4.2.1 Ekonomiska
I intervjun med Måns efter övningarna kom vi in på den ekonomiska dimensionen av hållbar utveckling. När jag frågade honom vad man ska göra om det inte finns vatten till alla svarade han att man kan köpa nytt.
4.2.2 Sociala
När jag frågade barnen i intervjuerna om vad de skulle tycka om det inte skulle finnas vatten till alla sa Malin att det skulle vara dåligt och flera barn nämnde att de skulle dela med sig om det fanns de som inte hade vatten. Det finns ett mer tydligt exempel på att ett barn har tagit till sig inom den sociala dimensionen av hållbar utveckling. När jag frågade Julia som ritade en pojke utan ett vattenglas och en flicka som håller i ett glas med vatten om det bara är flickan som dricker vattnet berättade hon:
– Ja. Hon dricker inte upp allt. Hon sparar till pojken. Dom delar det tillsammans det vattnet.
I den intervjun hade varken jag eller Julia talat om att man ska dela på vatten före det att barnet ritade teckningen.
4.2.3 Miljömässiga
Efter att övningarna hade genomförts fick en av pedagogerna en teckning av Julia som deltagit under hela undersökningsperioden. Julia förklarade att det var en haj som simmar i brunt vatten.
Sammanfattande ”analys”
Det är störst andel barn som har tagit till sig inom den sociala dimensionen av hållbar utveckling efter det att övningarna har genomförts. Exempel finns också som tyder på att det är barn som efter övningarna har tagit till sig inom de ekonomiska och
5 Diskussion
Vid undersökning kunde jag vara delaktig vilket enligt Andrén och Rosenqvist (2006) är ett kännetecken för aktionsforskning. Ett ytterligare kännetecken för aktionsforskning är att när resultatet efter hand blir synligt genomför den som utför undersökningen olika ”aktioner” (Andrén och Rosenqvist, 2006). När jag genomförde undersökningen hade jag innan perioden tankar om vad vi skulle genomföra för övningar eftersom
undersökningsperioden varade i ungefär två veckor. Jag genomförde ”aktioner” delvis efter vad resultatet visade. Enligt min egen åsikt hade det kanske varit bättre om jag planerat in fler dagar för övningar och om undersökningen hade pågått under en längre period. Då hade jag kunnat lägga mer tid på att analysera en övning i taget och utifrån resultatet planerat in nästa ”aktion”. En längre undersökningsperiod hade kanske medfört att varje övning kunde ha utvecklats efterhand för att få en balans av de ekonomiska, sociala och miljömässiga dimensionerna av hållbar utveckling. Detta är något som jag bara kan spekulera om.
Trost (2005) tar upp att alla barn kan inte sitta stilla och koncentrera sig en lång stund. När jag genomförde intervjuerna var det några tillfällen då intervjuerna blev kortare än vad de övriga intervjuerna var. Det var med barn som hellre ville vara tillsammans med de andra barnen och leka eller delta i en aktivitet. Fast det var också de som ville bli intervjuade länge eftersom de tycker om att rita och därför inte ville gå ut och leka med de andra barnen. Enligt Trost (2005) kan de språksamma lätt ta över i gruppintervjuer. När jag intervjuade barnen två och två sa barnen ungefär lika mycket. Skillnaden mellan intervjuerna som jag genomförde enskilt och två och två var att de som intervjuades två och två var öppna från starten av intervjuerna medan de flesta som intervjuades enskilt var reserverade då intervjuerna startade. De som intervjuades två och två kom ifrån ämnet fler gånger än de som intervjuades enskilt. Helldén (1994) kom fram till att i intervjuer som handlar om föremål är det bra om föremålet finns med under
intervjuerna. Om barnet har föremålet framför sig kan tankarna hålla sig kring det som intervjun är inriktad på. När barnen kom ifrån ämnet i intervjuerna underlättade det att glas med vatten fanns på bordet. Jag kunde använda vattenglasen för att påminna dem om vilket ämne intervjun handlade. En intervjuguide är enligt Hartman (1998) till för att kunna hålla sig till det ämne som undersöks. Intervjuguiden innehöll en lista med
delområden som togs upp under intervjuerna (Trost 2005). I de intervjuer som blev kortare än de övriga togs inte alla delområden i intervjuguiden upp, vilket kan ha påverkat resultatet. I början av intervjuerna missade jag också att ta upp något delområde eftersom jag följde Trosts (2005) rekommendationer att låta svaren bestämma intervjuns struktur. Tre av intervjuerna antecknades eftersom batteriet tillfälligt var slut i diktafonen. Detta kan ha påverkat intervjuerna på grund av att jag inte fick samma kontakt med barnen när jag antecknade under de pågående intervjuerna.
Pedagogerna på förskolan som var delaktiga i undersökningen ombads att göra generella observationer av de barn som deltagit i övningarna. En orsak till att det bara blev en observation är att pedagogerna och många av barnen i gruppen var frånvarande vid olika tillfällen.
Undersökningens resultat gäller för de barn som har deltagit och kan inte ses som en generalisering. Om undersökningen hade genomförts på en annan förskola i samma åldersgrupp är det möjligt att resultaten hade blivit annorlunda.
5.1 Vad har barnen i förskolan för tankar om användning av
vatten ur perspektivet hållbar utveckling före under och efter
övningarna?
I rapporten Vår gemensamma framtid står det att ”En hållbar utveckling kan definieras som en utveckling som tillfredställer dagens behov utan att äventyra kommande generationers möjligheter att tillfredställa sina behov” (Hägerhäll 1988 s. 57). Min undersökning visar vad barnen har för tankar kring behov av vatten. De har ett eget behov och använder vatten till att dricka, vid hygien, till matlagning samt till lek och vid aktiviteter. Vygotskij menar att kulturen som barnen växer upp i har stor betydelse för hur de utvecklas och en kultur för också över värderingar på barnen (Evenshaug & Hallen, 2001). I en av övningarna framkom det att barnen gärna vill berätta om att de har badat i en pool eller att de har en pool hemma. I kulturen som de här barnen växer upp i är det vanligt att bada i pool.
Enligt The 2nd United Nations World Water Development Report, WWR2, (2006) har ungefär 13 % av jordens befolkning inte tillräckigt med vatten för att leva ett hälsosamt och produktivt liv. I undersökningen har barnen inte tankar om att det finns de som inte har vatten. WWR2 (2006) tar också upp att de rikare länderna har en moralisk
förpliktelse att dela med sig av sina tillgångar. När barnen får frågan om vad de skulle göra om det inte fanns vatten till alla säger de att de vill dela med sig.
Barnen hade under övningarna tankar om vilket vatten som är ohälsosamt att dricka. De var inte riktigt överens om vad som händer när man dricker smutsigt vatten. Piaget har en teori om att barn vid assimilation anpassar nya intryck till scheman som de redan har (Evenshaug och Hallen, 2001). Julia hade erfarenhet av att ett yngre syskon hade druckit vatten på stranden utan att bli sjuk. Av observationerna framgår det inte om barnet ändrade sin uppfattning om man kan bli sjuk av att dricka vatten från stranden eller om barnet anpassade intrycken från övningen till de scheman som barnet redan hade. Enligt Piaget har barn i den här åldern inte utvecklat en jämvikt mellan
assimilation och ackommodation (Evenshaug & Hallen, 2001).
Enligt Piagets stadieteori tillhör barnen i undersökningen, som är fyra och fem år, det preoperationella stadiet (Sjøberg, 2005). Vid det här stadiet utgår de från sig själva när de tänker (Evenshaug & Hallen, 2001). När jag frågade Moa vilket vatten som hon vattnar blomman med sa hon att blomman vill ha vanligt vatten som man kan dricka. För Moa är vanligt vatten det som man dricker. Moa utgick från sig själv när hon förklarade vilket vatten som hon vattnar blomman med. Evenshaug och Hallen (2001) tar upp att barn som på det här stadiet är bekanta med begrepp kan resonera kring det. Ett exempel på det är i en av intervjuerna där Julia berättar om kranen som ett bekant begrepp. När jag i den intervjun frågade Julia om vatten kan räcka hur länge som helst svarade hon:
Julia: Ja i kranen
Julia fortsatte att berätta om kranen
Julia: När den går sönder då kan den inte mer men när man lagar den så kan den. Julia: För då, då bara sprutar det ut.
Jag frågade Julia om hon varit med om att det sprutat vatten ur kranen. Hon svarade då att:
Julia: Jag har inte sett det men jag såg att det låg vatten på golvet där inne i den vasken. Den har gått sönder någon gång nu har dom lagat den.
Enligt Sandell, m.fl. (2003) är målet med undervisning om hållbar utveckling bland annat att eleverna ska framföra olika uppfattningar och lära sig samtala på ett demokratiskt sätt. När barnen under en övning fick till uppgift att lösa var vi ska ta vatten ifrån ifall vattnet tar slut i kranen föreslog barnen olika lösningar. Barnen i undersökningen samtalade till en viss del på ett demokratiskt sätt. Ibland var det barn som tillrättavisade ett annat barns åsikt. Exempel på det var att ett barn framförde en tanke om att vatten kan tas från toaletten. Ett annat barn sa att det är äckligt så gruppen fortsatte inte att prata om det förslaget. Det var viktigt för det enskilda barnet att deras åsikt antecknades. I en grupp utvecklades tankar om att vi kan samla regnvatten i ett glas. Inflytande tillhör den sociala dimensionen av hållbar utveckling (SOU 2004:104). Enligt Skolverket (2004) är lyhördhet av barnens tankar ett sätt att för förskolor att få en verksamhet där barnen har inflytande. Jag tror att barnen hade velat utveckla tanken om att samla regnvatten i glas om tid hade funnits till det då vi genomförde övningen. Som det framkommer i Skolverkets nationella utvärdering av förskolan så menar en del att rutiner och planering styr verksamheten. Efter det att jag hade genomfört övningen fanns det planer på vad barnen skulle göra på förskolan.