. Något kort måste dock sägas om}

denna medalj som indikation på stridsaktivitet. Även om medaljen kan delas ut retroaktivt (vilket också skett) är det inte säkert att alla sårade i strid uppmärksammats i lika hög grad, exempelvis på grund av att personaluppgif- terna från nu pågående missioner kan förmodas vara bättre än sådana som bedrevs för närmare 60 år sedan. Där- för kan antas att åtminstone de tidiga missionernas soldater kan ha belönats i något lägre utsträckning i jämfö- relse med de senare.

    36  

Diagram 3. Medaljörer av Försvarsmaktens medalj för sårade i strid 2011–2014, fördelade på insatsområde

Källa: Bearbeting av uppgifter från Wikipedia, ”Försvarsmaktens medalj för sårade i strid”, besökt 2015-02-13.

Sammantaget har 17 soldater stupat och 63 sårade medaljerats sedan 1950-talet, något som i snitt ger en relation på nästan fyra sårade per stupad soldat. Som framgår framstår insatserna i Bosnien som de som (än så länge) genererat flest sårade i strid, åtminstone enligt den definition Försvarsmakten tillämpat. Resultatet skulle kunna förklaras med att insatserna i området med hänsyn tagen till antalet insatta soldater understundom var mycket omfattande, men givetvis säger det också något om insatsmiljön. Som framgår har också insatsen i Afghanistan gett upp- hov till förhållandevis många anledningar att visa erkänsla. Den insatta personalens antal var här mindre än i forna Jugoslavien, men uppdragets karaktär var en annan med en högre grad av stridsintensitet som följd (i synnerhet från och med 2009). Att personal från Egypten (UNEF), inte uppvisar mer än en medaljerad kan måhända te sig något apart. Förmodligen kan detta för- klaras med ett bristande bevarat personalunderlag.

Om fördelningen av medaljen analyseras kronologiskt, kan konstateras att år 1961 står i en klass för sig. 12 personer medaljerades retroaktivt för skador i strid som erhölls detta år. 13 soldater medaljerades för stridsskador erhållna i Bosnien under åren 1993 och 1994, ytterli- gare fyra för erhållna blessyrer i samma område 1995 och sex 1996. För Afghanistanmission- ens vidkommande framstår 2010 som ett särskilt hårt år. Sju soldater medaljerades för blessy- rer erhållna under detta år. Om några missioner därmed särskilt skall ringas in beträffande stridsliknande villkor är det Kongo (i synnerhet 1961), Bosnien 1993–1996 och slutfasen av Afghanistaninsatsen som särskilt förefaller sticka ut.

Det finns som sagt i högsta grad fog för att anta att antalet stridsliknande situationer varit be- tydligt fler även om de inte resulterat i något skadeutfall. Relationen mellan sådana situationer och antalet skadade soldater i strid kan belysas med uppgifter från den första Bosnien- bataljonen, BA01. Elva av bataljonens soldater hade fram till 2014 fått medaljen ”Sårad i Strid”. Bataljonen var emellertid under sin tjänstgöring i strid eller utsatt för eldgivning 137

gånger.6 Detta skulle då innebära omkring 12,5 stridskontakter och/eller beskjutningstillfällen per dekorerad soldat. Vore det då möjligt att extrapolera det ungefärligen totala antalet strids- liknande situationer utifrån dessa siffror? Kanske, men i sådana fall med vissa förbehåll och endast med ett mycket grovt utfall som resultat. Detta sammanhänger inte minst med att det faktiska antalet sårade soldater i strid bör ha varit något högre än vad antalet dekorerade sol- dater antyder. För det andra var BA01 det första (närmast) helt mekaniserade förbandet som Sverige sände ut i FN-tjänst. Detta bör fått till följd att antalet incidenter/sårad generellt bör ha varit något högre. Man måste så att säga skjuta fler gånger på ett sådant förband för att få ett skadeutfall till stånd än på ett som saknar splitterskyddade fordon. Detta skulle möjligen kunna innebära att det gått färre stridsincidenter per dekorerad för stridsskador under exem- pelvis Kongo-insatsen än under Bosnien-missionen, även om några större växlar kanske inte heller skall dras på BA01:s pansarskydd.7

Om man emellertid antar att det gått omkring tio stridsliknande incidenter per dekorerad sol- dat och att 63 medaljer förmodligen ligger i underkant, skulle en grov uppskattning ge vid handen att svenska utlandsförband (eller snarare delar av dem) varit inblandade i incidenter som rör stridsförhållanden omkring 1 000 gånger.8 Det bör betonas att uppskattningen av an- talet stridskontakter har skett inom en förhållandevis generös tolkning av begreppet konvent- ionell strid. De gånger som svenska förband inte bara besvarat eld utan också varit involve- rade i verksamhet som är kopplad till mer offensiva stridsuppgifter såsom exempelvis att ta/rensa terräng/byggnader samt att slå en motståndare är rimligtvis betydligt färre. Däremot torde å andra sidan de tillfällen som svenska soldater i internationell tjänst indirekt varit på- verkade av förlopp som ligger konventionell strid varit betydligt fler än de här uppskattade 1 000 incidenterna.