Dialog med förskollärarna

Till skillnad från upplägget med barnintervjun, där vi skrev ner dialogerna som de utfördes mellan oss och barnen, valde vi att här sortera förskollärarnas svar utifrån de centrala ämnen som togs upp mest, det vill säga delaktighet, rutiner, fostran och demokrati. Vi har valt att skriva ut

förskollärarnas synpunkter i en löpande text då deras svar var långa och mer förklarande. Vi har också skrivit ut några citat då vi ville förmedla och tydliggöra exakt det förskollärarna sagt. Efter

31

varje ämne har vi tagit in svar från de olika förskollärarna. Vi anser att detta upplägg var lättare just för att få allas svar och synpunkter strukturerat under samma ämne. Vi har valt att benämna oss efter våra initialer K och L samt informanterna som S, C och Å.

Alla tre förskollärare benämner i intervjuerna att de arbetar mycket med barns delaktighet i deras verksamhet. De är alla måna om att ta tillvara barnens idéer och intressen samt låta barnen planera en del av vardagen. S pratar mycket om att det är viktigt att låta barnen vara delaktiga i sin egen vardag. Hon anser att det är en demokratisk mötesplats för alla och att barnens intresse ska komma i fokus. Både Å och S nämner förskolans miljö är viktig för barnen och att det är de som ska vara med i att skapa och påverka den. De menar att barnen ofta får göra vad de vill då förskollärarna i största möjliga mån utgår från barnens intresse.

Förskollärarna på förskolan arbetar just nu med husbyggen som barnen har varit delaktiga i från början. C kom in på detta i intervjun och började berättade om hur barnen kommit med idéer och tips på hur husen skulle kunna byggas. Barnens intresse kom fram och deras

delaktighet i planeringen blev synligt. Detta ansåg vi var intressant och började fråga mer om hur barnen varit delaktiga i detta arbete.

L: Gör de sina hus helt själva?

C: Ja, helt själva! Det gäller att inte lägga näsan i blöt och vara vuxen och säga: sådär ser ju inte en dörr ut. Man måste låta barnen själva sitta och funderade på hur man kan göra. Då är det ju deras egna tankar som kommer fram, men sen får man komma in lite och ställa lustiga frågor, spela lite dum så att säga. Hur ser det egentligen ut? För då börjar deras hjärna komma igång. Det är alltså viktigt att man inte ger färdiga lösningar till dem utan uppmuntrar dem mycket att själv lösa problem, både individuellt och i grupp.

C poängterar att ”det är viktigt att vara lyhörd som förskollärare, kunna ta del av barnens tankar och lyssna av så inte bara vi kör på med vårt. Det är också viktigt att berätta för barnen vad man menar så att de förstår. Då är det också lite deras intressen, så att de blir delaktiga där.”. Det C pratar om kan vi förhålla oss till utifrån begreppet lärandets objekt, vilket bland annat innebär att man som lärare ska kommunicera med barnen så att de får en förståelse för sin omvärld (Johansson & Pramling Samuelsson 2006). C menar att man ska lyssna av

barnets tankar och här kan vi vidarekoppla till det utvecklingspedagogiska perspektivet. Inom detta perspektiv är det viktigt att låta barn vara delaktiga och låtas kommunicera och framföra sina åsikter (Simeonsondotter Svensson, 2009). Detta är precis vad barnen får göra i

32

Dessutom menar hon att de själva ska kunna klara sig och ta ansvar, trots att det kan ta längre tid för vissa av barnen. När vi tänker vidare på detta uppfattar vi det C säger som att hon vill stötta och vägleda barnen men att de ska få lov att själva prova utifrån sin egen förmåga.

Vidare frågade vi ifall de såg något hinder med att ge barnen delaktighet i verksamheten.

S: Ja, eller det beror på hur man ser på delaktighet. Ska barn eller vi ha delaktighet hela tiden? De har inte inflytande hela tiden. Även om vi lyssnar på dem och utgår från deras intresse så är det många saker som vi organiserar. Man kan säga organiserad lek eller planerad verksamhet, men trots det så lyssnar man på dem alltid.

S pratar om hur viktigt det är med rutiner och strukturer i verksamheten. Hon menar att det är något som alla behöver, även pedagogerna. Här tar hon upp didaktiska frågor; vem, vad, varför och hur. S förklarar att när hon kommer på morgonen så måste hon veta hur dagen kommer att se ut, om någon personal är sjuk och såfall vem hon kommer att jobba med just den dagen. Hon framför att detta är något man måste veta för annars blir de rörigt. Hon tog också upp i intervjun att rutiner är något som barn lär sig av. Hon poängterade läroplanen som ett dokument att följa, vilket vi kan koppla till Arnér (2006) som menar att personalen har sin plikt att följa styrdokument och på så sätt bestämma en del av vad barnen ska lära sig i förskolan.

Å pratar även hon om rutiner och poängterar dessa som frukost, middag, vila och mellanmål. Dessa rutiner är något som dem inte kan rucka på, förutom vid mellanmålet då hon anser att barnen kan ha större inflytande och önskemål över vart de ska äta någonstans. Även C menar att det kan vara svårt med att ge barn delaktighet i de fasta rutinerna så som lunch och

mellanmål. Däremot kan de få vara delaktiga i det självständiga, under självaste måltiderna, genom att själv bre sina smörgåsar och hälla upp sin dricka. På det sättet stärker man deras självständighet.Samlingar är något som endast sker ifall det är något speciellt som ska hända under dagen, men som annars inte är en fast rutin. Då kommer ofta barnens delaktighet in och de får önska och till viss mån bestämma vad de vill göra under dagen.

Alla informanterna, C, S och Å, tog upp personalbrist som ett hinder. De menade att ifall någon är sjuk och det är lite personal blir de begränsade i sitt arbete med barns delaktighet. I det läget menade C att man får styra upp verksamheten på ett helt annat sätt för annars fungerar det inte. Även raster var ett hinder under dagen där C tog upp att man ofta bryter barnens uttryck och delaktighet när man som förskollärare måste gå på rast eller lämna

33

verksamheten vid ett olämpligt tillfälle och till exempel hjälpa till på andra avdelningar. När detta sker menar hon att det är svårt att ge barnen det utrymme för delaktighet som de kräver.

Precis som Markström (2007) tog upp är rutiner en trygghet för barnen enligt C. Hon diskuterade tryggheten i rutiner som en avgörande faktor för barnen. Genom att ha rutiner i vardagen menar C att barnen ges trygghet och struktur, och detta behöver vissa barn mer än andra. Hon uttryckte att en del barn är mer flexibla att klara sig utan rutiner men att andra behöver tryggheten och en planering över hur dagen kommer att se ut. Hennes lösning här var att hela tiden försöka väga upp det och skapa en balans så att båda parter kände att de både fick stöttning men också utmaningar. Ett exempel hon gav oss var att vissa barn vet direkt hur eller vad de ska göra, medan andra står länge och funderar men helt plötsligt kommer de på något. Enligt C är det viktigt att ge dem barnen den tiden. ”Istället för att säga: Hallå! Nu sätter du igång! Så måste man ge dem en liten push pö om pö, och till slut kommer de.”

Å pratar om att barnen inte alltid kan bestämma utan att de måste lära sig att det finns fler barn runt omkring dem.

Å: Det handlar om att man måste lära sig att man ingår i ett sammanhang med andra människor och de tycker jag är en av förskolans viktigaste uppgifter. Barn ska ha inflytande men det handlar också om att ha respekt för varandra och att man måste kunna anpassa sig. Det är hela tiden en balansgång, för att de ska kunna mogna in i det som kommer sen. Och det är jag rätt så bestämd med och tycker det är jätte viktigt. Man kan inte bara ha utrymme för det egna egot hela tiden.

Det Å benämner ovan kan vi se har ett samband med det utvecklingspedagogiska perspektivet som också förklarar delaktighetens roll och den viktiga faktorns samspel (Simeonsondotter Svensson, 2009). Vi uppfattar det som att Å anser det är mycket betydelsefullt och viktigt att barn lär sig att respektera och samspela med varandra redan i de tidiga åren. Att barnen redan i förskoleålder måste lära sig att vi ingår i en demokrati och att man inte är ensam utan måste ta hänsyn till varandra. Å kom in på fostran när vi ställde frågor om rutiner. Hon anser att barnen måste förstå pedagogernas handlingar och att barnen inte alltid kan bestämma i verksamheten. Vidare säger hon att barnen måste uppfostras och ta del av vår handledning.

Om vi till exempel är utomhus på förmiddagen och ska gå in till lunch, kan inte barnen själva bestämma att de inte vill gå in. Hade barnen själva fått bestämma det så hade några av dem lämnats kvar utomhus själva, och det går ju inte!

Hon poängterar även förskollärarens roll som viktig då det är de som fostrar barnen som bidrar till deras utveckling. Dahlstedt & Olson (2013) diskuterar sambandet mellan fostran

34

och demokratiska medborgare och menar att fostran handlar om att forma nya samhällsmedborgare. Utifrån detta kan vi se en likhet med det Å säger.

35