Digitala hjälpmedel i engelskundervisningen

Enligt det sociokulturella perspektivet används artefakter för att underlätta inlärning, men även vardagen, för individer (Säljö 2000). I denna studie är det språkinlärningen för svenska gymnasielever som är centralt och de digitala hjälpmedlen är olika artefakter som kan underlätta språkundervisningen. Datorerna är redskap med många olika program och hjälpmedel som eleverna kan använda för att ta in och bearbeta information. Förutom datorerna finns det mängder av olika artefakter inom IKT som lärarna kan utnyttja.

Samtliga informanter i den här studien säger sig ha goda förutsättningar för att använda IKT i sin undervisning. Skolan förser både elever och lärare med datorer och olika digitala

lärplattformar som underlättar undervisningen och administration. Alla tre lärare använder lärplattformar för att lägga upp till exempel planeringar och information. Lärare A använder även digitala läromedel, till skillnad från de andra informanterna. Hen tycks också känna ett visst missnöje med det hen uppfattar som skolans övertro på tekniken. Något liknande uttrycks inte av de andra lärarna. Tillgången till digital utrustning i klassrummen skiljer sig något mellan informanternas arbetsplatser. Samtliga klassrum i skolorna är försedda med någon form av digital utrustning, men i lärare A:s skola rör det sig om projektorer, lärare B:s skola använder TV-skärmar och lärare C:s skola har Smartboard. Tillgången är alltså väldigt god, men skolorna använder olika slags utrustning.

De yngre informanterna, lärare A och B, tycks vara mer bekväma och bekanta med IKT än lärare C. Hen visste inte vad begreppet betydde innan hen fick det förklarat för sig och ansåg sig själv vara ovan vid teknik. Hen uttryckte vidare att tekniken ofta krånglar, något en upplever som jobbigt och en källa till nervositet; hen vet inte hur man åtgärdar de problem som kan uppstå. Varken Lärare A eller B nämnde något om tekniska missöden. Trots lärare C:s oro för problem med tekniken framkommer det tydligt att hen och de andra informanterna använder IKT i sin undervisning, men i varierande utsträckning och med olika tillvägagångssätt. Lärare A och B är mer aktiva i sin användning än Lärare C. Samtliga nyttjar PowerPoints och olika lärplattformar, men Lärare A och B använder även mycket film, videoklipp, Kahoot och annan typ av media via internet medan Lärare C använder musik.

Lärare C berättar även att hen förlitar sig mer på papper och penna; hen anser att eleverna lär sig bättre på det sättet än med hjälp av datorerna. Samtidigt anser hen att datorer är bra verktyg i och med att de har många användningsområden. Lärare A och B delar den åsikten men säger att datorerna ofta också är en distraktion i klassrummet; eleverna ägnar sig åt annat än skolarbete på datorerna. Lärare B tycker man ser det på eleverna när de gör annat än de ska, medan lärare A inte gör det och säger att det går fort att trycka bort till exempel ett spel och trycka fram skolarbete när läraren går förbi. Trots att datorer är bra hjälpmedel anser alltså lärarna, utan att det sägs rent ut, att de kan hämma undervisningen och bli en distraktion.

Datorerna används också bland annat för att genomföra prov av olika slag. Lärare B berättar att hen använder provplattformen DigiExam. Lärare A nämner att de i hens skola i år kommer använda en provplattform för de nationella proven, men är osäker på vilken. Lärare C nämner inget om provplattform; detta utesluter dock inte att skolan använder någon.

Trots att alla de tre intervjuade lärarna såg både fördelar och nackdelar med IKT, tycktes de vara överens om att de digitala redskap som används i undervisningen, inklusive mjukvaruprogram och plattformar, är till hjälp i olika lärsituationer och bidrar till en varierad undervisning.

5.4.2 Glappet

Samtliga intervjuade lärare anser att det finns ett glapp mellan den engelska som inhämtas utanför skolan och den så kallade skolengelskan, men ser i övrigt lite olika på saken. Lärare A tycker att skolengelska är ett förlegat begrepp och förknippar det med gammaldags katederundervisning, medan de andra informanterna kopplar samman det med mer formell engelska, det vill säga med ett mer grammatiskt korrekt och vårdat språk. Lärarnas svar avspeglar det faktum att begreppet skolengelska egentligen inte tycks ha någon klar definition, trots att det används såväl av forskare som av skolmyndigheter, något som har diskuterats tidigare i uppsatsen. Det framgår i alla fall klart att informanterna, i likhet med Skolinspektionen (2012), uppfattar att skolan och fritiden representerar två olika kulturer för eleverna och också olika typer av engelska.

Lärare A anser att man helt bör upphöra med att göra en distinktion mellan skolengelska och fritidsengelska. Med detta menar hen att om man som lärare framhåller skolengelskan som ett ideal och nedvärderar fritidsengelskan, med hänvisning till att det förstnämnda är ”mer korrekt” och det senare ”mindre korrekt”, kan det få en negativ effekt både på elevernas motivation och på deras attityd till ämnet engelska. Varken Lärare B eller C uttrycker någon oro för detta utan behandlar skolengelskan och fritidsengelskan som två olika saker. Lärare B är tydlig med kraven på engelskkurserna och berättar för eleverna att det krävs en högre språklig kompetens för att uppnå de högre betygen, speciellt för engelska 6 och 7. Lärare C försöker höja upp nivån på språket i klassrummet. Hen

försöker få eleverna att sluta använda slang och istället använda en mer vårdad engelska. Alla tre lärare ser alltså en skillnad på fritidsengelska och skolengelska, men till skillnad från de andra försöker lärare A frigöra sig från begreppen för att koncentrera sig på att eleverna får lära sig en bred och aktuell engelska som de kan klara sig med i och utanför skolan.

Alla tre lärare ser fler problem än möjligheter med detta glapp. Lärare B och C verkar anse att fritidsengelskan står i vägen för att eleverna ska kunna använda en mer formell (vårdad) engelska, vilket i sin tur hindrar dem från att få högre betyg i skolan. Även om detta är implicit, antyder det att definitionen av skolengelska döljer sig bakom en del av de kriterier som måste uppfyllas för att man ska få höga betyg i engelska i skolan. Den omfattar i så fall språklig korrekthet, ett rikt ordförråd och förmåga att använda flera stilregister. Lärare B och C avfärdar inte nödvändigtvis fritidsengelskan helt men menar att den i relation till kursmålen är alltför informell; eleverna behärskar redan det stilregistret och behöver alltså träna mer på formellt korrekt engelska. Lärare A ser också att det finns ett glapp men uppfattar själva distinktionen som ett problem, inte det faktum att språket kan användas både informellt och formellt. Hen menar snarare att det handlar om två sidor av samma mynt, då båda stilregistren är lika viktiga och centrala för den som vill behärska engelska, såväl i skolan som utanför.

De tre lärarna tycktes vidare anse att elever generellt har en bra grund att stå på i engelska och att det till stor del är tack vare den engelskspråkiga populärkultur som genomsyrar samhället idag. Lärare C uppmuntrar även därför sina elever att till exempel titta på serier med engelsk undertext medan lärare B är välvilligt inställt till datorspel, eftersom många av hens elever som ägnar sig åt det är duktiga på engelska. Lärare A var osäker på vilka fritidsaktiviteter hens elever ägnade sig åt men säger att hens elever anser sig själva redan vara väldigt duktiga på engelska och därför inte behöver engelska i skolan. Lärare C och B speglar Sundqvist (2009:205) som i sin avhandling menar att det är fördelaktigt för lärarna att både uppmuntra till fritidsaktiviteter på engelska och att sätta sig in i vad de gör på fritiden eftersom de då lättare kan anpassa sin undervisning till deras behov.

5.4.3 Finns det något samband mellan IKT och elevernas motivation för att lära sig