I båda översiktsplanerna skriver kommunen uttryckligen att ett ökat medborgardeltagande eftersträvas. I Promenadstaden förekommer begreppen dialog och delaktighet totalt 24 gånger. I inledningen till översiktsplanen presenteras en tydlig intention om en fortsatt planering som ska kännetecknas av dialog.
”Stockholms översiktsplan ska fungera som en utgångspunkt för en fortsatt dialog med stockholmarna och alla de som arbetar med stadens utveckling.” (Stockholms
stad 2010, 5).
Det finns således en tydlig strävan mot deltagande i översiktsplanen. Det kan dock utläsas att fokus främst ligger på deltagande i relation till framtagandet av översiktsplanen. I kapitlet dialog
och samverkan skrivs bland annat att översiktsplanen har präglats av dialog och samarbeten
mellan Stockholms stad och andra aktörer (Stockholms stad 2010, 78). Vikten av fortsatt deltagande och dialog i den framtida planeringen får dock ytterst lite vikt då det endast beskrivs kortfattat (Stockholms stad 2010, 80). I Översiktsplan för Stockholms stad förekommer begreppen totalt 50 gånger. Denna översiktsplan har utgångspunkt i Vision 2040, som syftar till ett Stockholm som håller samman, är klimatsmart samt är ekonomiskt och demokratiskt hållbart. För att nå visionen krävs både aktivt arbete inom staden, förstärkt samarbete med regionens aktörer samt fördjupad dialog med stadens invånare (Stockholms stad 2018, 16). En tidig dialog förespråkas, och dialogen ses som ett verktyg för att få tillgång till ny kunskap.
”Genom att arbeta mer med tidig kontakt och dialog kan syftet med stadens planer förankras med stockholmarna, och nya idéer och perspektiv tas tillvara.”
(Stockholms stad 2018, 41).
Social hållbarhet och demokrati
Som redan framkommit ses medborgardeltagande ofta som en grund för en hållbar utveckling. Det ses även som något som används för att skapa sociala relationer. Att de offentliga rummen är beroende av delaktighet från medborgarna för att lägga grunden för en hållbar social utveckling har också visats. Som också framkommit bör deltagande därmed ses som något som ökar demokratins legitimitet och slutligen behandlas som en demokratisk rättighet.
Promenadstaden (2010)
För att uppnå en hållbar tillväxt beskrivs samarbeten för att kunna göra avväganden mellan olika intressen som viktigt. Sociala aspekter lyfts särskilt fram som ska behandlas, men också
ekonomiska och miljömässiga (Stockholms stad 2010, 80). Ett av tio fokusområden i översiktsplanen är En socialt sammanhållen och levande stad, som bland annat utgår från att Stockholm ska bli en stad som passar alla och som är socialt sammanhållen.
”Det sociala perspektivet kan stärkas i planeringen på områdesnivå. Förslagen till förändringar bör även analyseras ur ett socialt perspektiv. Kunskapen om de vardagliga behoven hos olika grupper i samhället bör öka genom en utvecklad dialog och undersökningar.” (Stockholms stad 2010, 17).
Översiktsplan för Stockholms stad (2018)
Delaktighet beskrivs som en viktig del i arbetet för sociala och demokratiska hållbarhetsfrågor i kommunen. Då dessa presenteras som högt prioriterade antas deltagandet således ha en särskilt betydande roll i kommunens arbete mot en hållbar utveckling.
”Mänskliga rättigheter, demokrati och hållbarhetsfrågor är prioriterade frågor för Stockholms stad och delaktighet är ett viktigt verktyg.” (Stockholms stad 2018, 41).
I översiktsplanen arbetar kommunen som tidigare nämnts efter Vision 2040 som bland annat syftar till att Stockholm skall vara en demokratiskt hållbar stad och verka för att överbrygga sociala skillnader. En utökad dialog med stadens invånare såväl som mellan regionens aktörer ses som nödvändigt för att denna vision skall uppnås (Stockholms stad 2018, 16). Delaktighet beskrivs vidare som ett sätt att göra avvägningar mellan olika gruppers intressen. I det här fallet mellan medborgare som är bosatta och nyinflyttade till området, och mellan aktiviteter som finns på platsen idag och aktiviteter som tillkommer.
”När staden byggs tätare och ny bebyggelse fogas till befintlig ska det liv och de aktiviteter som redan finns på olika platser respekteras. Samtidigt ska hänsyn tas till de behov som nya inflyttande personer förväntas ha. För att ekvationen ska gå ihop behövs lokal kunskap och förankring samt goda former av dialoger med människorna som bor och verkar i stadsdelarna.” (Stockholms stad 2018, 51).
Kunskapen kring de lokala förutsättningarna beskrivs som en viktig faktor för att förstå lokala behov och önskemål, och det behövs ökad medborgardelaktighet och dialog för att detta ska vara möjligt (Stockholms stad 2018, 12). Kommunen beskriver en strävan efter att arbeta mot en social hållbarhet i alla stadsbyggnadsprojekt. För att åstadkomma det är dialog med medborgarna viktig. Paralleller dras också mellan vikten av att försöka nå ut till och inkludera även de som har svårare att göra sig hörda och en socialt hållbar utveckling (Stockholms stad 2018, 50). Kommunen lyfter fram barn och unga som en sådan grupp som har svårare att göra sig hörda i stadsutvecklingsprocesser.
”Detta kan ske genom utökad dialog med medborgarna på lokal nivå och genom utvecklade former för dialog med barn och unga liksom för andra grupper som är underrepresenterade i stadsutvecklingsprocesser.” (Stockholms stad 2018, 41).
Stockholm stad har även tagit fram en metod för integrerad barnkonsekvensanalys och dialog. Det innebär att en dialog ska föras med barn och unga så att de ska ha lättare att komma till tals och deras behov ska tas större hänsyn till i stadsplaneringen. Barn och unga är en av få specifika grupper som pekas ut som viktig att försöka engagera i planeringen då de kan ha svårt att göra sig hörda på egen hand. (Stockholms stad 2018, 53).
Kunskapsunderlag
Deltagande ses ofta som ett sätt för planerare att kunna ta del av viktig kunskap från människor som har erfarenhet och kännedom om en plats. Det har också framkommit i denna uppsats att det finns de som ifrågasätter det faktiska deltagandet kommunernas samråd verkligen innebär. Det är därför relevant att undersöka hur förhållningsättet till deltagande som ett kunskapsunderlag presenteras i de båda översiktsplanerna.
Promenadstaden (2010)
Dialog mellan planerare och medborgare presenteras som ett sätt för planerare att kunna ta del av kunskap från den lokala nivån till den mer översiktliga planeringen. Det framställs således inte som ett sätt för medborgarna att utöva direkt inflytande på stadsutvecklingen. Dialogen är bland annat en metod för att få reda på vad olika individer eller grupper uppfattar som en levande och trygg stadsmiljö.
”Det är nödvändigt med ett starkt och långsiktigt lokalt utvecklingsarbete och en god dialog med dem som bor eller är verksamma i stadens olika delar. Staden behöver öka sin kunskap om de lokala behoven och i samarbete mellan förvaltningar och bolag studera långsiktiga inriktningar för hur stadsmiljön ska förvaltas och utvecklas.” (Stockholms stad 2010, 46).
Ett samarbete mellan olika aktörer läggs fram som viktigt för att de olika utvecklingsmålen ska kunna nås. Dialog beskrivs vidare som ett sätt för att få ett helhetsperspektiv i planeringen, och således som ett sätt att få in synpunkter och kunskap från berörda intressenter (Stockholms stad 2010, 39). Att ta fram fördjupningar av översiktsplanen beskrivs som ett sätt för kommunen att använda som utgångspunkt för fördjupade dialoger med medborgare som bor eller verkar i ett specifikt område. Dessa samarbeten och dialoger på en lokal nivå presenteras i sin tur som ett sätt att kunna lyfta de lokala eller enskilda projekten till ett mer översiktligt perspektiv.
”Geografiska fördjupningar av översiktsplanen eller större program är även en god utgångspunkt för en fördjupad dialog med dem som bor och verkar i ett område.
Fokus i dialogen kan då lyftas från enskilda projekt till regionens, stadens och områdets samlade behov och möjligheter till en positiv utveckling.” (Stockholms
stad 2010, 80).
Översiktsplan för Stockholms stad (2018)
Inte heller i översiktsplanen från 2018 finns det några formuleringar som tyder på att kommunen öppnar upp för en mer lokal planering där medborgarna ges mer direkt inflytande att påverka sin närmiljö, dialogen beskrivs generellt mer som ett sätt för planerarna att inhämta kunskap och få en bättre förståelse för vilka behov som finns i området och samla in synpunkter kring vad som förväntas. Synen på delaktighet och dialog är alltså att planerarna ska kunna dra nytta av det som ett kunskapsunderlag för vidare planering.
”Allmänhetens delaktighet är nödvändig för att ta del av den kunskap som finns kring närmiljö, vilket i sin tur leder till bättre och mer värdeskapande projekt.”
(Stockholms stad 2018, 41).
Vidare öppnas upp för möjligheter till dialog och medskapande som skulle kunna tyda på att kommunen öppnar upp för en mer konkret involvering av medborgare i stadsutvecklingen. Detta beskrivs dock bara som nödvändigt i tidiga skeden av planeringen (Stockholms stad 2018, 52).